Norrtälje: 54-årig man dömd för flertal grova sexualbrott mot sin sambo (juni-2022)

Någon som vet mer om detta?

Norrtälje: 54-årig man dömd för flertal grova sexualbrott mot sin sambo (juni-2022)

…skrivit ihop en snabb sammanfattning av centrala vittnesmål och förhör från stora gamla FUP och tingsrättens horribla dom B 788-22 och B 1584-23 och även nya domen nu i våras, inklusive vad som sagts av kollegor, vänner, familj och övriga relevanta parter:

Vittnen ur mammans vänkrets: Två väninnor: Återger vad mamman berättat om hot och våld. Deras utsagor är indirekta och bygger på mammans version. Ingen har själva bevittnat våldshändelser.

Väninna: Åberopad i egenskap av behandlare och psykolog, stödjer mammans berättelse delvis, men har heller inte varit direkt vittne till något våld.

Tidigare partner: Kvinna, tidigare kollega, och kort relation med mamman och pappan: Pappan omtyckt av elever, auktoritär, ville att hon skulle ha sex med mamman som ett "villkor", men respekterade hennes gränser. Inget BDSM tydligen, inget våld. Hade jag ju trott annars.

Vänner och familj: Man (vän till pappan sedan 2007): Ser pappan som lugn, barnkär och skötsam. Bodde ofta hos dem, såg en “vanlig Svenssonfamilj”, inget våld iakttogs.

Pappans syster: Nämns i mål B 1584-23. Pappan kontaktade henne från häktet. Inga belastande vittnesmål från henne finns redovisade. Systern skrev ett brev till pappan i häktet som togs i beslag. Innehållet är inte redovisat i detalj i domen men användes som indicium av åklagaren för att pappan haft kontaktförsök genom andra. Oklart och vagt.

Myndighetspersoner: Socialtjänst & polis har refererat mammans utsagor, men inte iakttagit något konkret. Socialtjänstens ingripande tycks ha påverkats av mammans berättelser snarare än observationer.

Arbetsgivare och kollegor: Kollega på skolan - pappans försvar begärde hennes vittnesmål om hans professionella uppträdande, relation till elever, och psykiska mående. Hon skulle också redogöra för om han haft konflikter på arbetsplatsen och hur hon såg på honom som person. Enligt försvarets PM ansågs han ha god relation till eleverna och inga kända konflikter på arbetsplatsen. Det antyds ingen oro eller problem som arbetsgivare uppmärksammat före anklagelserna.

Skolpersonal och externa vittnen: Fyra pedagoger från förskolan/skolan: Dessa hade enligt pappans egen redogörelse uttryckt oro för barnens mående när de vistades hos mamman. Vittnesmålen ska ha funnits i tidigare vårdnadsärende och används av pappan som stöd för sin trovärdighet – men inte direkt omnämnda i dom B 1584-23. Dessa vittnesmål tycks inte ha åberopats av åklagaren i den aktuella rättegången, vilket visar en möjlig obalans i bevisföringen.

Försvaret påpekade upprepade gånger att viktig bevisning ignorerats, såsom mail, chattloggar, foton från semesterresan, samtal med barnen, vittnen från vänner, grannar och mammans väninna. Allt detta skulle ha nyanserat bilden av relationen och förhållandena. Polisens oförmåga eller ovilja att säkra samtliga meddelanden, samt åklagarens selektiva presentation av bevisning, kan enligt försvarssidan ha påverkat utfallet.

Sammantaget
* Kollegor eller chef inte hade några större invändningar mot hans yrkesutövning. Inte relevant.
* Familjemedlemmar verkar någorlunda ha stöttat honom.
* Relevanta vittnesmål från externa observatörer (skolpersonal, grannar, väninnor) har troligen utelämnats i åklagarens bevisföring.

Förundersökningen lider alltså av brister i objektivitet och dokumentation, särskilt kring alternativförklaringar och kvinnans eventuella dolda motiv om hämnd, vårdnad, pengar och uppmärksamhet.

(juni-2022)
Postat av ExtremaMitten
Jag har nu noga läst hela bilagan i gamla stora FUP ”Protokollbilaga ärendeanalys och bilagor”, 166 sidor med analys som jag granskat noga samt 1106 sidor med utvalda sms från alla de år de varit samman. Jobbigt att plöja igenom, jävligt mycket snuskchattande:

Brister avs rättsliga krav
Bekräftelsebias och bristande objektivitet (RB 23 kap. 4 §)
* Ärendeanalysen bygger i hög grad på antagandet att målsägandens berättelse är sann. Redan tidigt i dokumentet görs tolkningar som utgår från att pappan är en kontrollerande och våldsam man – utan att parallellt redovisa, väga eller ens nämna alternativ beskrivning av relationen.

Exempel:
* Man hänvisar till normaliseringsteorin som ”förklaringsmodell” utan att ifrågasätta dess tillämpbarhet på ett förhållande där båda parter varit vuxna, sexuellt aktiva, och haft kontakt efter uppbrott.
* Flera av pappans sms och mejl ges en entydigt hotfull tolkning, medan mammans kommunikation inte problematiseras alls – trots att hon enligt annan bevisning har fortsatt söka kontakt och initierat flera möten.

Rättslig kritik: Objektivitetsplikten kräver att även för den misstänktes del förmildrande eller förklarande omständigheter utreds. Det har inte skett i denna analys. Material som antyder ömsesidigt destruktivt mönster eller provokation från målsägandens sida behandlas inte.

Användning av könsideologisk, ovetenskaplig normaliseringsprocess
* Utredningen bygger på att målsägandens ageranden tolkas genom en ovetenskaplig genusmodell (normaliseringsprocessen) utan individuell prövning.

Exempel:
* Det påstås att mammans brist på reaktion under så många år (t.ex. att hon stannat i relationen, skickat sexbilder, åkt på resa med pappan etc.) kan förstås som ”normalisering av våld”.
* Ingen prövning sker om hon i själva verket haft en aktiv roll, egentligen varit pådrivande i sin egen hobby eller om hon som vuxen kan ha eget ansvar, eller om relationen haft BDSM-inslag som båda samtyckt till – vilket meddelanden och filmer tyder på.

Rättslig kritik: Rättssystemet ska bedöma varje fall individuellt. Att använda teoretiska könsmodeller som förklaringsram utan vetenskaplig grund strider mot kravet på saklighet och förbud mot förutfattade meningar (Regeringsformen 1 kap. 9 §).

De har struntat i att utreda målsägandens potentiella motiv
* Polisen undersöker inte huruvida mamman haft egna skäl att påverka berättelsen eller anmälan. Inga frågor om vårdnadstvistens inverkan på motivbilden, trots att det finns tydliga kopplingar i sms och rättsliga beslut.

Exempel:
* Hon får vårdnaden kort efter att dessa sannolikt falska anklagelser riktas.
* Flera meddelanden visar att hon uttryckt frustration över att pappan lämnat henne, att han var med andra kvinnor och att hon ville ha kontroll över barnen.

Rättslig kritik: Enligt FUK 6 § ska förhör och bedömning inkludera om det finns anledning att anta falsk tillvitelse, manipulativa motiv eller andra skäl att ifrågasätta trovärdighet. Det har helt förbisetts. Jag anar mönster av hämnd, kontroll av barnen och ekonomisk knipa.

Brister i teknisk och kommunikativ bevisning
* Bilagan på 1106 sidor med chattar visar att utredarna haft tillgång till mycket mycket kommunikation – men har sannolikt selektivt redovisat den. Man anar drag av moralpanik.

Exempel:
* Inga fördjupade undersökningar av om målsäganden haft dubbla telefoner trots att det fanns indikationer på detta i tekniska extraktioner. Sannolikt har den använts för att styra BDSM-hobbyn och sannolika extra aktiviteter vid sidan om hennes överenskomna samtycke med pappan?
* Det framgår inte om metadata, kontakter eller IP-loggar analyserats för att avgöra vem som faktiskt skrev vissa meddelanden.

Rättslig kritik: Det strider ju mot 23 kap. 3 § RB om att förundersökningen ska avse att utarbeta grund för beslut om åtal – vilket kräver att motstridig bevisning faktiskt undersöks, inte ignoreras.

Polisens språkliga och psykologiska partiskhet
* Redan i ärendeanalysens språkbruk finns tydlig positionering: Mamman beskrivs som skyddssökande, offer, utsatt. Pappan beskrivs genomgående som aggressiv, manipulativ, kontrollerande – utan att hans version nyanserar helhetsbilden. Den typen av språklig inramning påverkar inte bara objektiviteten utan även rättens möjlighet att senare i domstolen värdera materialet fritt.

Polisens arbete i denna bilaga präglas av:
* Könsideologiskt vinklad analys
* Bristande metodisk och teknisk granskning
* Avsaknad av prövning av alternativa hypoteser
* Tystnad om mamman som möjlig strategisk aktör

(juni-2022)
Har fått tag i den polisiära förundersökning som låg till grund för förra veckans rättegång om grov kvinnofridskränkning och ekonomiskt våld.

När jag kikar på polisens förundersökning (79 Mb pdf) så visar det sig mycket riktigt vara en hel del frågetecken:

* Objektivitetsprincipen åsidosätts: Utredningen tar målsägandens berättelse som sanning utan att pröva motiv, motsägelser eller den pågående vårdnadskonflikten. Försvarets invändningar nämns men utreds inte.

* Spekulation istället för bevis: Ett brev som pappan påstår inte är hans (han har en dokumenterad nervsjukdom) läggs ändå till grund för åtalet – utan att någon grafologisk analys ens görs.

* Grundläggande rättigheter kränks: Den misstänkte nekas i perioder att läsa sin FUP i häkte, vilket strider mot rätten till försvar enligt både svensk rätt och Europakonventionen.

* Polisens språk är laddat och ideologiskt: Istället för juridisk neutralitet används uttryck som "normaliserat våld" och "hotfulla mönster" – trots att inga övergrepp har bevisats, bara tolkats.

* Ingen utredning av alternativa scenarier: Trots motvittnen, brev till barn som inte brutit kontaktförbud och uppenbara lojalitetskonflikter hos målsäganden, försöker inte polisen kartlägga om anklagelserna kan ha strategisk grund.

* Felaktig användning av Kriminalvårdens anteckningar: En begäran om att få ringa sin syster beskrivs som "otillåten påverkan" i FUP – vilket visar hur långt narrativet gått.

Den här FUP är ett skolboksexempel på hur en utredning kan formas efter ett könsideologiskt narrativ snarare än efter juridik. Pappans fall borde skrämma alla som tror att svensk rättssäkerhet är immun mot moralpanik. Här straffas en pappa inte för vad han gjort – utan för vad systemet fruktar att han kan vara.

När åklagaren inte såg skäl för fortsatt kontaktförbud faller också bilden av akut fara. Barnen har dessutom sedan flera år rätt till umgänge med sin pappa genom tredje part. Då handlar frågan inte om pappans behov, utan om barnens rätt. Mamman vägrar medverka med tredje part. Hämnd och posering.

Knepet är att först skapa oro, sedan använda barnens påverkade avstånd som bevis för att mer avstånd behövs. Det är cirkelargumentation, inte barnperspektiv.

Om mamman verkligen ville barnens bästa hade hon underlättat trygg, kontrollerad kontakt enligt beslut. I stället verkar strategin vara att fördröja, dramatisera och få pappan att “ligga lågt” tills relationen dör av sig själv.

Det är inte omsorg. Det är grymt umgängessabotage.

Varför överlåter du inte analysen till någon juridiskt kunnig istället?

H måste väl ändå ha ett ombud?

Varför tvingade H*kan andra män att suga av honom?

Gjorde han detsamma på anstalten?

Det finns väl inget sådant i materialet alls?

Hans ombud fanns där. Förstår. Läser du inte alls? Bara hittar på?

Har H skaffat/dejtar ny partner?

Ett så långt svar men med i princip bara svammel, skriva saker som "det är vinklat" ger dig inte så mycket trovärdighet. Om du nu vill visa H:s oskuld så bör bör du kunna hitta något konkret bevis. Typ "på sidan x står det följande, men jag kan bevisa att det inte stämmer" istället argumenterar du att det är polisens uppgift att visa att H är oskyldig.

Om polisen skulle göra en FUP om någon som snattat från ICA, då skulle dom vilja ha med en film där man kan se stölden. Dom skulle inte ta med 10 olika vinklar där man inte ser vad som händer. Helt ärligt verkar du inte förstå polisens roll i en polisutredning

Bara för att någon är dömd för ett brott så betyder det inte att denna person skulle vara en total galning i samtliga situationer. Jag skulle snarare säga att det är fullt normalt att man inte är ett svin i samtliga situationer. Om du kollar på liknande fall, kommer du upptäcka att det är ganska standard med dessa dubbelspel, där personen är fullt normal i vissa situationer, men en galning i andra.

Du missar kärnan. Ingen påstår att polisen ska bevisa H:s oskuld. Poängen är att en brottsutredning ska pröva även sådant som talar emot åtalet: motiv, motsägelser, alternativa förklaringar, digital kommunikation och vittnen som stör berättelsen.

Din ICA-liknelse är därför banal. Ett relationsmål med sex, separation, ekonomi, barn och BDSM fungerar inte som en snatterifilm. Där är sammanhanget ofta själva bevisningen.

Ditt sista argument är ännu svagare: “han kan vara normal ibland och galen ibland”. Det är ofalsifierbart och kan sägas om vem som helst. Det bevisar ingenting.

Så frågan kvarstår, var i FUP och domarna visas att alternativa hypoteser faktiskt prövades – i stället för att sorteras bort?

Du verkar se det som en konflikt mellan två parter där polisen ska gå in som medlare.

Det här handlar om ett brottmål där H är gärningsman och C brottsoffer.

Nej. Det är just där du avslöjar problemet.

I en rättsstat börjar inte ett brottmål med att H är ”gärningsman” och C ”brottsoffer”. Det börjar med en misstänkt, en målsägande och en utredningsskyldighet att pröva både det som talar för och emot åtalet.

Det handlar förstås inte alls om att polisen ska ”medla” mellan två parter. Det handlar om objektivitetsprincipen med motiv, motsägelser, alternativa förklaringar, digital kommunikation och störande vittnen ska utredas, inte sorteras bort för att de skaver mot åtalsberättelsen.

Din formulering gör alltså exakt det jag kritiserar, du förutsätter slutsatsen. Du gör målsägandens version till sanning och därefter blir all motbevisning bara ”relationskonflikt”.

Det är inte juridik. Det är könsideologisk bekräftelsebias med lite tunt myndighetsspråk.