Citat:
Ursprungligen postat av heheho
Har just varit å skjutit lite magnumpistol på skjutbana i Thailand... och en sak e säker... man förväxlar inte två skott av en magnum "på en armslängds avstånd" med "några smällare"; som Lisbeth gjorde i första förhöret dagen efter mordet. (Hon ser därefter direkt att Olof sjunker ihop)
Vad jag säger är att: Lisbeth berättelse att hon gick arm i arm med Olof och hörde två smällare och sedan vände sig mot honom, för att fråga vad han trodde det var, inte går ihop med ljudnivån på en magnumpistol på några decimeters avstånd, inte ens om den är hårt tryckt mot någons rygg.
Igen...man kan inte haft en avfyrad magnum 4 decimeter bort och tro att det är smällare som barn leker med...
Pistolen måste haft ljuddämpare eller helt annan förklaring (typ skott på avstånd).
jag tycker det är en intressant fråga. min teori har varit att ljudminnet rubbas totalt efteråt p.g.a. den efterföljande chocken.
Som exempel kan man ta att vissa överlevande från Estoniaförlisningen inte har något ljudminne av upplevelsen, trots att det med största sannolikhet var allt från en ljudlös upplevelse.
som motargument kan man ju då säga att skotten kom
före chocken, och därmed borde hon kanske ha kommit ihåg dessa minst sagt tydliga smällar. eller kanske var hon chockad
före skotten? (vet att jag är ute på djuuupt vatten för att vara mig, tänker då mest på det s.k. Mötesscenariot)
Alternativt så ljuger hon om det hela, men det känns ju ganska långsökt..
jag tycker dock i stort att detta är en aningen för uppblåst fråga, då det handlar om en svävande kommentar i ett förhör. Inga följdfrågor o.s.v.