Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring (2010)

Ja, så är det ju. Men det är ganska svårt att ta ifrån en förälder umgängesrätten i Sverige, på gott och ont. Jag tror inte att så är fallet här.

Jag vet flera fall där mamman vägrat lämna barnet till pappan enligt den lagstadgade umgängesrätten, och medan utredning pågått så har pappan inte fått träffa barnet. Ibland har det tagit flera år innan de kommit fram till resultat.

Jag litar absolut på att du har både erfarenhet och kunnande. Tycker att det är tydligt. Skall man kunna diskutera en sådan här viktig fråga är det ju också till fördel om man känner till relevanta mönster bland befolkningen och vad som kan anses vara riskmiljöer för barn. Då blir det enklare att försöka hitta tänkbara förklaringar och lägga ett pussel utifrån de bitar vi har.

En mindre kunnig person hade ju förmodligen försökt dra paralleller till i det här fallet helt irrelevanta våldtäktsmål till exempel. Det är också bra att känna till basfakta som att ogifta mödrar automatiskt får hela vårdnaden vid födseln och att vårdnadstvister i första hand handhavs av familjerätten, det vill säga inte domstolen utan en enhet hos socialtjänsten.
En annan intressant aspekt på det hela är att unga mammor, precis som du skrivit tidigare i tråden faktiskt kan klara sig mycket bra. Även då de har taskigt utgångsläge. Vad jag känner till har en 23-årig mamma väl lika stort ansvar som en 32-årig? Eller hur?

Även jag har fått min yrkesroll ifrågasatt..även blivit ombedd att byta yrke! Utan att ha uppgivit mitt yrke!
VAD vi jobbar med är totalt ointressant..men vår samlade erfarenhet från eget liv och från vårt yrkesliv ger oss naturligtvis erfarenheter som vi har rätt att dela med oss av.
Min erfarenhet av Zannor är stor. Tyvärr. I ett patologiskt kärleksrus (?) vacklar dom blinda omkring och ser ingenting..hör ingenting..vet ingenting. Trots att de inte ens har en bokstavsdiagnos.
Att offra ett barn är lättare än att offra en skitstövel.

Jag litar absolut på att du har både erfarenhet och kunnande. Tycker att det är tydligt. Skall man kunna diskutera en sådan här viktig fråga är det ju också till fördel om man känner till relevanta mönster bland befolkningen och vad som kan anses vara riskmiljöer för barn. Då blir det enklare att försöka hitta tänkbara förklaringar och lägga ett pussel utifrån de bitar vi har.

En mindre kunnig person hade ju förmodligen försökt dra paralleller till i det här fallet helt irrelevanta våldtäktsmål till exempel. Det är också bra att känna till basfakta som att ogifta mödrar automatiskt får hela vårdnaden vid födseln och att vårdnadstvister i första hand handhavs av familjerätten, det vill säga inte domstolen utan en enhet hos socialtjänsten.

En annan intressant aspekt på det hela är att unga mammor, precis som du skrivit tidigare i tråden faktiskt kan klara sig mycket bra. Även då de har taskigt utgångsläge. Vad jag känner till har en 23-årig mamma väl lika stort ansvar som en 32-årig? Eller hur?

Ja, så är det. Så går det till i verkligheten.

Jag tycker att det kommer fram mycket kunskap och erfarenhet hos många i tråden, vilket gör det väldigt intressant att diskutera! Och visst är det så att man har lika stort föräldraansvar oavsett ålder! Dock är det ju så att det finns människor som, av olika orsaker, inte klarar av detta föräldraansvar, vilket ofta gör att barnen råkar illa ut på olika sätt.

Det gör ju också att det är så viktigt att ta fram dessa frågor. En mamma är inte en bra förälder bara för att hon är mamma!

Jag vet flera fall där mamman vägrat lämna barnet till pappan enligt den lagstadgade umgängesrätten, och medan utredning pågått så har pappan inte fått träffa barnet. Ibland har det tagit flera år innan de kommit fram till resultat.

Även jag har fått min yrkesroll ifrågasatt..även blivit ombedd att byta yrke! Utan att ha uppgivit mitt yrke!
VAD vi jobbar med är totalt ointressant..men vår samlade erfarenhet från eget liv och från vårt yrkesliv ger oss naturligtvis erfarenheter som vi har rätt att dela med oss av.
Min erfarenhet av Zannor är stor. Tyvärr. I ett patologiskt kärleksrus (?) vacklar dom blinda omkring och ser ingenting..hör ingenting..vet ingenting. Trots att de inte ens har en bokstavsdiagnos.
Att offra ett barn är lättare än att offra en skitstövel.

Tyvärr så är det väl så att vi alla i detta patologiska kärleksrus vacklar blinda omkring... Men trots detta måste vi se våra barn! Man får inte, bara för att man är nyförälskad och kärleksrusig, utsätta sina barn för fara!

Jag vet flera fall där mamman vägrat lämna barnet till pappan enligt den lagstadgade umgängesrätten, och medan utredning pågått så har pappan inte fått träffa barnet. Ibland har det tagit flera år innan de kommit fram till resultat.

Jag känner också till sådana fall. Tyvärr. När det gäller små barn verkställs i regel inga "tvångshämtningar" om mamman vägrar låta pappan träffa barnet.

Nu vet vi ju inget om exakt vad som inträffat i det här fallet. Inget annat än att pappan flyttat till Skåne och Mamman till Mjölby. Frågan är vem som flyttade först och varför ingen (?) av dem verkar ha sett det som viktigt med ett nära samarbete för barnets skull.

Z propsande på att kalla P för Pappa och att hon i bloggen var väldigt tydlig med detta gör mig misstänksam. T hade ju redan en pappa. Och det borde ju även legat i hennes intresse att han hade en bra relation med denne.