Götenes polishämtning av barn vid vårdnadstvist, augusti 2026

Barnet kommer troligtvis välja att vara hos sin pappa. Familjehem är ju mer en nödlösning om barnet verkligen vägrar att vara hos sin pappa.

Vansinnet är att barn slits ut från sin trygga förälder och hem mot sin vilja, på det där viset! Skapar livslångt trauma. Hos barnet. Men förmodligen även trauma hos poliserna som tvingas verkställa sådana beslut.

Bättre att barnet hämtas på förskolan av pappa och socialsekreterare och i lugn och ro får veta att allt är ok med mamma, men att barnet nu ska få vara hos pappa och kommer få träffa mamma så småningom.

Och att mamman grips, om behov finns. Men inte så att barnet ser det.

Ja absolut, men det är ju svårt att förutse om mamman kommer. Det låter bra, men inte helt enkelt att genomföra.

Men det här med att gripa föräldrar får du nog ge upp. Man kan inte gripa någon bara för att man misstänker att föräldern kommer att sätta sig på tvären. Det var ju inte så att polisen räknade med att mamman skulle göra sådant motstånd. Att det blev tumult och ett trauma för barnet är helt och hållet mammans fel, inte polisens.

Och vad ska polisen göra? Ge upp för att mamman säger nej? Då kan ju vilken förälder som helst som vill ha ensam vårdnad strunta i allt som har med lagar och regler att göra.

Pappan och socialsekreterare kan hämta barnet på förskolan någon timme innan ordinarie hämtningstid. Det där går ju att lösa, givetvis.

Mamman har ju redan satt sig på tvären. Hon vet ju att vårdnaden har gått över till pappan och ska vara hos pappan. Att då inte se till att barnet kommer till sina pappa i lugn och ro är ju olagligt. Och det är ju för det hon skulle kunna gripas. Eller så struntar man i att gripa mamman och fokuserar helt på ett lugnt hämtande av barnet på förskolan. Men också på att konfrontera mamman och berätta att nu har barnet hämtats till pappan som ju har enskild vårdnad. Och berätta om vad som gäller: att hon måste hålla sig undan, men kommer få träffa barnet så snart kontakt med pappan är etablerad. Sätter hon sig då på tvären, så får det ju bli ett gripande. Men detta kommer inte barnet bevittna.

Polisen ska inte behöva slita in oskyldiga barn i bil, mot barns vilja (traumatiskt för både barn och polis).

Hämtandet av barnet ska helst ske lugnt och fint så som jag beskrev: av pappan och socialsekreterare på förskolan. Som lugnt och fint förklarar för barnet att barnet ska få komma till sin pappa och kommer få träffa mamma så småningom. Vägrar barnet detta, så får barnet vara på familjehem en period och gå hos barnpsykolog som kan hjälpa barnet lösa upp knutar (som tex. umgängessabotage och lojalitetskonflikt har skapat hos barnet) och uppmuntras och stöttas av familjehemmet till alltmer kontakt med pappan. Och till slut flytta helt till pappan. Och givetvis också stöttas och tröstas i saknaden efter mamma och syskon och få veta att han kommer få träffa mamma och syskon åter.

När kontakten är etablerad med fadern, så kan barnet ha umgänge med sin mamma. I början bevakat (så att hon inte kommer igång med att vända barnet mot pappan igen).

detta hade varit barnperspektiv.

Problemet är att mamman stört umgängena med pappan. Pappan har aldrig fått chansen att vara pappa och mamman kan ha manipulerat sonen till att hata sin pappa. Föräldraalienation kallas det på svenska och existerar i allra högsta grad. Det här verkar vara ett skolexempel på det.

Nu rapar du upp det som knäppskallarna till medlemmar "Barnen i Skaraborg" basunerar ut som papegojor. Det är alltid mamman som är helgonet och pappan är svinet. Mamman vill ha hela vårdnaden och hittar på olika anledningar till varför hon ska ha det. Sedan manipulerar hon barnet till att hata sin pappa och skrämmer upp barnet och säger att "pappa är farlig" osv osv. Det är ett farligt narrativ du sprider att ett barn har det bra där det är, när i det i själva verket kan vara hos en manipulativ förälder. I det här fallet finns det domstolsbeslut på att pappan är mer lämplig som vårdnadshavare och man behöver bara titta på klippet som mamman delat för att förstå varför.

Jo men hur kunde polisen förutse att mamman skulle sätta sig maximalt på tvären? Det går ju inte att veta?


Ja men vem har en sådan kristallkula vad mamman gör och inte gör? Ingen kan veta det.

Hittade att bonuspappan dömd för rattfylla på lexbase

Ja, absolut. Detta låter som skolboksexempel av föräldraalienation, av den information vi har.

Men fortsatt: Polisen ska inte behöva slita in oskyldiga barn i bil, mot barns vilja (traumatiskt för både barn och polis).

Hämtandet av barnet ska helst ske lugnt och fint så som jag beskrev: av pappan och socialsekreterare på förskolan. Som lugnt och fint förklarar för barnet att barnet ska få komma till sin pappa och kommer få träffa mamma så småningom. Vägrar barnet detta, så får barnet vara på familjehem en period och gå hos barnpsykolog som kan hjälpa barnet lösa upp knutar (som tex. umgängessabotage och lojalitetskonflikt har skapat hos barnet) och uppmuntras och stöttas av familjehemmet till alltmer kontakt med pappan. Och till slut flytta helt till pappan. Och givetvis också stöttas och tröstas i saknaden efter mamma och syskon och få veta att han kommer få träffa mamma och syskon åter.

Medans barnet hämtas av pappa och socialsekreterare, informeras mamman om det hela. Av socialsekreterare och polis. Att nu är barnet hämtat. och hon ska hålla sig borta ett tag. Men kommer få träffa barnet igen, så fort kontakt med pappan och barnet är etablerad. Sätter hon sig då på tvären etc. så får polisen gripa henne.

När kontakten är etablerad med fadern, så kan barnet ha umgänge med sin mamma. I början bevakat (så att hon inte kommer igång med att vända barnet mot pappan igen). Mamman måste lära sig att sköta sig. Inte skjuta bort barnet från sin pappa.

Detta hade varit barnperspektiv.

Barn är liksom inga prylar som man sliter och drar i. Det är barnet som har rätt till kontakt med båda sina föräldrar. Och det är barnets rättigheter man ska tillgodose. Och det gör man inte genom att slita ut barnet mot dess vilja till en bil...

Du verkar helt ha missat att det du beskriver redan har prövats och misslyckats för att mamman aktivt saboterade även dessa lösningar!Låt oss bena ut varför ditt scenario är ett helt teoretiskt hittepå som inte har något med verkligheten i detta fall att göra: "Hämta på förskolan i lugn och ro". Det har redan försökts.

Tror du inte att pappan, socialtjänsten och domstolen försökte med det? Tingsrättens domar visar svart på vitt att när det beslutades om överlämning på förskolan, så sjukanmälde eller höll mamman barnet hemma de dagarna!

Hon dök även upp på förskolan själv, tog barnet eller skapade situationer så att överlämningen förhindrades. Hur ska man hämta ett barn på förskolan "i lugn och ro" när boendeföräldern vägrar släppa iväg barnet dit?

"Sätter hon sig på tvären får hon gripas / hålla sig undan"
Återigen: Man kan inte "gripa" folk för att de är svåra att samarbeta med i tvistemål. Det finns inget brott i brottsbalken som heter "umgängessabotage" som ger polisen rätt att häkta folk på måfå.

Rättsstaten fungerar genom vitesförelägganden och verkställighet vilket var exakt vad domstolen använde. Och att be en utagerande förälder att "hålla sig undan" fungerar inte när personen i fråga redan struntat i domstolsbeslut och viten på hundratusentals kronor.

Att kasta in ett barn på ett familjehem för att det ska "uppmuntras och tröstas av främlingar" är ett enormt övergrepp när det finns en skötsam pappa som redan har en etablerad trygghet med barnet. Tingsrätten och socialtjänsten har utrett det här i fem års tid. Barnet var inte rädd för pappan experterna slog fast att barnet mår bra med pappan så fort de får vara ifred från mammans påverkan.

Att i det läget separera barnet från båda sina föräldrar och skicka det till ett familjehem är inte barnperspektiv, det är ett straff mot barnet! Kärnan i vad barnperspektiv faktiskt innebär
Riktigt barnperspektiv handlar om att ge barnet en trygg uppväxt med tillgång till båda sina föräldrar på lång sikt.

Det handlar inte om att vika sig för den förälder som skriker högst och saboterar mest. Det var mamman som satte sig på tvären mot alla lugna lösningar: förskolehämtningar, umgängesstöd, medling och vitesbeslut.

Det var mammans totala vägran att följa lagen som gjorde att polisen till slut tvingades ingripa. Att sitta och hitta på teoretiska drömscenarier som mamman redan har saboterat i praktiken blir bara löjligt. Sluta skyll på polisen när det var mamman som stängde alla andra dörrar.

Mamman ska ju inte veta i förväg att barnet hämtas av pappa och socialsekreterare på förskolan. Utan detta sker då man redan har försökt att hon självmant ska komma med barnet till pappan, men hon har vägrat. När barnet är hämtat på förskolan, så informeras mamman.

Nej men hur skulle polisen kunna förutse detta motstånd?

Det hade ju kunnat gått lugnt till även med polisen om mamman inte satt sig på tvären. Det var inte polisens fel och det kunder inte polisen veta. De gjorde sitt jobb. Det blev inte vackert och det är klart att det ser traumatiskt ut i just det ögonblicket, vilket såklart kan uppfattas som stötande.

Men läser man hela materialet som länkats här så förstår man vad som egentligen ligger bakom polisens agerande.

Ja herre gud! Jag släpper tråden i alla fall.

Skaraborgsdårarna lär väl driva på och som en skribent skrev, vi kan väl orosanmäla !??
Jag ser framför mig hur dessa vigilantes kommer att förnedra pojken med sina "kontroller".

Jag hoppas att pappan och pojken får en chans att umgås och träffa sina andra släktingar
på ett vuxet vis. Jag tror dom raskt hittar varandra bara dom får vara ifred.

Att som Tomatkungen be alla att krocka i slowmotion funkar liksom inte om bromsen saknas
på den ena bilen.

Lyssna på Kurt-Sune , det är en klok jävel

När vårdnaden går över till pappan. Så skulle det givetvis ha framkommit till mamman både skriftligt och muntligt att hon ska ta med barnet till pappan och lämna barnet där en visst datum och tid. Om detta inte hade skett (vilket det troligtvis inte hade gjort, med tanke på historiken). Så hade nästa sak varit att pappan och socialsekreterare hämtade barnet på förskolan, utan mammans vetskap. Lugnt och fint. Och informerat barnet om att barnet ska få komma till pappan. Och ska få träffa mamma och syskon vid senare tillfälle. Om barnet hade vägrat: så familjehem och barnpsykolog etc. (jag behöver inte upprepa det jag redan skrivit). och när barnet väl är hämtat så får mamman informationen av socialsekreterare, där även polis finns på plats.

Och först när relationen med pappan är etablerad, så hade man kunnat införa umgänge mellan mamman och barnet, övervakat inledningsvis, för att se så hon inte börjar baktala pappan eller något.

Detta hade varit barnperspektiv.

Nu är det ju barnet som straffas för att mamman har pysslat med misstänkt umgängessambotage. Barnet blir som en pryl som det rivs och slits i och som får trauma för livet över hur "omhändertagandet" har gått till. När man hade kunnat lösa det hela på ett mycket lugnare och mer respektfullt sätt för barnet.

Handlar inte om "slowmotion". Läs mina inlägg igen, så kanske du fattar bättre vad det handlar om. Att hämta barnet med respekt och värme, handlar det om. Tex. att pappan och socialsekreterare hämtar barnet från förskolan (innan hämtningstid). Barnet får vet att barnet ska vara hos pappa och kommer få träffa mamma och syskon så småningom. Och därefter informeras mamman om det hela.

Och när barnet har etablerat kontakt med pappa. Så kan barnet även ha kontakt med sin mamma, övervakat umgänge inledningsvis.

Att slita ut barnet mot barnets vilja på det där sättet, skapar livslångt trauma för barnet! Har folk glömt bort hur det var att vara barn, börjar jag undra... Jag minns det väldigt väl. Hur tvång kändes och hur extremt dåligt man mådde av sådant. Tvingas att äta upp maten tex. Jag minns det än idag...