Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring (2010)

Så tänkte jag också när jag såg bilden!

Helt fruktansvärt att övergrepp och misshandel kan få en liten tvååring att "stänga av" och endast göra vad han blir tillsagd.

Dagen Theo mördades fick han medicin av S, men hon lade ner honom i sängen igen, för att hon inte hade tid med honom när hon gjorde sig i ordning. Där fick han ligga. P gick upp strax efter 8 och åt antagligen frukost innan han började porrsurfa.

Hur kan det komma sig, att Theo inte går upp själv och pockar på uppmärksamhet? Hade han smärtsamma erfarenheter av, att han inte fick lämna sängen förrän någon hämtade honom? Samma helg hade han i alla fall gjort det när S o P bekanta var barnvakt.

Finns det återgivet i något förför hur en "normal" morgon i Theos hem brukade förlöpa?

Det skulle vara intressant om ni som har extramaterialet i cd och dvd återger så mycket ni kan därifrån, så att fler kan ta del av detta.

Jag borde naturligtvis själv ha beställt detta från TR, men det har jag inte gjort.

Men i detta fall handlar det inte om någon vårdnadstvist.

Dagis och soc. var inte i en situation, där de hade anledning att fundera över sanningshalten i motstridiga uppgifter från tvistande föräldrar.

Förundersökningsprotokoll sid 16 - 21

”I helgen 10-11 juli 2010 var Christian och Rose-Marie barnvakt åt Theo. De
hade då hemma hos sig själva. Theo var som vanligt glad och pigg. Han stojade
omkring. Han var glad både när han lämnades och när han hämtades. De enda
skador som Christian kunde se på honom var dels att den högra armen var
gipsad, dels att Theo hade några blåmärken i pannan. Både Rose-Marie och
Christian bytte blöjor på Theo och Christian kunde då inte se några fler skador
på Theos kropp. Det var heller inga problem att bära Theo eller att t ex få
honom att hålla armarna över sitt huvud när de tog av honom en tröja. Han
visade ingen reaktion vid dessa tillfällen; det finns alltså inga tecken på att Theo
hade ont någonstans.
Fotografier togs på Theo både den 10:e och den 11:e juli 2010 med den kamera
som finns i Rose-Maries mobiltelefon. Dessa bilder lämnas via bluetooth till polisen.”

"Runt 14- 14.30 kom Sanna, Patrick och Kid och hämtade hem Theo". Tydligen var det på söndag den 11 juli.

Skadorna som orsakade Theos död, uppstod under Patricks första semesterdag. När Zanna var på sitt arbete. Det är många andra inblandade som borde ha förstått. Zanna har säkert tillräckligt med skuldkänslor och jag hoppas att hon har slutat att läsa på Flashback.

Men i detta fall handlar det inte om någon vårdnadstvist.

Dagis och soc. var inte i en situation, där de hade anledning att fundera över sanningshalten i motstridiga uppgifter från tvistande föräldrar.

Förundersökningsprotokoll sid 16 - 21

”I helgen 10-11 juli 2010 var Christian och Rose-Marie barnvakt åt Theo. De
hade då hemma hos sig själva. Theo var som vanligt glad och pigg. Han stojade
omkring. Han var glad både när han lämnades och när han hämtades. De enda
skador som Christian kunde se på honom var dels att den högra armen var
gipsad, dels att Theo hade några blåmärken i pannan. Både Rose-Marie och
Christian bytte blöjor på Theo och Christian kunde då inte se några fler skador
på Theos kropp. Det var heller inga problem att bära Theo eller att t ex få
honom att hålla armarna över sitt huvud när de tog av honom en tröja. Han
visade ingen reaktion vid dessa tillfällen; det finns alltså inga tecken på att Theo
hade ont någonstans.
Fotografier togs på Theo både den 10:e och den 11:e juli 2010 med den kamera
som finns i Rose-Maries mobiltelefon. Dessa bilder lämnas via bluetooth till polisen.”

"Runt 14- 14.30 kom Sanna, Patrick och Kid och hämtade hem Theo". Tydligen var det på söndag den 11 juli.

Skadorna som orsakade Theos död, uppstod under Patricks första semesterdag. När Zanna var på sitt arbete. Det är många andra inblandade som borde ha förstått. Zanna har säkert tillräckligt med skuldkänslor och jag hoppas att hon har slutat att läsa på Flashback.

Sluta tjata om att "utbildad" personal skulle veta bättre än en mamma. SKITPRAT!

Om han som tvååring levde i stunden, hur kan det då komma sig att dagispersonalen såg hur han "stängde av" när P skulle hämta honom? Varför försökte han klamra sig fast vid dagispersonalen? Varför började hans underläpp darra när han gick ut genom dörren tillsammans med P?

Ja, det är självklart att P misshandlade T till döds den här dagen medan Svar på jobbet.

Men detta var inte första gången P slog Theo. P har själv i förhör sagt, att det kan ha pågått i c:a ett halvår. Verkligheten brukar vanligtvis vara betydligt värre än vad en brottsmisstänkt erkänner.

På ett foto i TP från februari kan man se att Theo har blåmärken på buken. När P brutit av armen på Theo upptäckte läkarna att pojken hade många blåmärken. Med tanke på detta och att överarmsbrottet sannolikt inte kunde ha gått till på det sätt S och P beskrev anmälda läkaren detta till soc.

När Theo obducerades fann rättsläkaren förutom de sargade tarmarna, en mängd blåmärken på kroppen, både nya och gamla.

Håller faktiskt med dig! Yttersta ansvaret för barnen har föräldrarna och här är ju föräldern med och duperar personal. De t.o.m. visar henne vad de tror har gjort blåmärken på T:s hals. Men hon hävdar bestämt ändå att det är hjälmen. (bara ett av exemplen)

Jag vill inte smutskasta mamman på något vis, med eftersom hon hade vårdnad och ansvar för T och vägrade att ta den hjälp av myndigheter osv som hon kunnat få med stöd i sin föräldraroll och kontaktfamilj mm, så är hon den som har yttersta ansvaret för sin son.

Det är ett ok hon kommer att få bära med sig resten av livet, att hon inte stoppade det hela i tid, innan T mista livet.

Jag kan absolut inte tycka synd om henne, för det var ett beslut hon själv tog. Att anse sig själv så vuxen och mogen att hon klarade av T:s alla behov. Därför tycker jag definitivt inte "synd" om henne, inte ens om hon nu inte fattat och förstått hur illa det varit.

Det är en av anledningarna till att lilla T inte finns i denna världen längre!

Håller faktiskt med dig! Yttersta ansvaret för barnen har föräldrarna och här är ju föräldern med och duperar personal. De t.o.m. visar henne vad de tror har gjort blåmärken på T:s hals. Men hon hävdar bestämt ändå att det är hjälmen. (bara ett av exemplen)

Jag vill inte smutskasta mamman på något vis, med eftersom hon hade vårdnad och ansvar för T och vägrade att ta den hjälp av myndigheter osv som hon kunnat få med stöd i sin föräldraroll och kontaktfamilj mm, så är hon den som har yttersta ansvaret för sin son.

Det är ett ok hon kommer att få bära med sig resten av livet, att hon inte stoppade det hela i tid, innan T mista livet.

Jag kan absolut inte tycka synd om henne, för det var ett beslut hon själv tog. Att anse sig själv så vuxen och mogen att hon klarade av T:s alla behov. Därför tycker jag definitivt inte "synd" om henne, inte ens om hon nu inte fattat och förstått hur illa det varit.

Det är en av anledningarna till att lilla T inte finns i denna världen längre!

Håller faktiskt med dig! Yttersta ansvaret för barnen har föräldrarna och här är ju föräldern med och duperar personal. De t.o.m. visar henne vad de tror har gjort blåmärken på T:s hals. Men hon hävdar bestämt ändå att det är hjälmen. (bara ett av exemplen)

Jag vill inte smutskasta mamman på något vis, med eftersom hon hade vårdnad och ansvar för T och vägrade att ta den hjälp av myndigheter osv som hon kunnat få med stöd i sin föräldraroll och kontaktfamilj mm, så är hon den som har yttersta ansvaret för sin son.

Det är ett ok hon kommer att få bära med sig resten av livet, att hon inte stoppade det hela i tid, innan T mista livet.

Jag kan absolut inte tycka synd om henne, för det var ett beslut hon själv tog. Att anse sig själv så vuxen och mogen att hon klarade av T:s alla behov. Därför tycker jag definitivt inte "synd" om henne, inte ens om hon nu inte fattat och förstått hur illa det varit.



Det är en av anledningarna till att lilla T inte finns i denna världen längre!

Jag gjorde ett försök, men fick inte ihop det på ett förståeligt sätt... Man måste ju väga sina ord på guldvåg här... Jag ska fortsätta fundera, du får gärna göra detsamma!