Rätt ska vara rätt
(FB) Partille: Guldstölder på äldreboende, kvinna häktad (2025-08-01)
(FB) Dubbelmordet på Peter Marchner och Lars-Börje Lindström, Göteborg (1987-05-02)
Till de som följt trådarna genom åren —
oavsett om ni kritiserat mig, försvarat mig, byggt teorier eller bara läst i tystnad.
Efter månader av Flashback, juridiska processer, spekulationer och ändlösa analyser av mitt liv känner jag att jag vill skriva detta en sista gång — lugnt och utan dramatik.
Jag har under lång tid sett människor bygga hela berättelser utifrån fragment: fel årtal,
lösa citat,
antydningar,
halva sammanhang
och rena gissningar.
Samtidigt har väldigt få faktiskt haft verklig insyn i hela materialet, hela bakgrunden eller människorna bakom rubrikerna.
Det har skrivits om: min fru,
om mig,
om min son,
om min familj,
om min ekonomi,
om min bakgrund,
om mitt psyke,
om mitt äktenskap,
om min moral.
Människor som aldrig träffat mig har ändå varit helt säkra på vem jag är.
Det säger kanske mer om internet än om mig.
Jag har aldrig påstått att livet varit perfekt. Tvärtom.
Mitt liv har bestått av kärlek, konflikter, sorg, lojalitet, misstag, kamp och försök att förstå situationer som många aldrig själva behövt stå i.
Och ja — jag försvarar människor jag älskar.
Precis som många andra människor hade gjort.
Det betyder inte att jag förnekar verkligheten.
Det betyder att verkligheten är större än de förenklade berättelser som ofta byggs i forumtrådar.
Det är exakt därför rykten växer så snabbt på internet: någon gissar,
någon citerar,
någon fyller i luckorna,
och till slut upprepas spekulationer som om de vore etablerad sanning.
“Den som reagerar känslomässigt först förlorar ofta överblicken.”
Det betyder inte att känslor är fel.
Det betyder bara att känslor inte automatiskt är samma sak som fakta.
Under lång tid har jag försökt hålla mig till verifierbara fakta, dokument och offentliga handlingar. Trots det har trådarna gång på gång fyllts av personliga påhopp, antaganden och rena fantasier presenterade som sanning.
Jag har flera gånger bett människor att sluta sprida sådant som inte går att verifiera. Ändå fortsätter det.
Skillnaden mellan information och ryktesspridning är enkel: information går att kontrollera,
rykten lever på känslor och antaganden.
Jag har också sett hur vissa människor faktiskt försökt prata sakligt, respektfullt och mänskligt — även när de inte hållit med mig. Det uppskattar jag mer än folk tror.
För bakom varje användarnamn finns fortfarande en människa.
Och kanske viktigast av allt:
Min son förtjänar lugn.
Inte internetkaos.
Det här har aldrig handlat om att “vinna” över Flashback.
Det har handlat om att försöka navigera genom något väldigt tungt utan att helt tappa sig själv på vägen.
Så oavsett vad människor väljer att tro om mig: jag står fortfarande här.
Jag försöker fortfarande förstå.
Och jag försöker fortfarande göra rätt utifrån den verklighet jag faktiskt lever i — inte den som byggs i forumtrådar.
Detta blir därför förhoppningsvis mitt sista längre inlägg.
Mvh
Mike Sierra Ademi