Riktigt härligt och hoppfull kan man inte hjälpa att man blir. Tycker ändå det känns lite osäkert, det har varit en del matcher där spelet och speciellt mittlåset inte har varit säkert som mot hbk, kff och nu ikväll, lyckligtvis har det ändå gått vägen. Ikväll på grund av en straff, så man undrar ju hur det går när man inte får sådant med sig, speciellt nu när Ofere ser ut att försvinna i sommar. Nåväl, vi hoppas det håller i så länge som möjligt.
Härligt att Åtvidaberg kommer upp och försvarar Östergötlands färger i högsta serien. Fortsätter dom så här så kanske de gör ett par mål innan säsongen är slut.
Att kalla en Djurgårdare för fan i sig är väl bara det en skymf mot supporterkulturen. Fy fan vad usla ni är just nu. Gå och gräv ned dig, korvmongo. Eller gå och hetsa på dina egna s.k. 'fans'. För vart fan är dom?
Varför ska jag hetsa dem? Vill de inte stå där hemma mot ett pissgäng kan de dra åt helvete, bara de inte dyker upp när (om?) framgångar frodas. Det värsta är ju att man inte kan döma dem när de kommer sen, ganska svårt att veta exakt vilka som var frånvarande på pissmatcherna.
Det handlar inte om att ha högst publiksiffra, blir bara sne när folk blåser upp sig som en likvärdig supporter när de inte går på matcher som andra gör.
Men som jag sagt åtskilliga gånger; man stödjer sitt lag på olika sätt
Så du är på alla bortamatcher också får jag förmoda?
Ja han verkar vara riktigt hardcore som klagar på folk som inte ser varenda match med laget som befinner sig 60 mil bort.
Han går säkert på borta och hemmamatcher i följande sektioner: Herrfotboll, damfotboll, bandy och hockey...
Idag kom vi någon vart, vilket man inte kan säga om tidigare 5 matcher. Synd bara att man inte kan få in bolljäveln. Kan inte se att någon är speciellt bra idag ändå, och förstår inte varför Eguren fortfarande får spela? Idag gjorde han vissa bra saker, exempelvis en passning som gick till en annan medspelare, så kanske det är påväg åt rätt håll där också?
AIK 2010 är en parodi på sig själva. Avgå Sanny, Thomas har cancer. FAN.
Okej, din syn på supportskap, jag och de som faktiskt ser matcherna på plats har en annan, fine.
Jag diskuterar ogärna supporterskap med en djufare, man blir bara förbannad. Anledningen? En bajare förklarar det ganska bra:
DJURGÅRN, sa killen.
Hade han sagt Gnaget. Man fattar ju om en kille säger Gnaget. Till och med IFK eller Hagalund eller Sumpan. Eller Älvsjö eller nåt annat insnöat lag i Tumba. Men Djurgårn.
Vi snacka bara lite löst. Vi snacka om gäng som vi tyckte skulle få finnas. Lag som vi kände för. Jag hade halv pott sagt Reimers. Fast man känner ju mer för Hammarby. Hade jag sagt Reimers hade killen vissnat. Och så säger han Djurgårn.
Jag vart förbannad. Ja, först vart jag inte förbannad. Jag tänkte att killen fattar väl inte bättre. Men sen sa han att jag var lokalpatriot. Han mena på att bara för att en annan var från trakterna så höll man på Hammarby. Att jag i själva verket inte hajade fotboll.
-Men du har ju själv sagt Djurgårn, sa jag. Du sa ju själv Djurgårn. Och nu snackar du om att haja fotboll. För det första snackar vi inte om fotboll. Vi talar om LAG. Lag som är roliga bara för att dom finns. Har du som kil kutat i gräset vid Blockhusudden? Det har jag heller aldrig trott, sa jag. Snacka inte om lokalpatriotism. Jag kunde lika bra ha sagt Reimers, sa jag åt killen.
-Reimers?, sa killen.
-Ja just det. Mulle och Masse. Dra inte in Djurgårn i det här. ´
-Är det nåt fel på Djurgårn?, sa killen.
-Fel och fel. Det är inge fel på Djurgårn. Vi snackar inte om Djurgårn. Vi talade om fotbollslag som vi kände för.
-Ja och då sa jag Djurgårn, sa killen.
-Ja och det passar inte mej, sa jag. Då börja han igen. Likadant.
-Du är lokalpatriot. Det är väl inge med Hammarby. Vad är det för bra med Hammarby? Killen börja mena på.
-Det är inge med Hammarby, sa jag. Vi snackar inte om, om det är någe med Hammarby. Vi talar om kvalitet. Vi talar om lag som får finnas. Som man inte blir förbannad på bara man hör namnet. Säg Karlberg, sa jag. Eller vad fan som helst. Men inte Djurgårn.
-Det finns väl många som håller på Djurgårn.
-Det är klart att det finns många som håller på Djurgårn, sa jag. Vi snackar inte om det.
-Du sa ju Hammarby och så sa jag Djurgårn. Är inte det samma sak?
-Samma sak. Nää, det är det förbanne mej inte, sa jag. Jag sa Hammarby och det står jag för. Kom inte med Djurgårn. Jag var färdig att nita killen. Du förstår. Sen sa han nånting om att han i alla fall höll på Djurgårn och så pös han med sin spårvagn. Där stod jag ursinnig. Jag va så lack så jag kunde inte åka trick ens en gång. Då hade jag mördat kondisen. Dom blårandiga! Dra åt helvete.
Citat:
Ursprungligen postat av Brulla
Nej, problemet är att vi helt saknar rörelse i anfallsspelet. När spelarna blir så statiska som i AIK just nu blir kantspelet lidande. Vi drar inte isär motståndarförsvaret, vi hotar inte i djupet och vi kommer inte runt på kanterna. När en passning slås på sista tredjedelen av planen ska den som slog passningen ta ny position och en tredje spelare som inte var inblandad i passningen ta någon sorts löpning. Då skapar man chanser, som t.ex. vi gjorde 2006. Nu tar knappt den som slår en passning ny rörelse. Jag tror dock det hela hänger mycket på självförtroende, vi vågar för lite.
Jag satt och tänkte på det åtskilliga gånger idag; Eguren eller Dulee får bollen, vänder upp, och har fem stillastående spelare framför sig. Var är rörelsen? Det var ju bara för HBK att kliva upp i rygg och stå kvar. Har lagt märke till den tendensen i de flesta matcherna nu, det verkar inte vara någon som vill ha bollen?
Jag diskuterar ogärna supporterskap med en djufare, man blir bara förbannad. Anledningen? En bajare förklarar det ganska bra:
DJURGÅRN, sa killen.
Hade han sagt Gnaget. Man fattar ju om en kille säger Gnaget. Till och med IFK eller Hagalund eller Sumpan. Eller Älvsjö eller nåt annat insnöat lag i Tumba. Men Djurgårn.
Vi snacka bara lite löst. Vi snacka om gäng som vi tyckte skulle få finnas. Lag som vi kände för. Jag hade halv pott sagt Reimers. Fast man känner ju mer för Hammarby. Hade jag sagt Reimers hade killen vissnat. Och så säger han Djurgårn.
Jag vart förbannad. Ja, först vart jag inte förbannad. Jag tänkte att killen fattar väl inte bättre. Men sen sa han att jag var lokalpatriot. Han mena på att bara för att en annan var från trakterna så höll man på Hammarby. Att jag i själva verket inte hajade fotboll.
-Men du har ju själv sagt Djurgårn, sa jag. Du sa ju själv Djurgårn. Och nu snackar du om att haja fotboll. För det första snackar vi inte om fotboll. Vi talar om LAG. Lag som är roliga bara för att dom finns. Har du som kil kutat i gräset vid Blockhusudden? Det har jag heller aldrig trott, sa jag. Snacka inte om lokalpatriotism. Jag kunde lika bra ha sagt Reimers, sa jag åt killen.
-Reimers?, sa killen.
-Ja just det. Mulle och Masse. Dra inte in Djurgårn i det här. ´
-Är det nåt fel på Djurgårn?, sa killen.
-Fel och fel. Det är inge fel på Djurgårn. Vi snackar inte om Djurgårn. Vi talade om fotbollslag som vi kände för.
-Ja och då sa jag Djurgårn, sa killen.
-Ja och det passar inte mej, sa jag. Då börja han igen. Likadant.
-Du är lokalpatriot. Det är väl inge med Hammarby. Vad är det för bra med Hammarby? Killen börja mena på.
-Det är inge med Hammarby, sa jag. Vi snackar inte om, om det är någe med Hammarby. Vi talar om kvalitet. Vi talar om lag som får finnas. Som man inte blir förbannad på bara man hör namnet. Säg Karlberg, sa jag. Eller vad fan som helst. Men inte Djurgårn.
-Det finns väl många som håller på Djurgårn.
-Det är klart att det finns många som håller på Djurgårn, sa jag. Vi snackar inte om det.
-Du sa ju Hammarby och så sa jag Djurgårn. Är inte det samma sak?
-Samma sak. Nää, det är det förbanne mej inte, sa jag. Jag sa Hammarby och det står jag för. Kom inte med Djurgårn. Jag var färdig att nita killen. Du förstår. Sen sa han nånting om att han i alla fall höll på Djurgårn och så pös han med sin spårvagn. Där stod jag ursinnig. Jag va så lack så jag kunde inte åka trick ens en gång. Då hade jag mördat kondisen. Dom blårandiga! Dra åt helvete.
Jag satt och tänkte på det åtskilliga gånger idag; Eguren eller Dulee får bollen, vänder upp, och har fem stillastående spelare framför sig. Var är rörelsen? Det var ju bara för HBK att kliva upp i rygg och stå kvar. Har lagt märke till den tendensen i de flesta matcherna nu, det verkar inte vara någon som vill ha bollen?
Det var ju en av sakerna som var lite märkliga med laguttagningen till matchen. När Dulee/Eguren vänder upp har de fyra spelare att passa; Bojan, Martin, Flavio och Lundberg. Bojan vill fördela boll, Flavio går alltid ner på en kant och hämtar, Martin vill ha bollen vid fötterna så att han kan utmana och Viktor Lundberg vill antingen få skottläge eller inläggsläge. Det är alltså egentligen spelare som vill ha bollen, men de vill alla ha den för långt upp i banan och de vill ha den vid fötterna och inte att löpa på. När man spelar på det viset är det svårt att skapa chanser annat än på inlägg och just nu har vi inte någon tillräckligt bra huvudspelare efter att Ivan lämnade.
Förhoppningsvis kommer löpningarna med självförtroendet. Om vi vinner några matcher kommer spelarna få mer energi, de kommer våga mer och one touch-spelet kommer mer naturligt. För att nå dit kan det dock krävas hårt slit och kämpaglöd.