Citat:
Ursprungligen postat av
Knattarna
Det är helt uppenbart en bidragande orsak till att hon kan ha glömt att frågan ställdes.
Det är långt mycket rimligare att glömma att någon annan pratat med en polis än att man själv gjort det.
Detta kallas
enactment effect. Människor tenderar att minnas handlingar som de själva har utfört mycket bättre än handlingar som de bara sett eller hört om. Studier visar att minnet av självutförda uppgifter är mycket bättre än minnet för handlingar utförda av någon annan.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/14516228/
Att AZ minns frågan och att YN inte gör det stärker bara bilden ytterligare.
Nonsens. Det var inte bara frågan som YN glömde. Hon glömde att poliserna stoppade dem.
Att bara AZ stoppades har inget stöd i förhören. Det vore befängt att bara stoppa honom. Syftet med att stoppa dem var att fråga båda och få svar av båda. Att bara AZ svarade har inget stöd i förhören. Som framgår i konfrontationsförhöret E15-2-B (där AZ ägnade tre sidor åt att beskriva LJ). AZ såg inte att LJ hade en axelremsväska.
Den som kunde förklara på 5 - 10 sekunder att LJ hade en axelremsväska var YN, inte AZ. Att bara AZ svarade har du hittat på.
Citat:
Efter att han angett att han inte kände igen någon i uppställningen som varandes mannen på David Bagares gata, ja.
Det framgår hur tydligt som helst att han skiljer på utpekandeförsöken. Han gör två olika försök att känna igen någon i uppställningen.
Först säger AZ att han inte känner igen någon i vittnesparaden. AZ såg ingen på David Bagares gata förrän han såg LJ vid trappkrönet. AZ tillägger att han inte känner igen LJ i vittnesparaden.
Citat:
Jag förstår att du har gedigen egen erfarenhet av detta.
Det kan jag inte påstå. Två poliser stoppade mig för några år sedan. De ställde en fråga. Om jag visste att jag körde i en bussfil. Poliser brukar ställa frågor när de stoppar folk. De brukar förvänta sig svar. Mitt svar var nej. Bussfilen var ny.
Citat:
Att helt glömma bort att man haft ett samtal med piketpoliser med dragna vapen under ett historiskt ögonblick är en långsökt tanke.
Att glömma en fråga och vad man svarade är inte långsäkt. Om man är onykter.
Däremot kan man säkert glömma att polisen pratade med någon annan. Medan man själv kastat sig åt sidan och eventuellt hade blicken bortvänd.
Att glömma att man stoppades av fyra poliser är inte långsökt. Om man är onykter. Allt tyder på att YN svarade. Inget tyder på att AZ märkte LJ:s axelremsväska och kunde beskriva den på 5 - 10 sekunder. Allt tyder på att AZ inte svarade och inte märkte LJ:s axelremsväska.
Citat:
Det tror jag säkert. På samma sätt som städare kallas lokalvårdare ”i branschen”.
Ordet manskapsbod finns inte som ord i SAOL, SO eller SAOB. Däremot byggbarack.
Det finns många facktermer som inte finns i SAOL.
Citat:
Att hon såg mannen på David Bagares gata för 10 minuter sedan är en felaktig uppgift, det stämmer. Poängen är att det är oändligt mycket rimligare att tro eller dra till med att man mött en man där för 10 minuter sedan än att man mött en man väster om byggbarackerna för 10 minuter sedan.
Det hade inte gått några sekunder sedan YN och AZ passerade manskapsbodarna. Det hade gått minst en halv minut. YN kan ha syftat på en person som hon såg på Johannesgatan. Flera minuter tidigare.
Citat:
Inlagda personer med glappande verklighetskontakt ”räknar ut” en massa saker också. Innan tvångströjan åker på igen.
Det betyder inte att "uträkningarna" har något med verkligheten att göra.
Alla uträkningar har inte med verkligheten att göra.
Särskilt inte de som inte utgår från verkligheten.
Citat:
De mindre minnesavvikelser som hon uppvisar där är inte i närheten av och påvisar inte att hon felplacerat den springande mannen från väster om byggbarackerna till David Bagares gata. Det är helt olika företeelser. De avvikelser du pekat på är helt normala och fullt jämförbara med andra normala avvikelser i de flesta vittnens berättelser.
YN:s efterhandskonstruktion (och en rad andra uppgifter) visar att den springande mannen på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna felplacerades på David Bagares gata.
Larmet i polisradion 23.25 visar att YN och AZ kom för sent för att möta GM på David Bagares gata (vilket inte hindrar att han flydde den vägen).
YN:s oklara besked till LJ visar varför han tvekade.
Citat:
Du är komisk. Du anpassar din Hollywoodberättelse efterhand.
Länge insisterade du på att Nieminen inte hade något att göra med sin egen rekonstruktion där man tydligt ser den springande mannen på David Bagares gata. Du menade att polisen själva hade hittat på den mötespunkten och att YN själv insåg att den var fel.
Du är komisk. Din frånvarande självkritik gör dig mer komisk.
Jag menade inte
"att polisen själva hade hittat på den mötespunkten och att YN själv insåg att den var fel". Jag påpekade helt korrekt att rekonstruktionsfotona inte stämmer med uppgiften i referatet av förhöret med YN den 2 mars 1986.
"Avståndet till mannen var inledningsvis ca 10 meter." På fotona är avståndet flera gånger större. Fotona är fel även i ett annat avseende. Om man jämför mannens och YN:s positioner på
det ena fotot och
det andra fotot springer han fortare än Usain Bolt i Berlin 2009.
På
fotot i trappan är det onyktra YN:s dåliga minne som bestämmer. LJ och AZ var överens om att de möttes vid trappkrönet. Inte mellan högsta och näst högsta trappavsatsen.
YN:s efterhandskonstruktion framgår tydligt i fotovisningsförhöret den 4 mars 1986 och ännu tydligare i radiointervjun den 9 september 1988. Mannen med handledsväskan hade stulit den från LJ(!) Därför måste YN och AZ ha mött mannen med handledsväskan innan de mötte LJ.
Att YN skapade en efterhandskonstruktion var inte konstigt. YN feltolkades i förhöret den 2 mars 1986.
"Det sprang män lite överallt" i förhöret (berättade krinsp Håkan Ström när han själv förhördes 2018). Liksom i andra förhör. Ann-Cathrine Robrandt flyttade mannen från Malmskillnadsgatan till Regeringsgatan. Holmér bytte riktning på mannen i Smala gränd.
Nästa dag var YN:s feltolkade uppgifter i alla medier.
Citat:
Dahlman yttrade sig om principen.
JA använder en tidsmarkör (när han steg ur bilen).
Citat:
Jag har aldrig sagt att alla tidsuppgifter avviker åt samma håll.
Forskning visar att både överskattning och underskattning av tidsuppgifter förekommer hos vittnen. Den ena felriktningen är inte vanligare än den andra. Felriktningen beror på händelsens faktiska längd, hur framträdande och känslomässigt laddad den är, vittnets uppmärksamhet och hur frågan ställs.
Ett återkommande forskningsresultat är att vittnen överskattar korta, mycket framträdande eller hotfulla händelser.
Underskattning är också väl belagd, särskilt för längre, mindre utmärkande eller bristfälligt uppmärksammade delar av en händelse.
Taxiförarna AD och HJ hade uppmärksamheten riktad åt annat håll under en del av väntetiden (de talade med sina taxiväxlar).
Att vittnet tillfrågas senare ökar osäkerheten och gör felriktningen mindre förutsägbar. Vid en kort, stressande händelse kan en senare uppskattning fortfarande bli för lång. Vid en längre eller monoton händelse kan den fortfarande bli för kort.
Ny information efter händelsen förändrar hur vittnet delar upp och tidsbestämmer förloppet, utan att förändringen nödvändigtvis går åt ett bestämt håll.
LJ fick ny information de första dagarna. Både i Aftonbladets intervju med LJ och i andra medier.
Citat:
Vad JA gör för tidsuppskattning tre år efter händelsen är inte tillförlitligt. Den uppskattning han ger till bröderna P är dessutom inte kompatibel med vad han uppger i rätten samma år.
JA använder en tidsmarkör (när han steg ur bilen). Därför är han mer tillförlitlig. Vad JA säger i tingsrätten i juni 1989 är mer tillförlitligt än bröderna Poutiainens återgivning av telefonsamtalet i maj.
Citat:
Idag anser han att han talade med 50-60-åringen medan han fortfarande satt kvar i bilen. Jag har frågat honom. Att jag varit i kontakt med JA har jag redan berättat för dig för flera månader sedan.
Vad JA säger 40 år senare är inte tillförlitligt.
Nej.
Citat:
Det är ingen ”avgörande skillnad” hur man refererar själva frågans formulering. I båda versionerna frågar LJ om de sett en man, och i båda versionerna svarar kvinnan att han försvunnit nerför David Bagares gata.
Det är den centrala punkten. Som läsarna säkert förstår.
Som läsarna säkert förstår motbevisar det att hon anser att hon mött mannen väster om byggbarackerna. För då hade inte LJ kunnat få beskedet att hon mött honom på David Bagares gata. Långt innan hon ens nått byggbarackerna.
"Mött" och "sett" är två olika ord med olika innebörd. LJ fick inget klart besked av YN och inget besked alls av AZ. Som framgår av LJ:s fortsatta agerande. LJ tvekade vilken riktning han skulle välja och nämnde inte mötet med YN och AZ för någon av poliserna som han mötte innan han åkte hem (inte heller för pa Lena Löhr enligt hennes anteckningar). Mötet var
"några sekunder" och
"de stannade inte".
Citat:
Därför att han såg en siluett och inte ville bli skjuten, ja.
Det är den rimliga läsningen av materialet.
Varför tittar han både norrut och österut och varför krävs en
"siluett" eller en
"rörelse" (som kan ha varit
"inbillning") för att övertyga LJ att österut var rätt? Om han fick ett klart besked av YN att österut var rätt? LJ fick inget klart besked av YN. Mötet var
"några sekunder" och
"de stannade inte".
.
