Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring

De som alltid ser kvinnor som små förskrämda offer har inte stor tilltro till kvinnors kapacitet och intelligens.
Ett uttryck kvinnoförakt som ofta kommer från andra kvinnor.
Man kan faktiskt ha rätt att ställa kraven på en vuxen kvinna att hon ska kunna ta ansvar för sitt liv. Helt på egen hand.
Och framför allt för sina barn.

Givetvis är det största offret barnet. Men det är jävligt lätt för en utomstående att döma utan att veta hur det eg. ligger till. Visst finns det onda mödrar men ingen av oss VET. Det enda vi vet är att styvpappan faktiskt misshandlade och mördade. Varför modern inte ingrep vet bara hon själv, eller kanske inte ens hon.

Tro mig - det är mkt vanligt i såna förhållanden att mannen har hela familjen i ett järngrepp. I mina ögon är hon ett offer och jag kan bara föreställa mig hur hon mår. För såvida hon inte är helt jävla känslokall - vilket jag starkt betvivlar - så sörjer hon sin son OCH försöker förstå att den hon älskade mördade honom OCH har skuldkänslor över att hon inte stoppade det hela i tid. Hon må vara ett spån som valt fel karl men jag måste nog säga att vad det än gäller här på flashback - så är verkar kvinnan alltid vara den som är skyldig i mångas ögon! Det gör mig förbannad!

Word!

Inte alls det jag menar, du missförstår mig helt. Vad jag vill ha sagt är att det krävs "två för att dansa". Jag vill inte, och kommer inte, acceptera ett samhälle där mannen alltid är den skyldige och kvinnan oskyldig. Det funkar inte. En kvinna måste kunna hållas ansvarig för sina gärningar, eller i detta fall icke-gärningar...

Instämmer helt!

I början av den här tråden länkades det till mammans blogg och facebook. Där skrev hon spaltmeter om hur lycklig och kär hon var. När hennes son mördats och polisen anhållit hennes sambo skrev hon i en hälsning till honom: "Du och jag mot världen".

Jag tror inte hon skulle ha skrivit så, om sambon misshandlat henne psykiskt eller fysiskt. Hon verkade dock leva i en rosenröd fantasivärld. Jag får uppfattningen att hon var både naiv och dum. Detta ger henne dock på inget vis ansvarsfrihet!

Jag anser att hon borde ha insett vad hennes sons ändrade beteende, blåmärken, armbrott, magsmärtor m.m. kunde betyda.

Nej, hon var verkligen inget offer, det var Theo som offrades!

(Nu är bloggen stängd och jag gissar att hon även avslutat, eller ändrat sekretessinställningarna, på fejankontot.)

Självklart! Ingen mamma (eller pappa) kan missa denna typ av övergrepp...

I början visste man inte riktigt vad som hänt det är ju helt riktigt, förutom att de läkare som undersökte pojken på sjukhuset, i samband med att han avled, menade att de skador pojken hade inte stämde överens med en HLR som gått fel. Nu har han ju erkänt att han misshandlat pojken ett flertal gånger, och även att han slog honom denna sista gång.

OT sorry. Ja, först när man inser att kvinnor inte är offer, för vad det än nu må vara, kan man börja jobba mot jämlikhet.

Jag blir så arg när jag läser sånt här. Får lite samma känslor som med Bobby. Jag hoppas VERKLIGEN att det blir allmänt känt, på anstalten denne man hamnar på, att han slagit ihjäl en tvåårig pojke och att allt detta med att såna typer av förbrytare får stryk på kåken inte bara är en skröna. Jag önskar denne man minst en grov misshandel, gärna med inslag av tortyr och gärna någon form av annat förnedrande övergrepp.

Somliga förtjänar att få sin tillvaro slagen i spillror, både bildligt och andligt.

DU behöver inte be om ursäkt. Mig veterligen

Det är klart att det är mycket vanligt att det finns sådana förhållanden, men det är ingen ursäkt.

Jag har själv levt i en destruktiv relation med en man som inte är far till mina barn. Jag och barnen blev utsatta för psykisk misshandel och mådde mycket dåligt. Vad gjorde jag? För det första lämnade jag aldrig mina barn ensam med honom, jag tog jävligt mycket skit från honom för att skydda barnen, sedan lämnade jag relationen innan det gick helt åt helvete. Är jag någon hjälte för det? Nej, jag tog mitt föräldraansvar och skyddade mina barn.

Det jag vill säga är, att som förälder måste man lägga sina egna behov åt sidan om barnen riskerar att fara illa. Det spelar ingen roll hur mycket man älskar mannen/kvinnan, hur bra det är i sängen eller hur mycket pengar h*n tillför...m.m. Om barnen far illa måste man gå!!!

Tack.