Götenes polishämtning av barn vid vårdnadstvist, augusti 2026

Det är ju myndigheterna hon bedriver en konflikt med.
Det är inte pojken hon bråkar med.
Det är inte ens pappan hon bråkar med.

Utan det är myndigheterna hon bedriver en konflikt med.
Eller myndigheterna som bedriver en konflikt med henne.
Lite beroende på hur man ser på det hela.

Så. Åter:

Pojken blir mer påverkad av konflikten (mellan mamman och myndigheterna) om han till följd av konflikten mellan mamman och myndigheterna inte får träffa sin mamma, än om han får träffa sin mamma. Det fattar du väl ändå?

Klart pojken ska få träffa sin mamma, övervakat, med umgängesstödjare som hon och pojken känner förtroende för. Och att pojken vet om att han kommer få träffa mamman snart igen, när det är dags att säga hejdå.

Ja, jag sätter barnet först.

Pojken mår inte dåligt av att hans mamma (utan hans vetskap) har en konflikt med myndigheter.
Vad han mår dåligt av är att inte få ha kontakt alls med sin mamma/anknytningsperson.

Föräldrarna träffas ju inte ens. Så hur menar du att de har en konflikt som påverkar pojken?
Får han träffa sin mamma, övervakat med umgängsstödjare de båda känner förtroende för. Så kan inte ens mamman säga ett ont ord om pappan, eftersom hon är övervakad och vet att hon inte får det. Finns inte en chans att pojken då skulle påverkas negativt av det umgänget. Snarare tvärtom: han skulle få träffa sin mamma/anknytningsperson. Vilket skulle vara väldigt positivt för pojken.

Det här är nog din mest ambitiösa omskrivning hittills.

Efter fem års vårdnadstvist, uteblivna umgängen, verkställigheter och viten har du nu lyckats redigera bort pappan helt ur konflikten.

"Det är ju myndigheterna hon bedriver en konflikt med. Det är inte ens pappan hon bråkar med."

Jaha.

Då tar vi historien en gång från början, eftersom ditt exemplar av handlingarna verkar tappa några sidor varje gång mamman kommer dåligt ut.

Redan 2022 ville mamman ha ensam vårdnad. Pappan ville då behålla gemensam vårdnad och bygga upp umgänget. Tingsrätten köpte inte hennes påståenden om att hans psykiska problem gjorde honom farlig och ansåg inte att han utsatt henne för den psykiska eller fysiska misshandel hon gjorde gällande.

Däremot såg rätten redan då något annat.

Mamman vägrade kontakt när det saknades uttryckligt domstolsbeslut, ställde in beslutade umgängen, främjade inte kontakten med pappans familj och fattade viktiga beslut om barnet utan att försöka samråda.

Tingsrätten skrev redan 2022 att mycket talade för att hon inte ville släppa in pappan i As liv och att det fanns en "överhängande risk" att han skulle uteslutas helt om hon fick ensam vårdnad.

Det var alltså fyra år före polishämtningen.

Sedan händer ungefär exakt det domstolen varnade för.

Umgängen uteblir. Nya beslut fattas. Verkställighet söks. Viten börjar dömas ut. 40000 kronor. Sedan 105000 kronor. Sedan ytterligare ett beslut om 210000 kronor för uteblivna umgängen, vilket fortfarande var överklagat när vårdnadsdomen skrevs.

TomatKungen tittar på denna lilla pappershög och säger:

"Det är myndigheterna hon bråkar med."

Ja, det är ett sätt att beskriva det.

Ett annat är tingsrättens:

Hon har "på ett systematiskt sätt motarbetat umgänge", hennes agerande har gång på gång bedömts som trots mot domstolens avgöranden och hon har "fortsatt att sabotera förordnade umgängen".

Det är inte pappans Facebookstatus.

Det är rättens bedömning.

Sedan kommer umgängesstödjarna.

Mamman avbokar ett förberedande möte och bokar inget nytt trots erbjudande. Efter flera tillfällen har hon fortfarande inte förberett A på vilka stödpersonerna är. Fem överlämningar genomförs utan att ett enda umgänge kommer till stånd. Stödjarna beskriver att hon inte lyckats trygga honom och inte pratar motiverande eller övertygande.

Där aktiveras förstås TomatKungens kanske-maskin.

Hon kanske förberedde honom hemma ändå.

Umgängesstödjarna kanske hade "horn i sidan" till henne.

Kanske var det något annat.

Det är fascinerande hur fem års dokumentation alltid kräver ytterligare utredning när den belastar mamman.

Sedan kommer vårdnadsutredningen 2026.

Den säger att mamman är As anknytningsperson och har god grundläggande omsorgsförmåga.

Den meningen kan TomatKungen utantill.

Resten tycks vara tryckt med mycket svagt bläck.

För samma utredning säger att hon inte har "förmågan eller viljan, oklart vilket" att förbereda och trygga A inför umgänge med pappan. Den säger också att det finns riskfaktorer i hennes föräldraförmåga eftersom hon inte kan tillgodose barnets behov av båda föräldrarna.

Tingsrätten går vidare och konstaterar att hon saknar insikt i hur hennes eget beteende påverkar A och inte förmår se sin egen del i konflikten.

TomatKungens översättning blir:

"Det finns mig veterligen ingenting som antyder att hon brister i sin föräldraförmåga."

Det är en imponerande översättning.

Originalet säger ungefär "god grundläggande omsorg, men allvarliga problem på ett annat centralt område".

TomatKungen Edition säger "inga problem".

Sedan har vi anknytningspersonen.

Ja, mamman är As anknytningsperson. Ingen har missat det. Men varför är relationen till pappan så mycket svagare?
Jo, därför att mamman under flera år har motarbetat att den relationen utvecklas.

Och där lyckas du med din märkligaste logiska piruett. Först hindras relationen med pappan. Sedan blir relationen med pappan svag. Sedan används den svaga relationen med pappan som argument för att mamman måste prioriteras.
Det är ungefär som att såga av ett bordsben och sedan hålla presskonferens om hur ostadiga fyrbenta bord är.
Tingsrätten såg för övrigt exakt detta och skrev uttryckligen att kontinuiteten hos mamman inte automatiskt kan väga tyngst när just umgängessabotaget är en orsak till att barnet fått starkast anknytning till henne.

Men även den raden verkar saknas i TomatKungen Edition.

Och så till ditt senaste mästerverk:

"Det är inte ens pappan hon bråkar med."

Vid överlämningsförsöket i juli säger A till pappan att han "tar barn från familjerna". Tingsrätten skriver uttryckligen att det tydligt inte är As egna ord och att detta visar hur mycket han involverats i föräldrarnas konflikt.

Under samma överlämning ber mamman pappan att inför A berätta att han inte ska få gå kvar i skolan i Götene. Mamman och mormodern frågar dessutom pappan varför han vill följa domen och rycka upp A från sin mamma.

Det där är alltså den konflikt som enligt TomatKungen inte ens är med pappan....pappan råkade väl bara stå mitt i den.

Sedan kommer din senaste universalmedicin.

Nya umgängesstödjare.

Som mamman och A känner förtroende för. Då skulle det "säkert" gå smidigt.

Säkert.

Här är beviskraven återigen underbara.

När professionella umgängesstödjare beskriver vad som faktiskt hände måste vi ifrågasätta om de sett tillräckligt, om de förstått rätt och om de kanske varit negativt inställda.

När TomatKungen beskriver ett framtida lyckat umgänge som aldrig ägt rum räcker ordet "säkert".

Och nej, ingen säger att mamman aldrig ska få träffa A igen. Tingsrätten säger tvärtom att relationen med mamman ska upprätthållas och att de ska träffas regelbundet.

Men samma dom säger också att reglerat umgänge inte bedömdes vara till As bästa "i nuläget".

Det betyder att tidpunkt och former ska styras av As bästa, inte av mammans behov av att "tina upp"...inte av DITT behov av att få rätt.
Och inte av att ordet "anknytningsperson" upprepas tills resten av domen försvinner.

Det är egentligen detta som blivit så genomgående i dina inlägg.
När något belastar mamman kommer förklaringen, undantaget, myndighetskritiken eller ett nytt "kanske".
När något kan belasta pappan räcker ett obekräftat rykte för att börja tala om "umgängessabotage", själviskhet eller att han kanske inte ens vill att mor och son ska träffas.

Fem års dokumentation om mamman:
"Vi känner inte hela bilden."

Ett rykte om pappan:
"Umgängessabotage!"

Och därefter förstås den obligatoriska slutstämpeln:

"Jag är team pojken."

TomatKungens sång (Team Pojken): https://voca.ro/1ej9mvj7w1If

Du skriver om historik.
Jag skriver om nutid.

I nutid bedriver mamman endast konflikt med myndigheterna. Och denna konflikt ska inte få hindra pojken till regelbundet (övervakat) umgänge med sin mamma. Där regeln är mycket enkel: att mamman inte får säga ett enda ont ord om pappan till pojken.

Pojken har som sagt var rätt till båda sina föräldrar.

Ja, om pojken inte får träffa sin mamma, så vad kan man annars kalla det för än umgängessabotage? Mamman har aldrig varit umgängesförälder förut. Hon har aldrig haft umgänge med pojken. Hon har haft vårdnaden förut och varit boendeförälder. En jädra skillnad.

Läs Barnkonventionen också. I synnerhet punkt 9. Och begrunda.
https://unicef.se/barnkonventionen/las-texten

Det är faktiskt inte för pojkens bästa at hålla honom ifrån sin mamma/anknytningsperson. När man kan lösa så att han får ha regelbundet (övervakat) umgänge med henne (med umgängesstödjare de båda känner tillit till), där han slipper höra ett enda ont ord om sin pappa. Det går. Varför är du så envist emot detta? Skiter du i pojkens bästa? Skiter du i Barnkonventionen?

Du hittar på och ljuger som en häst travar.

Först:

"Du skriver om historik. Jag skriver om nutid."

Jaha. Historiken ska alltså plötsligt bort.

Förutom förstås när du själv behöver den för att upprepa att mamman är ANKNYTNINGSPERSON. Den anknytningen uppstod tydligen historiskt på ett godkänt sätt, medan historiken om hur relationen till pappan samtidigt hindrades från att utvecklas ska lämnas i arkivet.

Smidigt.

Du kan inte använda fem års historia för att bevisa mammans betydelse och fem sekunder senare avfärda samma fem års historia när den förklarar varför situationen ser ut som den gör idag.

Sedan skriver du som ett faktum:

"I nutid bedriver mamman endast konflikt med myndigheterna."

Hur vet du det?

Så sent som vid överlämningsförsöket stod A och sade till pappan att han "tar barn från familjerna". Tingsrätten konstaterade att det tydligt inte var As egna ord och att det visade hur mycket han dragits in i föräldrarnas konflikt. Mamman och mormodern ifrågasatte inför A varför pappan följde domen och "ryckte upp" honom från mamman.

Men i TomatKungen Edition har detta tydligen nu blivit:

Mamman mot kommunen.
Pappan ej inblandad.
Barnet ej inblandat.
Alla tidigare domstolsbedömningar arkiverade under "historik".

Sedan kommer höjdpunkten.

"Läs Barnkonventionen. I synnerhet punkt 9."

Ja. Gör det.

Läs hela.

Artikel 9 säger att barnet ska kunna ha regelbunden personlig relation och direkt kontakt med båda föräldrarna:

"utom då detta strider mot barnets bästa."

Den lilla bisatsen råkade du visst missa.

Precis samma princip finns i föräldrabalken.

Barnet har rätt till umgänge med den förälder det inte bor med, utom när det strider mot barnets bästa.

Så Barnkonventionen säger inte:

"TomatKungen har bestämt två övervakade umgängen i veckan, verkställ omedelbart."

Den säger att barnets bästa styr.

Det är nästan extra komiskt eftersom tingsrätten gjorde just den bedömningen i det här fallet. A ska långsiktigt behålla relationen med mamman och träffa henne regelbundet.

Men rätten skrev samtidigt att reglerat umgänge inte bedömdes vara till hans bästa "i nuläget".

Du läser fortfarande bara första meningen.

Nu har du tydligen börjat läsa Barnkonventionen på samma sätt.

Sedan frågar du:

"Om pojken inte får träffa sin mamma, vad kan man annars kalla det än umgängessabotage?" Tja, exempelvis en tillfällig begränsning därför att barnets situation behöver stabiliseras. Att kontakt inte sker betyder inte automatiskt "umgängessabotage".
Med din definition skulle till och med tingsrättens egen bedömning att inte reglera mammans umgänge "i nuläget" vara umgängessabotage.

Det blir en rätt originell juridik.

Och sedan kommer din fantastiskt enkla lösning:

Mamman får träffa A med nya umgängesstödjare och regeln är att hon "inte får säga ett enda ont ord om pappan".

Klart!
Fem års konflikt löst.
Tänk att ingen kom på det tidigare.

Problemet i handlingarna har aldrig varit begränsat till att mamman eventuellt säger "dumma pappa" rakt in i örat på A.

Det handlar om ett helt beteendemönster.

Att inte förbereda honom inför umgänge.
Att inte motivera honom.
Att han dragits in i konflikten.
Konfliktfyllda överlämningar.
Vuxna formuleringar från ett femårigt barn.
Bristande insikt i hur hennes eget agerande påverkar honom.

Det där försvinner inte automatiskt därför att två nya personer sitter bredvid och ser till att ordet "pappa" inte föregås av ett svärord.

Och sedan:

Med nya umgängesstödjare som mamma och A känner förtroende för skulle det "säkert" gå bra.
Där har vi kanske-maskinen igen, fast nu har den fått turbo.
De umgängesstödjare som faktiskt varit där och dokumenterat vad som hände?
Deras slutsatser ska misstänkliggöras. De kanske inte visste vad som skedde hemma. De kanske hade "horn i sidan".
De nya, ännu helt hypotetiska umgängesstödjarna som inte ens existerar i situationen?
Med dem kommer det "säkert" fungera.

Det är TomatKungens vetenskapliga metod i ett nötskal.

Verkliga observationer kräver extrema bevis.
Egen fantasi kräver ett tangentbord.

Och sedan avslutar du förstås med:

"Skiter du i pojkens bästa? Skiter du i Barnkonventionen?"

Nej.

Det är precis därför jag inte gör ditt misstag och likställer "barnets bästa" med "det TomatKungen för tillfället tycker borde ske".

Jag tycker A ska ha en fungerande relation med sin mamma.

Jag tycker också att den relationen ska återupptas på ett sätt och vid en tidpunkt som faktiskt är bra för A.

Det är inte motsägelsefullt.
Det är själva principen du just försökte hänvisa till.

Så sammanfattningsvis har vi nu kommit dit att du först kastar bort historiken när den belastar mamman, sedan plockar tillbaka historiken för ordet "anknytningsperson", därefter definierar all utebliven kontakt som "umgängessabotage" och avslutar med Barnkonventionen där du läser fram till precis före orden som motsäger dig.

Det är nästan imponerande konsekvent.
Domar läser du selektivt.
Utredningar läser du selektivt.
Och nu har Barnkonventionen fått en TomatKungen Edition också.

Stor stil:

"BARN HAR RÄTT TILL BÅDA SINA FÖRÄLDRAR."

Den lilla raden under:

"utom då detta strider mot barnets bästa."

Tryckt med samma osynliga bläck som resten av de meningar du helst slipper läsa.

TomatKungens sång (Team Pojken) https://voca.ro/1ej9mvj7w1If

Då är du igång igen Du läser bara första halvan av art 9. Hela art 9.3 säger rätt till båda föräldrarna utom då det strider mot barnets bästa

Beria
Har ju i text visat dig vad mamman kör för race
Och sedan har vi ju de flesta sett filmen
Och vad mamman håller på med i grupper
Och media och nätet och om du inte fattar att det strider imot barnets bästa

och...menar du att jag sagt nåt annat?

På vilket sätt skulle det strida mot pojkens bästa att träffa sin mamma regelbundet och övervakat (med umgängesstödjare som pojken och mamman känner tillit för), där mamman har en regel: att inte prata illa om pappan?

Fundera du en stund på det.

Och läs även punkt 12 i Barnkonventionen.
"12. Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad."

Pojken älskar sin mamma. Saknar med största sannolikhet sin mamma. Detta är nutid.
Mamman bråkar inte med pappan i nutid. Det pågår ingen konflikt mellan föräldrarna i nutid.
Detta är vad man från myndigheterna ska förhålla sig till när man värderar vad som är pojkens bästa.

Och barnets bästa i nutid är att få ha regelbundet (övervakat) umgänge med sin mamma, med umgängesstödjare som pojken och mamman känner tillit till. Och där mamman följer en enkel regel: inte ett ont ord om pappan till pojken. Detta skulle vara det bästa för pojken. Då tar man hänsyn både till den infekterade historiken och den nutida situationen. Och framförallt tar man hänsyn till pojkens bästa.

Att fortsätta hålla pojken borta från sin mamma, är inte att ta pojkens bästa i beaktande.

Du inser inte vikten av anknytningsperson. Sluta göra bort dig genom att visa din okunskap om detta.

Nu försöker du lösa problemet genom ordet "nutid". Fem års dokumenterat beteende ska plötsligt inte spela någon roll, trots att hela poängen med historiken är att bedöma risken för att samma mönster fortsätter. Tingsrätten gjorde just det och pekade uttryckligen på risken för fortsatt konflikt och fortsatt påverkan på A.

Sedan slår du fast att det inte längre finns någon konflikt mellan föräldrarna. Det vet du inte. Så sent som vid överlämningen i juli använde A formuleringar som tingsrätten bedömde inte var hans egna och som visade hur långt han dragits in i konflikten. Men TomatKungen har nu deklarerat vapenvila.

Därefter kommer samma logiska hopp igen. A älskar och saknar sin mamma, alltså är regelbundet övervakat umgänge enligt din modell automatiskt barnets bästa. Nej. Det visar att relationen ska bevaras. Det säger inte exakt när, hur ofta eller under vilka former umgänget ska ske. Tingsrätten visste redan att mamman var hans anknytningsperson när den ändå skrev att reglerat umgänge inte var till hans bästa "i nuläget".

Och din lösning är fortfarande lika enkel som korkad. Nya umgängesstödjare och en regel om att mamman inte får säga något ont om pappan. Fem års konflikt löst. Problemet är bara att handlingarna beskriver betydligt mer än dåliga ord. De beskriver bristande förberedelse, bristande motivation, konfliktfyllda överlämningar och ett barn som dragits in i vuxenkonflikten.

Så ja, A ska ha sin mamma i sitt liv. Men "nutid" raderar inte historiken och "barnets bästa" betyder inte "TomatKungens senaste umgängesmodell".

Samma mönster kvarstår. Du nollställer mammans historik så fort den blir besvärlig. Pappan misstänkliggör du däremot hela tiden med din kanske-maskin.

Du håller fortfarande på med mammans försvarstal...bara med ny rubrik.

TomatKungens sång (Team Pojken)https://voca.ro/1ej9mvj7w1If

Vad tröttsam du är.

Försök fatta att ni resonerar helt sjukt ologiskt. I er iver att hävda pappans rätt. För det är så jädra genomskinligt att ni är "team pappan".

Ni menar att pojken inte ska ha någon kontakt med sin mamma, pga. 5 års infekterade konflikter mellan föräldrarna. Med det snedvridna resonemanget, skulle man lika gärna som "team mamma" kunna påstå "ge mamman enskild vårdnad och stryp allt umgänge med pappan, då slipper pojken konflikterna mellan föräldrarna och får dessutom vara med sin mamma/anknytningsperson".

För även då hade pojken sluppit undan helt från föräldrarnas konflikter. Eller hur?
Men han hade också förlorat all sin kontakt med pappan! Precis som han nu förlorar all sin kontakt med mamman/sin anknytningsperson.

Jag är "team pojken", som sagt var. Och den bästa lösningen för pojken, är som jag skriver:
Regelbundet, övervakat umgänge med mamman/sin anknytningsperson. Med umgängesstödjare som pojken och mamman känner tillit till. Och där mamman har en enkel regel: inte yppa ett ont ord om pappan.

På så vis får pojken:
1. God tillgång till båda sina föräldrar.
2. Slipper undan föräldrarnas konflikter.
Vilket är det absolut bästa för pojken, utifrån hela den här trassliga situationen.

Är det enbart föräldrarnas konflikter man vill att pojken skulle få slippa. Så hade han faktiskt lika gärna kunnat bo kvar hos mamman, hon fått enskild vårdnad och pappan fått strypt umgänge. Och detta skriver jag inte för att jag tycker så (för det gör jag inte, jag anser att pojken ska ha god tillgång till båda sina föräldrar), utan jag skriver så för att ni ska se er egen oerhört ologiska tankevurpa när ni håller så högt fokus på föräldrarnas konflikt som orsak till att pojken inte ska få träffa sin mamma! Försök problematisera er ståndpunkt något. Se att den lika gärna hade kunnat leda till att pojken inte skulle få ha tillgång alls till sin pappa. För även då hade han sluppit föräldrarnas konflikter.