Götenes polishämtning av barn vid vårdnadstvist, augusti 2026

Nej. Han ska väl ändå få börja i den skola där han får gå med sina vänner och fortsätta gå där. För pojken är det rätt skola. Pappan får väl flytta till den stad pojken har vänner, sin fotbollsträning och hela sitt liv. Låta pojken få ha kvar sitt liv. Med enda skillnad att pojken bor hos pappan som har vårdnaden över sonen. Och att pojken får ha (övervakat) umgänge med sin mamma och sina syskon. Detta hade varit barnperspektiv.

Det är faktiskt inte barnperspektiv att först mot pojkens vilja slita ut pojken från mamma och sitt hem och sina syskon (där pojken känner sig trygg). Placera honom hos pappan (som är en främling) i en annan stad där pojken inte känner någon.

Barnperspektiv är att pappan flyttar till pojkens stad och låter pojken få ha kvar sitt liv, börja i den skola där hans kompisar också ska börja och fortsätta gå i denna skola osv. Och bo hos pappan och ha (övervakat) umgänge med mamman och syskonen. Och att pappan etablerar en fin relation med sin son.

Pojken är liksom inte en dyrbar tavla som pappan har ropat in på auktion och nu ska flyttas till pappans stad. Pojken har sin trygghet i sin stad. pappan bör ha flyttat dit.

Barnperspektiv är verkligen att flytta.
Han är "kalsongpojken", känd att vara den med den knäppa mamman.
Du tror han skulle ha det enkelt om han bodde kvar...

Han är fem år, har gått sådär mycket på förskolan. Finns inte direkt något föreningsliv där man tränar fotboll regelbundet heller i den åldern.

Ny stad, nya vänner "fresh start" med en pappa som bryr sig, till skillnad från ego-mamman.

Men då känns det ju som det är psykvården och inte myndigheternas brister som kanske ska diskuteras istället?



Jag har sett flertalet föräldrar som inte kunnat det men som ändå haft den insikten att kunna tänka rationellt. Faktiskt oftast. Det som skiljer människor från djur. Man klarar tänka ett steg längre. Att skylla på instinkter och drifter är detsamma som våldtäktsmannens försvar. Dom enda drifter du inte kan kontroller är typ andningen, och den kan du hålla tillbaka en bra stund ändå.



Jo, men myndigheterna kan ju inte vika sig för henne för det. Då skulle ju lag och ordning öht inte funka i detta land att man får som man vill bara för att man bråkar och sätter sig emot.




Inte alls säkert. Dom flesta vettiga människor förstår ju när myndigheterna hotar med fysisk hämtning att dom kommer att förvärra situationer om dom fortsätter bråka.



Beroende på vilka risker man tar om man inte gör det förstås.


Det är inte första gången en rättshaveristförälder gör sådant, och det är dessavärre inte ovanligt. Och det finns massor med skäl. Inte minst så att man kan lägga upp sådana här filmer på sociala media för att starta drev och smutskastningskampanj.



Ja, något denna mamma också kan ha utnyttjat till max. Just för att sätta käpparna i hjulet för myndigheter och sin motpart i vårdnadsprocessen.

Mamman har via sina kumpaner spridit lögner om pappan, att ens överväga att pappa skulle bosätta sig i Götene så skulle mamman krävas att göra en offentlig avbön om att pappan inte alls varit våldsam har några problem eller risker.
Men...det kommer ju inte att ske.

Pojken (och mamman) bodde ursprungligen på samma ort som pappan. Sen valde hon att flytta därifrån och tog med sig barnet. Pappan var inte tillfrågad men skrev ändå under flyttanmälan för att vara tillmötesgående.

Har du barn själv? Och om du har barn: hade du frivilligt gått med på att lämna över barnen till någon du är innerligt övertygad om kommer skada dina barn? Som du kanske rentav har sett har skadat dina barn (genom att tex. tillsammans med sin bror slita i barnet så att barnet ramlar och skadar sig)? Och som dina barn verkligen inte vill till? Där har du svaren.

Mamman hade behövt bli tryggad i att pappan kommer vara bra med pojken. Hade hon känt sig trygg med det (tex. fått vetskap om att pappans tvångstankar om att ha sex med barn, just är bara tvångstankar/OCD och inget han kommer göra mot pojken). Och att pappan verkligen visat framfötterna i umgänget med sonen i början (och därmed etablerat en god relation med sonen).Så hade det förmodligen inte varit några problem. Då hade mamman varit trygg med att pojken är hos pappa. Och då hade också pojken varit trygg med det. Och hur hade man tryggat upp detta? Genom utbildning kring vad OCD är för något till mamman. Och raka rör till pappan att han hade behövt steppa upp och vara en god och närvarande umgängesförälder.

Men istället för detta, blir pappans OCD sett som ett stoooort problem som mamman måste hålla pojken borta ifrån. Och pappan missar umgänge/skiter i det/tröttnar eller sliter i barnet så att barnet ramlar. Vilket ger två stora problem:
1. Mamman blir rädd över att ha barnet hos pappan.
2. Pojken får ingen relation till sin pappa och pappan blir en främling som pojken märker att mamman är spänd inför, vilket gör pojken rädd för pappan. Sedan alla försök till tvångsumgänge (inklusive när pappan sliter i pojken så att pojken ramlar och slår sig), spär givetvis på pojkens rädsla och obehag!

1+2 = 3.
3 = allt blir pannkaka. Och myndigheterna tar till hårdare och hårdare tag. Trots att det förmodligen hade varit bättre att ta till informativa drag. Helst från start. De hårdare dragen skapar ännu mer ångest och rädsla. Hos både mamman och pojken. Vilket inte gynnar en fin kontakt mellan far och son.

Och till slut ses mamman som problemet. Och pojken ska bort från sin mamma (som han är trygg med) till sin pappa (som han inte är trygg med). Och så sliter man ut pojken mot sin vilja. Från hela sitt liv, som han känner det. Till en ny stad och till en pappa han inte känner.

Detta som har skett är inte barnperspektiv.

Barnperspektiv hade varit att få mamman lugn och trygg med pojkens och pappans relation, genom att ge henne kunskap om OCD och genom att pappan visat stort engagemang i umgänges-timmarna med sonen. Hade hon varit trygg med pappans och sonens relation, så hade sonen också varit trygg med detta. Och han hade kunnat ha god tillgång till båda sina föräldrar. Och två föräldrar som samarbetar fint kring sitt gemensamma barn.

Jisses. Du försvarar hjärnspöken. Hon blev tryggad att OCD verkligen INTE var en risk för barnen.
Det är ett direkt idiotiskt utgångsläge till att börja med, och sen ändrade hon sig vad som var problemet. Till att till slut bli, finns inga risker.

Pappan nekar till det mamman påstår, säger att det är falskt.

Pappan hade helt normalt fungerande umgängen en kort period efter domslut/överenskommelser för att sedan bara dö ut. Så ditt "mamman behövde bli trygg" är idiotiskt det med.

Mamman behöver psykisk kontakt och behöver reda ut sina problem

Jag tror att pojken blev mammans "sköld" mot våldet hon utsattes för hemma.

Han hade ju inte varit "kalsongpojken", om pappan hade flyttat till samma stad som sin son. Och man hade väntat med "överlämningen" augusti i samband med skolstarten. Och gjort denna överlämningen till pappan, på neutral mark på skolan där mamman inte är närvarande. Och sagt till pojken "nu är det så här A, att vuxna har bestämt att du ska till pappa. Du kommer snart få träffa mamma och dina syskon och mamma älskar dig och vill träffa dig. Innan du ska till pappa, så ska ni gå till *** (***något favoritställe pojken har), det blir väl kul!?". Inga dramatiska scener. inget tjafs. Utan lugnt, fint och koncist.

Hur vet du att pappan "bryr sig"? Han är ett helt oprövat kort. Som Slarvade med umgänget med sonen och därmed inte har etablerat en relation med sonen. och som tycker att sonen ska flytta till pappans stad, där sonen inte känner någon. Inte ens sin pappa.

Vi vet alltså inte om pappan "bryr sig". Det enda vi vet är att pappan är den enda av föräldrarna som vill att pojken ska ha tillgång till båda sina föräldrar. Det är liksom enda anledningen till att han fått vårdnaden över sonen. I övrigt vet vi ingenting.

Mamman är ingen "ego-mamma". Hon är en mamma som initialt blivit rädd att pappans tvångstankar över sex med deras son ska leda till handling. En rejäl okunskap om OCD, helt klart! Om du har barn, hade du då med glädje och frivilligt lämnat dessa barn till en person du är rädd ska begå sexuella övergrepp mot dina barn? Jag tror inte det du. Filmen kan faktiskt utifrån hela historiken ses som en desperat handling från en person som desperat kämpar för sitt barn. Det är givetvis fel, detta med filmen. Men försök att fatta psykologin bakom.

Vart får du det ifrån att mamman har påstått att pappan har varit våldsam? Finns ingen information om något sådant. Det hon har varit orolig över är ju över pappans tvångstankar kring sex med pojken och att detta ska gå till handling (vilket det inte gör vid den formen av tvångstankar, vilket någon med kunskap om OCD hade kunnat lugna mamman med för flera år sedan, men istället blev hon "hjälpt" ur relationen med pappan). Och att hon har bevittnat att pappan och pojkens farbror vid ett "tvångsumgänges"-tillfälle slet så i pojken att han ramlade och slog sig. Är det detta du menar med våld? poliserna då? De slet också i pojken. Utan att det kallas för våld av dig.

Tycker du att det är barnperspektiv att placera en liten kille i en främmande stad med en förälder som är främmande för pojken. Borta från sina vänner, sitt trygga liv, sin mamma och sina syskon etc.? Nej, det är det inte. Pappan hade gott kunnat flytta till Götene, eller iaf. bo nära, så at pojken har nära till vänner, kan gå på skola med sina vänner etc. Det hade varit barnperspektiv det.

Och då hade man kunnat ordna överlämningen på neutral mark, på skolan, i samband med skolstarten.

Jaså, hur blev hon det? Och hur kan du vara säker på att hon blev det?

Om det inte är falskt, så kan det förklara varför hon fortsatte känna sig starkt orolig över hans nekanden. kan du förstå det?

Aj aj! Detta skulle han inte ha gjort. Synd att ingen gav honom upplysning om detta! Man förstår ju hans vilja att vara "tillmötesgående". Men det försvårar ju umgänget mellan honom och sonen. Detta borde någon klok människa ha sagt till honom.

Hade mamman och pojken bott kvar på samma ort som pappan. Hade pojken ju fått leva sitt vanliga trygga liv, med sina vänner, sin skola, sin fotbollsträning där. Och bo hos pappa som även har vårdnaden och träffa mamman och syskonen.

Nu blir ju den orten främmande för pojken att komma till. Bortryckt från sitt trygga liv.

2022.

"hon har svårt att acceptera att hon ska behöva samarbeta med en enligt henne psykiskt sjuk person"
...
"Om en förälder utsätter barnet eller någon annan familjemedlem för våld,
trakasserier eller annan kränkande behandling, är det i princip bäst för barnet att den
föräldern inte får del i vårdnaden"

Från hennes underlag.


"tre polisanmälningar från Susanne"...
"Det har handlat om olaga hot och sexuell handling mot barn."
Från hans underlag.

Hon har redan från dag varit helt insnöad och kränkande.
Har det inte varit direkta lögner, så är det HON som lider av psykiska problem som inte kan se verkligheten för vad den är.

"Det går rykten om honom på stan att han är pedofil"
Vilket jävla rövhål den mamman är som sprider lögner, eller åtminstone uppmuntrar det indirekt.

"det är enligt henne även fel på hans mor och far, hans bror och umgängesstödjarna. Det har varit total isolering från Susannes sida"
Verkar vara en ganska psykiskt sjuk sida Susanne har, att det övervhuvudtaget fått pågå till 2026 är fruktansvärt... ur barnspektivet.