Citat:
Ursprungligen postat av
Pinoputchin
Bra att kunna erkänna att man själv inte är immun eller färdig på något sätt. Rätt var det är så kan man åka dit. För egen del känns det ibland nästan så att jag hoppas på att något skit ska ske så jag kan ramla dit igen, så knäppt egentligen.
Absolut. Det är en
otroligt svår labyrint att navigera.
Under mina snart tre år av nykterhet så har jag flertalet gånger märkt att jag varit på väg att lägga krokben på mig själv. Jag försökte aktivt, men samtidigt omedvetet (och det är detta som är så läskigt!), försätta mig i situationer som gjorde att jag hade kunnat börja dricka igen. Detta är så att säga begärets äss i rockärmen skulle jag säga: Om det inte kan styra oss medvetet att dricka, knarka, spela osv. så finns en annan metod: att måla in oss själva i ett hörn tills vi inte ser någon annan utväg än att dricka. "Beroendehjärnan" är otroligt uppfinningsrik, och har oändligt tålamod.
Vi är ju inte utbildade psykologer, och även om vi vore det så är det otroligt svårt ändå att så att säga stå utanför sig själv och "objektivt observera" sitt inre själsliv. Den enda metod som hjälpt mig i denna kamp är meditation/mindfulness, och framförallt då att man släpper identifieringen med den där inre monologen som ältar ("jaget").