Citat:
Ursprungligen postat av
BobbyYsin
Som jag brukar upprepa emellanåt så finns ju The Swiss Cheese model inbyggd både i sjövägsregler, rutiner, bemanningskrav. Varje hål i osten innebär en möjlighet för en risk att resultera i en olycka. Med många lager (bemanning, teknik, ömsesidiga skyldigheter, rutiner) så kan de flesta olyckor undvikas. När ett lager brister, kommer olyckan närmre.
"Olyckliga omständigheter" händer hela tiden. Med rätt antal lager i schweizerosten så undviker man olyckor. När de brister, beror det ibland på försummelser. Ansvaret hos befälhavaren är att upprätthålla dessa lager.
I detta fallet hade nog en utkik hjälpt. Han hade stått babord på bryggvingen och haft fri sikt runt grävmaskinen. Han hade dessutom inte varit upptagen med iPad, styrning, navigation, radio etc. och kanske slängt en blick på radarn etc. för att ha koll på vad som finns att upptäcka. Bristen på utkik var ett kraftigt lager i Schweizerosten som var borta.
Givetvis...
Men som tillägg, som både du och jag konstaterat innan. På 1,8km avstånd va broderns båt oidentiferbar på bilderna från KBV. Och ju närmare den kommer desto större blir den döda vinkeln av kranen. Så låt oss säga att snipan först blir identifierbar när den är mindrr än 1km från fartyget, då har vi fått en väldigt stor död vinkel framför som kranen orsakar. Jag skulle tror att man behöver ha "sidovagn" ute på babordssidan på fartyget för att se runt kranen när snipan kommer på ett avstånd under 1 km. Men givetvis går det att göra beräkningsmodeller av det med bredd och grader, så jag hugger på intet vis i sten att så är fallet. Men eftersom kranens gråa koloss är ett antal meter bred så blir den döda vinkeln väldigt stor
Återigen, FUPn sida 134. Det får säkert att möta ut hur bred kolossen är, hitta info hur bred kommandobryggsn är och göra en uträkning som visar exakt med gradantal vad döda vinkeln blir och vilket avstånd snipan kommer in i denna.