Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring

Jag hade det iaf inte mysigt på något sätt när jag läste FUPen... Snarare mycket otrevligt och smärtsamt... dock har ju alla olika preferenser för "mys"...

Det är väl ungefär så det går till i vårdnadstvister - eller hur?

Ena föräldern larmar och får veta att expertisen vet bättre - därför låter man barnet vara kvar i situationen och ber den larmande föräldern hålla käft och samarbeta - om sedan barnet kommer till skada eller slås ihjäl så är det den larmande föräldern som inte agerat tillräckligt kraftfullt.

Så ja - då anser man att de utbildade har rätt just för att de är utbildade.

Ett barn har slagits ihjäl och vad jag vet så var det ingen förälder som "larmade" innan!

Fast om du läser det jag skriver så skriver jag just att du kan uppnå rädsla hos ett barn och du kan dämpa ett barn - men du får inte en två åring att spela teater, det är skillnaden.

Jag skulle kunna tänka mig att de gånger som T visade rädsla för P så uppfattade T en irritation eller något hos P som utlöste just rädsla hos T - han svarade på något hos P som han, men inte personalen uppfattade.

Det kan också handla om att P på morgonen innan avlämning varit dum/hård mot T och att den sista minnesbilden innan hämtning har varit obehag - då kan barnet svara på just det, och reagera utifrån det.

Men kramar du eller leker du med ett så litet barn och det visar sorg eller glädje så är det för att det känner sorg eller glädje - inte för att det försöker manipulera dig, så små barn har inte den förmågan, det krävs för hög grad av abstrakt tänkande för manipulation för att en två åring skall klara av detta. De svarar på det du ger dem - eller på de minnesbilder de har. De är inte beräknande.

Hon kan ju känna ett behov av att ha människor omkring sig, ingå i ett sammanhang och har inget annat sätt att fixa det på? Att bjuda på fest kanske är enda alternativet för henne. Om man har vänner och släkt som man har nära kontakt med så är det konstigt att ha en fest förstås, men hon kanske inte har det.

Jag tror att hon var bjuden på festen och tackade ja. Det var inte hon själv som ordnade fest!

Nej, det har han inte - han är TVÅ år, det du ser på bilden är det som är - två åringar lever i stunden, de är inte förslagna och de planerar inte på det sättet.

Ett barn kan bli dämpat och hämmat - men spelar knappast upp en stor teater på det sätt som du gör gällande.

Vad menar du med din sista mening i inlägget?

Jag har aldrig trott att T skulle kunna vara beräknande i sina handlingar. När hans mamma fotograferade honom i sjukhussängen efter armoperationen gissar jag att hon sa: "Le mot mamma Theo", och det gjorde han. Mamman misshandlade inte Theo, så han borde inte vara rädd för henne. Tydligen tog hon ibland så hårt i honom att han kunde tänkas ha fått blåmärken av det, enligt hennes vittnesmål, men det kanske inte var värre än så.

På vilket sätt skulle Theo ha försökt manipulera eller vara beräknande i sitt sätt?

Edit. Eller rättare sagt; har du anledning att tro, att jag skulle ha den åsikten?

Definitivt skönt att umgås med vänner, men "Partyyyyyy"?

Redan en tvååring kan ha lärt sig det! Det låter säkert otäckt, men det är så.

Och ingen kan komma och påstå att T var lyckligt barn. Han hade sina lyckliga stunder och antagligen behövdes det inte mycket för att han skulle "leva upp" och bli glad, men hans liv var allt annat än den trygga och harmoniska värld som en litet barn har rätt att växa upp i!