Citat:
Av allt att döma kunde den inte det. Penetrationsförmågan var inte särskilt imponerande, vad jag förstår. För den saken krävdes annan form av ammunition.
Citat:
men utan skyddsväst och om skottet träffat mjukdelar gå rakt igenom utan större skada.
Men tycker frågan vilka som skulle kunna tänkas använda sådan ammunition är klart relevant.
I CA-forumet har ju ammunitionen försökt spåras till återförsäljare och det är nog endast så långt man kan komma. Finns inte mycket information/dokumentation över vilka slutkunderna var.
Men tycker frågan vilka som skulle kunna tänkas använda sådan ammunition är klart relevant.
I CA-forumet har ju ammunitionen försökt spåras till återförsäljare och det är nog endast så långt man kan komma. Finns inte mycket information/dokumentation över vilka slutkunderna var.
Det som finns är undersökning av spridning till handlare från generalagenten 1979-85. Det är även i stor utsträckning känt vilka skytteklubbar som har ammunitionslicens hos de olika handlarna. För åren 1979-80 finns en mer detaljerad undersökning, där man försökt spåra ammunitionen till slutkund i kartläggningen av tillverkning märkt PM (nov 1979). Av intresse där är skytteklubbar med licens hos de handlare där slutkund inte kunde identifieras.
Av intresse i övrigt från PM-undersökningen, vad jag minns, var exempelvis en gubbe i Hägersten med handlarlicens som själv sköt upp ett par hundra patroner som levererats till honom, enligt vad han uppgav. Eller en anställd hos handlare i Tingsryd som konsumerade, i sammanhanget, stora kvantiteter. Denne finns nu i Blekinge.
Det av störst sådant intresse i Stockholm var, som sagt, Vapentjänst. Där fanns PM-ammunition man inte vet vart den tog vägen.
Citat:
Frågan är hur man skulle kunna komma vidare här? Det är ju trotsallt det "tyngsta" spåret då det är tekniska bevis.
Placera Winchester 357 2P hos intressanta personer, kan ju va något. Ammunitionen var så sällsynt i Sverige att blotta innehavet är intressant information.