Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Tänkte skriva först när en vecka gått men eftersom du skriver igen så svarar jag att det går bra.

Drack upp alla folkölen direkt på dag 1 istället för att dela upp dom över två dagar men köpte inte heller någon ny alkohol dag 2 och har inte druckit någon alkohol sedan dess heller. Så idag blir det totalt tre dagar utan alkohol. Börjar med att sikta på en vecka och tar det därefter.

Fan va bra kämpat! Hur mår du?

Känns oväntat bra. Tror en dags nedtrappning med 6st folköl gjorde nytta faktiskt. Eller, jag är extremt irritabel. Men jag mår inte piss-piss, liksom.

Det kan jag tänka mig. Men skönt att du ändå mår OK! Kämpa på nu

Vart erbjuden en öl idag men tackade nej, sa till polaren att jag mådde bra och inte behövde något. Tankarna kom dock smygandes om jag skulle gå till han igen (vi sitter inlåsta på samma ställe) och be om den där ölen men jag stod emot. Var tidigare mest för droger men alkohol har seglat upp som en grej att ta till kassa dagar. Har väl druckit 4-5 gånger senaste 12 månaderna men numera får jag starkt sug om någon erbjuder, något som inte hände tidigare. Tror det har att göra med att jag varit clean ifrån droger, då kliver alkoholen in som ett substitut. Kanske lider av beroende personlighet trots allt, något jag tidigare trodde att jag inte gjorde. Var för övrigt tvungen att skriva i min dagbok för att avstyra suget även om jag fortfarande är sugen. Jävla skit grejer allså både droger och alkohol, det är bara skräp.

då alkohol är värst alla kategorier så ja

Hej gänget. Dags för en återkomst här, tyvärr. Säkert läst igenom den här tråden 3-4 gånger nu...

Jag skrev i den här tråden redan 2019 när jag kände att jag fått nog och ville klippa helt. Då klarade jag ungefär ett halvår kanske innan tristessen smög sig på. Jag gick på den klassiska fällan att försöka dricka med måtta. Det höll självklart inte särskilt länge, och snart var jag helt tillbaka i gamla spår.

Mitt drickande sedan dess har förändrats på det sätt att jag mest känt mig nedstämd och sorgsen när man dricker för sig själv i soffan, kanske för att man undermedvetet känner att det här är inte det jag borde lägga min energi på, ofta vaknat upp och sambon städat undan halvdruckna öl och whiskyglas och stängt av tv:n för att det inte ska se så miserabelt ut antar jag.

Efter några år med tung konsumtion började ångest och katastroftankar ta över mina nyktra dagar. Jag gick till läkaren och började med SSRI, kanske inte helt ärlig med hur mycket jag drack, och började må riktigt bra efter ett tag, men sedan började jag blanda in alkoholen mer och mer i och med att jag mådde så pass bra tänkte jag. Blandningen SSRI + mitt sätt att hantera alkohol blev som en katapult, ångesten infann sig aldrig på samma sätt oavsett hur illa man farit fram... Jag blev gränslös och glad på ett obehagligt sätt, och istället för att sitta hemma och slentriandricka mina öl och whisky så började jag söka mig ut på krogen, och det dröjde inte länge förrän jag började blanda in tjack och kola för att kunna hålla igång och festa ännu längre. En total kemisk storm i hjärnan, tom blick.

Det hårdkörandet höll i sig ett par år innan jag försökte bromsa och lovade min sambo att ta tag i problemet. Började säkert med en nykter period då också, innan man började blanda in några öl till grillningen, men som vanligt börjar man stanna vaken längre på kvällarna så man kan få i sig sina mängder, sitta vaken på natten och vara nedstämd och hälla upp glas efter glas whisky till man är helt avdomnad, även börjat smyga lite med konsumtionen. Oftast går det bra, sköter jobb och familj men då med jämna mellanrum så försvinner jag helger åt gången när jag bara dricker så mycket jag kan, för att dyka upp på söndagen helt trasig med ånger som inte är av denna värld.

Nu har jag äntligen nått min botten tror jag, det känns iallafall som att jag fått en viktig insikt som känns genuin. Jag inser att jag inte kan dricka alkohol, och jag vägrar förstöra mitt förhållande och mitt liv mer än så här. Känner mig helt förstörd inombords, osäker om jag har koll på mina värderingar längre.

Klev faktiskt över en tröskel nyss och körde mitt allra första onlinemöte. Det kändes som ett nödvändigt steg, vet inte om jag kommer göra det regelbundet, men det kändes bra att lyssna på andra så man förstår att man inte är ensam, kan vara svårt ibland bland alla människor omkring sig som har en sund relation till alkohol.

Motivationen känns faktiskt starkare och mer på riktigt den här gången än den någonsin gjort förut. Har lyssnat på alla böcker jag kommit över som behandlar ämnet.

Kliver in här igen för att hålla mig själv ansvarig, skriva av mig och hämta kraft från er andra som förstår resan. Nu kör vi.

Kör hårt! Känner igen det där med tom blick, jag pysslade mest med droger men visst får man tom blick av substans missbruk.

Sådär efter smestern så har jag varit nykter så idag två veckor , Lite stolt igår när jag vid 18:30 tiden skulle gå till WIllys och köpa ketchup och popcorn, så tänkte jag "ah men kan väl köpa två 3,5or och kanske 3,4 små burkar öl "

Sen när jag väl var vid den hyllan så sa jag till mig själv " FUck it det smakar skit och jag vill må bra imorgon"

Samt att jag deffar just nu och vill inte förstöra mig själv mer än vad jag har gjort.

Bra kämpat!

Jobbar första veckan nu, det tar emot men det är bara att knega på..

Ibland känns det som att alkohol är till för att döva ens eget självhat med att medvetet göra fel, göra det man inte håller med om. Om man istället var sig själv skulle suget försvinna.

Ja, jag kunde absolut dricka som ett sorts självskadebeteende, det känns igen.