Citat:
AI:
Teorin om ett cykliskt universum förklarar universums finjustering genom en process som liknar kosmisk evolution eller statistisk nödvändighet över tid. Istället för att vårt universum råkade bli perfekt på första försöket, menar teorin att det har funnits nästan oändligt många chanser. Vid varje ny studs kan fundamentala konstanter – som tyngdkraftens styrka eller elektronens massa – slumpas om.
Eftersom det har funnits miljarder tidigare cykler, är det statistiskt sett helt självklart att konstanterna förr eller senare hamnar rätt. Vi råkar helt enkelt leva i en cykel där förutsättningarna tillåter att liv utvecklas och kan ställa frågan, a.k.a. den antropiska principen.
I Roger Penroses modell (CCC) dör universum ut till ren energi innan nästa tidsålder börjar. Viss information, som gravitationsvågor eller magnetiska fält, kan teoretiskt sett "läcka igenom" från den gamla cykeln till den nya. Universum är inte finjusterat av en slump, utan parametrar kan ha stabiliserats eller optimerats gradvis över otaliga kosmiska epoker.
DEn epokrytiska modellen är, kan man säga, en begränsad det av bran-teorin. Den använder idén om bran från strängteorin, men fokuserar på en specifik händelse: att vårt bran krockar med ett annat parallellt bran för att starta Big Bang.
En annan variant baserad på strängteori är pre-big-bang-modellen, där universum först drar ihop sig kraftigt innan det expanderar. Tanken är samma som i Big Bounce eller cykliskt universum.
Du verkar inte ha jättekoll på de olika försöken till förklaring på universum. Du har köpt den dummaste och minst troliga modellen, en personlig gud.
Om universum krymptes till jordens storlek skulle jordens storlek på samma skala vara mindre än en atom. På den lilla pricken springer du omkring och tror att du har kontakt med jordens skapare.
Det blir inte mycket löjligare än så.
Eftersom det har funnits miljarder tidigare cykler, är det statistiskt sett helt självklart att konstanterna förr eller senare hamnar rätt. Vi råkar helt enkelt leva i en cykel där förutsättningarna tillåter att liv utvecklas och kan ställa frågan, a.k.a. den antropiska principen.
I Roger Penroses modell (CCC) dör universum ut till ren energi innan nästa tidsålder börjar. Viss information, som gravitationsvågor eller magnetiska fält, kan teoretiskt sett "läcka igenom" från den gamla cykeln till den nya. Universum är inte finjusterat av en slump, utan parametrar kan ha stabiliserats eller optimerats gradvis över otaliga kosmiska epoker.
DEn epokrytiska modellen är, kan man säga, en begränsad det av bran-teorin. Den använder idén om bran från strängteorin, men fokuserar på en specifik händelse: att vårt bran krockar med ett annat parallellt bran för att starta Big Bang.
En annan variant baserad på strängteori är pre-big-bang-modellen, där universum först drar ihop sig kraftigt innan det expanderar. Tanken är samma som i Big Bounce eller cykliskt universum.
Du verkar inte ha jättekoll på de olika försöken till förklaring på universum. Du har köpt den dummaste och minst troliga modellen, en personlig gud.
Om universum krymptes till jordens storlek skulle jordens storlek på samma skala vara mindre än en atom. På den lilla pricken springer du omkring och tror att du har kontakt med jordens skapare.
Det blir inte mycket löjligare än så.
"The short answer: cyclic-universe models remain a legitimate but minority research program. They are not presently as empirically successful or theoretically mature as standard hot-Big-Bang cosmology, and there is no accepted observational evidence that an earlier cosmic cycle existed."Inga bevis för detta existerar alls. mycket verkar peka mot att big bang var början. Detta är lite som multiverse teorin, man hittar på saker för att slippa gud, inte för att det finns bevis. Jag menar att gud är det enda alternativet för att förklara alla bevisen som finns som helhet, inte att det inte skulle vara möjligt att hitta på vad som helst för att förklara en specifik datapunkt. Den typen av resonemang kallas ad hoc och bör undvikas.
