Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Hur vet du om pojken älskar sin mamma hur vet du det? Och jag tror inte socialtjänsten är så sugna på det övervakade mötet du vill få till
Pojken älskar sin mamma. Saknar med största sannolikhet sin mamma. Detta är nutid.
Mamman bråkar inte med pappan i nutid. Det pågår ingen konflikt mellan föräldrarna i nutid.
Detta är vad man från myndigheterna ska förhålla sig till när man värderar vad som är pojkens bästa.
Och barnets bästa i nutid är att få ha regelbundet (övervakat) umgänge med sin mamma, med umgängesstödjare som pojken och mamman känner tillit till. Och där mamman följer en enkel regel: inte ett ont ord om pappan till pojken. Detta skulle vara det bästa för pojken. Då tar man hänsyn både till den infekterade historiken och den nutida situationen. Och framförallt tar man hänsyn till pojkens bästa.
Att fortsätta hålla pojken borta från sin mamma, är inte att ta pojkens bästa i beaktande.
Du inser inte vikten av anknytningsperson. Sluta göra bort dig genom att visa din okunskap om detta.
Mamman bråkar inte med pappan i nutid. Det pågår ingen konflikt mellan föräldrarna i nutid.
Detta är vad man från myndigheterna ska förhålla sig till när man värderar vad som är pojkens bästa.
Och barnets bästa i nutid är att få ha regelbundet (övervakat) umgänge med sin mamma, med umgängesstödjare som pojken och mamman känner tillit till. Och där mamman följer en enkel regel: inte ett ont ord om pappan till pojken. Detta skulle vara det bästa för pojken. Då tar man hänsyn både till den infekterade historiken och den nutida situationen. Och framförallt tar man hänsyn till pojkens bästa.
Att fortsätta hålla pojken borta från sin mamma, är inte att ta pojkens bästa i beaktande.
Du inser inte vikten av anknytningsperson. Sluta göra bort dig genom att visa din okunskap om detta.
I nästan 8 Tim dem fick ju be polisen att gripa in
Förra gången en film räcker väl eller satsar du på på en film till del2
Citat:
Nutid är en följd av historik. Myndigheter ska enligt 6 kap Föräldrabalken och art 3 Barnkonventionen bedöma hela situationen, inte klippa bort 5 år för att det är bekvämare.
Citat:
Nutid är en följd av historik. Myndigheter ska enligt 6 kap Föräldrabalken och art 3 Barnkonventionen bedöma hela situationen, inte klippa bort 5 år för att det är bekvämare.
Nu försöker du lösa problemet genom ordet "nutid". Fem års dokumenterat beteende ska plötsligt inte spela någon roll, trots att hela poängen med historiken är att bedöma risken för att samma mönster fortsätter. Tingsrätten gjorde just det och pekade uttryckligen på risken för fortsatt konflikt och fortsatt påverkan på A.
Sedan slår du fast att det inte längre finns någon konflikt mellan föräldrarna. Det vet du inte. Så sent som vid överlämningen i juli använde A formuleringar som tingsrätten bedömde inte var hans egna och som visade hur långt han dragits in i konflikten. Men TomatKungen har nu deklarerat vapenvila.
Därefter kommer samma logiska hopp igen. A älskar och saknar sin mamma, alltså är regelbundet övervakat umgänge enligt din modell automatiskt barnets bästa. Nej. Det visar att relationen ska bevaras. Det säger inte exakt när, hur ofta eller under vilka former umgänget ska ske. Tingsrätten visste redan att mamman var hans anknytningsperson när den ändå skrev att reglerat umgänge inte var till hans bästa "i nuläget".
Och din lösning är fortfarande lika enkel som korkad. Nya umgängesstödjare och en regel om att mamman inte får säga något ont om pappan. Fem års konflikt löst. Problemet är bara att handlingarna beskriver betydligt mer än dåliga ord. De beskriver bristande förberedelse, bristande motivation, konfliktfyllda överlämningar och ett barn som dragits in i vuxenkonflikten.
Så ja, A ska ha sin mamma i sitt liv. Men "nutid" raderar inte historiken och "barnets bästa" betyder inte "TomatKungens senaste umgängesmodell".
Samma mönster kvarstår. Du nollställer mammans historik så fort den blir besvärlig. Pappan misstänkliggör du däremot hela tiden med din kanske-maskin.
Du håller fortfarande på med mammans försvarstal...bara med ny rubrik.
TomatKungens sång (Team Pojken)https://voca.ro/1ej9mvj7w1If
Sedan slår du fast att det inte längre finns någon konflikt mellan föräldrarna. Det vet du inte. Så sent som vid överlämningen i juli använde A formuleringar som tingsrätten bedömde inte var hans egna och som visade hur långt han dragits in i konflikten. Men TomatKungen har nu deklarerat vapenvila.
Därefter kommer samma logiska hopp igen. A älskar och saknar sin mamma, alltså är regelbundet övervakat umgänge enligt din modell automatiskt barnets bästa. Nej. Det visar att relationen ska bevaras. Det säger inte exakt när, hur ofta eller under vilka former umgänget ska ske. Tingsrätten visste redan att mamman var hans anknytningsperson när den ändå skrev att reglerat umgänge inte var till hans bästa "i nuläget".
Och din lösning är fortfarande lika enkel som korkad. Nya umgängesstödjare och en regel om att mamman inte får säga något ont om pappan. Fem års konflikt löst. Problemet är bara att handlingarna beskriver betydligt mer än dåliga ord. De beskriver bristande förberedelse, bristande motivation, konfliktfyllda överlämningar och ett barn som dragits in i vuxenkonflikten.
Så ja, A ska ha sin mamma i sitt liv. Men "nutid" raderar inte historiken och "barnets bästa" betyder inte "TomatKungens senaste umgängesmodell".
Samma mönster kvarstår. Du nollställer mammans historik så fort den blir besvärlig. Pappan misstänkliggör du däremot hela tiden med din kanske-maskin.
Du håller fortfarande på med mammans försvarstal...bara med ny rubrik.
TomatKungens sång (Team Pojken)https://voca.ro/1ej9mvj7w1If
Citat:
Vad tröttsam du är.
Försök fatta att ni resonerar helt sjukt ologiskt. I er iver att hävda pappans rätt. För det är så jädra genomskinligt att ni är "team pappan".
Ni menar att pojken inte ska ha någon kontakt med sin mamma, pga. 5 års infekterade konflikter mellan föräldrarna. Med det snedvridna resonemanget, skulle man lika gärna som "team mamma" kunna påstå "ge mamman enskild vårdnad och stryp allt umgänge med pappan, då slipper pojken konflikterna mellan föräldrarna och får dessutom vara med sin mamma/anknytningsperson".
För även då hade pojken sluppit undan helt från föräldrarnas konflikter. Eller hur?
Men han hade också förlorat all sin kontakt med pappan! Precis som han nu förlorar all sin kontakt med mamman/sin anknytningsperson.
Jag är "team pojken", som sagt var. Och den bästa lösningen för pojken, är som jag skriver:
Regelbundet, övervakat umgänge med mamman/sin anknytningsperson. Med umgängesstödjare som pojken och mamman känner tillit till. Och där mamman har en enkel regel: inte yppa ett ont ord om pappan.
På så vis får pojken:
1. God tillgång till båda sina föräldrar.
2. Slipper undan föräldrarnas konflikter.
Vilket är det absolut bästa för pojken, utifrån hela den här trassliga situationen.
Är det enbart föräldrarnas konflikter man vill att pojken skulle få slippa. Så hade han faktiskt lika gärna kunnat bo kvar hos mamman, hon fått enskild vårdnad och pappan fått strypt umgänge. Och detta skriver jag inte för att jag tycker så (för det gör jag inte, jag anser att pojken ska ha god tillgång till båda sina föräldrar), utan jag skriver så för att ni ska se er egen oerhört ologiska tankevurpa när ni håller så högt fokus på föräldrarnas konflikt som orsak till att pojken inte ska få träffa sin mamma! Försök problematisera er ståndpunkt något. Se att den lika gärna hade kunnat leda till att pojken inte skulle få ha tillgång alls till sin pappa. För även då hade han sluppit föräldrarnas konflikter.
Försök fatta att ni resonerar helt sjukt ologiskt. I er iver att hävda pappans rätt. För det är så jädra genomskinligt att ni är "team pappan".
Ni menar att pojken inte ska ha någon kontakt med sin mamma, pga. 5 års infekterade konflikter mellan föräldrarna. Med det snedvridna resonemanget, skulle man lika gärna som "team mamma" kunna påstå "ge mamman enskild vårdnad och stryp allt umgänge med pappan, då slipper pojken konflikterna mellan föräldrarna och får dessutom vara med sin mamma/anknytningsperson".
För även då hade pojken sluppit undan helt från föräldrarnas konflikter. Eller hur?
Men han hade också förlorat all sin kontakt med pappan! Precis som han nu förlorar all sin kontakt med mamman/sin anknytningsperson.
Jag är "team pojken", som sagt var. Och den bästa lösningen för pojken, är som jag skriver:
Regelbundet, övervakat umgänge med mamman/sin anknytningsperson. Med umgängesstödjare som pojken och mamman känner tillit till. Och där mamman har en enkel regel: inte yppa ett ont ord om pappan.
På så vis får pojken:
1. God tillgång till båda sina föräldrar.
2. Slipper undan föräldrarnas konflikter.
Vilket är det absolut bästa för pojken, utifrån hela den här trassliga situationen.
Är det enbart föräldrarnas konflikter man vill att pojken skulle få slippa. Så hade han faktiskt lika gärna kunnat bo kvar hos mamman, hon fått enskild vårdnad och pappan fått strypt umgänge. Och detta skriver jag inte för att jag tycker så (för det gör jag inte, jag anser att pojken ska ha god tillgång till båda sina föräldrar), utan jag skriver så för att ni ska se er egen oerhört ologiska tankevurpa när ni håller så högt fokus på föräldrarnas konflikt som orsak till att pojken inte ska få träffa sin mamma! Försök problematisera er ståndpunkt något. Se att den lika gärna hade kunnat leda till att pojken inte skulle få ha tillgång alls till sin pappa. För även då hade han sluppit föräldrarnas konflikter.
Nu har du byggt ett helt resonemang på en ståndpunkt jag fortfarande inte har.
Ingen har sagt att mamman ska bort ur As liv. Jag har tvärtom skrivit flera gånger att A ska ha en fungerande relation med henne. Frågan är när och hur den ska återupptas så att den faktiskt blir bra för A.
Sedan kommer ditt stora logiska nummer. Om man vill skydda A från föräldrakonflikten, säger du, kunde man ju "lika gärna" ha gett mamman ensam vårdnad och strypt kontakten med pappan.
Nej. Det är inte två likvärdiga alternativ.
Det var ju exakt den utvecklingen domstolen varnade för redan 2022. Mamman riskerade att utesluta pappan ur As liv. Sedan följde år av uteblivna umgängen, verkställigheter, viten och till slut tingsrättens konstaterande att hon systematiskt motarbetat kontakten.
2026 landade rätten därför i att pappan var den förälder som bäst kunde tillgodose As behov av kontakt med den andra föräldern.
Det var alltså inget lotteri där man lika gärna kunde kasta krona och ge mamman vårdnaden.
Din jämförelse blir ungefär:
"Om brandmannen kan ta barnet ur det brinnande huset kan man väl lika gärna lämna barnet hos den som tände på."
Nej, alternativen blir inte likvärdiga bara för att båda rent tekniskt skulle stoppa ett gräl.
Och återigen reducerar du hela problemet till "föräldrarna bråkar".
Handlingarna beskriver betydligt mer än så. Mamman har systematiskt motarbetat umgänget med pappan...bristande förberedelse...bristande motivation, ett barn som Mamman dragit in i vuxenkonflikten och som enligt tingsrätten saknar insikt i hur hennes eget beteende påverkar honom.
Din lösning på allt detta är fortfarande lika elegant:
Nya umgängesstödjare och regeln "säg inget dumt om pappa".
Sedan får A enligt dig både sina föräldrar och slipper konflikten.
Klart.
Fem års problem lösta på två rader.
Det märkliga är bara att tingsrätten redan kände till att mamman var As anknytningsperson. Rätten kände också till hans behov av båda föräldrarna. Ändå skrev den att reglerat umgänge inte var till hans bästa "i nuläget", samtidigt som relationen med mamman långsiktigt skulle upprätthållas.
Det är den delen du konsekvent vägrar ta in.
Du gör dessutom din egen slutsats till premiss:
"Min modell är barnets bästa."
Därför blir alla som inte omedelbart accepterar din modell "team pappa" och ointresserade av barnets bästa.
Det är ett väldigt bekvämt argument. Du utser först din egen lösning till facit och använder sedan facit som bevis för att du har rätt.
A ska ha sin mamma.
Men det betyder fortfarande inte att TomatKungen på Flashback har fastställt exakt tidpunkt, omfattning och form för umgänget.
Domstolen såg två saker samtidigt.
A behöver sin mamma.
A behöver också skyddas från att fortsätta dras in i samma konflikt.
Du verkar bara klara av att hålla den första tanken i huvudet.
Och varje gång någon påminner om den andra blir de tydligen "team pappa".
Det börjar bli en rätt praktisk definition av "team pojken":
TomatKungen har alltid rätt.
Alla som läser resten av domen håller på fel lag.
TomatKungens sång (team pojken) https://voca.ro/1ej9mvj7w1If
Citat:
Därför att hon är hans mamma och anknytningsperson. Därav är jag säker på att han älskar sin mamma.
Har du svårt att förstå skillnaden på
1. övervakat umgänge (där mamman och pojken äntligen får träffas ugen)
och på
2. polisingripande vid omhändertagande (där man sliter bort pojken från sin mamma)?
Socialtjänsten vet iaf. Skillnaden på dessa två. Och deras jobb handlar inte om vad de är "sugna på/inte sugna på". Utan handlar om att ha barnets bästa I centrum. Och pojkens bästa är att ha bra tillgång till båda sina föräldrar. Och givetvis även slippa konflikter, därav övervakat umgänge där umgängesstödjarna är några pojken och mamman har tillit till.
Citat:
Situationen är nutid.
Situationen nu är att pojken inte får träffa sin mamma/anknytningsperson. Vilket är helt jädra galet, om den uppgiften stämmer.
Man sliter inte bort ett barn från barnets mamma/anknytningsperson och sedan håller honom borta från mamman.
Det finns saker man kan göra så att pojken slipper bevittna konflikter och ändå ha umgänge med mamman.
Citat:
Nu har du byggt ett helt resonemang på en ståndpunkt jag fortfarande inte har.
Ingen har sagt att mamman ska bort ur As liv. Jag har tvärtom skrivit flera gånger att A ska ha en fungerande relation med henne. Frågan är när och hur den ska återupptas så att den faktiskt blir bra för A.
Sedan kommer ditt stora logiska nummer. Om man vill skydda A från föräldrakonflikten, säger du, kunde man ju "lika gärna" ha gett mamman ensam vårdnad och strypt kontakten med pappan.
Nej. Det är inte två likvärdiga alternativ.
Det var ju exakt den utvecklingen domstolen varnade för redan 2022. Mamman riskerade att utesluta pappan ur As liv. Sedan följde år av uteblivna umgängen, verkställigheter, viten och till slut tingsrättens konstaterande att hon systematiskt motarbetat kontakten.
2026 landade rätten därför i att pappan var den förälder som bäst kunde tillgodose As behov av kontakt med den andra föräldern.
Det var alltså inget lotteri där man lika gärna kunde kasta krona och ge mamman vårdnaden.
Din jämförelse blir ungefär:
"Om brandmannen kan ta barnet ur det brinnande huset kan man väl lika gärna lämna barnet hos den som tände på."
Nej, alternativen blir inte likvärdiga bara för att båda rent tekniskt skulle stoppa ett gräl.
Och återigen reducerar du hela problemet till "föräldrarna bråkar".
Handlingarna beskriver betydligt mer än så. Mamman har systematiskt motarbetat umgänget med pappan...bristande förberedelse...bristande motivation, ett barn som Mamman dragit in i vuxenkonflikten och som enligt tingsrätten saknar insikt i hur hennes eget beteende påverkar honom.
Din lösning på allt detta är fortfarande lika elegant:
Nya umgängesstödjare och regeln "säg inget dumt om pappa".
Sedan får A enligt dig både sina föräldrar och slipper konflikten.
Klart.
Fem års problem lösta på två rader.
Det märkliga är bara att tingsrätten redan kände till att mamman var As anknytningsperson. Rätten kände också till hans behov av båda föräldrarna. Ändå skrev den att reglerat umgänge inte var till hans bästa "i nuläget", samtidigt som relationen med mamman långsiktigt skulle upprätthållas.
Det är den delen du konsekvent vägrar ta in.
Du gör dessutom din egen slutsats till premiss:
"Min modell är barnets bästa."
Därför blir alla som inte omedelbart accepterar din modell "team pappa" och ointresserade av barnets bästa.
Det är ett väldigt bekvämt argument. Du utser först din egen lösning till facit och använder sedan facit som bevis för att du har rätt.
A ska ha sin mamma.
Men det betyder fortfarande inte att TomatKungen på Flashback har fastställt exakt tidpunkt, omfattning och form för umgänget.
Domstolen såg två saker samtidigt.
A behöver sin mamma.
A behöver också skyddas från att fortsätta dras in i samma konflikt.
Du verkar bara klara av att hålla den första tanken i huvudet.
Och varje gång någon påminner om den andra blir de tydligen "team pappa".
Det börjar bli en rätt praktisk definition av "team pojken":
TomatKungen har alltid rätt.
Alla som läser resten av domen håller på fel lag.
TomatKungens sång (team pojken) https://voca.ro/1ej9mvj7w1If
Ingen har sagt att mamman ska bort ur As liv. Jag har tvärtom skrivit flera gånger att A ska ha en fungerande relation med henne. Frågan är när och hur den ska återupptas så att den faktiskt blir bra för A.
Sedan kommer ditt stora logiska nummer. Om man vill skydda A från föräldrakonflikten, säger du, kunde man ju "lika gärna" ha gett mamman ensam vårdnad och strypt kontakten med pappan.
Nej. Det är inte två likvärdiga alternativ.
Det var ju exakt den utvecklingen domstolen varnade för redan 2022. Mamman riskerade att utesluta pappan ur As liv. Sedan följde år av uteblivna umgängen, verkställigheter, viten och till slut tingsrättens konstaterande att hon systematiskt motarbetat kontakten.
2026 landade rätten därför i att pappan var den förälder som bäst kunde tillgodose As behov av kontakt med den andra föräldern.
Det var alltså inget lotteri där man lika gärna kunde kasta krona och ge mamman vårdnaden.
Din jämförelse blir ungefär:
"Om brandmannen kan ta barnet ur det brinnande huset kan man väl lika gärna lämna barnet hos den som tände på."
Nej, alternativen blir inte likvärdiga bara för att båda rent tekniskt skulle stoppa ett gräl.
Och återigen reducerar du hela problemet till "föräldrarna bråkar".
Handlingarna beskriver betydligt mer än så. Mamman har systematiskt motarbetat umgänget med pappan...bristande förberedelse...bristande motivation, ett barn som Mamman dragit in i vuxenkonflikten och som enligt tingsrätten saknar insikt i hur hennes eget beteende påverkar honom.
Din lösning på allt detta är fortfarande lika elegant:
Nya umgängesstödjare och regeln "säg inget dumt om pappa".
Sedan får A enligt dig både sina föräldrar och slipper konflikten.
Klart.
Fem års problem lösta på två rader.
Det märkliga är bara att tingsrätten redan kände till att mamman var As anknytningsperson. Rätten kände också till hans behov av båda föräldrarna. Ändå skrev den att reglerat umgänge inte var till hans bästa "i nuläget", samtidigt som relationen med mamman långsiktigt skulle upprätthållas.
Det är den delen du konsekvent vägrar ta in.
Du gör dessutom din egen slutsats till premiss:
"Min modell är barnets bästa."
Därför blir alla som inte omedelbart accepterar din modell "team pappa" och ointresserade av barnets bästa.
Det är ett väldigt bekvämt argument. Du utser först din egen lösning till facit och använder sedan facit som bevis för att du har rätt.
A ska ha sin mamma.
Men det betyder fortfarande inte att TomatKungen på Flashback har fastställt exakt tidpunkt, omfattning och form för umgänget.
Domstolen såg två saker samtidigt.
A behöver sin mamma.
A behöver också skyddas från att fortsätta dras in i samma konflikt.
Du verkar bara klara av att hålla den första tanken i huvudet.
Och varje gång någon påminner om den andra blir de tydligen "team pappa".
Det börjar bli en rätt praktisk definition av "team pojken":
TomatKungen har alltid rätt.
Alla som läser resten av domen håller på fel lag.
TomatKungens sång (team pojken) https://voca.ro/1ej9mvj7w1If
Läs om, läs rätt och försök förstå vad jag skriver innan du svarar.
Här har du inlägget igen. Läs och försök förstå vad som står:
Citat:
Vad tröttsam du är.
Försök fatta att ni resonerar helt sjukt ologiskt. I er iver att hävda pappans rätt. För det är så jädra genomskinligt att ni är "team pappan".
Ni menar att pojken inte ska ha någon kontakt med sin mamma, pga. 5 års infekterade konflikter mellan föräldrarna. Med det snedvridna resonemanget, skulle man lika gärna som "team mamma" kunna påstå "ge mamman enskild vårdnad och stryp allt umgänge med pappan, då slipper pojken konflikterna mellan föräldrarna och får dessutom vara med sin mamma/anknytningsperson".
För även då hade pojken sluppit undan helt från föräldrarnas konflikter. Eller hur?
Men han hade också förlorat all sin kontakt med pappan! Precis som han nu förlorar all sin kontakt med mamman/sin anknytningsperson.
Jag är "team pojken", som sagt var. Och den bästa lösningen för pojken, är som jag skriver:
Regelbundet, övervakat umgänge med mamman/sin anknytningsperson. Med umgängesstödjare som pojken och mamman känner tillit till. Och där mamman har en enkel regel: inte yppa ett ont ord om pappan.
På så vis får pojken:
1. God tillgång till båda sina föräldrar.
2. Slipper undan föräldrarnas konflikter.
Vilket är det absolut bästa för pojken, utifrån hela den här trassliga situationen.
Är det enbart föräldrarnas konflikter man vill att pojken skulle få slippa. Så hade han faktiskt lika gärna kunnat bo kvar hos mamman, hon fått enskild vårdnad och pappan fått strypt umgänge. Och detta skriver jag inte för att jag tycker så (för det gör jag inte, jag anser att pojken ska ha god tillgång till båda sina föräldrar), utan jag skriver så för att ni ska se er egen oerhört ologiska tankevurpa när ni håller så högt fokus på föräldrarnas konflikt som orsak till att pojken inte ska få träffa sin mamma! Försök problematisera er ståndpunkt något. Se att den lika gärna hade kunnat leda till att pojken inte skulle få ha tillgång alls till sin pappa. För även då hade han sluppit föräldrarnas konflikter.
Försök fatta att ni resonerar helt sjukt ologiskt. I er iver att hävda pappans rätt. För det är så jädra genomskinligt att ni är "team pappan".
Ni menar att pojken inte ska ha någon kontakt med sin mamma, pga. 5 års infekterade konflikter mellan föräldrarna. Med det snedvridna resonemanget, skulle man lika gärna som "team mamma" kunna påstå "ge mamman enskild vårdnad och stryp allt umgänge med pappan, då slipper pojken konflikterna mellan föräldrarna och får dessutom vara med sin mamma/anknytningsperson".
För även då hade pojken sluppit undan helt från föräldrarnas konflikter. Eller hur?
Men han hade också förlorat all sin kontakt med pappan! Precis som han nu förlorar all sin kontakt med mamman/sin anknytningsperson.
Jag är "team pojken", som sagt var. Och den bästa lösningen för pojken, är som jag skriver:
Regelbundet, övervakat umgänge med mamman/sin anknytningsperson. Med umgängesstödjare som pojken och mamman känner tillit till. Och där mamman har en enkel regel: inte yppa ett ont ord om pappan.
På så vis får pojken:
1. God tillgång till båda sina föräldrar.
2. Slipper undan föräldrarnas konflikter.
Vilket är det absolut bästa för pojken, utifrån hela den här trassliga situationen.
Är det enbart föräldrarnas konflikter man vill att pojken skulle få slippa. Så hade han faktiskt lika gärna kunnat bo kvar hos mamman, hon fått enskild vårdnad och pappan fått strypt umgänge. Och detta skriver jag inte för att jag tycker så (för det gör jag inte, jag anser att pojken ska ha god tillgång till båda sina föräldrar), utan jag skriver så för att ni ska se er egen oerhört ologiska tankevurpa när ni håller så högt fokus på föräldrarnas konflikt som orsak till att pojken inte ska få träffa sin mamma! Försök problematisera er ståndpunkt något. Se att den lika gärna hade kunnat leda till att pojken inte skulle få ha tillgång alls till sin pappa. För även då hade han sluppit föräldrarnas konflikter.
Citat:
Situation
Situationen är nutid.
Situationen nu är att pojken inte får träffa sin mamma/anknytningsperson. Vilket är helt jädra galet, om den uppgiften stämmer.
Man sliter inte bort ett barn från barnets mamma/anknytningsperson och sedan håller honom borta från mamman.
Det finns saker man kan göra så att pojken slipper bevittna konflikter och ändå ha umgänge med mamman.
Situationen nu är att pojken inte får träffa sin mamma/anknytningsperson. Vilket är helt jädra galet, om den uppgiften stämmer.
Man sliter inte bort ett barn från barnets mamma/anknytningsperson och sedan håller honom borta från mamman.
Det finns saker man kan göra så att pojken slipper bevittna konflikter och ändå ha umgänge med mamman.
Det är precis det man skall göra i detta läget i nutid skall inte denna mamma ha något att säga till om när det gäller gossen inte ett skit och skall om hon skall ha det så bör hon sluta med det hon håller på med och för hon inte gör det så är det utan tvekan ännu värre så få in i din hjärna mamman kommer ha stora problem i framtiden om hon inte lägger ner detta och innan det blir det inget av det du skriver och det är ingen som slitit bort barnet ifrån mamman utan hennes agerande är resultatet av det fatta någon gång en mamma kan inte hålla på så här
Citat:
Det fina är att du återpublicerar ditt inlägg och ber mig "läsa rätt", när texten innehåller exakt felet jag pekade på.
Du skriver:
"Ni menar att pojken inte ska ha någon kontakt med sin mamma."
Nej. Det har jag uttryckligen sagt flera gånger att jag inte menar. A ska ha sin mamma i sitt liv. Frågan är när och hur kontakten återupptas så att den faktiskt blir bra för A.
Sedan bygger du hela ditt resonemang på din egen felaktiga premiss och säger att man "lika gärna" kunde ge mamman ensam vårdnad och strypa pappan.
Det hade fungerat som jämförelse om domstolen bedömt två likvärdiga föräldrar som bara råkade bråka.
Det gjorde den inte.
Den ena hade under flera år systematiskt motarbetat barnets relation till den andra. Den andra bedömdes som den som bäst kunde tillgodose barnets behov av båda föräldrarna.
Där dog din symmetri.
Sedan kommer TomatKungen-formeln igen:
övervakat umgänge + nya stödpersoner + "säg inget dumt om pappa" = både föräldrarna kvar och konflikten borta.
Klart.
Problemet är bara att punkt två är något du hittat på. Dokumentationen handlar om betydligt mer än några olämpliga ord under en fika.
Tingsrätten klarade däremot av två tankar samtidigt:
A behöver sin mamma och ska ha en relation med henne.
Reglerat umgänge var ändå inte till hans bästa "i nuläget".
Det är ingen motsägelse. Det är en bedömning av barnets bästa.
Din metod är enklare. Först utser du din egen lösning till "det absolut bästa för pojken". Sedan blir alla som inte håller med "team pappa".
Jag har läst om.
Felet sitter fortfarande inte i min läsförståelse.
Det sitter i din premiss.
TomatKungens sång (team pojken) https://voca.ro/1ej9mvj7w1If
Citat:
Nu ljuger du för du kan inte vara säker på att pojken älskar sin mamma utan du vill att det är så sedan så började det inte med ett polisingripande utan ledde till det efter socialtjänsten försökte verkställa omhändertagandet vilket denna mamma visar på filmen hur hon hanterade och ännu en gång ljuger du och du utelämnar saker tex barnkonventioner när du hänvisar till den
Därför att hon är hans mamma och anknytningsperson. Därav är jag säker på att han älskar sin mamma.
Har du svårt att förstå skillnaden på
1. övervakat umgänge (där mamman och pojken äntligen får träffas ugen)
och på
2. polisingripande vid omhändertagande (där man sliter bort pojken från sin mamma)?
Socialtjänsten vet iaf. Skillnaden på dessa två. Och deras jobb handlar inte om vad de är "sugna på/inte sugna på". Utan handlar om att ha barnets bästa I centrum. Och pojkens bästa är att ha bra tillgång till båda sina föräldrar. Och givetvis även slippa konflikter, därav övervakat umgänge där umgängesstödjarna är några pojken och mamman har tillit till.
Har du svårt att förstå skillnaden på
1. övervakat umgänge (där mamman och pojken äntligen får träffas ugen)
och på
2. polisingripande vid omhändertagande (där man sliter bort pojken från sin mamma)?
Socialtjänsten vet iaf. Skillnaden på dessa två. Och deras jobb handlar inte om vad de är "sugna på/inte sugna på". Utan handlar om att ha barnets bästa I centrum. Och pojkens bästa är att ha bra tillgång till båda sina föräldrar. Och givetvis även slippa konflikter, därav övervakat umgänge där umgängesstödjarna är några pojken och mamman har tillit till.
Det här kan möjligen bli lite tung läsning för TomatKungen, med tanke på att både domskäl och enkel logik verkar behöva passera genom någon sorts personlig översättningscentral innan de når fram. Men övriga kan kanske uppskatta en liten rundvandring i hans rättssal.
Ovanför dörren står "TEAM POJKEN". Innanför sitter TomatKungen på podiet med domarklubba, förstoringsglas och ett rejält lager av ordet "kanske".
Först kommer mammans akt in.
Den är tjock. Där ligger år av uteblivna umgängen, verkställigheter, viten, umgängesstöd och tingsrättens formuleringar om systematiskt motarbetat umgänge och fortsatt sabotage.
TomatKungen bläddrar.
"Ja... men vi känner ju inte hela bilden."
Kanske var hon orolig. Kanske förberedde hon A hemma ändå. Kanske hade umgängesstödjarna "horn i sidan". Kanske finns sådant som aldrig kommit fram. Domar är ju "inget facit".
Tre kilo dokumentation går alltså in.
Ett "kanske" kommer ut.
Sedan bärs pappans akt in.
Den är tunnare. Ibland innehåller den bara ett obekräftat påstående på Flashback om att mamman kanske inte fått träffa A på ett tag.
TomatKungen behöver knappt öppna pärmen.
"Umgängessabotage."
Klubban faller.
Pappan kanske inte vill. Kanske är han självisk. Kanske är han glad om socialtjänsten avråder.
Det fina är att "kanske" betyder två helt olika saker i TomatKungens rättssal.
Framför mamman betyder det: "Vi kan inte dra några slutsatser."
Framför pappan betyder det: "Det här låter misstänkt."
Sedan kommer den specialtryckta domen fram.
"A ska ha en relation med båda föräldrarna."
Gulmarkerat.
"Ett reglerat umgänge med mamman bedöms inte vara till As bästa i nuläget."
Tryckfel, tydligen.
TomatKungen skriver därför själv i marginalen:
"Övervakat umgänge snarast."
Helst med nya umgängesstödjare som ännu inte gjort något, men som ändå "säkert" kommer lyckas bättre än de gamla som faktiskt observerade mamman.
Verkligheten måste alltså bevisa sig.
Fantasin har fripass.
Längst fram står också ett litet altare med ordet "ANKNYTNINGSPERSON".
Det lyfts fram så fort argumentationen går tungt.
Mamman är As anknytningsperson. Sant.
Det mindre bekväma är att en viktig anledning till den svaga relationen med pappan är att just den relationen motarbetats under flera år.
Först hindras relationen.
Sedan blir den svag.
Sedan används svagheten som argument för den som hindrade den.
Det är ungefär som att såga av ett bordsben och därefter hålla föredrag om hur instabila fyrbenta bord är.
Historiken fungerar på samma sätt. När mammans agerande kommer på tal heter det "vi pratar om nutid". När anknytningen ska fram är samma fem års historia plötsligt helt central.
Historiken är alltså gammal eller aktuell beroende på vilken förälder den hjälper.
Sedan finns förstås TomatKungens psykologiska mottagning.
Polishämtningen kommer ge "livslångt trauma". Mamman kommer "tina upp". Hon kommer sluta rättshaverera. A kommer kanske senare skylla på pappan.
Allt detta kan fastställas från TomatKungens tangentbord.
Men när riktiga utredare uttalar sig om mammans faktiska beteende blir TomatKungen plötsligt vetenskapligt försiktig.
Hur kan de veta?
Har de verkligen sett allt?
Finns det inte en annan förklaring?
Till slut stängs rättssalen för dagen. Mammans tjocka akt rullas tillbaka till arkivet märkt "vi känner inte hela bilden". Pappans tunna pärm har redan fått etiketten "möjligt umgängessabotage".
TomatKungen släcker och går hem.
Kvar lyser bara skylten över dörren:
"TEAM POJKEN."
Och det är tur att den sitter där.
För tog man ner den och bara tittade på hur bevisen behandlas i TomatKungens rättssal skulle ingen tro att domaren var neutral.
Man skulle mest undra varför mammans försvarsadvokat sitter bakom domarbordet....
TomatKungens sång (team pojken) https://voca.ro/1ej9mvj7w1If
Ovanför dörren står "TEAM POJKEN". Innanför sitter TomatKungen på podiet med domarklubba, förstoringsglas och ett rejält lager av ordet "kanske".
Först kommer mammans akt in.
Den är tjock. Där ligger år av uteblivna umgängen, verkställigheter, viten, umgängesstöd och tingsrättens formuleringar om systematiskt motarbetat umgänge och fortsatt sabotage.
TomatKungen bläddrar.
"Ja... men vi känner ju inte hela bilden."
Kanske var hon orolig. Kanske förberedde hon A hemma ändå. Kanske hade umgängesstödjarna "horn i sidan". Kanske finns sådant som aldrig kommit fram. Domar är ju "inget facit".
Tre kilo dokumentation går alltså in.
Ett "kanske" kommer ut.
Sedan bärs pappans akt in.
Den är tunnare. Ibland innehåller den bara ett obekräftat påstående på Flashback om att mamman kanske inte fått träffa A på ett tag.
TomatKungen behöver knappt öppna pärmen.
"Umgängessabotage."
Klubban faller.
Pappan kanske inte vill. Kanske är han självisk. Kanske är han glad om socialtjänsten avråder.
Det fina är att "kanske" betyder två helt olika saker i TomatKungens rättssal.
Framför mamman betyder det: "Vi kan inte dra några slutsatser."
Framför pappan betyder det: "Det här låter misstänkt."
Sedan kommer den specialtryckta domen fram.
"A ska ha en relation med båda föräldrarna."
Gulmarkerat.
"Ett reglerat umgänge med mamman bedöms inte vara till As bästa i nuläget."
Tryckfel, tydligen.
TomatKungen skriver därför själv i marginalen:
"Övervakat umgänge snarast."
Helst med nya umgängesstödjare som ännu inte gjort något, men som ändå "säkert" kommer lyckas bättre än de gamla som faktiskt observerade mamman.
Verkligheten måste alltså bevisa sig.
Fantasin har fripass.
Längst fram står också ett litet altare med ordet "ANKNYTNINGSPERSON".
Det lyfts fram så fort argumentationen går tungt.
Mamman är As anknytningsperson. Sant.
Det mindre bekväma är att en viktig anledning till den svaga relationen med pappan är att just den relationen motarbetats under flera år.
Först hindras relationen.
Sedan blir den svag.
Sedan används svagheten som argument för den som hindrade den.
Det är ungefär som att såga av ett bordsben och därefter hålla föredrag om hur instabila fyrbenta bord är.
Historiken fungerar på samma sätt. När mammans agerande kommer på tal heter det "vi pratar om nutid". När anknytningen ska fram är samma fem års historia plötsligt helt central.
Historiken är alltså gammal eller aktuell beroende på vilken förälder den hjälper.
Sedan finns förstås TomatKungens psykologiska mottagning.
Polishämtningen kommer ge "livslångt trauma". Mamman kommer "tina upp". Hon kommer sluta rättshaverera. A kommer kanske senare skylla på pappan.
Allt detta kan fastställas från TomatKungens tangentbord.
Men när riktiga utredare uttalar sig om mammans faktiska beteende blir TomatKungen plötsligt vetenskapligt försiktig.
Hur kan de veta?
Har de verkligen sett allt?
Finns det inte en annan förklaring?
Till slut stängs rättssalen för dagen. Mammans tjocka akt rullas tillbaka till arkivet märkt "vi känner inte hela bilden". Pappans tunna pärm har redan fått etiketten "möjligt umgängessabotage".
TomatKungen släcker och går hem.
Kvar lyser bara skylten över dörren:
"TEAM POJKEN."
Och det är tur att den sitter där.
För tog man ner den och bara tittade på hur bevisen behandlas i TomatKungens rättssal skulle ingen tro att domaren var neutral.
Man skulle mest undra varför mammans försvarsadvokat sitter bakom domarbordet....
TomatKungens sång (team pojken) https://voca.ro/1ej9mvj7w1If
__________________
Senast redigerad av Beria 2026-10-03 kl. 21:29.
Senast redigerad av Beria 2026-10-03 kl. 21:29.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera