Citat:
Det går nog att konstruera en situation där precis alla har "otur" eller missar att observera på grund av tillfälligheter. Det kan till och med VARA så. Haverikommisionen begränsas därför inte av juridiska gränser eller brottsrekvisit, utan kan slå ner på precis allt som har varit försvårande eller olämpligt. De kan komma med förslag på bättre regler, de kan föreslå förbud, de kan peka på olämpliga lättnader i regelverken för bemanning. De är också fria att föreslå hur snipan kunde minskat riskerna och kanske förhindrat kollisionen.
Men här kommer domstolen att värdera om lotsen och/eller befälhavaren är skyldiga till det de åtalas för.
Det du beskriver är en situation där lots och befälhavare på litet olika sätt avstår från att ta sitt respektive ansvar, oavsett om det (i lotsens fall) förmodligen kommer att anses självpåtaget. Detta kan de (eller ett ombud) inte snacka bort genom att hävda att "det var inte jag som ställt en grävskopa i vägen" eller "regnet gjorde att jag inte såg så bra" eller "jag hade fullt upp att lotsa, så jag kunde inte ansvara för utkiken också".
Kapten kan inte heller skylla på att "lotsen verkade kompetent, så jag passade på att jobba med annat, därför såg jag inte vad som höll på att hända" eller (än värre) "Jag gav lotsen befälet, och han sade inget, så jag trodde han hade full kontroll".
Ansvaret för säker framfart upphör inte genom dålig sikt, grävskopa som skymmer, klumpig traverskran, olämplig trim, såg inget nära bogen, det regnar, radarn är svår att läsa av eller vad man nu kan tänka sig. Kan man inte föra fartyget säkert får man helt enkelt stoppa.
Det är exakt samma regel som snipan lyder under, och där utkik akterut hade kunnat rädda henne från en kollision. Här bedömer åklagaren troligen detta som "ringa vårdslöshet" eftersom det rent faktiskt ÄR så att snipan skulle hålla tillräcklig uppsikt även akteröver.
Men eftersom upphinnanderegeln gäller såpass strängt blir den bristen inte så juridiskt betydelsefull. Snipans eventuella "vårdslöshet i sjötrafik" bedöms just nu som "ringa" (det är inte kriminaliserat) och kommer dessutom därför inte ens att inte att prövas. Den speciella regeln om straffrihet är därför inte ens aktuell.
Men här kommer domstolen att värdera om lotsen och/eller befälhavaren är skyldiga till det de åtalas för.
Det du beskriver är en situation där lots och befälhavare på litet olika sätt avstår från att ta sitt respektive ansvar, oavsett om det (i lotsens fall) förmodligen kommer att anses självpåtaget. Detta kan de (eller ett ombud) inte snacka bort genom att hävda att "det var inte jag som ställt en grävskopa i vägen" eller "regnet gjorde att jag inte såg så bra" eller "jag hade fullt upp att lotsa, så jag kunde inte ansvara för utkiken också".
Kapten kan inte heller skylla på att "lotsen verkade kompetent, så jag passade på att jobba med annat, därför såg jag inte vad som höll på att hända" eller (än värre) "Jag gav lotsen befälet, och han sade inget, så jag trodde han hade full kontroll".
Ansvaret för säker framfart upphör inte genom dålig sikt, grävskopa som skymmer, klumpig traverskran, olämplig trim, såg inget nära bogen, det regnar, radarn är svår att läsa av eller vad man nu kan tänka sig. Kan man inte föra fartyget säkert får man helt enkelt stoppa.
Det är exakt samma regel som snipan lyder under, och där utkik akterut hade kunnat rädda henne från en kollision. Här bedömer åklagaren troligen detta som "ringa vårdslöshet" eftersom det rent faktiskt ÄR så att snipan skulle hålla tillräcklig uppsikt även akteröver.
Men eftersom upphinnanderegeln gäller såpass strängt blir den bristen inte så juridiskt betydelsefull. Snipans eventuella "vårdslöshet i sjötrafik" bedöms just nu som "ringa" (det är inte kriminaliserat) och kommer dessutom därför inte ens att inte att prövas. Den speciella regeln om straffrihet är därför inte ens aktuell.
Jag hör vad du säger, men om det med största sannolikhet inte är fysiskt möjligt att se snipan framöver så är utkik orelevant, det hade inte gjort ngn skillnad.
Om det inte finns någon bra radarbild sista 7 min (på ngn radar), så finns det ingen bra radarbild - dom kan inte bli synska. Och det kommer en bra försvarsadvokat påpeka. Lotsen kan inte trolla. Om kaptenen varit utkik hade han med 99,9% inte kunnat se dom ändå.
Den ende som hade ngn typ av fysisk möjlighet att upptäcka den andre båten är föraren av snipan.
Även här, pga väder, anser jag det till viss del är förmildrande omständigheter, om än inte lika förmildrande som de andra då han faktiskt hade fysisk möjlighet.
Det kommer givetvis bli intressant att läsa Haverikommissions utredning, förbättringar kommer givetvis komma.
Vi får se vem av oss som får rätt😊