• 34 117 online
  • 1 117 191 medlemmar
  • 58 022 782 inlägg
  • 1
  • 2
2012-08-22, 16:10
  #1
Medlem
Fågel eller fisk? Ja, vem var han egentligen, den där skandiamannen? En driven medkonspiratör, kanske?
Eller ett missförstått och missbehandlat vittne som valt fel arbetsplats? Jobbade över på fel dag? Lämnade jobbet vid fel tidpunkt? Och till slut snubblade över fel mordoffer?

Mm, förhoppningsvis ska dessa frågor få ett svar i denna tråd.

Jag börjar med några artiklar av Olle Minell i Proletären som Joe Blow var flitig nog och tog sig tid att plita ner och posta 2009. Det tackar vi för!
__________________
Senast redigerad av Cainnech 2012-08-22 kl. 16:27.
Citera
2012-08-22, 16:14
  #2
Medlem
Ursprungligen postat av Joe Blow:

Håll till godo med första delen - Proletären nr 7, 14-20 februari 1991:

https://www.flashback.org/p15411767#p15411767

Citat:
Rubrik: Fem år sedan mordet på Olof Palme:

Ingress: Det har nu gått fem år sedan statsminister Olof Palme mördades på öppen gata i Stockholm. Någon mördare är inte gripen och mordutredningen är nu satt på sparlåga. Men det saknas inte outredda uppslag I tre artiklar skall Proletären granska ett av dessa: Mystiken kring Skandiahuset.

Snart är det fem år sedan statsminister Olof Palme mördades. Jakten på mördaren, om nu någon vill påstå att det förekommit en sådan, går på sparlåga. Den har sakta sjunkit in i ett slags Törnrosasömn. Vi skall glömma... glömma... glömma...

Men Proletären fortsätter att gräva i Palmemordet. Det s k polisspåret finns där, med ökända Norrmalmspoliser som varit behjälpliga i täckandet av mördarens flyktväg, anskaffning av mordvapen med mera. Och detta kan mycket väl kopplas ihop med det som avslöjats under senare tid - nämligen det att det inom statsapparaten finns en hemlig organisation bestående av toppar inom socialdemokratin, näringslivet, militären och polisen, uppbyggd och initierad av den amerikanska säkerhetspolisen CIA i början av 1950-talet.
Udden var riktad mot den lede Fi i öst - Sovjetmakten. När Olof Palme med sin självständiga utrikespolitik "tog lätt på" alla ubåtsaffärer och skulle åka till Moskva för att normalisera förbindelserna var måttet rågat: "Bolsjeviken måste bort", som ÖB:n Stig Synnergren enligt säker källa har uttryckt det.

* * *

Denna hemliga organisation leddes under många år av försäkringsdirektören på Skandia, Alvar Lindencrona. Ett faktum som ser ut som en tanke - Skandiahuset ligger i korsningen Sveavägen/Tunnelgtan där Olof Palme mötte sin baneman. Finns det något samband? Kan det till och med vara bestämt ett möte mellan någon och makarna Palme i hörnet där Dekorima färghandel ligger? Går trådarna in i denna hemliga organisation när vi nystar i Palmemordet?
I några artiklar skall vi granska Skandiahuset och vad som föregick där mordkvällen den 28 februari 1986. Och vi skall granska Skandiamannen, han som arbetade över sent den kvällen och till slut blev ett av åklagarsidans nyckelvittnen i rättegången mot Christer Pettersson. Håller hans historia för en närmare granskning?

* * *

I Proletären nr 3/89 berättar Skandiamannen i korthet följande historia för tidningen: Han jobbar över den här kvällen för att att få saker och ting undanröjda inför en skidsemester i Idre. På med rock och keps. Utstämpling från Skandia 23.19. Han går fort framåt Sveavägen mot korsningen vid Tunnelgatan för att ta tunnelbanan hem.
Efter trettiotalet meter skall han kolla sin klocka mot det upplysta fönstret vid Götabanken. Skandiamannen vänder in mot fönstret och just som han kollar på sitt armbandsur hör han en "smäll".
- Jag reagerar inte omedelbart men när jag tittar upp och bort mot Tunnelgatan ser jag en person liggande på marken och en kvinna som böjer sig över honom, säger Skandiamannen.
På sex-sju sekunder är han framme vid mordoffret Olof Palme. Han såg aldrig den som avlossade skotten, men han är en av de första som är framme. Blod väller ur munnen och döljer ansiktsdragen på offret.
- Jag förstår att andningsvägarna måste frigöras och lägger mannen i framstupa sidoläge. Han är alldeles livlös, säger Skandiamannen.
Vid ett tillfälle höjer han blicken och ser en man titta fram bakom byggbarackerna vid Luntmakargatan. Han verkar hotfull men Skandiamannen förstår senare att det är vittnet "Lars" som han sett, den som senare sprang efter den flyende mördaren uppför trapporna mot David Bagares gata.
Skandiamannen säger sig vara den ende som talar med Lisbeth Palme. När han frågar henne om flyktvägen pekar fru Palme ut denna. Hon säger också att den som sköt var klädd i en mörkblå täckjacka. Medan Skandiamannen är kvar vid mordoffret rusar "kvinnan" hysteriskt fram till alla som kommer fram till mordplatsen. Hon rusar även fram till kommissarie Söderström som enligt Skandiamannen "sent omsider kommit fram till mordplatsen och långsamt gått ur sin polisbil och ställt sig framför den".
- Jag hukar fortfarande vid mannen, med ryggen vänd mot Sveavägen, då jag hör springande steg bakom mig, berättar Skandiamannen. Han hör frågan kastas ut om flyktvägen och då reser sig Skandiamanen upp och "sträcker i något militärisk stil ut armen" och pekar in mot trapporna i Tunnelgatan. Efter någon kort stund kommer han på att han inte berättat om mördarens beskrivning som han fått av fru Palme.
- Jag springer efter poliserna som likt en "glammande" småskoleklass gett sig in i gränden. Men när jag kommer fram till Luntmakargatan ser jag ingen varpå jag rundar byggbyschorna och går tillbaka till mordplatsen.

* * *

En ung flicka kommer fram till Skandiamannen och talar om att det är Olof Palme som är mordoffret. Han ser en polis som står vid trottoarkanten och tar upp vittnesmål från en man.
- Väl framme vid dem hör jag hur mannen beskriver en person som flytt in i gränden. Det är signalementet på mig! Ingen av dem reagerar på mig och när jag ber polisen ta mina vittnesuppgifter med anledning av att jag var en av de första på plats mötte jag svaret - "Tack, men vi har redan ett vittne"!? Mitt signalement figurerar förmodligen fortfarande.
Skandiamannen går tillbaka till sin arbetsplats cirka 23.40. Byter några ord med nattväktarna, tar en kopp kaffe och vandrar sedan Sveavägen fram, bort från mordplatsen och mot Odenplan. Polisbilar visslar förbi titt som tätt men ingen bryr sig om Skandiamannen. Detta trots att det är hans signalement som gått ut på polisradion.

* * *

Skandiamannen är en central person vid mordplatsen. Han "kämpar" sig in i mordutredningen på egen hand efter att först helt ha nonchalerats av förre spaningsledaren Hans Holmér. Han får benämningen "elefanten i porslinsfabriken" för sin idoghet att etablera sig på mordplatsen efter mordet.
Men...? Stämmer hans version? Vi tar och undersöker!
Skandiamannen är förhörd fyra gånger enligt befintliga förhörsprotokoll (1/3 ringer han själv, 10/3, 11/3, 25/3) Själv säger han att "polisen har ringt en sex-sju gånger". Vid en genomläsning av förhörsprotokollen tyder allt på att Skandiamannen varit förhörd fler gånger än vad som lämnats protokoll på. Vi jämför Skandiamannens historia med de andra vittnenas från just mordplatsen:

# Anna Hage och Stefan Glantz är de två ungdomar som försöker hjälpa den skjutne Olof Palme. De ligger på knä vid honom. Hage försöker med mun-mot-mun-metoden. Enligt dessa finns inte den "tredje mannen". Ingen har sett Skandiamanen som enligt egen utsago skulle befinna sig mitt emellan dessa, några decimeter från deras ansikten, och vara den som vänder Olof Palme i "framstupa sidoläge".

# Lisbeth Palme har aldrig talat om Skandiamannens existens. Hon har aldrig sagt att hon talat med någon av de hjälpande personerna. Och inte gett något signalement på mördaren som Skandiamannen påstår.

# Nio vittnen vid mordplatsen har sagt att direkt efter skotten har en man i halvlång rock och något "kepsliknande" på huvudet springa in i Tunnelgatans gränd mot trapporna. Det är signalementet på Skandiamannen - ingen ser honom springa efter de "glammande" poliserna som han själv påstår att han gör. Och borde han inte sett poliserna i trappan?

# Skandiamannen är det enda vittnet som inte sett någon "mördare" som springer in i gränden. Detta trots att han är en av dem som är närmast mordplatsen - cirka trettio meter därifrån höjer han blicken och ser en man ligga på gatan, och är enligt egen utsago framme vid mordplatsen sex-sju sekunder efter skotten. Alla andra vittnen säger att mördaren "dröjde" några sekunder, var lite "långsam" innan han vände och sprang in mot Tunnelgatans trappor. Det innebär att Skandiamannen måste ha sett mördaren och dennes flykt!

# Skandiamannen säger sig peka ut mördarens flyktväg för poliserna som kommer till mordplatsen i "militärisk stil". Förste polisman på platsen, kommissarie Söderström, säger att det är han som anvisar flyktvägen för de förföljande poliserna. Han har inte ens sett Skandiamannen på mordplatsen!

# En flicka" kommer fram till mig och säger att det är Olof Palme som är skjuten, säger Skandiamannen. Någon sådan "flicka" finns inte. Varken Anna Hage eller Karin Johansson (de två flickorna det kan röra sig om) säger sig ha deltagit i något sådant samtal!

# Skandiamannen säger att en polis på mordplatsen vägrar ta emot hans vittnesmål, avfärdat honom med "tack, men vi har redan ett vittne". Det finns ingen polis som säger sig ha avfärdat någon person från mordplatsen på detta sätt.

* * *

Inget stämmer! Vad gjorde Skandiamannen egentligen på mordplatsen? Vad spelade han för roll? Inästa nummer av Proletären får vi läsa fortsättningen om mystiken kring Skandiamannen... och framför allt - vad kan Skandiahuset ha med mordet på statsminister Olof Palme att göra?

OLLE MINELL

Tre fotografier illustrerar artikeln - en liten på Olof Palme, en stor på Skandiamannen (klädd som på mordkvällen) i den militäriska posen, och en mindre på Alvar Lindencrona.
__________________
Senast redigerad av Cainnech 2012-08-22 kl. 16:21.
Citera
2012-08-22, 16:20
  #3
Medlem
Ursprungligen postat av Joe Blow:

Här kommer del två av den rafflande artikelserien:
Proletären nr 8, 21-27 februari 1991 (del 1):

https://www.flashback.org/p15428510#p15428510

Citat:
Vad hände i Skandiahuset?

Ingress: Skandiahuset vid Sveavägen i Stockholm är en gigantisk byggnad. Den sträcker sig över ett helt kvarter, och där har tusentals människor sin arbetsplats. Framsidan vetter mot Sveavägen, och baksidan tar upp hela Luntmakargatan mellan Tunnelgatan och Adolf Fredriks kyrkogata. I hörnet av byggnaden, vid korsningen Sveavägen/Tunnelgatan, där Dekorimas färghandel ligger, mördades Olof Palme. Från den stora entrén är det bara sjuttiotalet meter fram till mordplatsen. Att i rask takt gå fram till korsningen tar bara femtontalet sekunder. Och det gjorde Skandiamannen - den man vars vittnesmål vi granskade i förra numret av Proletären - just när skotten ändade Olof Palmes liv. Vi fortsätter här granskningen från förra veckan.

Skandiamannen är förhörd vid fyra tillfällen (1/3 ringer han själv, 10/3, 11/3 och 25/4 1986). Vid varje förhör har han byggt på sin historia, allt ifrån att ha varit helt passiv, till den slutliga bilden om sin aktivitet på mordplatsen.
På fredagskvällen är det bara fyra personer som befunnit sig i det stora Skandiahuset. Det är två väktare som befinner sig i foajen vid den stora entrén mot Sveavägen, en bevakar huset via ett TV-system, medan den andra går ronder (en av väktarna får vid 23-tiden avlösning av ytterligare en väktare).
Och så är det Skandiamannen, som ensam jobbar över denna fredagskväll. Först den 10/6 och 12/6 förhörs två av väktarna. När förhöret med den tredje väktaren sker vet vi inte riktigt, men det är i samma veva - och det är hemligstämplat! Att de förhörs då beror med största sannolikhet på att dagarna före 9 juni 1986, har Palmeutredningen förhört Roland Bergström på Skandias personalavdelning och Per Häggström på säkerhetsavdelningen. Förhören hålles av kriminalinspektör Erik Skoglund. Vad har då kommit fram?

Hur hänger det hela ihop?

Ur förhöret med Roland Bergström får vi fram följande:
Skandiamannen har ringt upp Roland Bergström redan strax före klockan tolv dagen efter mordet. Han var ivrig - när stämplade jag ut? (alla som lämnar Skandiahuset registreras i ett datasystem). Vi citerar ur protokollet:
"Och han påstår då att polisen och journalister vill veta en exakt tid, eftersom det förekom olika tidsangivelser. Och så undrade han då om jag kunde ta reda på det i vårt datasystem. Och det sade jag att det kunde jag naturligtvis. Och så frågade han om jag skulle meddela det till polisen. Men det sade jag att det kunde jag ringa till honom och göra det för de ringde från många olika håll. Han nämnde någonting om att man ringde från tidningar i Oslo bland annat... om nu polisen var intresserad att få veta den här tiden så tyckte jag det var konstigt att jag inte skulle meddela det till polisen."
Hur kan polisen och journalister ligga på honom på lördagsmorgonen när ingen kan han vetskap om att han varit på mordplatsen? Och varför fanns han inte med i TV och tidningen som ett intressant vittne?
När Roland Bergström undersökt utstämplingen ringer han upp Skandiamannen och meddelar tiden - 23.19!
Då skall vi veta att vittnet Morelius sitter i sin bil mitt emot mordplatsen. Han har i två rättegångar mot Christer Pettersson berättat att det kommit fram en man och ställt sig i hörnet vid Dekorimas skyltfönster någon eller några minuter innan mordet. Enligt Morelius ser han ut att vänta på något, och när paret Palme kommer lösgör han sig från väggen och går fram till dem - sedan skjuter han! Lägg femtontalet sekunder till exempelvis 23.19.50 så finner du att Skandiamannen är vid mordplatsen över en minut före Olof Palme mördades 23.21.20! Vad gör han under denna tid?
Ytterligare en märklig omständighet. Klockan 12.20 den första mars, efter det första samtalet till Bergström, då Skandiamannen uppger att "polis och journalister" ligger på, ringer han till polisen. Det är första gången Skandiamannen har kontakt med polisen! Han säger att han ringer upp för att Hans Holmér på presskonferensen klockan 12.00 läst upp "mitt" signalement på mördaren. Men på presskonferensen sa Holmér "en mellanblå täckjacka". Skandiamannen ljuger för Bergström, det är alldeles uppenbart!

Dörren på baksidan

Ur förhöret med Per Häggström på Skandias säkerhetsavdelning får vi fram följande:
Här visar det sig att Skandiamannen använt sitt "nyckelkort" två gånger fredagen den 28/2 - dels 08.10 och dels klockan 23.19. Enligt Häggström är detta mycket märkligt. Så fort man skall ut på lunchen, eller få besök av någon, måste man ut i receptionen och genom de dörrar som daterar in- och utpasseringar. Skandiamannen har således inte varit ute på hela dagen. Men av Häggström får vi veta följande enligt protokollet:
"Likaså om du lämnar Skandia som den här killen har gjort för att äta, då måste du, för att komma in igen, använda kortet."
Men det finns enligt Häggström ett ställe som man kan ta sig in i Skandiahuset utan att larmet går, utan att man kommer med på TV-skärmarna i receptionen. På baksidan av huset på Luntmakargatan finns det en bilnedfart, och där finns det även ett cykelrum. Dörren till detta kan man låsa upp med nyckel och ta sig vidare osedd in i Skandia-huset.
Här finns också en dörr som är larmad mordkvällen och som inte åtgärdas. Den larmas som öppen 22.35 och den "åtgärdas", stängs, klockan 23.22 - en minut efter mordet. Från mordplatsen till denna dörr är det bara cirka 200 meter!
Mystiken kring Skandiamannen får Häggström att säga följande. Vi citerar nu ur förhörsprotokollet (redan här, juni 1986, har Häggström kollat Skandiamannens uppgifter om tider, oåtgärdade dörrar och jämfört med mordtidpunkten, med mera):
"H (Häggström): Vi har ju som du kanske hörde planer på att göra en liten förundersökning på torsdag kväll.
F (Förhörsledaren): Det visste jag inte, men det är intressant ja.
H: Då tänkte vi gå in i hans rum... vi tänkte leta efter nycklar förstås (till cykelrummet, OM:s anm) och sen leta efter bilder eller dokument. Du vet det här Mariehamn.
F: Mariehamn?
H: Ja, du vet han har ju varit där också (två veckor efter mordet, OM)... man undrar ju var han var någonstans under sin semester... Sen kopplingen då till tryckeriet eller vad faen det var i Mariehamn på det här EAP. Han är ju grafiker den här killen... hans rum är ju ett sånt här grafiskt tryckeri kan man säga.
F: Mörkrummet?
H: Ja, just det. Därför tänkte vi hitta, se då om vi hittar några kopplingar till det, och sen letar vi efter vapenfett, eller vapendelar.
F: ...Vi får hålla kontakt nu. Jag går själv på semester nu på fredag, men jag har en kollega som jag jobbar ihop med.
H: Jag också hör du... Jag går från, ja då måndag... 14/7."
Både Per Häggström på Skandias säkerhetsavdelning och förhörsledaren, kriminalinspektör Erik Skoglund, resonerar som om Skandiamannen kan tänkas vara inblandad i Palmemordet! Vapenfett och vapendelar skall det letas efter. Och sambandet med EAP - den organisationen trycker sin tidning på Åland, just vid den tidpunkten då Skandiamannen har vistats där.
Citera
2012-08-22, 16:26
  #4
Medlem
fortsättning (del 2)

Citat:
Motstridiga uppgifter

Är det inte märkligt?
Men det finns fler saker att hämta ur förhörsprotokollet med Per Häggström. Först något om förhören med två av väktarna.
Securitasväktaren Anna-Lisa Gahn säger sig under kvällens lopp ha sett Skandiamannen två gånger - dels när han kommer tillbaka till Skandiahuset vid 23.40-tiden efter mordet och verkar skakad, dels vid 20.10-tiden. Så här står det i förhörsprotokollet med Gahn:
"F: När du talade med Skandiamannen i receptionen vid 20.10-tiden, berättade han någonting så här var han hade varit?
G: Ja, han skulle åka bort och åka ski... nej, han bara sa att han hade ätit. Jag har varit ute och ätit och nu går jag och fortsätter och arbetar. Men inte var han hade varit, oh nej"
Men Skandiamannen uppger att han aldrig lämnade Skandiahuset under hela morddagen. Vid senare tillfälle har Gahn även sagt att att hon sett Skandiamannen lämna huset vid 18.00-tiden.
Varför förnekar Skandiamannen att han varit ute vid denna tid mordkvällen?
Den andre väktaren Henry Olofsson förhörs den 12/6 1986. Han skulle egentligen gått på sitt pass klockan 20.45 men har fått en väktarkollega att sitta fram till 23.00 då han anländer till Skandiahuset efter att ha spelat bridge med vänner. Han sitter i receptionen när Skandiamannen kommer halvspringande ut för att hinna med sitt tunnelbanetåg. Enligt Olofsson talar han med Skandiamannen "i ett par minuter" - men enligt Skandiamannen själv hastar han förbi utan att byta några ord med väktarna i receptionen. Vad det nu kan betyda.
Olofsson berättar vidare i förhöret att Skandiamannen verkade chockad när han kom tillbaka, att han inte var blodig och att han fått uppfattningen att Skandiamannen varit "en bit ifrån när det hände" och inte varit med och vänt på den mördade Olof Palme. Detta stämmer väl med andra vittnesmål vad gäller Skandiamannens "aktivitet" på mordplatsen.

Mystiska omständigheter

Förhöret med den tredje väktaren som tjänstgjorde på Skandiahuset mordkvällen är hemligstämplat. Väktaren K har sitt pass med A-L Gahn fram till 20.45 men tar väktare Olofssons pass fram till 23.00 då denne anländer. En hel del mystiska omständigheter finns kring väktare K:s agerande under kvällens arbete:

# En dörr på baksidan av Skandiahuset, den mot Luntmakargatan vid garagenedfarten, står öppen och larmad sedan 22.35. Den stängs inte inte innan 23.22, knappt en minut efter det att skotten föll som ändade Olof Palmes liv. Väktare K är ensam i receptionen när larmet går men hon åtgärdar det inte! Var dörren öppnad av någon - och av vem? I huset finns bara A-L Gahn, väktare K och så Skandiamannen! Och vem stänger den?

# Det finns bara en bil i garaget, väktare K:s. När Olofsson kommer klockan 23.00 byts de av och Olofsson säger i sitt förhör att "gick hon och bytte om tror jag, hon brukar vara ganska snabb på det". När A-L Gahn kommer tillbaka från sin "rondering" i den stora byggnaden är klockan omkring 23.28 och då har väktare K gått. I TV-kameran ser Olofsson K:s bil lämna garaget som stått alldeles i närheten av den larmade dörren. Är väktare K ensam i den?

# Ur protokollet med säkerhetsmannen Häggström:
"Den (Gahn, OM) hon berättar att Skandiamannen har varit ute och käkat, kommer in klockan strax efter nio, men det berättar inte den här K för oss inte, fast hon varit med då i receptionen. Jag har frågat väldigt mycket om vilka som gått in, så säger hon inte det...Det är någonting med henne som får mig att fundera lite grann. Jag kan inte sätta fingret på det... ibland säger hon för mycket, och ibland säger hon för lite. Hon är faktiskt den som hade bil där nere i garaget.
F: Jag skall kolla vilken bil hon har."

# Väktare K tar sin bil och kör hem mot sin bostad på Östervägen 8 i Solna. Kan ni tänka er - det är samma hus som Hans Holmér setts springa i för möten med sin älskarinna enligt säkra källor till Proletären. Var det här han hämtades dagen efter mordet på Olof Palme - och finns det något samband med väktare K:s lägenhet?
Väktare K:s förhörsprotokoll hemligstämplas. Till Skandias säkerhetsman har K sagt sig vara förhörd innan denne själv förhörs den 9/6 -86. Under fyra dagar i juni hålls således fyra högintressanta förhör med säkerhetsfolk och väktare från Skandiahuset. Det talas om att "gå in" i Skandiamannens arbetsrum för att leta efter "vapenfett" och "vapendelar". Mystiken kring och misstänksamheten mot Skandiamannens version om vad som hänt mordkvällen ökar. Vad sysslade karln egentligen med?
Vem som helst som läser igenom dessa förhörsprotokoll förstår att här kan finnas trådar som kan leda fram till Olof Palmes mördare. Hur går Palmeutredningen då vidare med dessa värdefulla uppgifter som kommit fram kring Skandiamannen och Skandiahuset - ja, det kan vi läsa om i nästa nummer av Proletären!

OLLE MINELL


Två fotografier illustrerar artikeln - en stor på Skandiahusets fasad mot Sveavägen, och en på garagenedfarten på baksidan vid Luntmakargatan.
__________________
Senast redigerad av Cainnech 2012-08-22 kl. 16:48.
Citera
2012-08-22, 16:31
  #5
Medlem
Ursprungligen postat av Joe Blow:

Och, tro det eller ej, här kommer den tredje och sista artikeln i serien. Den är väl mer spekulerande än de tidigare två men för fullständighetens skull så...

Proletären nr 9, 28 februari - 6 mars 1991:

https://www.flashback.org/p15446640#p15446640

Citat:
Fakta talar emot Skandiamannen - "Han är inte intressant", säger spaningsledningen

Ingress: I de två föregående numren av Proletären har vi behandlat Skandiahuset vid Sveavägen i Stockholm och vad som hände där under kvällen då statsminister Olof Palme mördades. Vi har skrivit om Skandiamannen - han som arbetade över den kvällen, han som var på mordplatsen minst en minut före mordet, han som säger sig ha varit den mest aktive att hjälpa den skjutne statsministern, men som inget enda av de tiotalet vittnen sett vid mordplatsen, när hjälpinsatserna sattes in. Däremot har de sett en flyende man, Olof Palmes mördare, in i Tunnelgatans gränd vid Skandiahuset, vars signalement stämmer överens med Skandiamanens! Mytoman eller inblandad i Palmemordet? Vi fortsätter här granskningen av Skadiamannen och märkligheterna kring Skandiahuset.

- Vi går in på torsdag och letar efter vapenfett, eller vapendelar.
Så sa säkerhetsmannen på försäkringsbolaget Skandia, Per Häggström, måndagen den 9/6 1986 till kriminalinspektör Erik Skoglund i Palmeutredningen, drygt tre månader efter mordet på Olof Palme. Vad blev det av det hela? Vi frågar först Per Häggström:
- Det rann ut i sanden. När vi hade förhört de tre väktarna, så fann vi det inte meningsfullt att gå in i Skandiamannens rum. Men nu i efterhand - Skandiamannens agerande borde man gå till botten med, låta han konfronteras med väktarna och reda ut de motstridiga uppgifterna - för som det är nu är han helt klart skum!
- Två gånger efter de här förhören i juni -86 har jag aktivt försökt få Palmeutredningen att intressera sig för Skandiamannen. Men jag har inte fått någon respons, de bryr sig inte om det. Det är inte intressant - jag skall säga dig en sak, jag har varit inom kåren och hade jag haft hand om mordutredningen i jakten på Olof Palmes mördare, så hade det här varit uppklarat nu. Mytoman - i helvete heller!
När vi ringer upp kriminalinspektör Erik Skoglund, talar han i samma anda:
- Det blev inget. När jag kom tillbaka efter semestern fick jag andra arbetsuppgifter. Om det var för de här förhören med Skandiamannen vet jag inte, men jag skiter i det - det finns så många andra mord att klara upp.
När jag påtalar, att Skandiamannen inte förhörts sedan i juni 1986 svarar Skoglund:
- Men vad säger du? Det är ju helt otroligt - är du säker på detta? Jag vet inte om Häggström gick in i Skandiamannens rum den där torsdagen, som han sa att han skulle göra. Jag blev som sagt bortkopplad från Palmeutredningen efter semestern - och jag "bryr" mig inte om varför.
- Hur orkar du pojk hålla på med detta! Personligen tror jag att det ligger "vapen" i botten i Palmemordet . Och en sak skall jag säga dig, jag har mer information, men jag väljer att tiga och hänvisar dig till Palmegruppen, är avslutningsorden från en desillusionerad kriminalinspektör.
Kriminalinspektör Erik Skoglund och säkerhetsmannen på försäkringsbolaget Skandia, Per Häggström, talar om "vapenfett" och "vapendelar". Men därvid stoppas allt intresse för Skandiamannen!

* * *

Direkt efter förhören med säkerhetsmannen Per Häggström, personalchefen Roland Borgström och de tre väktarna på Skandiahuset mordkvällen, avskedas Erik Skoglund från Palmeutredningen. Ett "hett spår" läggs åt sidan, eller rättare sagt "man bestämmer sig för att det inte finns någon substans i det", för att tala med den nuvarande spaningsledaren Hans Ölfvebros ord.
- Det håller inte, säger Ölfvebro till Proletären. Att det över huvud taget kom ut handlingar kring Skandiamannen och väktarna är ett misstag. Felet är inte att väktare K:s förhörsprotokoll hemlighålls, utan felet är att de andra väktarnas förhörsprotokoll släpptes, berättar spaningsledaren Hans Ölfvebro.
- Några ytterligare förhör med Skandiamannen har inte hållits. Och det är inte aktuellt heller. Det finns saker kring Skandiamannen som gör att vi kan göra den här bedömningen, säger spaningsledaren Hans Ölfvebro till Proletären.
Trots att den nuvarande spaningsledningen känner till alla detaljer kring Skandiamannen lämnar de honom därhän. Han är "inte intressant".
Att han bevisligen ljuger, att han är "på plats" minst en minut innan mordet, att han varit ute tidigare på kvällen med mera - detta struntar man fullständigt i. Inte ett enda förhör hålls med Skandiamannen efter det att förhören har hållits med skandiapersonal och väktare!
Helt otroligt - men helt i linje med den övriga mörkläggningen i Palmeutredningen.
När vi talar med en sådan person som spaningsledaren Hans Ölfvebro, om han nu kan kallas "spaningsledare", lämnar han fältet fritt för spekulationer. Och det är väl själva meningen med hans nonchalans gentemot intressanta uppgifter som borde undersökas i jakten på Olof Palmes mördare - det blir lätt att vifta bort saker och hänvisa till "privatspaneri" och att inte ha alla fakta som minsann har.

* * *

Men vi tar oss friheten att notera följande vad gäller Skandiamannen:

# Bevisligen stämplar han ut 23.19 och är på mordplatsen minst en minut före makarna Palme. Väntar han på dom?

# Genom en av SÄPO-cheferna. Alf Karlsson, vet man att Olof Palme är utan livvaktsskydd. Han har jour mordkvällen, Palmes telefon är avlyssnad och Karlsson är den som introducerar PKK-spåret redan i augusti 1985.

# Skandiamannen har arbetat länge på försäkringsbolaget Skandia. Han följer med Thulechefen Alvar Lindencrona med in i den nya koncernen i mitten av sextiotalet. Lindencrona är i drygt tjugotalet år chef för den hemliga organisation som byggts upp inom den svenska statsapparaten med den italienska, fascistiska P2-rörelsen som förebild. CIA ligger bakom detta uppbygge. Är Skandiamannen, som är moderat, en slumrande agent som utnyttjas vid rätt tillfälle?

# Är det bara en tillfällighet att det är den förre socialdemokratiske partisekreteraren Sven Aspling som ringer upp Olof Palme vid 18.00-tiden mordkvällen. Är det genom denne "betrodde vän" som ett möte bestäms vid korsningen Sveavägen/Tunnelgatan - ett möte som slutar i en likvidation av den svenske statsministern? Sven Aspling är den som förre CIA-chefen William Colby pekar ut som den man som den hemliga organisationen inom den svenska statsapparaten byggs upp kring!

* * *

Kan mordet på Olof Palme gått till på följande sätt?

# Via kommunikation med dem som övervakar statsminister Olof Palme får Skandiamannen direktiv om när han skall lämna Skandiahuset och postera sig i hörnet vid Dekorimas färghandel i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan. Vapnet har han tidigare under kvällen hämtat från den ökände Norrmalmspolisen och vapenhandlaren Ö.

# Makarna Palme kommer, han går fram till dem för att efter ett kort samtal dra fram en revolver och skjuta. Han springer in i gränden, tiotalet vittnen lämnar hans signalement med en halvlång mörk rock och något kepsliknande på huvudet.

# I fortsättningen finns det två alternativ:
1) Han fortsätter rakt fram, uppför trapporna i Tunnelgatans gränd, på toppen av trapporna lämnar han över mordvapnet till den väntande Norrmalmspolisen P eller den avsläppte D från piket 3230. Vapnet levereras sedan till den väntande vapenhandlaren Ö, som finns i Strateg Protectors lägenhet i hörnet av David Bagares gata och Regeringsgatan. Skandiamannen viker själv av till vänster vid Malmskillnadsgatan, rundar kvarteret och är tillbaka vid mordplatsen några minuter senare - iakttager vad som händer där och sätter sedan in sig själv i sammanhanget.
2) Skandiamannen lämnar över vapnet till en väntande person vid barackerna, denne för mordvapnet vidare upp för trapporna till den väntande Norrmalmspolisen medan Skandiamannen själv viker av till vänster på Luntmakaregatan och in i den uppställda dörren på baksidan av Skandiahuset. Sedan ut i väktare K:s bil, avsläppt på Sveavägen och går fram till mordplatsen norrifrån, registrerar vad som händer och sätter sedan in sig själv i sammanhanget.

* * *

Spekulationer. Fantasier. Ja, enligt spaningsledare Ölfvebro är detta helt gripet ur luften. Men sanningen är att vi kan stapla fakta på fakta, som entydigt visar på att Skandiamannen med största sannolikhet kan ingå i en mordkomplott mot statsminister Olof Palme.
Kriminalinspektör Erik Skoglund får en fot i baken och åker ur Palmeutredningen, säkerhetsmannen på Skandia försöker förgäves få spaningsledningen intresserad av Skandiamannen - detta efter att på fullaste allvar ha diskuterat om att gå in i Skandiamannens rum och leta efter "vapenfett" och "vapendelar"!
Att det är en fråga om en vapenstafett, där mördaren och mordvapnet har skilts åt på ett tidigt stadium är helt klart - den man, som vittnet "Anna" ser springa nerför David Bagares gata med "fladdrande rock" och försöker stoppa ner någonting i en handledsväska, är inte samme man som försvinner in i Tunnelgatans gränd efter att ha mördat statsminister Olof Palme.
Skandiamannen - han som stämplar ut klockan 23.19 och är framme på mordplatsen drygt minuten innan makarna Palme, han skall vi fortsätta att undersöka. Olof Palmes mördare - eller bara inblandad i en mordkomplott. Vem vet, men vi avfärdar honom inte lika lätt som Hans Ölfvebro i Palmeutredningen gör.
- Mytoman, i helvete heller, som säkerhetsmannen på Skandia uttrycker det.
En fortsättning följer - det kan vi lova.

OLLE MINELL

Ett fotografi illustrerar artikeln - en stor på Skandiamannen bakifrån gåendes söderut på mordplatsen.
Citera
2012-08-22, 17:02
  #6
Medlem
Ett telegram från TT 6 april 1986. Ursprungligen postat av lantisj****

https://www.flashback.org/p37308518#p37308518

Nu är det på det viset att den ombytlige men lätt igenkände ursprunglige postaren med tillgång till mediaarkivet kanske inte tillhör de mest tillförlitliga källor. Men tillräckligt mycket känns bekant för mig för att våga mig på att ånyo återge innehållet, som jag alltså tror är korrekt återgivet.

Citat:
Tidningarnas Telegrambyrå 1986-04-06 15:57

STOCKHOLM: Jag tror att polisen kan ha lämnat fel signalement på Olof Palmes mördare. Deras signalement stämmer in på mig. Det säger reklamkonsulenten Stig Engström från Täby. Han var en av de allra första som kom fram till mordplatsen, bara några sekunder efter att Palme skjutits. - Det signalement som polisen lämnat på mördarens klädsel, mörk trekvartslång rock, keps, stålbågade glasögon,

...stämmer exakt med vad jag hade på mig vid tillfället, säger han. Han säger också att Lisbet Palme sagt ''blå täckjacka'' till honom och pekat in i gränden där mördaren försvann. Mördaren kan alltså i stället ha burit en sådan jacka. .

Enligt polisen är det dock uteslutet att man förväxlat signalementen på mördaren och Stig Engström. Man säger också att man inte har något behov av att höra Engström igen.

(forts) 860406-2235 TTA0820 3 i 31 mt sn palvittne2 Stig Engström berättar för TT om mordkvällen: - Jag hade jobbat över på mitt arbete på Skandia. Klockan 23.20 stämplade jag ut och gick snabbt mot Kungsgatan för att hinna med en tunnelbana. - Jag hade bara gått en kort bit när jag hörde smällar. Jag var då bara cirka 20 meter från mordplatsen. Tyvärr tittade jag på klockan just då så jag så aldrig mördaren(...).

Stig Engström och några andra personer rysade fram till den skjutne. De visste då inte att det var Palme. - Mannen blödde kraftigt. En flicka började med upplivningsförsök. Efter några minuter kom polis och ambulans. Några poliser började springa efter mördaren. - Efter ett tag kom jag på att Lisbet Palme sagt ''blå täckjacka'' till mig och pekat in i gränden. Jag försökte springa ifatt poliserna för att tala om det för dem.

Stig Engström hann dock inte ikapp poliserna(...). I stället gick han tillbaka till mordplatsen. (forts) 860406-2245 TTA0832 3 i 43 mt sn palvittne3 - Då stod ett vittne och beskrev mördarens klädsel. Men alltihopa stämde in på mig, rocken, kepsen, glasögonen. Jag försökte göra polisen uppmärksam på detta, men han verkade inte intresserad, trots att jag stod klädd just så mitt framför honom.

På lördagen kom signalementet ut till allmänheten. Stig Engström kände åter igen sig själv. - Då ringde jag polisen och berättade om detta. Jag tyckte de skulle ta bort det felaktiga signalementet.

Sedan åkte Engström på en veckas semester. När han kommit hem blev han samma dag uppringd av sex olika poliser som ville ha hans uppgifter(...). Han fick dra alltihop om och om igen. - Den sjätte som ringde sade att han inte kunde tyda de föregåendes anteckningar så han ville spela in samtalet på band.

Trots Stig Engströms uppgifter hävdar polisen fortfarande att det givna signalementet gäller. Enligt polisen har man fått detta signalement från ett vittne på en plats då David Bagares gata, där Engström aldrig befann sig(...). Engström har inte heller fått delta i den rekonstruktion av mordet på Palme som polisen utfört på lördags- och söndagsmorgonen. - Det tycker jag är lite märkligt. Jag var trots allt bland de första på mordplatsen. - Polisen säger att den lägger pussel. Men om man tar bort pusselbitar tycker jag att polisen är dålig på att lägga pussel."
__________________
Senast redigerad av Cainnech 2012-08-22 kl. 17:10.
Citera
2012-08-22, 18:07
  #7
Medlem
ieshos avatar
Olle Minell är ju en tuffing som sprider anklagelser omkring sig, men jag är inte så imponerad av hans slutsatser, tex:

"En flicka kommer fram till mig och säger att det är Olof Palme som är skjuten, säger Skandiamannen. Någon sådan flicka finns inte. Varken Anna Hage eller Karin Johansson (de två flickorna det kan röra sig om) säger sig ha deltagit i något sådant samtal!"

Varför skulle inte ytterligare en flicka ha kunnat stanna till och snappa upp att det är OP som är skjuten? Etc, etc.

Här är tingsrättens förhör med Stig Engstr*m: http://hem.passagen.se/iesho/lehs/SE.mp3
Citera
2012-08-22, 21:16
  #8
Medlem
Vässarns avatar
Skandiamannen alias Stig Engström, grafiker, uppgav att han var tvungen att jobba över för att slutföra en arbetsuppgift. Detta för att kunna åka till Idre på sem. dagen efter. Finns vittnen som istället har sett Engström på Åland istället en kort tid efter mordet. På Åland trycks vid den här tiden EAP:s tidning. EAP, ultra-högerrörelse får man väl ändå kalla dom, var en del var en del av en internationell rörelse grundad av Lyndon Larouche, finansierad av CIA.
Hans vittnesmål om sina förehavanden på mordnatten inbjuder till en del intressant läsning minst sagt.
Citera
2012-08-23, 11:03
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av iesho
Olle Minell är ju en tuffing som sprider anklagelser omkring sig, men jag är inte så imponerad av hans slutsatser, tex:

"En flicka kommer fram till mig och säger att det är Olof Palme som är skjuten, säger Skandiamannen. Någon sådan flicka finns inte. Varken Anna Hage eller Karin Johansson (de två flickorna det kan röra sig om) säger sig ha deltagit i något sådant samtal!"

Varför skulle inte ytterligare en flicka ha kunnat stanna till och snappa upp att det är OP som är skjuten? Etc, etc.

Här är tingsrättens förhör med Stig Engstr*m: http://hem.passagen.se/iesho/lehs/SE.mp3
Tack för ljudfilen med SE:s förhör!

När det gäller flickan som sade till SE att Palme var skjuten så skriver Ernst Lindholm i sin bok "Offrets Uppdrag" så här:
Citat:
/.../ ser jag en person liggande på marken och en kvinna som böjer sig ner över honom. Jag springer fram till dem och då har det redan kommit fram ett ungt, sött par, en kille och en tjej.
/.../
Då kommer flickan i det unga paret fram till mig och säger ”vet du vem det är som är skjuten?”
/.../
Och då blir det tydligare vem "flickan" skulle kunna vara, tycker jag. Vad jag förstår så har Lindholm återgivit en intervju med SE från en tidigare artikel i Proletären av Minell, publicerad 1989. Återkommer strax med resten av innehållet.
Citera
2012-08-23, 11:18
  #10
Medlem
I sin bok "Offrets Uppdrag" (2000) ägnar Ernst Lindholm ett kapitel åt "Elefanten i porslinsbutiken". Av vad jag kan se så är det mesta av materialet hämtat från artiklar ur Proletären varav de från 1991 kan läsas ovan i tidigare poster. Här följer ett utdrag som med stor sannolikhet publicerades i Proletären nr 3/89.

Citat:
Däremot kan det vara av intresse att redogöra för fallet ”elefanten i porslinsbutiken” + Stig Engström som - förutom att själv ha velat framstå som polisens vittne - av journalisten Olle Minell i göteborgstidningen ”Proletären” framställts i intervjusammanhang som såväl trovärdigt vittne som misstänkt gärningsman. Besynnerligt kan man tycka. Men så här är det:

I undersökningen av fallet Stig Engström går han från början under namnet ”Skandiamannen,” därför att han arbetade på Skandia, och jag berättar delvis efter artiklar skrivna av journalisten Olle Minell 1989 och 1991:
”Stig arbetade sent denna kväll. Dagen efter skulle han åka på en skön semestervecka till fjällen med familjen, närmare bestämt Idre. Det gäller att få undan arbetet. Han vet att absolut senast kl 23,15 denna fredagskväll måste han lämna arbetsplatsen Skandia för att hinna med sista tunnelbanetåget. Stig vet att T-nergången Sveavägen/Tunnelgatan är stängd, han måste fram till nästa station.
På med rocken, kepsen med öronlappar och glasögonen. Med handbagen i fast grepp tar Stig hissen ner från en av de ändlösa korridorerna i detta komplex till Skandias kontorsbyggnad. Stämpelklockan trycker dit 23,21,00 och Stig kliver ut i vinterkylan.
- Som du vet är trottoaren mycket bred här på Sveavägen, berättar Stig. Jag går ut genom dörren bredvid de stora svängdörrarna för dessa är låsta nattetid. Bråttom har jag och jag går längst ut på trottoaren mot Sveavägen fram emot korsningen vid Tunnelgatan. Efter dryga 30 meter skall jag kolla klockan. Som du ser har jag en svart urtavla, säger Stig och sträcker ut armen för att visa mig. Därför viker jag in mot Götabankens fönster för att i dess ljus se hur mycket tid jag har på mig.
- Just i denna rörelse, från ytterkanten av trottoaren strax innan reklampelaren och in mot bankfönstret hör jag något som mest liknar en ”smällare.” Jag reagerar inte omedelbart, men när jag tittar upp och bort mot Tunnelgatan ser jag en person liggande på marken och en kvinna som böjer sig ner över honom. Jag springer fram till dem och då har det redan kommit fram ett ungt, sött par, en kille och en tjej. Min språngmarsch fram till det, som senare kommer att visa sig vara Olof Palmes mordplats, tar 6-7 sekunder.
Stig hinner aldrig se den person som avlossat skotten. Inom de närmaste minuterna dyker det upp fler personer vid mordplatsen. Stig upplever att ingen tar några initiativ - själv vill han komma därifrån så fort som möjligt och förbereda en efterlängtad semestervecka i Idre.

Men det blir Stig som bryter förlamningen. Hans fru är sjuksköterska, och själv har han som anställd på Skandia gått ”förstahjälpenkursen.”

Mannen ligger framstupa och jag böjer mig ner invid kvinnan. Blodet väller ur munnen och döljer ansiktsdragen. Jag förstår att andningsvägarna måste frigöras och lägger mannen i framstupa sidoläge. Han är alldeles livlös.
- Jag sitter på huk med ryggen åt gatan och vid ett tillfälle höjer jag blicken och tittar in i gränden. Och då, på Luntmakaregatan bakom byggbarackerna tittar det fram en person som jag upplever som hotfull. Jag tittar ner på mannen på gatan och när jag lyfter blicken in mot gränden igen är personen i gränden försvunnen. Efteråt har jag konstaterat att det är vittnet ”Lars” jag sett.
- Vad jag uppfattar är jag den ende som talar med kvinnan. Jag frågar henne vart han som sköt tog vägen och då pekade hon in i Tunnelgatans gränd och bort mot trapporna. På min fråga hur denne var klädd svarade hon efter någon sekunds tvekan: ”en mörkblå halvlång täckjacka.”

Stig är kvar vid mannens sida. Kvinnan rusar hysteriskt fram till alla som kommer till mordplatsen. Hon rusar även fram till kommissarie Söderström och dennes kollega, som sent omsider kommit fram till mordplatsen och som Stig säger ”långsamt gått ur bilen och ställt sig framför den.” Enligt Stig tar det minst 6-6,5 minuter innan Söderström anländer till mordplatsen - alltså ca 23,28.
- Jag ligger fortfarande kvar på knä vid mannen med ryggen åt Sveavägen då jag hör springande steg bakom mig. En polis tar mig på axeln och frågar vilken väg han som sköt tog. Jag reser mig då upp och sträcker i något militärisk stil ut armen och pekar in mot trapporna i Tunnelgatan.
- Efter en stund kommer jag ihåg att jag inte sa hur mannen var klädd, vilket kvinnan berättat för mig. Jag reser mig då upp och springer efter poliserna som likt en ”glammande” småskoleklass gett sig av in i gränden. Men när jag kommer fram till Luntmakaregatan ser jag ingen varpå jag rundar byggbarackerna och går tillbaka till mordplatsen. På håll ser jag då hur någon vänt mannen i ryggläge och gör hjärtmassage. Ambulansen är framme och jag kommer fram när de lastar in mannen och kör därifrån. Då kommer flickan i det unga paret fram till mig och säger ”vet du vem det är som är skjuten?” Nej, svarar jag. Då berättar hon att det är Olof Palme. ”Du skämtar,” säger jag och får då en arg blick och svaret ”att sådant skämtar man inte om.” Det samtalet glömmer jag aldrig - jag som trott att det var en knarkaffär som gjorts upp!
- Jag ser en person på gatan och en polis som tar upp hans vittnesmål. Väl framme vid dem hör jag hur mannen beskriver en person som flytt in i gränden. Det är signalementet på mig! Ingen av dem reagerar på mig och när jag ber polisen ta mina vittnesuppgifter med anledning av att jag var en av de första på plats möts jag av svaret – ”Tack, men vi har redan ett vittne”! Mitt signalement figurerar förmodligen fortfarande!

Stig får inte lämna något vittnesmål den här kvällen. Han går tillbaka till Skandia, dricker en kopp kaffe med nattvakten och tar reda på när nattbussen går hem. En halvtimma senare promenerar Stig Sveavägen fram mot Odenplan. Polisbilar visslar förbi titt som tätt men ingen bryr sig om Stig. Detta trots att det är hans signalement som gått ut på polisradion!! Stig har bara sett en ambulans på platsen, sollentunaambulansen som forslar iväg Olof Palme. Någon Sabbatsbergsambulans, den som larmades ser han inte. Var inte den med norrmalmspolisen Maria Degerman framme vid platsen ens?
- Jag har ställt mig en del frågor efter den här kvällen. Varför låg en oanvänd slemsug på platsen, säger Stig. Enligt min bedömning så borde den ha använts i allra högsta grad. Likaså sa Lisbet Palme till mig ”förresten har de skjutit mig också.” Hur kunde hon då skutta omkring på platsen som hon gjorde? Och varför har de inte tagit med mig på rekonstruktionerna som gjorts vid mordplatsen? Nu har jag ringt DN och andra tidningar som publicerat bilder från dessa rekonstruktioner och talat om att bilderna är fel! Kvinnan är på utsidan mannen med ryggen vänd mot Sveavägen, inte på insidan. Det kan ju ha betydelse på vilken sida om mannen hon gått. Sent omsider fick jag träda fram i TV- aktuellt och berätta min version - men på polisens rekonstruktioner fick jag aldrig vara med, vilket jag finner mycket märkligt.

Vem står för klavertrampen?
Elefanten i porslinsbutiken! Stig Engström har gett sig till känna och det ville inte spanings- ledaren Holmér veta av. Och inte den senare spaningsledaren heller. Engström är ett av de vittnen som ”misshandlats” av spaningsledningen. Trots att Stig är en av de första på mordplatsen, den som talar med Lisbet Palme, den som ger första hjälpen till Olof Palme, den som pekar ut mördarens flyktväg för de förföljande ”uppspelta” poliserna - honom tar spaningsledningen inte ens med på sina rekonstruktioner av mordet på Olof Palme. Och hans vittnesmål viftas bort! - Tack, vi har redan ett vittne!!

Är det bara för att han kan vara obehaglig då hans vittnesmål snarast bekräftar kommissarie Gösta Söderströms uppgift om att larmet gick 23,29 - inte 23,23 som spaningsledningen hävdar? Först cirka en månad efter mordet får Stig fem telefonsamtal på två dagar från polisen.
- På mig verkade det som om de ville få mig att ändra mina uppgifter. Varför ringde de annars så många gånger och ställde samma frågor? Undrar Stig.

Det här var Stigs berättelse om vad som hände vid korsningen Sveavägen/Tunnelgatan den kvällen statsminister Olof Palme mördades. Eller ”Skandiamannens” om ni så vill. Men absolut inte berättelsen av ”elefanten i porslinsbutiken.” Klavertrampen - de står helt och hållet Hans Holmér och hans efterföljande kollegor för!
http://lege.net/blog.lege.net/redire...pdr_del_2.html
__________________
Senast redigerad av Cainnech 2012-08-23 kl. 11:23.
Citera
2012-08-23, 11:59
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Vässarn
Skandiamannen alias Stig Engström, grafiker, uppgav att han var tvungen att jobba över för att slutföra en arbetsuppgift. Detta för att kunna åka till Idre på sem. dagen efter. Finns vittnen som istället har sett Engström på Åland istället en kort tid efter mordet. På Åland trycks vid den här tiden EAP:s tidning. EAP, ultra-högerrörelse får man väl ändå kalla dom, var en del var en del av en internationell rörelse grundad av Lyndon Larouche, finansierad av CIA.
Jo, jag har också sett uppgifterna om att någon skulle sett SE åt Mariehamns-hållet till strax efter mordet. Det finns anledning att återkomma till detta.
I nuläget tycker jag att det är lite konstigt att Olle Minell inte skriver mer om detta. Vad jag förstår så borde det redan ha varit känt att SE iakttagits. Uppgifter om Åland och EAP ovan härrör enbart från säkerhetschefen P Häggström, ser det ut som.

Citat:
H: Då tänkte vi gå in i hans rum... vi tänkte leta efter nycklar förstås (till cykelrummet, OM:s anm) och sen leta efter bilder eller dokument. Du vet det här Mariehamn.
...
H: Ja, du vet han har ju varit där också (två veckor efter mordet, OM)... man undrar ju var han var någonstans under sin semester... Sen kopplingen då till tryckeriet eller vad faen det var i Mariehamn på det här EAP. Han är ju grafiker den här killen... hans rum är ju ett sånt här grafiskt tryckeri kan man säga.
__________________
Senast redigerad av Cainnech 2012-08-23 kl. 12:07.
Citera
2012-08-23, 12:26
  #12
Medlem
Förhör med Stig Engström 1 mars 1986

Citat:
Ursprungligen postat av Klippo
KKI
Uppgiftsmottagare:Ali Lindholm

Uppgiftslämnare: Stig Engström,
Datum 860301, kl 12 20.

Iakttagelse av person

Engström hade hade slutat arbetet för kvällen och hade just kommit ut på gatan, när han hörde, vad han först uppfattade som, en avgasknall. Han såg dock snart att någon låg på marken och även att det vor folk omkring denne. När han passerade gränden vid Tunnelgatan, tittade han ditin. Han säger att det stod arbetsbodar där och att väggen till det s k Kulturhuset var upplyst. Mot denna vägg, såg han en man i 20-årsåldern, iklädd mörkblå täckjacka. När han kom fram till Palme, sade Lisbet Palme att gärningsmannen hade mörkblå täckjacka. Engström sprang då efter de poliser han sett springa in i gränden, utan att hinna ifatt dem. Han återvände då gående. Han tror att det signalement, som har lämnats på en man i mörk rock, kan gälla honom själv. Engström åker på vintersemester imorgon bitti. Han var själv iklädd mörk rock och och keps. Han tillägger att han inte har en någon klar bild av mannen vid väggen och att hans bedömning av åldern, grundar sig närmast på mannens kroppsbyggnad och hållning.
https://www.flashback.org/p21466726#p21466726
http://fbportnoy.webs.com/defrstafrhren.htm
__________________
Senast redigerad av Cainnech 2012-08-23 kl. 13:00.
Citera
  • 1
  • 2