Citat:
Det är helt rätt att apostladekretets fyra punkter går tillbaka på 3 Mos. kapitel 17 och 18. Men syftet var inte att någon bordsgemenskap skulle kunna upprätthållas. De hednakristna kunde äta griskött och harkött som enligt lagen var orent. Man skulle inte kunna samlas kring ett bord där svin och hare hade tappats på allt blod. Med eller utan blod skulle dessa djur vara tabu för judar. Om bordsgemenskap avsågs hade det varit nödvändigt att framhålla att de hednakristna inte år svin eller hare.
Och de fyra punkterna, som bara avsåg de hednakristna, eftersom judarna höll hela lagen, var avsedda att gälla i alla kommande tider. Det handlade ju om "nödvändiga" eller "oavvisliga" krav. Och kraven skulle hållas "noga" (1917 m fl) vilket motsäger att det bara skulle gälla måltidsgemenskap. Och sexuell orenhet eller otukt skulle aldrig någonsin bli tillåtet, vilket också visar att det inte handlade om måltidsgemenskap. Och med "otukt" avsågs ett antal sexuella synder enligt 3 Mos. 18. De förblir synder också för hednakristna.
Det var inte meningen att de hednakristna så småningom skulle hålla hela Mose lag. För Paulus skriver att omskärelse inte är nödvändig och att sabbatsfirandet, ett av de mest centra buden i lagen, inte skulle vara bindande för hednakristna. (Gal. 5: 2,3; Kol. 2:17) Hela lagens offersystem försvann för kristna i och med Jesu död och offer. Det sägs uttryckligen i Hebréerbrevet.
Det var just omskärelsen och Mose lag som skulle avgöras på apostlamötet. (Apg. 15:5) Petrus framhöll att man inte borde lägga lagens "ok" på de hednakristna , eftersom varken fäderna eller apostlarna själva hade förmått bära det oket. (Apg. 15:10)
Blodförbudet - förbudet mot att äta blod - iakttogs generellt under de tre första århundradena. Både Tertullianus och Origenes vittnar om detta. Och den dag i dag är håller den grekisk ortodoxa kyrkan ,fortfarande förbudet mot att äta blod. Man kritiserade den romerska kyrkan för att ha satt budet åt sidan.
Inga andra bekännande kristna, inklusive de som inte vill äta blod, anser att blodförbudet gäller också blodtransfusioner. De gör inte heller judarna som är mycket noga med att inte äta blod.
Och de fyra punkterna, som bara avsåg de hednakristna, eftersom judarna höll hela lagen, var avsedda att gälla i alla kommande tider. Det handlade ju om "nödvändiga" eller "oavvisliga" krav. Och kraven skulle hållas "noga" (1917 m fl) vilket motsäger att det bara skulle gälla måltidsgemenskap. Och sexuell orenhet eller otukt skulle aldrig någonsin bli tillåtet, vilket också visar att det inte handlade om måltidsgemenskap. Och med "otukt" avsågs ett antal sexuella synder enligt 3 Mos. 18. De förblir synder också för hednakristna.
Det var inte meningen att de hednakristna så småningom skulle hålla hela Mose lag. För Paulus skriver att omskärelse inte är nödvändig och att sabbatsfirandet, ett av de mest centra buden i lagen, inte skulle vara bindande för hednakristna. (Gal. 5: 2,3; Kol. 2:17) Hela lagens offersystem försvann för kristna i och med Jesu död och offer. Det sägs uttryckligen i Hebréerbrevet.
Det var just omskärelsen och Mose lag som skulle avgöras på apostlamötet. (Apg. 15:5) Petrus framhöll att man inte borde lägga lagens "ok" på de hednakristna , eftersom varken fäderna eller apostlarna själva hade förmått bära det oket. (Apg. 15:10)
Blodförbudet - förbudet mot att äta blod - iakttogs generellt under de tre första århundradena. Både Tertullianus och Origenes vittnar om detta. Och den dag i dag är håller den grekisk ortodoxa kyrkan ,fortfarande förbudet mot att äta blod. Man kritiserade den romerska kyrkan för att ha satt budet åt sidan.
Inga andra bekännande kristna, inklusive de som inte vill äta blod, anser att blodförbudet gäller också blodtransfusioner. De gör inte heller judarna som är mycket noga med att inte äta blod.
Du har missförstått vad jag skrev.
I texten om mötet så menade man tydligt att man ville göra det lättare för hedningar att bli kristna, och eftersom de helt naturligt inte kände till alla regler sedan barnsben som judarna gjorde, vilket nämndes, så ville man underlätta genom att till en början hålla fast vid endast fyra punkter. Man valde dessa fyra punkter därför att det var det som Moses uppställt som minimikraven för umgänge med icke-israeliter.
Genom att hämta kraven från 3 Mosebok 17–18 (reglerna för främlingar som bodde bland israeliter) erkände man hedningarnas närvaro, men de judekristna ansåg fortfarande att full integration krävde omskärelse och laglydnad (Apg 15:5), så full integration skulle alltså kräva att alla regler accepterades succesivt.
Tanken var alltså inte att dessa fyra regler skulle vara de enda reglerna för dessa nykristna för all framtid, utan de skulle bit för bit lära sig de andra reglerna också, men poängen var att de inte skulle förväntas följa dem alla redan från början.
Att inte lägga hela oket på hednakristna från början är, som sagt, logiskt, men det faktum att de som varit judar skulle fortsätta att följa Lagen är viktigt i och med att de alltså ansåg att Lagen fortsatt skulle följas av dem som kände till Lagen, så den logiska följden borde vara att de nykristna då skulle börja följa Lagen efterhand som de lärde känna den, inklusive omskärelse av deras gossebarn den åttonde dagen för kommande generationer, men den kopplingen valde de tidiga kristna att blunda för eftersom den lätta vägen med de fyra reglerna och ingen omskärelse m.m. var mycket lättare. Det är lättare att gå den breda vägen, så de valde den breda vägen, och längs den vägen fortsätter de att gå.
Paulus är den som kom in utifrån och ändrade vad Jesus sagt om att Lagen skulle bestå tills himlarna rämnat och jorden förgått och allt har skett. (Alltså Harmagedon eftersom vare sig himlar har rämnat, jorden förgått eller allt har skett innan dess).
Det nya förbundet utökade det gamla förbundet till att även omfatta icke-israeliter, så det gamla förbundets Lag skulle helt naturligt följa med, vilket många av de första kristna var helt införstådda med.