Bostadsbubbla i Sverige?

Några funderingar.

1. Hur högt stiger priset på låt oss säga en 2:a i innerstan innan den blir för dyr? Har vi börjat närma oss smärtgränsen, eller är det först om några miljoner som den gränsen börjar, eller kommer aldrig gränsen för priset kommer bara stiga i alla oändlighet?

2. Hur fort kommer priserna stiga framöver? Själv gjorde jag en vinst på ca 400 000 (+80%) på 7 år. Ägaren innan gjorde en vinst på ca 420 000 (+200%) på 2 år. De nuvarande ägaren ser sina grannar sälja för samma peng som han köpte för 2011, alltså +0% än så länge.

3. Om nu priserna inte stiger i samma utsträckning som tidigare, utan håller sig kring + / - 5% i några år. Hur ska folk då ha råd att byta upp sig? Idag finns ju folk kvar som kan sälja med en miljon i vinst och på så sätt har råd att köpa dyrare. Men om du får tillbaka din kontantinsats på 2:an minus mäklararvodet så blir det ju inte lika lätt att få tag i kontantinsatsen till den där stora villan för 8 miljoner.

4. Vad händer med alla de unga par som idag köper villa och slänger in allt befintligt sparkapital för kontantinsatsen och som sedan måste renovera för dyra pengar? Generationerna innan har dels haft möjlighet att belåna huset vid varje renovering och även haft betydligt mindre i lån, vilket ökat utrymmet för att lägga undan för obehagliga överraskningar. Ska de unga paren ta blancolån för att lägga om tak, dra om el och liknande saker?

5. Om jag köper en villa idag för 3,5 miljoner och lägger kontantinsatsen på 525 000 kontant (ungefär lika mycket som villan kostade för 20 år sedan) så har jag alltså ca 3 miljoner kvar i lån. När jag går i pension om ca 30 år kommer jag inte ha särskilt mycket pengar att röra mig med om jag inte har en jäkla tur i PPM-val och annat. Jag kommer inte fixa ett lån på 3 miljoner som pensionär. Vad ska jag göra då? Jag kan ju amortera bort 2,5 miljoner så jag kan ha råd att bo kvar med min lilla pension. Det skulle i sådana fall kosta mig ca 7 000kr / mån i 30 år. Det är inga pengar jag har idag. En del påstår att inflationen kommer äta upp skulderna. Men det skulle alltså betyda att jag innan jag fyllt 65 kommer ha en lön på några hundratusen. Vilket känns lite smått overkligt eftersom jag på de 12 år jag arbetat haft en löneökning på ca 5 000kr.

6. Folk säger att värdet på bostäder stiger i kapp med lönen och inflation. Min tidigare granne köpte bostadsrätten ny 1963 för 3460kr. Idag värderas den till 1,8 miljoner. Omräknat till inflation borde lägenheten istället kosta ca 35 000kr idag. Den är alltså nästan 1 760 000kr för dyr om man ska följa inflationen.

7. Vad händer med ungdomarna och framtida pensionärer när räntan stiger och går upp mot 5-6%. På ett 3 miljonerslån kommer det motsvara ca 50 000kr extra per år EFTER skatteavdrag. Lägg gärna till min amorteringsplan på 7000kr/mån på det så inser nog vem som helst att det kommer bli lite kärvt hur man än vrider och vänder på det.
Jag förstår inte hur man kan fortsätta tycka att det är vettigt att priserna stiger och stiger. Fallhöjden bara ökar och ökar för varje krona...

Cervenkas är (som vanligt skulle jag säga) ute och cyklar. Om ett företag bara såg till närmaste kvartal skulle man göra sig av med alla åtaganden och kostnader som inte absolut behövs fram till kvartalsslutet. T ex skulle inte Intel utveckla någon ny processor arkitektur då det tar flera år. Och inga nya halvledarminnen skulle göras, då det har lång utvecklingstid och hutlösa kostnader.

Däremot försöker ofta VD/CEO att få upp vinsten vid kvartalsrapporten. Och tillgriper ibland oegentligheter för att uppnå det. T ex när Cisco skriver av lagret som engångsförlust (vilket separatredovisas) och sedan säljer av lagret vilket då blir rörelsevinst.

Att det sedan finns en del aktieägare som vill göra kortsiktiga vinster på andra ägares bekostnad är en annan femma. Det är inget konstigare än att folk köper lotter, bettar, eller spelar på kasino.

svaret till dina frågor kan illustreras av slangbellan i Boverkets rapport som jag refererade till ett par sidor längre bak i tråden. Tabell 3.1 är det som gäller

Jag tror man ska vara försiktig med att kolla på vad grannen får, åt båda hållen.

Jag bor själv i en bostadsrättsförening med runt 130 lägenheter och av dem så är kanske 35 exakt lika stora som min med samma layout (hälften är spegelvända) och runt 18 är precis som min en bottenvåning längst ut på huset med egen inghängnad grästmatta runt hörnet och egen uteplats på både fram och baksida.

En del av dessa lägenheter har sålts (av de där 18 alltså som i princip är exakt lika dana som min) senaste 2 åren och priset har varierat från 300.000 till 650.000kr. (och det har inte varit sjunkande eller stigande priser utan det har varit helt random utan trend).

Sunkig 1,5 i Uppsala, och redan uppbudad rejält. Priserna här på lägenheter nära city är verkligen påväg genom taket.

http://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-1,5rum-falhagen-uppsala-kommun-eskilsgatan-4-b-4482098

Varför ska du köpa en villa för 3,5 miljoner när du bokstavligen säger att du inte har råd?
Svenska medelvillan kostar inte 3,5 miljoner, så varför funderar du på det?

Medelvillan i Mälardalen (Sthlm), Skåne, Uppsala och Göteborg-Oslo kostar 3.5 MSEK.

Påväg? Själv tyckte jag att det spårat på små lägenheter central för 2-3 år sedan. Problemet i denna staden är att det finns ett ständigt behov av små lägenheter och att omsättningen på lägenheter är enorm på grund av universitetet. Kombinerat med att staden växer och bostadsbyggandet inte hänger med eller blir för dyrt så stiger priserna. Som vanligt en fråga om tillgång och efterfrågan. Jag själv jagar efter en lägenhet i den storleksordningen, men jag har ju verkligen inte lust att punga ut 1.5 mille. Heck, trots att jag nog skulle kunna få ihop till 15% av den summan skulle jag inte ha råd att bo där.

En liten andeknot, en släkting tittade på en inte allt för central lägenhet i uppsala som då var nybyggd för 11 år sedan, den har kostat henne 500k, hon köpte den dock inte. För någon vecka sedan såldes just den lägenheten för 1.2 miljoner...

Föreningen jag bodde i har ca 900 lägenheter varav 1 / 4 är som min gamla. Det säljs ungefär 1-2 sådana i månaden och det har inte diffat mer än 100 000kr mellan den billigaste och dyraste som också var rejält påkostad. Men visst, en total sanning är det ju inte att bara titta på vad grannarna får.

Det är vad folk i min umgängeskrets (medelsvensson med sjuksköterskelöner, lärare etc.) betalar för villa eller radhus. Enligt dem har jag ju råd! Även enligt banken. Och det är klart jag har råd nu. Men marginaler saknas och ett liv som högt skuldsatt pensionär väntar, vilket inte känns särskilt intressant.

Ok, då förstår jag.
Var inte självklart för mig, för i min umgängeskrets med medelsvenssons har det aldrig resonerats på det viset. Skåning som jag är, så pratar folk i min krets bara om vilka störda villapriser det är i Lund, Malmö, Lomma, Vellinge och att därför köper vi "medelmåttor" våra villor på andra ställen i Skåne istället. Genomsnittsvillan i Skåne kostar ju inte i närheten av 3,5M som aimulaikon påstod. Räcker man tar sig 15 min med bil/tåg iväg från Lund så är priserna överkomligare.

15 minuter ifrån Lund ligger både Kävlinge och Bjärred med stora villabestånd. Där talar vi prisklasser om minst 3.5 miljoner ifall man inte är pigg på ett bostadsrättsradhus med månadshyra. Så vad är din poäng?