Norrtälje: 54-årig man dömd för flertal grova sexualbrott mot sin sambo (juni-2022)

Vad jag förstår finns det just i hans bok Rättvisan blev en fars. Grejen är väl att polisen och åklagaren ska utreda olika hypoteser och bevisa skuld. Problemet ligger i polisens konstiga förundersökning.

Carola känns minst sagt lågbegåvad, men det gör inte hennes historia till lögn. Håkan är en stor vandrande röd flagga, som frugan uttryckte det, och jag är beredd att hålla med. Det döljs delvis bakom hans vältalighet, men det finns många oklarheter som lutar åt att Carolas historia i alla fall delvis stämmer och att hon framförallt blev otroligt kontrollerad. Kameran i sovrummet känns inte normal. Vi har också övervakningskameror på flera ställen, men skulle aldrig ens komma på tanken att ha en i sovrummet. Jag har aldrig hört någon säga att de har en kamera i sovrummet? Även andra saker, men det jag reagerade på mest var att han hade ensam vårdnad om deras gemensamma barn, fast de var sambos. Det kommenterades inte mer än att det nämndes men det känns otroligt märkligt!

Jag förstår att du reagerar på en kamera i sovrummet och ensam vårdnad. Lösryckta kan båda låta oroande. Men sammanhanget är avgörande.

Håkan är dömd för allvarliga gärningar. Samtidigt fann polisen bara två kameror: en i garaget riktad mot motorbåten och en i sovrummet riktad mot byrån med värdesaker. Inga andra kameror och ingen GPS-sändare hittades.

Det utesluter ju inte att en GPS tidigare kan ha funnits. Men bokens och HBO:s bredare bild av omfattande övervakning kräver då stöd i utrustning, loggar eller annan teknisk bevisning. ”Kamera i sovrummet” är sant men blir missvisande när riktningen utelämnas.

Vårdnaden är inte heller automatiskt bevis på kontroll. Ogifta sambor får inte gemensam vårdnad av sig själva. Enligt den redovisade tidslinjen ville Carola, som redan hade tre barn, få barn med Håkan. Han tvekade efter att den äldre dotterns mamma dömts för misshandel av honom och därefter kraftigt och elakt försvårat kontakten med dottern. De kom därför överens om vårdnaden.

En sådan överföring kräver skriftliga handlingar och godkännande av socialnämnd eller domstol. Det relevanta är alltså meddelandena före graviditeterna, underskrifterna och familjerättens underlag. Tidigare socialtjänstkontakt kring familjen kan ge bakgrund men bevisar ju inte olämplighet.

Håkan valde att lämna två relationer. I båda fallen började umgängessabotage och konstigheter. Jag tycker det verkar vara hämnd och hemska falska anklagelser.

Varför visar dokumentären inte kamerornas placering, polisens resultat och de verkliga vårdnadshandlingarna? Då kunde tittaren själv bedöma saken.

Säkert.

Men det gör inte det snyggare.

Detta handlar om två översexuella puckon som sedan skyller på varandra. Ingen förtjänar någon sympati eller empati, bara förakt och hån.

Den där Carola smyckar ju ut det något vanvettigt, trots att hon var med på det mesta och förmodligen hade en typ av kontroll i det trots att hon säger sig ha lämnat över den på grund av rädsla.

Depraverade skit-människor utan integritet.

Att 100 gubbar ska storma i genom ytterdörren och knulla henne medan hon ligger pålad på ett köksbord - kan det bli mer stört än så?

Och den andre, som har runkat till barnporr.

Usch. En städpatrull behövs snarare än två puckon som efteråt bråkar med varandra om vem som var värst.

De hundra gubbarna i HBO berättade Carola om efteråt ett det egentligen var 100 kvinnor. Och enligt polisutredningen fanns inga spår av 100 kvinnor heller.

Detsamma om ditt rykte om barnporren. Läs på. Det verkar handla mer om dina fantasier än om den sorgliga historien, de oerhört inkompetenta myndigheterna och media. Och noll intresse för att rädda barnen från mammas hatkampanj för att radera deras snälla älskade pappa helt från deras liv. Och såna som du hjälper gärna till?

Vem borde städas bort egentligen? Fundera på det framför spegeln… 😉

Fast om inga aktiva handlingar vidtas så är det ju mamman som har vårdnaden om de är ogifta, inte pappan.

De kom alltså överens om att pappan skulle ha ensam vårdnad. Innan de skaffade barn utifrån vad jag förstått.

Det här kan vara ett svenskt justitiemord. Den frågan försvinner helt när publiken hellre diskuterar vilka översexuella idioter föräldrarna är. Så tröttsamt.

Tingsrätten dömde Håkan till tio år. Hovrätten sänkte straffet till tre år och fyra månader och friade honom från bland annat tre grova våldtäkter, två andra våldtäkter, ett koppleri, två misshandelsfall osv. Håkan är alltså dömd för allvarliga brott – men inte för hela den berättelse som boken, Norrtelje Tidning och HBO säljer.

Utredningsfrågorna:
* Polisen fann enligt undersökningen två kameror: en mot motorbåten och en mot en byrå med värdesaker. Ingen GPS hittades.
* Ändå marknadsförs ett hem fullt av övervakning.
* Carolas tidigare BDSM-erfarenhet och egna initiativ ges begränsad betydelse.
* Samtidigt används ”normalisering” för att förklara varför hennes handlande inte ska förstås som hennes egen vilja.
* Polisen tömmer varken husets övervakningskamera eller Carolas jobbmobil. De utreder inte hypotesen om Carola vill ha kontroll över barnen och hämnd när Håkan till sist vill lämna henne pga vad han märker av hennes otrohet utanför den överenskommelse de haft om sitt BDSM…
* Hovrätten konstaterade att normalisering inte är rättsligt definierad eller brottslig i sig.

Tidigare BDSM är aldrig automatiskt samtycke. Men jämställd bevisvärdering kräver också att en vuxen kvinnas ord, initiativ och meddelanden får betydelse. Om mannen alltid har full handlingsförmåga medan kvinnans handlingsförmåga försvinner så fort den stör åtalet är det inte jämställdhet. Det är en könsideologisk bevismodell. Vänstern gillar den sortens enfald.

Ansvarskedjan:
Polis och åklagare ansvarar för att även söka friande bevisning.
Tingsrätten ansvarar för den dom som till stor del föll i hovrätten.
Socialtjänsten ansvarar för en självständig och aktuell barnbedömning.
Milton och förlaget ansvarar för skillnaden mellan partsberättelse och verifierad sanning.
Norrtelje Tidning ansvarar för upprepade utpekanden; MO ansåg att tidningen närmade sig den pressetiska gränsen. MO,HBO och producenten ansvarar för att tveksamheter inte klipps om till global underhållning.

Carola uppger dessutom att produktionen bad henne säga ”över hundra personer” i stället för ”hundratals kvinnor”, vilket kan få tittaren att tro att hon såldes till över hundra män. Producenten bestrider hennes berättelse. Just därför borde råmaterialet granskas. Enligt polisens undersökning förekom inga hundratals kvinnor heller.. som skulle tagit sig ut på landet till en stor barnfamilj om kvällarna?

Hur många miljoner människor har lurats? Hundra miljoner? HBO redovisar inga tittarsiffror, så antalet är okänt. Men serien har legat på topplistor i många länder. Vilka kan ha lurats? Först myndigheter av en möjlig ensidig grundhypotes. Därefter lokalmedia, författare, förlag, HBO och en internationell publik av samma återvunna uppblåsta påhittade berättelse. True crime?

Det kräver ingen sammansvärjning. Varje led kan ha förenklat lite, underlåtit en kontroll och hänvisat till föregående led. Till slut ser en berättelse ut som många oberoende bekräftelser. Viskleken.

Och barnen? De har fått sitt privata familjeliv och föräldrarnas udda sexualitet spridda över världen samtidigt som kontakten med pappan upphört. Det kan inte kallas barnets bästa utan en aktuell bedömning som visar varför även brev, telefonkontakt och umgänge med stöd är farligt.

Barnets bästa är en prövning – inte ett slagord som gör en förälder permanent raderbar. Barnen är de enda här som saknar ansvar, men de får bära det längsta straffet.

Här är en artikel i Aftonbladet idag om det hela. Hoppas länken funkar för det är första gången jag gör det 🙏

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/ArQ8EA/sexslaven-hbo-serie-kommentar-av-maria-sveland?utm_source=iosapp&utm_medium=share

Aftonbladets knep är krympa hovrättens frikännanden till en bisats och sedan blåsa upp den kvarvarande domen till sanningsbevis för hela Carolas, bokens och HBO:s berättelse. Suck.

Fakta är betydligt besvärligare. Tingsrättens dömda tio år blev senare tre år och fyra månader. Hovrätten friade det mesta. Han är dömd för allvarliga brott – men stora delar av åtalet höll inte. Skulle hela åtalet fallit?

Aftonbladet gör ändå Carolas hela livsberättelse till domstolsfakta. En dom avgör åtalade gärningar, inte sanningshalten i varje senare bok-, TikTok- eller HBO-uppgift.

Aftonbladet använder flera fula knep.
* Pelicot-fallet används som känslomässig smitta. Där fanns drogning, erkännande, omfattande filmer och 51 fällda män. Här finns ju en helt annan bevisbild.
* Trump och Nick Fuentes dras in för att moraliskt besudla de som ens vågar ställa kontrollfrågor.
* Metoden DARVO används som lögndetektor, trots att begreppets upphovsperson just uttryckligen varnar för detta: även en oskyldig kan ju förneka, angripa anklagelsen och hävda sig vara offer.
* Håkans rätt att bemöta anklagelser kallas alltså ”falsk balans”, fast samtidig replik är elementär pressetik…

Det mest avslöjande är vad Aftonbladet medvetet utelämnar. Carola uppger att HBO bad henne säga ”över hundra personer” i stället för ”hundratals kvinnor”, vilket kan få publiken att föreställa sig över hundra manliga förövare. Producenten bestrider detta. Varför granskar Aftonbladet inte den möjliga förvrängningen?

Jämställdheten är alltså bakvänd hos Aftonbladet. Mannen tillskrivs fullt ansvar för allt. Kvinnans egna initiativ, sexuella erfarenheter och meddelanden kan däremot förklaras bort som normalisering när de stör berättelsen så mycket. Tidigare BDSM är aldrig generellt samtycke – men jämställd bevisvärdering kräver ju faktiskt att även en vuxen kvinnas dokumenterade handlande får betydelse. Eller?

Rättssäkerheten behandlas lika föraktfullt. Sveland medger att domstolar visst kan göra fel men framställer därefter fortsatt granskning som uttryck för kvinnohat. Det är en modell som skyddar möjliga justitiemord, förnekar den dömde är det metoden DARVO, visar han motbevisning är det en ”motberättelse”, och granskar journalister materialet är det misogyni. Bekvämt.

Barnens öde saknas helt. De används som dramatisk kuliss – ”sovande på övervåningen” – men deras globala exponering och fullständiga förlust av pappan diskuteras inte i Aftonbladet. De och pappan har tydligen lågt värde. Ingen aktuell barnspecifik riskbedömning redovisas som visar varför även brev, telefonsamtal eller umgänge med stöd måste vara omöjligt. Det är inte visat barnets bästa. Det är vissa vuxnas och Aftonbladets missbrukade berättelsemakt.

Aftonbladets Svelands privata motiv kan vi inte veta. Textens funktion är däremot uppenbar, att moraliskt diskvalificera granskaren, göra kvinnans berättelse oantastlig och förvandla rättssäkerhet till misstänkt mansförsvar.

Det är inte jämställdhet. Det är könad moralpolitik – med barnen och rättsstaten som förlorare.

När barnet blir hämndens sista vapen

Låt oss pröva den hypotes som nästan hela berättelsen tycks vara konstruerad för att utesluta:

Tänk om anklagelserna mot pappan var falska eller kraftigt överdrivna?

Om pappans uppgifter stämmer började konflikten när han ville lämna mamman efter vad han beskriver som hennes otrohet. Då förändras hela berättelsen. Det som har framställts som en kvinnas frigörelse kan i stället vara en gruvlig hämnd, falska brottsanklagelser, ekonomisk och medial exploatering av familjens privatliv – och ett permanent avlägsnande av pappan från barnen. Vilket var syftet, men det är helt skymt.

Pappan är lagakraftvunnet dömd för allvarliga brott. Men även lagakraftvunna domar kan vara felaktiga. Hovrätten sänkte dessutom straffet från tio år till tre år och fyra månader och friade honom från flera våldtäkter, misshandelsfall, sexuellt ofredande, ett koppleribrott m m.

Hypotesen är alltså inte bevisad men legitim att undersöka. Om den stämmer har pappan inte bara blivit felaktigt dömd. Han har fått sitt rykte, sin frihet, sin ekonomi och slutligen sina barn tagna ifrån sig. Vilket kanske var syftet.

Da Costa-fallet visar hur det kan ske

Parallellen till da Costa-fallet är obehaglig. En mamma tolkade sin mycket lilla dotters ordlösa reaktioner som att barnet hade sett sin pappa och en annan läkare stycka Catrine da Costas kropp. Barnet hördes aldrig direkt av polisen. All information filtrerades genom mamman.

SVT:s senare granskning gick igenom mer än nio timmars inspelade samtal mellan mamman och barnet utan att hitta något som ens närmade sig en berättelse om styckning. Experterna hade inte lyssnat på banden utan arbetade med formuleringar som mamman hade lämnat. I ett polisförhör hade mamman själv undrat om hennes tolkningar kunde vara fantasier orsakade av att hon var förblindad av hat mot sin tidigare man som lämnat henne…

Polisen utvecklade tunnelseende. Experter gav mammans tolkningar vetenskaplig auktoritet. Medierna skapade ”allmänläkaren” och ”obducenten”. Sensationen om styckmordet skymde helt frågan om hur anklagelsen hade uppstått.

Läkarna förlorade sina yrken och sina liv. Pappan återfick aldrig kontakten med sin dotter. Nästan 40 år senare bad regeringen om ursäkt och beviljade läkarna lite ersättning.

Men ingen ursäkt kunde ge pappan dotterns barndom tillbaka.

Byt ut styckmordet mot ”sexslaven”

I det aktuella fallet är den sensationella ramen inte ett styckmord utan BDSM, våldtäkt och ”sexslaveri”.

Pappan hävdar att relationen byggde på frivillig BDSM på hennes initiativ. Mamman beskriver samma handlingar som resultatet av tvång och en normaliseringsprocess. Tidigare samtycke bevisar naturligtvis inte samtycke till varje senare handling. Men samtycke kan inte heller återkallas retroaktivt så att frivilliga handlingar automatiskt blir brott nio år efteråt.

Just därför måste den tekniska bevisningen granskas fullständigt.

Pappan pekar på en otömd arbetstelefon, ofullständigt undersökta kameror, avsaknad av den påstådda GPS-utrustningen och Messenger-konversationer som enligt honom visar att mamman själv tog initiativ och styrde kontakterna. Om dessa uppgifter om utredningen är riktiga har polisen inte prövat två konkurrerande hypoteser med samma kraft. Då har man främst samlat sådant som passar den redan valda berättelsen. Likt Da Costa-utredningen.

Medierna har därefter förstärkt den. I HBO-serien säger mamman att ”över hundra personer” varit i hemmet. Efter premiären förklarade hon att hon egentligen syftade på kvinnor som pappan skulle ha träffat. I polisutredning och böcker förekommer inga hundra.

Där ser vi mekanismen i realtid, en uppgift byter innebörd, placeras i en dramatisk berättelse och sprids över världen som true crime.

Berättelsen blev också en lönsam affär

Mammans version har blivit hundratals tidningsartiklar, poddar, kampanj på sociala medier, en internationellt såld bok och en global HBO-serie för miljoner tittare. Hon har själv berättat att hon förväntar sig ersättning.

Det bevisar inte att hon ljuger. Men om vi prövar hypotesen om falska anklagelser blir ekonomin en del av motivbilden. Varje intervju, översättning och visning ökar värdet av berättelsen – samtidigt som varje granskning av den hotar både den offentliga identiteten och den kommersiella produkten.

Hämnd och pengar behöver inte vara alternativa motiv. De kan förstärka varandra. Den ena parten får vårdnaden, sympatin, offentligheten och en säljbar berättelse. Den andra förlorar friheten, anseendet och barnen.

Samhället verkställer raderingen

Det mest skrämmande är inte vad en förälder ensam kan göra. Det är den hjälp till hämnd som samhället kan ge.

Polisen ger anklagelsen auktoritet. Åklagaren gör den till åtal. Domen blir social sanning även långt utanför de gärningar som verkligen prövats. Socialtjänsten använder domen som ett permanent riskbesked. Familjerätten administrerar den nya ordningen. Passiva domstolar väntar medan barnets relation till pappan bryts ned. Medierna förvandlar processen till moralisk skräckunderhållning.

När pappan protesterar kallas protesten eftervåld. När han presenterar motbevisning beskrivs den som manipulation. När han försöker nå barnen blir själva kontaktförsöket ett nytt argument mot kontakt.

Det är samma farliga struktur som i da Costa-fallet: En konfliktfylld separation. En sensationell falsk anklagelse. En bristfällig polisutredning. Ett mediedrev. Barn som förlorar sin pappa.

Skillnaden är att styckmordet då skymde den möjliga hämnden och familjekonflikten. Nu fyller BDSM och ”sexslaven” samma funktion.

Om hypotesen är fel ska en oberoende granskning kunna visa det. Om den är riktig står vi inför något värre än ännu en vinklad dokumentär, ännu ett möjligt svenskt justitiemord som samtidigt fullbordat en föräldraradering. Vilket nog var hela syftet från början?

Da Costa-fallet tog nästan 40 år att erkänna. Staten kunde till slut betala pengar och be om ursäkt.

Men den kunde inte lämna tillbaka dottern.

Det kan den inte göra i detta fall heller. När barndomen är över finns ingen resning som kan återställa den.

https://www.hbomax.com/se/sv/show/d58a6ee0-d3e1-4651-893a-cbb686196034/s1/e1-carolas-berattelse/edad91b6-f2c8-4936-951f-e1e28ee1887b

En undran.
Hur kommer det sig att Carolas sida är styrkt av 100-tals SMS medan Håkans knappt alls. Han sitter och påstår en MÄNGD saker som Carola ska ha skrivit till honom, men inget finns i FUP:en.

C verkar vara otroligt speciell. Men jag tror det är Håkan som är den elaka jäveln.
Hon är bara ointelligent.