Egots död

Jo, lite därför jag skrev "vet" inom citationstecken.

Dock så är ju begreppet att veta något helt subjektivt, och det är givetvis sant att miljoner människor "vet" att gud finns. På samma sätt som många människor förr i tiden visste att jorden var platt, och att många idag vet att själen finns.

Det behövs såklart inga neuroforskare för att veta att man kan ändra sin syn på livet genom att slå hål på myter, eller upptäcka nya "fakta", eller uppleva kriser, eller andra erfarenheter. Och en upplysning är ju inte mer än att idéer och förståelse ändras.

Det blir snarast symboliskt menat. När man talar om "egodöd" syftar man på en skiftning i upplevelsen av att ha ett jag; i upplevelsen av att det specifika jag:et. Man talar om en sensorisk skiftning. Jämför det med att se en biofilm tvådimensionellt i relation till att se den tredimensionellt. Det är två olika sätt att betrakta filmen, men deras gemensamma nämnare är att dem fortfarande är typer av observationsmetoder. Alltså sker förändringen snarast i andra ledet; det är upplevelsen av ens jag som förändras, och med det kan det innebära att man upplever att ens jag är dött. Men att detta fortfarande är en sensorisk "illusion" - förutsatt den premiss du satte för "jag:ets" existens.


Eller något sådant. Bara en spekulation för skojs skull.
Många här upplever att dem har sett världen tvådimensionellt, men att de skulle föredra det tredimensionella perspektivet. Därav "egodöd". Död av den givna upplevelsen av sin person, för att kunna föda en ny sensorisk upplevelse; en ny varsebildning av sitt egna jag.

Att förändra sitt medvetande tillstånd är fullt möjligt. Om man ser till psykiatrin, exempelvis, har vi redan där flera exempel på "medvetandestörningar", dvs icke-normenliga medvetandefrekvenser. Huruvida man medvetet kan förändra ens medvetande på mer fundamentala plan, utan annan katalyserande faktor än ens egna vilja och försök, vet jag inte.

Precis så. Man flyttar utsiktspunkt, från att vara fångad i sig själv (utan att ens veta om det) frigörs man till att se (det man trodde var jaget) från ett annat, yttre, större perspektiv.

Vem är det som har den nya varselbildningen av sitt egna jag?

Vilken given individ som helst.

Hur definierar du den individen? Vilket av jagen är det som har den nya varselbildningen?

Ingen. No-body. Consiousness. Jag vet inte.

Men är det någon annan än den du är nu?

Vad en individ är, är inte intressant i sammanhanget, då det redan har konstaterats att "jag:et" är: "Det är endast ett psykologiskt, evolutionsbiologiskt, sociokulturellt fenom, ett koncept. En samling av sensorisk information, sinnesförnimmelser(varseblivning) och erfarenheter som formar våran föreställning av, att var och en av oss, vara en "person"."

Det jag menar ändras är synen på jaget.

Okej. Men för att konstatera denna förändrade syn bör det finnas något konstant som gör betraktelsen. Den som gör detta konstaterande, är det ett annat "jag" än det som utgör dig nu? Om svaret är ja blir det en direkt motsägelse, hur kan något föränderligt veta att något annat har haft en annan natur?

Det jag försöker komma till är att vi förutsäger att det finna massa olika "jag" hela tiden samt att vi antar att det nuvarande jaget inte är fullständigt/upplyst eller likande. Och det är det som är motorn i sökandet.

Från vilken position frågar du? Det i mig som upplever är naturligtvis samma som innan, även om jag då inte kunde uppfatta det eftersom mitt ego eller "min dödlighet" skymde sikten.

Hmm. Du kunde innan inte uppfatta att du inte var du pga egot, dvs du fast inte du. Blir krångligt detta.