Citat:
Jag har läst igenom hela Anna Hages bok nu och det är en kavalkad om hur synd det har varit om henne och vad ständigt missförstådd hon har blivit av poliser och journalister samt elakt ifrågasatt av advokater och åklagare i rättssalen. Detta låter hårt men detta är inte utan någon anledning att det blev så här för att hennes historier går nämligen inte alls ihop.
Det första är oftast det som ligger närmast sanningen alltså det hon sade i förhör direkt efter på mordnatten med start 00:15. D vs att denne man "Y" fanns på plats nedhukad över Olof Palme innan hon kom och kvinnan (Lisbet) stående bredvid. Om denna redogörelse gör hon inga invändningar emot när hon skriver boken 2018.
Hon går sedan till "Andra polisförhöret" som gjordes 3 mars 1986 och för Åke Thorstensson där hon gör en än mer detaljerad beskrivning av denne yngling- "Y"- och att han fanns på plats vid Olof Palmes huvud när hon kom till platsen.
När Anna är klar så läser polisen Thorstensson igenom sina anteckningar och han frågar om hon är nöjd med texten ? Det hon skriver här om detta utskriva förhör som hon lagt upp i sin helhet i boken är om inte det blev fel det med att "ynglingen" var på plats före henne. Hon vill då komma i kontakt med Stefan Glantz för att höra med honom om detta...Okey.
Hon hade ju beskrivit exakt samma förlopp med "Y" som först på plats i även det allra första förhöret på mordnatten och även i detta förhör men nu måste hon ända dubbelkolla detta med Stefan Glantz...Är inte detta märkligt ? Hon berättar även om den varning hon fick av en militär på ett konditori i augusti 1988- "att vissa saker inte fick komma ut" på s. 136-144. Vilken roll denna varning spelade vet ju ej.
Hon har även lag fram de vittnesförhör med henne i de båda rättegångarna mot Christer Pettersson. Anna Hage berättar i tingsrätten för advokat Arne Liljeros vad hon gör när hon kommer fram till Olof Palme:
Hage: Jag vänder på honom för att se om man kan få igång pulsen.
Advokat Liljeros: Umm. Något mera som händer ?
Hage: Då kommer en annan kille fram och frågar om han kan hjälpa till med något. Och då frågar jag om han kan mun-mot-mun metoden och han skulle försöka.
EXAKT, det kommer en annan kille fram till platsen. Här försäger hon sig. Det fanns alltså en kille tidigare på platsen. Stefan Glantz är alltså denna kille som kommer fram.
Åklagare Helin: "När hon kom fram till mannen, som låg på gångbanan, såg hon att han blödde ur munnen och näsan. En kvinna stod bredvid mannen och en man, Y, satt nedhukad vid den skadades huvud." Det avviker ju litegrand från vad du sade i dag för du sade att du var den som först kom fram till Olof Palme och efter en stund kom en annan man fram och frågade om han kunde hjälpa till.
Hage: Ja.
Åklagare Helin: Hur är det med det där ?
Hage: Nej, jag var framme först.
Åklagare Helin: Du var först.
Hage: Stefan Glans kom ju strax...strax efter.
Åklagare Helin: Umm. Sedan hördes du två dagar senare , den 3 mars 1986. Kommer du ihåg det förhöret ?
Hage: Umm.
Åklagare Helin släpper detta så här och går istället vidare med vart förhöret gjordes os v och det upprättas ett protokoll för detta förhör mm. Hage slipper alltså undan med denna korthuggna "förklaring" på detta.
Åklagare Helin pressar Anna Hage hårdare om detta senare i hovrätten.
Här beskriver hon att det är en person som kom "samtidigt" med henne. Repliken från Helin blir då citat: "Då var ni några stycken som kom där då." Hon skriver vidare:
"Åklagaren höjer ögonbrynen med "så sa du inte förut"- minen. På nytt vill min tunga bara växa och trassla till det, jag stakar mig men försöker säga att vad jag såg var först ingen , men att det sedan samtidigt kom folk fram , samtidigt som jag." Säkert...Vidare:
"Jag får inte prata färdigt utan blir avbruten." Helin: "Det kom andra till platsen ja. Och när du hinner fram då har han hunnit fram och sitter nedhukad."
"Jag försöker att korrigera , säger att allt går på en tiondels sekund , men allt stirrande får mig att tappa det, rösten blir svag. Här är det "tyck synd om mig" och kvinnokortet hon drar.
Helin köper absolut inte detta heller, det står helt klart och att hon ljuger/förtiger sanningen om denna "Y" så är det bara. Att han tillåts försvinna helt eller smälta samman med den eftersläntrande Glantz. Punkt. En hund är begraven i denna historia och för detta måste funnits ett skäl för henne att agera på detta sätt. Vilket är det ?
Det första är oftast det som ligger närmast sanningen alltså det hon sade i förhör direkt efter på mordnatten med start 00:15. D vs att denne man "Y" fanns på plats nedhukad över Olof Palme innan hon kom och kvinnan (Lisbet) stående bredvid. Om denna redogörelse gör hon inga invändningar emot när hon skriver boken 2018.
Hon går sedan till "Andra polisförhöret" som gjordes 3 mars 1986 och för Åke Thorstensson där hon gör en än mer detaljerad beskrivning av denne yngling- "Y"- och att han fanns på plats vid Olof Palmes huvud när hon kom till platsen.
När Anna är klar så läser polisen Thorstensson igenom sina anteckningar och han frågar om hon är nöjd med texten ? Det hon skriver här om detta utskriva förhör som hon lagt upp i sin helhet i boken är om inte det blev fel det med att "ynglingen" var på plats före henne. Hon vill då komma i kontakt med Stefan Glantz för att höra med honom om detta...Okey.
Hon hade ju beskrivit exakt samma förlopp med "Y" som först på plats i även det allra första förhöret på mordnatten och även i detta förhör men nu måste hon ända dubbelkolla detta med Stefan Glantz...Är inte detta märkligt ? Hon berättar även om den varning hon fick av en militär på ett konditori i augusti 1988- "att vissa saker inte fick komma ut" på s. 136-144. Vilken roll denna varning spelade vet ju ej.
Hon har även lag fram de vittnesförhör med henne i de båda rättegångarna mot Christer Pettersson. Anna Hage berättar i tingsrätten för advokat Arne Liljeros vad hon gör när hon kommer fram till Olof Palme:
Hage: Jag vänder på honom för att se om man kan få igång pulsen.
Advokat Liljeros: Umm. Något mera som händer ?
Hage: Då kommer en annan kille fram och frågar om han kan hjälpa till med något. Och då frågar jag om han kan mun-mot-mun metoden och han skulle försöka.
EXAKT, det kommer en annan kille fram till platsen. Här försäger hon sig. Det fanns alltså en kille tidigare på platsen. Stefan Glantz är alltså denna kille som kommer fram.
Åklagare Helin: "När hon kom fram till mannen, som låg på gångbanan, såg hon att han blödde ur munnen och näsan. En kvinna stod bredvid mannen och en man, Y, satt nedhukad vid den skadades huvud." Det avviker ju litegrand från vad du sade i dag för du sade att du var den som först kom fram till Olof Palme och efter en stund kom en annan man fram och frågade om han kunde hjälpa till.
Hage: Ja.
Åklagare Helin: Hur är det med det där ?
Hage: Nej, jag var framme först.
Åklagare Helin: Du var först.
Hage: Stefan Glans kom ju strax...strax efter.
Åklagare Helin: Umm. Sedan hördes du två dagar senare , den 3 mars 1986. Kommer du ihåg det förhöret ?
Hage: Umm.
Åklagare Helin släpper detta så här och går istället vidare med vart förhöret gjordes os v och det upprättas ett protokoll för detta förhör mm. Hage slipper alltså undan med denna korthuggna "förklaring" på detta.
Åklagare Helin pressar Anna Hage hårdare om detta senare i hovrätten.
Här beskriver hon att det är en person som kom "samtidigt" med henne. Repliken från Helin blir då citat: "Då var ni några stycken som kom där då." Hon skriver vidare:
"Åklagaren höjer ögonbrynen med "så sa du inte förut"- minen. På nytt vill min tunga bara växa och trassla till det, jag stakar mig men försöker säga att vad jag såg var först ingen , men att det sedan samtidigt kom folk fram , samtidigt som jag." Säkert...Vidare:
"Jag får inte prata färdigt utan blir avbruten." Helin: "Det kom andra till platsen ja. Och när du hinner fram då har han hunnit fram och sitter nedhukad."
"Jag försöker att korrigera , säger att allt går på en tiondels sekund , men allt stirrande får mig att tappa det, rösten blir svag. Här är det "tyck synd om mig" och kvinnokortet hon drar.
Helin köper absolut inte detta heller, det står helt klart och att hon ljuger/förtiger sanningen om denna "Y" så är det bara. Att han tillåts försvinna helt eller smälta samman med den eftersläntrande Glantz. Punkt. En hund är begraven i denna historia och för detta måste funnits ett skäl för henne att agera på detta sätt. Vilket är det ?
Du verkade tro att det fanns två personer som gjorde konstgjord andning.
Jag förklarade (två gånger) varför det bara var en. Ingen på platsen säger att det var två. Sex säger att det bara var en. Varav tre (förutom Stefan Glantz) var på platsen innan Palme lades i framstupa sidoläge (av Stefan Glantz och Kenneth Ersson). Sedan lades Palme på rygg (av Stefan Glantz och Anna Hage). Om någon annan än Stefan gjorde konstgjord andning (före honom) skulle Stefan ha sett honom. Det fanns inget tillfälle för någon annan att göra konstgjord andning.
Tre år hade gått när Christer Pettersson åtalades 1989. Advokaten (Arne Liljeros) använde Anna Hages vittnesmål för att ifrågasätta Lisbeth Palmes observationsförmåga (hon var "väldigt chockad"). Åklagaren (Anders Helin) ifrågasatte Anna Hages observationsförmåga. Av just den anledningen. Genom att upprepade gånger fråga hur långt det var från bilen. Genom att upprepade gånger fråga om hon "var först". Vilket var svårt att svara på. Utan att veta vad som menas med "först". Först att komma till platsen eller först att börja upplivningsförsöken? Att Anna (som var 20 år) upplevde åklagarens frågor som obehagliga är inte konstigt.
Du påstår att Anna "försäger sig" i tingsrätten när hon säger att "en annan kille" ville hjälpa till. Självklart inte. Det fanns andra killar på platsen när hon kom till platsen. Bland andra Kenneth Ersson (som hjälpte Stefan att vända Palme i framstupa sidoläge innan Stefan och Anna vände honom på rygg).
Jag bad dig att fråga andra om du inte förstår.
Ingen vill svara dig. Det förstår jag.
Vad du skriver är trams. Det förstår alla.
