Citat:
Ursprungligen postat av
Totalinvandring
Vad kom du fram till för "några år sedan"? Vem är skyldig och vem är oskyldig?
Det har jag redan redogjort för i tråden så om du inte har läst igenom den så kopierar jag bara vad jag skrev då. " Kaj Linna är dömd därför att domstolen trodde att han var skyldig. Vad som övertygat domarna finns att läsa i domen, det s.k sakskälen, enligt europakonventionen för mänskliga rättigheter, andra kapitlet §45; "Får ingen människa dömas till fängelse utan sakliga skäl. Dessa skäl är bevis i form av vittnen, teknisk bevisning och besvärande indicier."
De bevis som anfördes emot Kaj Linna var, dels, ett antagande om att ett par byxor som hade kommit bort hade tagits av Kaj Linna, för att användas vid brottet. Utan att gå in på de lösa boliner som detta antagande är byggt på, har HD idag konstaterat att dessa byxor aldrig försvunnit från den fastighet de fanns i. De hade endast på ett oförklarligt vis hamnat under en vedtrave i pannrummet efter att polisen varit där och letat. Det andra beviset var att Kaj Linna hävdar att han lämnade fastigheten i södra vistträsk kl 22.00 på dagen för brottet. Eftersom utredarna visste att Kaj Linnas mobiltelefon var uppkopplad mot en mast norr om Skellefteå kl 23.14 samma dag, menade utredarna att Kaj Linna omöjligen kunde ha kört denna sträcka, dvs Södra Vistträsk till i höjd med Frostkåge på en timme och 14 minuter. Detta med anledning av att det under denna tid företogs ett omfattande vägarbete på E4 norr om Skellefteå, vilket kanske vissa av er minns.
HD har idag med hänvisning till ett nytt vittne, den ansvarige för ovanstående vägbygge, konstaterat att de tidsangivelser Kaj Linna lämnat är rimliga. Man kan här även nämna att sedan dess har ett antal personer provkört denna sträcka under likvärdiga förhållanden och vid varje tillfälle kommit fram efter en timme och en kvart. Försök själv att gissa under pressande förhör, utan att tveka, ett godtyckligt klockslag som ska passa in på minuten när, på en godtycklig tidsrymd. Om Kaj Linna är skyldig så har han ju faktiskt lyckats med något fullständigt osannolikt. Det tredje och avgörande beviset, var ett vittne, som påstod att han varit med Kaj Linna i Kalamark dagen innan brottet, den 13:e april. Kaj Linna förnekar att han varit med denna person i Kalamark den 13 april. Men domstolen, åklagaren och polisen och säkert en hel del andra har valt att tro på detta vittne. Denna påstådda resa är redogjord för i detalj, och uppbunden mot fasta klockslag i form av bankomatuttag och andra vittnens redogörelser. Problemet är att vid tiden för denna påstådda resa är vittnets mobiltelefon uppkopplad mot en mast i centrala Piteå. Redan under förundersökningen påtalades denna märkliga omständighet av Linnas advokat. Men när utredarna påstod att masten nådde ända till Kalamark nöjde sig advokaten med detta svar. Advokaten känner sig idag lurad. År 2006 inkom Kaj Linna med sin första resningsansökan, där de mystiska byxorna och resan mellan Vistträst och Skellefteå vederlades, vilket HD även konstaderade, se ovan. Kaj Linna inkom även med ett täckningsschema för de två aktuella masterna, eftersom masten med den längsta räckvidden endast hänvisades till i resningsärendet, avslog HD Kaj Linnas resning med en direkt hänvisning till den handläggande åklagarens yttrande i det resningsärendet. Se för övrigt rättegångsbalken 36:e kapitlet §1; "Var och en, som inte är part i målet, får höras som vittne." Lite märkligt kan man tycka, att HD tillåter att den handläggande åklagaren, som ju är motpart i målet nu plötsligt fick vara ett vittne! Särskilt med tanke på att den handläggande åklagare Mikael Lundqvist, på ett stort antal punkter i ärendet har ljugit och undanhållit bevis, DNA-spår, bandupptagningar m.m.
I och med Högsta Domstolens avslag i det första resningsärendet skulle den påstådda resan den 13 april, anses vara en "irrfärd".
Kaj Linna hade alltså nu att bevisa att en ospecificerad irrfärd, vilken inte varit föremål för rättsliga förhandlingar, inte kunde ha ägt rum, en till synes omöjlig uppgift. Hans enda hopp stod då till att den andra masten, den med kortare räckvidd, inte ens tillät några spekulationer om en irrfärd i kalamarkstrakten. Det visade sig efter förfrågan från Kaj Linna till sakkunnige expert på KTH, att den andra masten, centralt belägen i centrala Piteå, hade en mycket kort räckvidd på mellan 500-1000 meter. Det kan naturligtvis inte ha varit frågan om en irrfärd när man har rört sig nånstans mellan Nolia och SCA i centrala Piteå.
Det tredje beviset från domen var därmed även det fullständigt vederlagt. Utöver dessa tre punkter har Hovrätten även fäst vikt vid omständigheter där Kaj Linna inte varit överens med åklagarens slutsatser. Hovrätten menar bland annat, att Kaj Linnas förklaring till varför han hade ett skoskav vid tillfället, han sa att han hade gått i ett par för trånga skor, "var föga trovärdigt" etc. Många av de som idag tror att Kaj Linna är skyldig, brukare snarare hänvisa till en annan punkt som inte omnämns i själva domen och vilken omständighet Kaj Linna inte har behövt bemöta officiellt "om han nu är oskyldig, varför drog han då från landet?", dessa personer känner naturligtvis inte till att detta var Kaj Linnas femtonde resa till Storbritannien på de senaste tolv månaderna. De känner förmodligen heller inte till att ett flertal av hans bekanta visste att han skulle åka till England långt innan brottet begicks. Med nya fakta om den centralt belägna mastens begränsade räckvidd, återkom Kaj Linna med sin andra resningsansökan 2009. I denna resningsansökan framfördes även synpunkter på dåligt utredningsarbete och undanhållna bevis, men det avgörande var naturligtvis att den resa som kronvittnet berättat om, omöjligen kan ha ägt rum. Se bl.a tingsrättens resonemang om detta. Tingsrättens dom, sidan 32 (32) "Om Kaj Linna slutligen är oskyldig ter det sig mycket märkligt att han inte velat vidgå övertalningsresan". HD avslog Linnas andra resningsansökan med siffrorna 3-2, de två som tyckte att det fanns synnerliga skäl att ge Linna resning hänvisade till de nya omständigheterna gällande masten med kort räckvidd. De tre som inte ville ge Kaj Linna resning påstod felaktigt, att denna omständighet redan var uppe i det första resningsärendet, och därmed inte skulle beaktas en gång till. En frustrerad Kaj Linna begär då resning i resning, och får vänta ytterligare i 18 månader, för att endast erhålla det korta svaret "Resningsansökan avslås, ingen nytt har tillkommit". HD vet med andra ord idag, att den här avvärjningsresan inte kan ha hänt, men HD vill inte ge resning."
.
