Citat:
Jag både håller med och inte...
Ursprungligen postat av Yori
Överens.
Jag tycker nog att en förälder ska reagera om de ser att barnet inte har det bra i vardagen så där tycker vi olika.
Pappan visste förmodligen något om Zannas problem och socialtjänstens ingripande, ändå har han inte ens sökt vårdnad.
Han tappade kontakten med sitt barn, dvs struntade i honom. Du tycker sånt är okej, det tycker inte jag. Så återigen olika.
Jag tycker att barn har rätt att bägge föräldrarna bryr sig trots att de tyvärr inte får vårdnaden direkt vid barns födelse. Jag tycker inte det är rätt att då strunta i sina barn. Pappor är också viktiga. Att bara utesluta pappan ur diskussion är att inte se till pappors betydelse för sina barn.
Ringblomma, hur kommer det sig att du inte jämställer vårdnadshavare och föräldrar? Varför är inte de pappor som inte har fått vårdnad lika mycket värda i dina ögon?
Jag tycker nog att en förälder ska reagera om de ser att barnet inte har det bra i vardagen så där tycker vi olika.
Pappan visste förmodligen något om Zannas problem och socialtjänstens ingripande, ändå har han inte ens sökt vårdnad.
Han tappade kontakten med sitt barn, dvs struntade i honom. Du tycker sånt är okej, det tycker inte jag. Så återigen olika.
Jag tycker att barn har rätt att bägge föräldrarna bryr sig trots att de tyvärr inte får vårdnaden direkt vid barns födelse. Jag tycker inte det är rätt att då strunta i sina barn. Pappor är också viktiga. Att bara utesluta pappan ur diskussion är att inte se till pappors betydelse för sina barn.
Ringblomma, hur kommer det sig att du inte jämställer vårdnadshavare och föräldrar? Varför är inte de pappor som inte har fått vårdnad lika mycket värda i dina ögon?
Jag håller absolut med om att båda föräldrarna är lika viktiga, oavsett om båda har vårdnaden eller ej.
Däremot kan det faktiskt vara en ansvarsfull handling om man avstår att vårdnadstvista pga att man känner att man inte kan ge barnet det den behöver...
Om K valt att inte strida om vårdnaden så kan det betyda att han ansett Z vara en ok förälder, åtminstånde inte sämre än han själv och han var inte beredd att själv ta ansvaret.
Visst kan man klandra honom för att inte ta upp umgänge, men han är långt ifrån den enda pappan som känt att det smärtar mer än gör gott...väldigt många tänker att man kan ta upp kontakten när barnet blir äldre.
Något man absolut skulle kunna klandra honom för är ifall han verkligen misstänkte att allt inte stod rätt till och inte försökte göra något åt det...men frågan är om han verkligen visste att något var fel?
