Citat:
Ursprungligen postat av saprofyt.
Hur gjorde de penningskåta hollywoodkapitalisterna? Varför?
Det är just det som är så jävla vackert med graff! De som sysslar med graffiti tjänar inte ett öre på det (nåja, de allra flesta i alla fall), vilket innebär att de brinner något enormt för det. Man vet varför en bankrånare rånar en bank; han tjänar pengar. Det finns ett ekonomiskt motiv bakom det hela. En graffitimålare målar graffiti för att han tycker det är förbannat roligt och/eller har ett konstnärligt intresse.
Om jag förstod dig rätt så stör du dig mest på graffiti av alla brott i vårt land? Ser du ingen skillnad på att råna någon, så att denne kanske får men för livet, och ändra färgen på en yta? Svarar du nej jag hoppas du skämtar, svarar du ja är det något som inte står rätt till. Då är du alldeles för blind i ditt hat för att man ska kunna ta dig seriöst.
Som jag sa så finns det inget ändamålsenligt med graffiti, till skillnad från övrig kriminalitet. Man kan säga att klottraren drar fördelar i form av njutning/glädje men jag anser att detta väger lätt i jämförelse med de risker han utsätter sig för och det som oftast kommer i kölvattnet (drogmissbruk, distansering från samhällsnormer, skadeståndskrav osv.).
Jag har inte jämfört digneteten på brottsligheten utan bara pekat på det meningslösa i att utföra en handling som INGEN drar fördel av. Om en rånares ändamål med sin kriminalitet är att få ett ekonomiskt utbyte så är den ändamålsenlig och man förklarar hans handlingssätt ("förklarar" inte "försvarar").
Graffiti kom till Sverige genom att populärkulturen behandlade det faktum att svarta gäng i Los Angeles "klottrade" sina gängs namn, hotelser etc. Det var filmkulturen som gjorde detta populärt i Sverige (det började väl med Stylewars?). Allt för att kapitalistiska filmmakare ville tjäna pengar, samma ekonomiska intresse som fått vita svenskar att lyssna på svart amerikansk hip-hop och anamma svarta amerikaners klädstil.
Och skadegörelsen kostar inte mindre för att man kallar det för "konst".