Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring (2010)

Nej då barn kan ändra beteende efter vad de tror om en person. De håller sällan fast vid något länge på så sätt. Ändrar man på sig själv så tror det på det. Barnsligt förtroende kan man kanske kalla det.

Fast det är inte version som förundersökningsledaren köper heller, och inget som stämmer överens med resten av händelseförloppet riktigt. Faktum är ju att man vill flytta slaget i tiden också. Patrics version är inte klockren.

Bränt barn skyr elden finns det något som heter.

Inte helt utan fog..

Jo, i rekonstruktionen är den det!

Fast det är väl ganska välkänt att barn är oerhört lätta offer just därför att de är så förlåtande och lojala - och du om och om igen kan vinna och svika deras förtroende, det är ju just därför man kan tillfoga dem sådana djupgående känslomässiga skador just i barndomen.

Visst är det så som du skriver här! Men det betyder ju inte att man inte kan se rädsla i dessa barn ändå.

Nej, i rekonstruktionen så får han visa sin version, och det är också den han sedan fälls på, det är inte detsamma som att de i grund och botten anser att det är hela sanningen som kommit fram -- det innebär att det är det som han tillstår och det som de kan leda i bevis, med hjälp av rekonstruktionen och den kringbevisning som finns.
Tidpunkten för slaget vill de egentligen förlägga tidigare än det Patric anger.

Självklart....en tvååring kan vara rädd i vissa situationer utan att vara rädd i andra situationer.

Dagispersonalen berättar om att pojken inte ville lämna deras famn ibland när PS kom och hämtade, om samma sak hände hemma är det inte omöjligt att det tolkades av mamman som att barnet var mammig.

En av personalen berättar i anteckningar om att pojken "stängde ner" vid ett tillfälle när PS kom för att hämta, en nerstängning PS kan ha uppfattat som rädd blick, men som mamman kanske helt missat eller misstolkat som en "drömmande" blick eller liknande.

I rekonstruktionen har de förlagt slaget väldigt mycket tidigare än P från början erkände. Vad som egentligen hände vet väl ändå bara PS? T är ju död och kan inte berätta, och såvitt jag vet var Z inte hemma.

Han säger att han inte var irriterad när han lade T i sängen, vilket han tillstår var mycket tidigare än han först sa, sedan tittar T på honom med skrämd blick och då slår han.

Men ingen av personalen tolkade det som rädsla, åtminstånde inte i sina anteckningar.

(min fetning)
Har du någonsin sett den blicken hos ett barn? Jag har det, och det går inte att på något sätt misstolka den som en "drömmande" blick!