Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring (2010)

Precis, GM misshandlade en tvååring till döds, GM inte mamman.

Vad hon kunde eller borde ha vetat vet ingen i dagsläget, och att i det här skedet sitta och spekulera om att hon skulle vara inblandad, inte bry sej sitt barn och allt annat skitsnack som kryper fram är bara för lågt.

Det är faktiskt inte helt ovanligt att en människa kan vara av dubbelnatur och uppvisa en sida när människor ser och en annan när ingen ser. Det är därför våld kan förekomma mellan människor som ingen utanför husets väggar vet om. Det är därför barn kan utnyttjas av den ena föräldern bakom ryggen på den andra. Allt behöver inte alltid ha skett inför öppen ridå.

Eftersom ingen vet att hon aktivt skyddat honom så är det lite väl kräkigt att gå ut och göra henne medskyldigt till sitt barns död innan det finns uppgifter som faktiskt talar för att det har varit frågan om ett aktivt skydd och att hon varit medveten om vad som pågick.

Mitt anhörigas barn var sex år och ramlade på en sandlådekant och bröt armen när hon var hos sin dagmamma. Armen bröts så illa att hon fick opereras och fortfarande som vuxen har flertalet spikar kvar i armen. En helt otrolig olycka som inte kan hända, barn skadar sej inte så. Men hon gjorde det. Som tur är för dagmamman så skedde det på en lekplats inför många vittnen. Men en liknande skada utan vittnen hade givetvis lett till en del frågor.

Jag håller inte alls med om att alla utgår från att kvinnan säger ifrån. Det är ju allmänt känt att hon långt ifrån alltid gör det.

Det är illa nog när kvinnan blir misshandlad, men när hon låter sitt barn bli misshandlat utan att agera - då faller en del av ansvaret över även på henne. Ser man ett barn bli misshandlat ska man gripa in. Om det dessutom är ens eget barn som man har ansvar för att skydda så är det etter värre.

Att då mörka för att det ska se bra ut utåt är för jävligt.
Gör man det för att man är rädd för plågoanden är det mer begripligt om än inte ursäktat.

I det aktuella fallet vet vi inte.

Faktum är att det kan ha uppstått ur tomma intet.
Om det har funnits tecken så kan de ha varit så svaga att det inte hade gått att förutse vad som skulle komma att hända.

Vi vet inte ännu hur det såg ut innan händelsen.

Jag har drivit en vårdnadstvist i den kommunen. Soc tyckte att mitt barn hade det bra hos sin mor som umgicks med missbrukare och fick rikligt med spö av sin sambo.
Dem hade säkert inte hjälpt den här stackars pojken heller om dom vetat vad som pågick.
Sorgligt men sant.

Kan säga det åxå att ett litet barn golar ALDRIG på sin förälder eller närstående.

Är man vårdnadshavare så går det inte att förklara bort att man har det primära ansvaret för att ens barn mår bra! Naturligtvis förstår jag att man kan svikta i sitt föräldraansvar pga av olika olyckliga bakomliggande orsaker - men det kan bara tjäna som en förklaring aldrig som en ursäkt!

Man önskar ju att en sådan här historia skulle kunna få en och annan frustrerad, kärlekstörstande, ensam ung förälder att inse hur oerhört försiktig man måste vara innan man släpper in en ny "pappa/mamma" i sitt barns liv! Det måste få ta tid och man måste faktiskt låta ansvaret för barnet gå före sin egen längtan efter kärlek och/eller att leva mysigt familjeliv!

I det här landet har vi ju alltmer en tendens att i alla lägen "tycka synd om" och att ogärna tala om individens ansvar för sitt liv etc! Och det måste man väl oxå erkänna att vi kvinnor behandlas betydligt mildare av samhället än män när det kommer till brott som involverar våld, ytterst få män urskuldas med att de inte visste bättre, inte orkade se, blev utnyttjade, provocerade etc etc!

Plus att vi i Sverige inte riktigt orkar erkänna att barn kan misshandlas och misskötas pga div inte särskilt ädla motiv, utan vi vill alltid väldigt gärna komma rusande med förklaringar som han/hon förstod nog inte, menade nog inget illa, var för ung, för fattig etc!

Hur många fall har du läst om där styvmamman slår ihjäl barnet?

När du läser om dom skuldbelägger man då kvinnan eller mannen?

En kvinna som åker dit för våld mot barn skulle jag nog vilja påstå blir synnerligen bespottad och mannen brukar inte i det läger råka ut för samma fördömande som kvinnor om han inte själv har varit aktiv i misshandeln. Män är det tvärtom ofta "synd om" som lämnat sina barn i händerna på någon dom litat på och sedan blivit svikna när dom gett kvinnan det förtroendet.

Så när det gäller just våld mot barn så är det kvinnor som ska utstå spott och spe oavsett om dom varit aktiva eller inte, medvetna eller inte.

Jag håller med om att föräldrar har en ovillkorlig plikt att skydda sina barn, men det kräver att dom är medvetna om vad som försigår och vilka risker som finns. Innan man vet att föräldern faktiskt medvetet varit en möjliggörare anser jag inte att denne ska fördömas eller dömas.

Instämmer till 100%..enligt min erfarenhet av att ha studerat ett stort antal av övergrepp i olika former på barn kommer det ingen blixt från en klar himmel utan föregås av en längre process när man börjar nysta i det. Graden av förnekelse kan variera..allt ifrån misstankar som snabbt tystas till total förnekelse.
Och det är lågnt ifrån alla mammor /pappor so mfått sitt barn ihjälslaget som bryter kontakten med förövaren.
Beträffande fallet Angelica (som jag tror finns beskrivet på Svenska mord) berättade min mor som då arbetade med fallet att mannen som fick sin älsklingssdotter strypt av av sin nya fru (svartsjuka) trots det besökte henne fligit i fängelset.
Så flitigt at han gjorde henne gravid.
Ett annat fall som min mor arbetade med var den man som slog ihjäl sin sambos lilla dotter.
Hon besökte honom i fängelset och blev (naturligtvis ) gravid.
Då man startade en utredning om barnets framtida öde mht att man förstod att hon skulle gå tillbaks till den våldsamme mannen anförde hon: "Ja men det här är ju hans eget barn..den kommer han ju inte att slå"
Detta var på 70-talet och jag har tyvärr inte hittat nån info om det på nätet. Kansel lika bra..sånt här gör så ont.

Det är möjligt att styvmammorna inte bokstavligen slår ihjäl barnen lika ofta (eller sällan naturligtvis för baby T är ju tackolov!!! ett extremt undantagsfall!) men det finns en hel del andra sätt att trakassera och verbalt misshandla ett barn på! Och ja jag tycker nog faktiskt att samhället generellt är "vänligare" och mer benäget att försöka förstå kvinnor som betett sig som svin mot män och barn eller agerat som handlingsförlamade bystanders vid barnmisshandel! En kvinnas tårar och bedyranden skall fortfarande inte underskattas som försvarsmetod! Är väl inte så konstigt kanske, vem vill tro att det inte ens går att lita på kvinnor/mödrars godhet alla ggr

Men det är ändock till syvende och sist barnets vårdnadshavares skyldighet att skydda sitt barn genom att tex inte rusa åstad och flytta ihop med en man/kvinna som man kanske knappt känner för att tillfredställa sina egna behov! Det må så vara att det låter inhumant och känslokallt - men jag vidhåller att är man vårdnadshavare för ett barn så har man fått ett enormt ansvar - barnets väl och ve måste sättas framför i stort sett alla behov i ens eget vuxna liv - så är det bara!

Nu har jag inte lusläst allt här, men läst tillräckligt mycket för att vilja tycka till. Blivit långt för det känns som mycket saker att tycka kring. Känner ingen inblandad och står på den stackars lilla pojkens sida och rättvisa för honom om man nu ska välja sida.



Munchausen by proxy känns som att det är lite för tidigt att prata om för 2 sjukhusbesök (innan döden) och nej, vi vet inte hur sjukhistorian ser ut, men det hade varit intressant. Dock är det lite för få incidenter att gå på för att tro att det skulle vara så. Det är dessutom ett syndrom som är rätt ovanligt.

Och det här med att pojken började trilla mycket tycker inte jag e så märkligt. Min systerson är 2½ och har vid ett par tillfällen kommit in i klumpiga och fumliga perioder där han trillat och slagit sig mycket. Det är inte alls självskrivet att det måste vara pga misshandel utan e faktiskt rätt vanligt med såna perioder.



Och gissningar om mamman är medskyldigt eller inte känns också som att det inte finns några belägg för eller? Annat än att hon verkar försvara GM, men det kan finnas tusen orsaker till det. Försvarsmekanismer är en finurlig sak och kan förklara mycket. Och det är ju inte konstigt att man har svårt att greppa om mannen man älskar och delar sitt liv med skulle kunna göra något sånt.

Och vi kan omöjligt veta vad mamman har för information och under vilka omständigheter hon fått veta saker. Skulle en journalist säga att polisen sagt si och så, så är det kanske inte självklart att man tror på det. Och svårt att veta exakt när vad hänt, få mer exakta tidpunkter på när intervjuer hållits osv.

Och att man tex läser här efter att få höra hur snacket går av vänner och så, så är det inte konstigt att man läser tycker jag. Har ju skrivits en hel del om hennes son och det tragiska som hänt och väldigt mycket spekulationer.



Stod i någon artikel att GM erkänt att han misshandlat pojken av normal grad. Bara utifrån det känns det ju tydligt att det inte har handlat om något återupplivande, för det är inte misshandel. Och nej, det var säkert inte meningen att så ihjäl pojken, men trots allt så har den misshandel ”av normal grad” lett till pojkens död.

Tragiskt men sant och jag hoppas att modern kan ta till sig detta och de erkännande som gjort. Framförallt kanske få hjälp med att ta till sig det och bearbeta det.

När det gäller biologiska fadern så känns det inte riktigt rättvist att han dras in såhär. Att han blir anklagad bara för att någon skrivit att de hört något. Känns lite väl illa att gå på en far där styvfadern till hans barn precis slagit ihjäl barnet. Mig veterligen finns det ingen fakta som styrker några av de anklagelserna.

Och att pappan misstänker att det pågått kan ju även det vara med facit i hand. Är nog inte så kul att skuld läggs på honom att hans barn blivit ihjälslaget. Och när det gäller vårdnadstvisten så vet vi inte heller vad som ligger till grund. Eller varför han inte får träffa barnet. Det skulle ju inte vara första gången mammor hittar på saker för att få börja om på ny kula. Att pappan ska ha gjort intervjun för pengarnas skull känns som en ännu mer vidrig kommentar. Och allvarligt. Hur mycket har ex att säga till om när det gäller barnens föreldrars nya respektive. Är ju knappast så att det stått skrivet i pannan på GM att han var barnmisshandlare och de som skrivit som känner honom skriver ju att det inte alls är något man kan tro om honom, så hur ska biologiska pappan kunna veta att han var det? Här vet vi inget och att sparka på någon som drabbats som han gjort känns inte trevligt tycker jag.

Angreppen kanske ska riktas mot personen som begått brottet. Tror de andra mår taskigt nog som det är ändå.

Nej, vad fan vet jag. Men jag tror knappast att en par som inte var ihop och där det förekommit misshandel hade skrivit en födelseannons på det sättet som hon/de gjorde. Som om de var en lycklig liten familj. Precis som du skriver var det ju mycket möjligt att de försökte att få det att fungera.

Vad fan vet du själv förresten? Har du några som helst belägg för att biopappan misshandlat mamman eller för att de gjort slut redan innan sonen kom?

Ja, mamman har uttalat sig till båda kvällstidningarna att hon stöder styvpappan, efter att han blivit häktad och erkänt att att slagit barnet. Så jag skulle tippa på att hon as we speak försvarar sitt barns mördare. Inte helt friskt i mina ögon. Men vi är som du skriver, alla olika. Vi sörjer olika, vissa på Facebook andra tillsammans med familjen. Och vi reagerar alla olika om våra barn utsätts för misshandel, vissa hatar gärningsmannen mer än allt, andra vill gifta sig med honom.

Det är sjukt man diskuterar vem som är skylldig till vad å vem som är värst.
Men alltså det är ett 2 årigt barn som dött där det finns massa nära å kära som älskar honom mer än något annat

Jag vet att par som gjort slut med stora problem ändå har satt in födelseannonser när deras barn har fötts, så vore det så så är dom på inget sätt unika. Barn kan vara önskade och älskade och ha två föräldrar även om föräldrarna inte kommer överens, och man skriver inte fader okänd eller oönskade unge i annonsen bara för att man inte kommer överens sinsemellan. Annonsen är en hyllning till barnet, även om du inte fattar det.

När det gäller deras inbördes förhållande så behöver jag inte veta eftersom skillnaden på dej och mej är att jag inte sitter och fördömer bioföräldarna i det här läget, just för att man inte vet vad dom hade för information och vad dom kunde ha gjort för att förhindra det inträffade.

Visar det sej att hon visste om misshandeln så är det en sak, i nuläget finns det ingenting som säger att hon visste någonting.