Citat:
Ursprungligen postat av
Somligaspekulerar
Att "fria" honom pga en förlust låter ju otroligt rättsosäkert och direkt fel. Två saker kan existera samtidigt, som här; hans förlust/sorg och hans skuld (till viss del). Galet.
Åklagarens använder sig av lagstiftningen om åtalsunderlåtelse
Att en åklagare tidigt säger att pappan inte kommer att åtalas, även om oaktsamhet skulle visa sig så grundar detta sig inte på godtycke, utan på specifika regler i svensk rätt.
De kollar på om den misstänkte till följd av brottet drabbats av allvarlig kroppsskada eller "annan svår konsekvens". När en person genom en olycka orsakar sin egen närmaste familjs död (make/barn) bedöms det personliga traumat och lidandet ofta som så pass förkrossande att ett straffrättsligt ingripande inte fyller något rimligt straffande syfte. Om en åklagare bedömer att omständigheterna är sådana att en fällande dom inte kan leda till påföljd, eller att grund för åtalsunderlåtelse ändå föreligger, har åklagaren enligt rättegångsbalken rätt – och i vissa fall skyldighet – att begränsa eller inte inleda en process mot den parten.
Detta kan uppfattas som orättvist eller störande ur ett rent ansvars- eller utredningsperspektiv, men det är en fast förankrad juridiken för att inte addera rättsligt straff till en redan maximal personlig förlust.
Sjövägsreglerna: Uppsikt kontra upphinnande fartyg
Ur ett sjösäkerhetsperspektiv delas ansvaret mellan flera regler i de Internationella sjövägsreglerna (COLREG):
Regel 5 (Uppsikt): Varje fartyg ska alltid hålla behörig utkik genom syn och hörsel samt alla tillgängliga medel, runtomkring fartyget. Att inte ha uppsikt akterut under en längre period är en klar brist i gott sjömanskap och ett brott mot denna regel.
Regel 13 (Upphinnande fartyg): Detta är en av sjövägsreglernas mest strikta regler: Varje fartyg som hinner upp ett annat ska hålla undan för det upphunna fartyget. Även om den framförvarande båten inte ser det upphinnande fartyget, fråntar det inte det upphinnande fartyget skyldighet att väja i god tid och passera på säkert avstånd.
Det är fullt möjligt att dra slutsatsen att fritidsbåtens förare brustit allvarligt i gott sjömanskap genom att inte hålla uppsikt bakåt, samtidigt som det straffrättsliga ansvaret bedöms på annat sätt.
Den professionella aktörens ansvar: Befälhavare och lots på handelsfartyg har yrkesmässigt ansvar, radar, AIS och formell utkiksplikt. Att köra på en framförvarande båt bakifrån ställer mycket svåra frågor kring hur utkiken sköttes på bryggan.
Även om fritidsbåten borde ha flyttat sig eller hållit koll, var det handelsfartyget som närmade sig i högre fart bakifrån och hade de fysiska förutsättningarna (och skyldigheten) att inte köra över snipan
Kravet på grov oaktsamhet: För att dömas för exempelvis vållande till annans död eller vårdslöshet i sjötrafik krävs en konstaterad oaktsamhet av viss grad. Att missa vad som händer bakom sig under färd kan bedömas som oaktsamt, men om man samtidigt har företräde som upphunnet fartyg komplicerar det ansvarsfördelningen avsevärt.
Att pappan inte är formellt misstänkt innebär därmed inte nödvändigtvis att haveriutredningen friar hans agerande i sak vad gäller bristande uppsikt, utan att den juridiska tröskeln för att driva ett allmänt straffrättsligt åtal mot honom inte anses uppfylld eller motiverad enligt lagens ramar.