Norrtälje: 54-årig man dömd för flertal grova sexualbrott mot sin sambo (juni-2022)

Bra. Intressant, Och efteråt, vad hände när relationen tog slut… Om de länge hade en gemensam och ganska avancerad sexualitet, men vad var frivilligt, vad gick över gränsen och när förändrades deras bilder av det som hänt?

Sedan kommer dubbelmoralen i den lilla staden. Hur kan man prata om rehabilitering och barnens bästa samtidigt som den ena blir skurk för livet, medan den andra får stöd, bok och stort medieutrymme?

Och barnen, varför fick kontakten med pappan försvinna helt? Vad gjorde socialtjänsten för att försöka rädda den?

Hämnd är inte bevisad. Men när separation följs av anklagelser, offentlig konflikt, förlorad barnkontakt och social utfrysning måste man åtminstone fråga: granskade myndigheterna varje sak ordentligt, eller började alla bara följa samma berättelse?

Måste väl finnas en fup att få tag i med tanke på att det finns med i dokumentären?

Poliserna från småstaden framträdde i dokumentären. Mycket belåtna, allvarliga, besynnerligen lika varandra och en hade en tröja med texten satanisk feminist?

Det verkligt besvärande är förstås inte att anmälningarna utreddes – självklart skulle de utredas – utan hur polisutredningen verkar ha byggts. När misstanken väl formats tycks arbetet i flera delar ha blivit mer bekräftande än hypotesprövande.

Det finns flera konkreta frågetecken, som att potentiellt friande digitalt material följdes upp sent och delvis efter försvarssidans initiativ; relevanta samtalslistor, SMS, Facebook- och kamerauppgifter behövde kompletteras; vittnesbilden var initialt tungt hämtad från mammans sida; och omfattande samtida Messenger-kommunikation verkar inte ha analyserats med samma energi för alternativa förklaringar. Även uppgifterna om flera telefoner och vad som faktiskt tömdes och analyserades förtjänar en exakt teknisk redovisning. Varför tömdes inte mammans andra telefon?

Det pinsamma är alltså inte att polisen blint trodde på en målsägande. Problemet är om man började med slutsatsen och därefter samlade material runt den, i stället för att försöka falsifiera den. Objektivitetsplikten kräver att även omständigheter till den misstänktes fördel tas till vara. Och att de byggde på den s k normaliseringsteorin, när mamman gav samtycke, planerade och styrde så var det för att pappan hade förtrollat henne. Hon hade inget ansvar kvar. Hennes samtycke spelade ingen roll…

Hovrätten ogillade sedan flera av de grövsta delarna och reducerade tingsrättens mycket långa straff kraftigt. Det bevisar inte att allt var falskt – han dömdes fortfarande för allvarliga gärningar – men det visar att den ursprungliga stora berättelsen inte alls höll hela vägen. Polisens FUP och tingsrättens dom var röriga och färgade av moralpanik och könsideologi.

Den intressanta frågan är därför betydligt mer precis än ”var han oskyldig till allt?”:

Om polisen från början hade tömt och analyserat all relevant digital bevisning, prövat alternativa hypoteser, sökt motbevisning lika aktivt som belastande bevisning och hållit isär varje gärning – hade åklagaren verkligen väckt samma enorma åtal?

Jag tvivlar på det. Det är just därför polisens stora FUP förtjänar en ordentlig metodgranskning, oavsett vad man tycker om de två personerna.

Nej, den går inte att få tag i. Produktionsbolaget har såklart fått den av Carola.

Carola är av förståeliga skäl inte nöjd med dokumentären och har försökt/försöker stoppa den. På Leone Miltons Instagram (författaren till Carolas bok) finns ett inlägg där både författaren och Carola uttalar sig. Carola har aldrig känt sig så gaslightad, hon menar att det använts bildmaterial från henne som visar övergrepp, att hon varit naiv och litat på produktionsbolaget men mycket i hennes uttalande handlar också om att hon blivit lurad av produktionsbolaget när det gäller ersättning för dokumentären. Förstår att hon är besviken på dokumentären men uppfattar hennes kommunikation som att handla mer om utebliven ersättning än något annat.

Näe,jag tyckte hela händelsen var märklig rakt igenom. Och det som visades i dokumentären var ju faktiskt att Carola var där som en gift kvinna som skulle knulla lite på sidan om, medan Håkan verkade vara singel..? Bara det tycker jag visar på...ett visst beteende, kan man väl kalla det.