Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring (2010)

OM det är så att mamman gång på gång åkt till läkaren pga att barnet hade smärtor i magen så måste det ju finnas något som gör att en diagnos sätts och medicin ges.
Det enda som säger att det var pga någon magsjukdom är att mamman säger det men det är inget som vi vet från annat håll.
OM en diagnos väl ställts så är frågan vilken och vad behandlingen har varit om det varit någon.
Magsmärtor kan ju även vara psykosomatiska vilket även det är som läkare är medvetna om.

Det jag reagerar på är oxå att det skrivs att GM sa att pojken såg rädd ut när han tittade på honom. Den rädslan i blicken misstänker jag att den inte enbart funnits när han varit ensam med barnet. Och om dagis dessutom reagerat på en skillnad pojkens stämningsläge så borde mamman kunnat se det.
Men det förvånar mig att inte dagis anmälde till soc. Hade ju onekligen vägt tyngre ju fler misstakar som de fick in.

Det är inte helt lätt för läkare att sätta diagnos på magsmärtor, det krävs många undersökningar och prover, och inte ens efter det är det säkert att man får en diagnos. Vet vi vilken medicin Theo fick utskrivet? Sjukvården har dessutom anmält sina misstankar till socialförvaltningen.

Det är klart att han inte bara hade rädsla i blicken när han var ensam med GM. En 2-åring kan inte styra sig på det viset. Skräcken måste ha funnits där hela tiden när GM var i närheten, och mamman skulle ha sett om hon velat. Om dagis inte har anmält till socialförvaltningen är det tjänstefel. Vet vi om de gjort det?

Han kan ha haft buksmärtor av andra skäl än som följd av våld mot buken, och som sagt, svårt att utreda. Vanligtvis (om man inte finner direkt orsak) brukar man ställa följdfrågor av mer "social karaktär" vid buksmärtor/ matvägran.

Ja, självklart kan det vara så. Jag funderar lite... i mitt arbete (som fö inte har med detta alls att göra) så blir man misstänksam om någon inte beter sig på ett förväntat sätt, och i 100% av fallen så stämmer magkänslan, de som beter sig oväntat har alltid haft orent mjöl i påsen...

Så om läkaren har frågat föräldrarna, och varit intresserad av hur de svarade inte bara vad de svarade, och blivit misstänksam mot föräldrarna. Vad gör man som läkare då? Kan man anmäla en så vag misstanke?

Visst, vid minsta misstanke. Ofta tillsammans med fldr enligt: "ni verkar ha det lite jobbigt i ert föräldraskap, om ni vill kan jag ordna ett möte med socialtjänsen".

Om föräldrarna svarar nej på det då? Eller om den ena föräldern ser plågad ut och inte svarar, medan den andra (för)snabbt svarar nej?

...så överlämnar man en anmälan utan samtycke

Tror inte det nämts vilken medicin pojken ska ha fått när det gällde buksmärtorna (eller smärtor i bröstet som det väl från början framgick att det skulle ha varit tror jag) Och ja, läkarna anmälde ju sen till soc när de kom in med armen.
Vad jag förstått så har det inte framkommit något som visat att man ska ha anmält misstanke på dagis. Bara ståt nu i tidningen. Men inget om det anmälts och har dom inte gjort det så är det tjänstefel.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7687698.ab

Om du läser bakåt i tråden ser du att det är fler som vill göra mer än att bara "rikta kritik" mot förskola och sjukhus - om inte föräldrar funkar för barnen, måste samhället funka för barnen.




Ditt snack om "särdeles utvecklade drag av ödmjukhet" kan du direkt stoppa tillbaka på den ej solbelysta plats där du hämtade det.

Det här handlar om ett ihjälplågat barn och om hur man ska försöka undvika detta i framtiden - inte om ditt patetiska försök till uttolkning av min personlighet.
Fokusera, mänska!

Men om nu mamman är ett "offer" för sin bakgrund, är inte styvpappan det också? Vi har ingen aning om hans ev. diagnoser, hur hans nätverk ser ut.

Om det kommer fram att han har haft en jävlig barndom, har någon form av psykisk diagnos och ett dåligt nätverk runt omkring sig. Blir han mindre skyldig då?