Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring (2010)

Barnet kanske inte kommer till läkare ens om inte snälla moster har varit observant?
Jag är nog inte den som låter mej råka ut för övergrepp och hade jag skador efter slagsmål har jag inga problem med att visa upp dom för omvärlden.
Men jag behöver igne annans omdöme för att veta när jag ska till sjukhus
Och jag har redan klätt av mej hos grannen p å kräftskiva så det har jag inga problem med
Men ...återigen..tråden handlar inte om mej utan om barn som far illa.

Mja om ett barn berättar att det blir misshandlat så ska man ju meddela socialtjänst och ev. polis oavsett om man hittar skador eller inte. För att det som berättas måste tas på allvar hursomhelst. Eller skulle ni göra så att ni skulle låta det bero beroende på skador på kroppen?

Om man ber en grupp på 5000 artonåringar på gymnasiet skriva en uppsats utifrån en bild men ett barn som står på en stege där det ligger klotsar, andra leksaker, pengar och pass på golvet under. Barnet har också ett blåmärke på armen, ett på ena benet och ett på mjukdelarna på magen. Om de ska beskriva barnets dag och vad det har varit med, tror ni att de kommer att skriva att det eventuellt har blivit misshandlat för att det har ett blåmärke på mjukdelarna? Har de alla den insikten om vad det innebär?

Själv hör jag ofta lite äldre säga att de som misshandlar närstående ofta gör det genom att slå på ställen där det inte syns. Detta att de talar om det beror ju på att det är en insikt de inte alltid har haft. Den har kommit någon gång. När får man den insikten? Jag tror att det finns många 20-åringar som inte vet det. Unga människor funderar inte ofta på grovt våld och våldsverkare och misshandel är min uppfattning. De har helt andra tankar är min erfarenhet. Jag tror inte heller att alla 25-åringar har den insikten om att de som misshandlar närstående ofta slår där det inte syns. Det finns säkert 30-åringar som saknar denna insikt. Finns säker en del folk i högre åldrar som lyckats missa detta också, men man blir ju i regel minde naiv när man blir äldre.

Om till detta lägger en önskan (rätt naturlig i mina ögon) att vara lycklig, kanske en starkare längtan för Zanna eftersom hennes eget familjeliv varit splittrat och jobbigt, och därtill plussar på med den naturliga instinkten man har att lita på dem i sin närhet så tycker jag mig förstå att hon skulle kunna ha missat all misshandel på sonen från Patrics sida. Säker kan jag inte vara, men jag kan inte se att det alls är omöjligt att det skulle kunna vara så.

Att lita på dem man har i närheten är en biologisk drift vi har för att kunna leva tillsammans med andra. Har vi lätt att vara misstänksamma mot närstående blir vi nämligen psykiskt sjuk. Misstänker vi dem ständigt för att ligga i bakhåll för ekonomiskt utnyttjande, misshandel, pedofilvåldtäkter på våra barn, stölder av smycken osv. så orkar vi knappast fungera fullt ut. Man brukar bli intagen om man håller på så. Så det finns något som gör att vi har svårt att ta till oss sånt, vi behöver lita på våra nära och gör det också därför i större utsträckning än vi litar på folk vi inte känner.

Sen tror jag skillnaden i tänkasätt beror på hur man är själv som person. Tänker man att man själv skulle kunna hamna i "situationer" där man tappar all kontroll och försent upptäcker vad som är på gång så kan man ju lättare inse att det kan hända andra.

Är man en sådan som tror att man som människa alltid kan ha kontrolll på allting och att man är så bra och så förståndig att inget ont kan hända en så är det ju lätt att säga att den som det har hänt något har varit medveten om det. För så klart att man ser. Det skulle ju jag göra.

Jag är själv en sån person att jag inte alls tror att jag med magisk kraft kan förhindra särskilt mycket om oturen är framme, om flera saker samverkar för att något ska hända så tror inte jag att jag med klokhet och förstånd ska kunna göra nåt åt det alla gånger. Jag tror att hemska saker kan hända mig och mina nära och jag tror inte alls att jag kan hindra allting. Jag förstår att om saker samverkar så har jag inte en chans. Jag har hitills bara haft tur med mitt liv i stort sett. Jag tror inte att det beror på att jag är bättre än andra som råkar illa ut, jag har bara haft turen att förhoppningsvis födas under en lycklig stjärna. Det är inget som jag har gjort mig förtjänt av för att jag är en superduper bättre människa än till exempelvis Zanna.

Och ju äldre man är desto mindre naiv blir man och kan lyckas krångla sig ur saker, men det är inte alls någon garanti för att man inte ska bli skitlurad och hamna i nån skit. Man kan hamna i en utsatt situation, det är jag övertygad om. Jag är inte så klok så jag kan hantera allt, det tror inte jag och därför kan jag se att Zanna inte fick ihop det heller. Det kan vara så att hon faktiskt inte såg ett skit av något. Garantera det kan jag inte, men jag har inga problem med att se att det kan vara så.

Du har nog rätt här faktiskt. Ni andra är nog bättre människor än vad jag är. Jag kan faktiskt föreställa mig att jag kan vara så dålig att jag kan missa både det ena och det andra och det kan hända tråkiga saker i mitt liv, men så är jag inte en så bra människa helt enkelt. Jag erkänner jag är inte perfekt och därför kan jag föreställa mig orsakerna till att Zanna misslyckades då jag själv misslyckats med saker i mitt liv. Mitt omdöme kan knäckas fullständigt om jag utsätts tillräckligt, det är jag övertygad om.

Jag tror att du satt huvudet på spiken här.

Det finns tydligen de som vet allt och aldrig skulle hamna i någon situation där det bara går fel. Bara att gratulera och ja jag är avundsjuk på de som har det så. Det skulle ju underlätta enormt när man ska leva.

Fast ett litet tvivel inställer sig, är alla de som är övertygade om att de vet allt alltid så kunniga när det kommer till kritan? Är deras erfarenhet ända sedan födseln så stor att de kan hantera allt? Tydligen är det så enligt en del och det är väl bara att acceptera dessa människors förmågor och inse sin egen ofullkomlighet. Ja du har helt rätt intensiv. Bullseye här!

Fast återigen, hur kan man ha all denna insikt och erfarenhet om man aldrig råkar ut? Kanske någon av dem kan förklara för mig för jag får det inte riktigt att gå ihop. Hur hänger det där ihop egentligen?

Precis. Men det verkar vara svårt att fatta med den uppenbarligen begränsade hjärnkapacitet en del besitter.

OnT: Nu har jag (långt efter alla andra, jag vet) läst tilläggsprotokollet (Tack Smilun). Jag har sett bilderna på "familjens" hem. Jag har sett SMS:en. Och jag kan bara säga FY FAN.

Vilken misär de levde i. Pojkens rum såg ut som ett skräprum/förråd. Det fanns knappt en ren yta i hela lägenheten (jo förresten diskbänken). Överallt låg grejer, fulla kassar med skit, kläder, sladdar....påvert som fan. Hade soc sett detta hade de troligtvis inte lagt ned utredningen.

Soc ja, jag tror inte att socialsekreterarna i Mjölby skulle vilja möta mig i en gränd. Vilka sinnesslöa idioter. Vilken total brist på kompetens!

Fy fan! FY FAN!

Jag kunde knappt sova i natt efter att ha läst om hur Theo blir helt apatisk när Patrik hämtar honom och "stänger av" och om hur han inte vill lämna förskolan och hur hans fröken ser hur ögonen fylls av tårar och underläppen börjar darra när han är påväg ut genom dörren med sin mördarpappa.

Om till och med förskolepersonalen märkt att T inte reagerar normalt i förhållande till P hur kunde Z missa detta? Hon träffade ju pojken mer än de och såg P och T tillsammans varje dag. Barn kan inte förställa sig så pass mycket. Z måste ha sett att T undvek P och var rädd för honom. Hon sa ju förresten själv till sjukhuspersonalen vid armbrottet (tror jag det var) att T inte söker tröst hos P. Är det normalt om det nu är så att deras relation är så fin som hon vill göra gällande....?


Som jag ser det finns det flera förövare i det här fallet. Mördaren. Mördarens medhjälpare Zanna. Den begåvningshandikappade socialsekreteraren. Och den fega dagispersonalen.

Jag hoppas att mördaren får vad han verkligen förtjänar i fängelset. Och att resten av hans liv blir präglat av att han är en barnamördare. Att vänner och familj vänder honom ryggen och att han dör ensam, utfattig, försupen och hatad.

Jag hoppas att Zanna förstår vad hennes underlåtenhet att ta föräldraansvar lett till. Jag hoppas att hon lyckas få ordning på sitt liv men att hon samtidigt inser att människor som hon inte är lämpade att ha barn.

Jag hoppas att socsekreteraren i Mjölby får sparken och aldrig får jobba med utsatta barn igen.

Och jag hoppas att dagispersonalen lärt sig en läxa och inte litar på att soc har koll i fortsättningen. Att de ingriper. Att de anmäler. Och att de följer sin intuition och litar på sin professionella förmåga att kunna avgöra när något inte står rätt till med ett barn.

Lille Theo måste verkligen ha kännt sej speciell..ett så fint rum ägnat bara åt honom och de saker han värdesatt..fina bilder ur älsklingsagor..roliga teckningar..alla pedagogiska leksaker..allt som kan stimulera ett litet barns fantasi och skapa trygghet och hemtrevnad..
Kan riktigt se mamma sitta på sängen och sjunga vaggvisor..
Eller vänta nu? Hur var det egentligen?
Kanske Theo var ett skräp som allt annat man kastade in där när det var i vägen nån annanstans?
I avvaktan på att soc skulle sanera igen?
En bild säjer mer än tusen ord..

Ja, det är ju så det verkar ha varit. I det hemmet har det inte lagts två strån i kors för att ett barn skulle trivas. Däremot fanns det en massa teknik, platt-tv, stora högtalare, flera datorer och mobiler... Uuuurk!

Med tanke på att socialen vid ett tidigare tillfälle tvingasts rycka in och sanera Z lägenhet kan man fråga sig varför inget hembesök gjordes av socialtjänsten i Mjölby. Jag hoppas de som lade ned ärendet tänker på Theo varje dag.

Det var så lite Ringblomma! Huvudprotokollet i all ära, med förhör är mycket intressant att läsa, men det är tilläggsprotokollet som är det viktiga, det är där all fakta framkommer i form av dessa listor med telefon- och datatrafik, obduktionsprotokoll, socjournaler osv... Där får man bilden av hur det låg till, och den bilden är allt annat än trevlig.

Jag håller med dig Rinblomma, i allt du skriver och hoppas!

Den bilden skulle jag vilja ha! Men det går ju inte, för det är ju inte sant...

Fyfan vad jag har lust att verkligen döda Patric och Theos "mamma". Finns så sjuka typer...

Någon som sitter inne med lite material såsom protokoll, bilder m.m och kan rara hela paketet tro?


Tack på förhand!

Du är inte ensam om den erfarenheten Intensiv!

Det var ju i början av tråden, om jag inte missminner mig totalt, uppe både vad PS och Z skrev på sina Facebook-loggar, jag har inte sett dem själv, men om det stämmer att Z skrev om hur lycklig hon var, och PS om hur deprimerad han var.... så är det ju något som inte stämmer... Man är inte lycklig med en som är deprimerad, hur mycket man än älskar den personen!

Nej..det är aldrig nåt som stämmer då..och lycka är väl inte ett konstant tillstånd?
Kommer väl glimtvis?