2011-05-12, 21:09
  #11137
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av muminporr
X normalt topologiskt rum. A ⊂ X är stängd. För alla kontinuerliga funktioner f : A → [a,b] finns en kontinuerlig funktion F : X → [a,b] med F(a) = f(a) för alla a ∈ A.

Förutsatt detta, anta att E, F ⊂ X är stängda disjunkta mängder. Visa att det finns en kontinuerlig funktion g : X → [0,1] med g = 0 på E och g = 1 på F.

Jag har ingen aning om var jag ska börja någonstans. Det går att visa detta även om det enda antagandet är att X är normal, men det är alltså inte det jag försöker göra. Det känns lätt att hamna i något slags cirkelresonemang. Sen att man inte kan förutsätta att det finns en sådan funktion f gör mig lite förvirrad. Tips?
Definiera f : E ∪ F → [0,1] genom f(x) = 0 om x ∈ E och f(x) = 1 om x ∈ F. Denna funktion är kontinuerlig på den slutna mängden E ∪ F och kan därför utökas till en kontinuerlig funktion F : X → [0,1]. Färdig.
Citera
2011-05-12, 21:51
  #11138
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av spudwish
Still don't get it. Jag förstår t.ex. inte hur din prop skulle kunna stämma, om t.ex. o(a)=3 så behöver inte a = a^2. Men ja, det övriga hajar jag inte heller tyvärr.

Oops, tappade bort slutet på Propen. Ska stå

Prop: Let G be a group, and let s in G have order m. Then for all integers i, j we have s^i = s^j iff i ≡ j (mod m).

Citat:
Ursprungligen postat av spudwish
Jo; låt P = "f is well-defined" och Q = "f is injective". Jag menar att när man visar P så visas även Q, så jag tycker det är konstigt att det upprepas. För Q är sant om g([a])=g([b]) => [a]=[b], vilket man redan säger, "If...then...and so". Eller?

Nej. P säger att [a] = [b] => g([a]) = g([b]), och det är det som visas. Q säger att g([a]) = g([b]) => [a] = [b], vilket är annorlunda. Dock så har du ju rätt i att beviset som ges för P egentligen är ett "om och endast om"-bevis, och genom att i princip bara anmärka detta visar dom Q.

Citat:
Ursprungligen postat av spudwish
Oj. Well, det jag fiskar efter är om permutationer nödvändigtvis är på diskreta mängder, eller om t.ex. någon elementär funktion som är en bijektion från en kontinuerlig mängd X till sig själv också skulle det räknas som en permutation, också.

Jag skulle fortfarande säga att t.ex. f: ℝ -> ℝ, f(x) = x + 1 är en permutation. Dock med förbehållet att vanligtvis när man talar om permutationer så är det en diskret "basmängd" som avses. Framförallt så är det ju så att om basmängden inte är diskret så är man oftast intresserad av mer av strukturen hos mängden, och då vill man oftast studera funktioner som bevarar dessa, och inte bara permutationer vilka som helst.

Citat:
Ursprungligen postat av spudwish
Sen har vi denna, jag är helt lost nu...

Prop: Let N be a normal subgroup of G, and p:G->G/N defined by p(x)=xN for all x in G is a group homomorphism... There is a bijection between subgroups of G/N and subgroups H of G with N subset H. Specifically, if K is a subgroup of G/N, then p^-1(K) is the corresponding subgroup of G; if H is a subgroup of G with N subset H, then p(H) is the corresponding subgroup of G/N. Under this correspondence, normal subgroups correspond to normal subgroups.

Proof: Since p is a homomorphism, we can apply Prop 1. If K is a subgroup of G/N, then p^-1(K) is a subgroup of G that contains N (c), and if K is normal, then so is p^-1(K). Since p is onto, it is clear that assigning to each subgroup of G/N its inverse image in G is a one-to-one mapping (d). To show that this mapping is onto, let H be a subgroup of G with N subset H. We claim that H = p^-1(p(H)). By definition, p^-1(p(H)) = { x in G | p(x) in p(H) } and so it is clear that H subset p^-1(p(H)) (e). To show the reverse inclusion, let a be in p^-1(p(H)). Then aN=hN for some h in H (f), so we have h^-1 a in N. But since N subset H, this implies h^-1 a in H, and so a = h(h^-1 a) in H (g). Finally, it follows directly from Prop 1 that if H is normal, then so is its image H/N (h) under the natural projection.

(Prop 1 säger att för en grupphom f:G1->G2 med H1 undergrp G1 så är f(H1) undergrp G2, och om H2 undergrp G2 så är f^-1(H2) undergrp G1, och "normalitet bevarad" s.a.s.)

a) Elementen i G/N är ekvivalensklasser, men hur, vad är ekvivalensrelationen? Homomorfin p? Den är ju inte ens binär

b) Om elementen i G/N är ekvivalensklasser så finns någon ekvivalensrelation "på" G, en ekvivalensrelation är en partition av G, och ett element i G ingår i exakt en ekvivalensklass. Men om man sätter G=Z, N=5Z t.ex. så avbildas 0 till 5Z, 5 till 5+5Z=5Z osv. p är surjektiv, så för varje x+5Z måste det finnas ett x som avbildas till x+5Z, men då verkar det som att antingen i) element i G ingår i fler än en ekvivalensklass, eller ii) p är inte surjektiv.

Ekvivalensrelationen är att för g, h ∈ H är g ~ h omm gh^-1 ∈ N.

Du har rätt i att p skickar x till x + 5Z. Jag ser inte varför i) eller ii) skulle behöva gälla.

Kanske blandar du ihop i) med "en ekvivalensklass innehåller fler än ett element", vilket är sant, men är lite av poängen med ekvivalensklasser?

Citat:
Ursprungligen postat av spudwish
c) Varför följer att p^-1(K) är undergrupp till G och innehåller N om K är undergrupp till G/N?

Att p^-1(K) är en undergrupp följer av andra delen Prop 1:

Sätt f = p, G1 = G, G2 = G/N, H2 = K i Prop 1. Då säger den att f^-1(H2) är en undergrupp till G1, dvs att p^-1(K) är en undergrupp till G.

Att p^-1(K) innehåller N är lätt att verifiera: Låt g ∈ N. Då p(g) = N = identitetselementet i G/N. Eftersom K är en delgrupp till G/N måste det innehålla detta identitetselement. Alltså är p(g) ∈ K, så g ∈ p^-1(K). Detta gäller för alla g ∈ N, så N ⊂ p^-1(K).


Citat:
Ursprungligen postat av spudwish
d) Det är inte alls tydligt. Det är mindre tydligt ens vad det innebär att assign to each subgrp of G/N its inverse image.

Vi vill alltså hitta en korrespondens mellan undergrupper till G/N och undergrupper till G som innehåller K.

Låt för tydlighetens skull den första klassen heta A, och den andra B. Dvs

A = {undergrupper till G/N}
B = {undergrupper till G som innehåller K}.

Vi vill definiera en bijektion från A till B. Kalla denna bijektion φ. Vi definiera φ genom
φ(K) = p^-1(K).
Jag bevisar att φ är injektiv (detta menar dom är "clear"):

Antag att K, L ∈ A, och φ(K) = φ(L). Då är p^-1(K) = p^-1(L). Applicera p på båda sidor. Då är p(p^-1(K)) = p(p^-1(L)). Men p(p^-1(K)) = K och p(p^-1(L)) = L, så K = L.

(Notera att p^-1(K) här betecknar urbilden (inverse image) till K, och att yttret p:et i p(p^-1(K)) bara betecknar bilden av mängden p^-1(K). Det är alltså inte några inverser det handlar om. p(p^-1(K)) = K är dock alltid sant.)

Citat:
Ursprungligen postat av spudwish
e) Nja. Alla h i H hamnar i p(H) ty p surjektiv, men sen kan det finnas x i G som också hamnar i p(H). Typ så? (annars förstår jag inte)

Ja. Att H ⊂ p^-1(p(H)) betyder bara att för alla h ∈*H gäller h ∈*p^-1(p(H)), dvs att p(h) ∈*p(H). Vilket uppenbart är sant.

Citat:
Ursprungligen postat av spudwish
f) Vad hände nu?

Låt a ∈*p^-1(p(H)). Vi vill visa att aN = hN.

a ∈ p^-1(p(H)) betyder att p(a) ∈ p(H). Alla element i p(H) är (per definition) på formen p(h) för h ∈*H, så detta betyder att p(a) = p(h) för något h ∈*H. Men går vi tillbaka till definitionen av p så ser vi att detta betyder precis att aN = hN.

Citat:
Ursprungligen postat av spudwish
g) Vad görs i sista steget där?

Vi vill alltså visa att a ∈*H. Detta görs genom att skriva a som en produkt av två element i H, nämligen h och h^-1 a. Eftersom a = produkten av dessa element, elementen är var för sig element i H, och H är sluten under multiplikation så gäller att a ∈ H.

Citat:
Ursprungligen postat av spudwish
h) Är H/N bilden av H? Hur?

Ja. H/N är mängden av alla klasser av formen hN för h ∈*H. Men p(h) = hN, så H/N är mängden av alla p(h) för h ∈*H. Dvs H/N är precis bilden av H under p.
Citera
2011-05-12, 22:05
  #11139
Medlem
Hostattacks avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Skyline-08
Hängde inte med riktigt. Det jag behöver är alltså värde a och värde b till min integral (tror jag iaf).
Hur får jag fram dessa ?

När du räknar integraler så sätter du integrationsgränserna till punkterna som funktionen skär x-axeln, dvs y=0, alltså löser du f(x)=0 och så får du två rötter som kommer bli dina integrationsgränser.
Citera
2011-05-13, 00:27
  #11140
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av BengtZz
Man kan kalla det en nivåkurva. Kolla vad y måste vara när x är noll. Dvs vilket y-värde skär denna cylindern på y-axeln. Gör samma för x-axeln. Stoppa alltså in x = 0, för x = 0 på hela y-axeln. Lös ekvationen och du får två värden på y.

Tack! Någon som kan ge en fullständig lösning med förklaring?
Citera
2011-05-13, 00:46
  #11141
Medlem
Blir lite sur på min mattebok. Läser matte e och det nämns "skalmetod" och "skivmetod." Jag har formler för båda, vet vad som menas med en "skiva" men det står ingenstans vad som menas med ett "skal." Någon som har en aning?
Citera
2011-05-13, 01:05
  #11142
Medlem
BengtZzs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Midro
Blir lite sur på min mattebok. Läser matte e och det nämns "skalmetod" och "skivmetod." Jag har formler för båda, vet vad som menas med en "skiva" men det står ingenstans vad som menas med ett "skal." Någon som har en aning?
Skalmetod är när man roterar kring y-axeln. Skivmetod är kring x-axeln. Båda integralerna är med avseende på x.
Citera
2011-05-13, 02:45
  #11143
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av BengtZz
Skalmetod är när man roterar kring y-axeln. Skivmetod är kring x-axeln. Båda integralerna är med avseende på x.

Jo, det förstår jag ju, men vad menar man med "skal"?
Citera
2011-05-13, 05:49
  #11144
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Midro
Jo, det förstår jag ju, men vad menar man med "skal"?

Roterar du kring x-axeln och integrerar med avseende på x så "hackar du upp" rotationskroppen i oändligt tunna skivor. Roterar du istället kring y-axeln, men integrerar med avseende på x så "hackar du upp" inte upp den i skivor utan i koncentriska oändligt tunna skal...


Skiva:
http://www.hardycalculus.com/calcindex/disk.png
Skal:
http://www2.norwalk-city.k12.oh.us/wordpress/apcalc0910/files/2010/02/Shell-graph.gif
Citera
2011-05-13, 07:26
  #11145
Medlem
Zzyzx Roads avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Zzyzx Road
Hej! Behöver hjälp med en uppgift.

Ett vektorfält F = (P,Q) där x > 0 och y > 0 ges av formlerna:

P(x,y) = 2x/(x² + y²) - 1/x - 1/y
Q(x,y) = 2y/(x² + y²) + ax/y²

För vilka värdena av parametern a är vektorfältet konservativt? Bestäm en potential till vektorfältet för sådana a.

Tänkte såhär:

För att vektorfältet ska vara konservativt ska det finnas en C^1-funktion U som uppfyller:

F = ∇U

Från det får vi:
Kod:
∂U/∂x = 2x/(x² + y²) - 1/x - 1/y (*)
∂U/∂y = 2y/(x² + y²) + ax/y² (^)
Integration av (*) ger:
U(x,y) = ln(x² + y²) - ln(x) - x/y + φ(y) (-)

Använder (-) i (^):
(∂/∂y)(ln(x² + y²) - ln(x) - x/y + φ(y)) = 2y/(x² + y²) + ax/y²
2y/(x² + y²) + x/y² + φ'(y) = 2y/(x² + y²) + ax/y²
(x/y²)(a - 1) = φ'(y)
a = φ'(y)y²/x + 1

För att a ska vara en parameter måste detta gälla:
φ'(y) = 0 eller φ'(y) = x/y²

Detta ger värdena på a:
a_1 = 1
a_2 = 2

Då blir potentialerna:
U(x,y) = ln(x² + y²) - ln(x) - x/y + C för a = 1
U(x,y) = ln(x² + y²) - ln(x) - 2x/y för a = 2

Kontroll:
∇U(x,y) = (2x/(x² + y²) - 1/x - 1/y , 2y/(x² + y²) + x/y²) = F för a = 1

Men för a = 2 fungerar det inte. Vad gör jag galet? Finns det något bättre sätt?
Edit: Är det för att jag har satt φ'(y) = x/y² och därför inte bara beror på y? Alltså är bara a = 1 rätt?
Någon?
Citera
2011-05-13, 07:56
  #11146
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Zzyzx Road
Någon?
Fallet a = 2 och φ'(y) = x/y² är inte en lösning eftersom φ skall vara en funktion av y endast, inte av x.
Citera
2011-05-13, 08:16
  #11147
Medlem
Zzyzx Roads avatar
Citat:
Ursprungligen postat av manne1973
Fallet a = 2 och φ'(y) = x/y² är inte en lösning eftersom φ skall vara en funktion av y endast, inte av x.
En till kort fråga eftersom mitt matematiska språk är limiterat. Parametrar; kan de innehålla en variabel eller är det bara godtyckliga konstanter?
Citera
2011-05-13, 09:14
  #11148
Medlem
Zzyzx Roads avatar
Slänger in en till uppgift:

F(x,y) = (y²,x²)

a) Beräkna ∫_ε F ⋅ dr
ε: Linjen från punkten (0,1) till (1,0). Bild

Uträkning:
b) Beräkna ∫_σ F ⋅ dr
σ: Den delen av parabeln y = 1 - x² som går från punkten (1,0) till (0,1). Bild

Uträkning:
c) Beräkna ∫_γ F ⋅ dr
γ: Den slutna kurva som består av ε och σ.
  • Genom att utnyttja resultaten i a) och b)
  • Genom att använda Greens formel

Så här tänker jag:

Förlåt för så mycket text. Men det är såhär jag lär mig genom att skriva av mig. Det är uppenbart fel på c) men jag hittar inte vad jag har gjort för fel. Någon som vill ta en titt?
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in