Nollvision för aborter

Jag frågar igen: När både man och kvinna givit samtycke till samlag, är det mannen eller kvinnan som är ansvarig över var mannens spermier hamnar?

Barnbidrag betalas för övrigt ut till båda vårdnadshavarna, om två vårdnadshavare finns. Så det är bara att ta ansvar för sin avkomma så kan man rulla runt i den rikedom barnbidraget innebär.

Jag frågar igen: när både man och kvinna har gett sitt samtycke till samlag, är det mannen eller kvinnan som är ansvarig för om kvinnan har ”särat på benen”?
Förvisso, men du som kvinna är fortfarande den som ges den fulla makten att föda/behålla barnet eller inte, oavsett mannens samtycke.

Och vem är ansvarig för att köra in kuken mellan de särade benen? För det blir inga barn gjorda bara för att en kvinna särar på benen.

I kontexten av samtycke vilar ansvaret på både mannen och kvinnan, eftersom det handlar om en ömsesidig handling som båda parter går med på och accepterar.

Skillnaden är att när/om kvinnan blir gravid erhåller hon större frihet och fler rättigheter, och är inte längre beroende av mannens samtycke.

Så är det. Det är därför det är så konstigt att många män verkar ta så lättvindigt på i vilka de sprutar oskyddat.

Nej, kvinnor är inte hjälplösa kring situationen eftersom de kan göra abort? Men eftersom ni män här inne är så extremt emot det är alltså det enda rätta för er att göra vasektomi för att förhindra oönskade graviditeter - så vad väntar du på?

Hehe, det har du definitivt rätt i.

Men samtidigt är det också en statlig orättvisa, en situation som inte kan betraktas som jämställd.

Intressant diskussion!

Just valet att göra abort är (på pappret) helt och hållet kvinnans - män har ingenting att säga till om. Pappan kan inte besluta varken för eller mot en abort. Och rimligen måste det vara så. Men denna obalans till kvinnans fördel går inte att helt bortse från. Och jag minns av egna erfarenheter att det kändes lite som ett hugg när man inser: "Men.. om jag ville bli pappa då?" - då är man helt utan röst.

Jag ser dock ingen annan rimlig lösning, möjligen bortsett det perspektiv som lyftes av en annan användare: Vad händer om man ger fostret en röst i form av en förmyndare? En intressant tanke.

Endast kvinnan har rätt att besluta om ifall hon vill bli gravid.
Men när hon är gravid har barnet också en rätt.

Dina spermier är incels. De fick ingen dejt. De fick inget ligg. Det blev inget barn. Du behöver inte känna skuld.

Biologin är väl inte rättvis helt enkelt. Män är fysiskt starkare än kvinnor och slipper en massa hornonrelaterat skit, graviditets- och förlossningsskador. Rättvist? Nej. Det är vad det är mest.

Fast du kan inte ge fostret en röst.

Det är i början endast en mycket tidig celldelning utan eller förmåga att tala. Och om barnet väl föds behöver man åtminstone vänta 18 år innan det själv kan fatta fullständigt självständiga beslut, och vid det laget är det redan för sent att påverka det ursprungliga beslutet.

Att överlåta fostrets “röst” till en förmyndare leder oundvikligen till antingen individuell partiskhet.

Den situationella sanningen är att kvinnan, eftersom hon bär fostret i sig, besitter den transformerande makten.