Norrtälje: 54-årig man dömd för flertal grova sexualbrott mot sin sambo (juni-2022)

Det där avslöjar återigen din egen svaga position.

Frågan gäller förstås inte pappans “kontrollbehov”. Den gäller ju polisens viktiga objektivitetsplikt i sin FUP. I ett stort mål där chattar, tidslinje, samtycke, ekonomi, separation och motiv är centrala kan en oanalyserad telefon absolut helt förändra bevisbilden.

Du upprepar återigen brottsrubriceringar som om orden i sig bevisar skuld. Det gör de inte. Våldtäkt, kvinnofridskränkning och koppleri måste styrkas genom fullständig bevisning — inte genom din vänstermoraliska upprepning.

En telefon kan visa motsägelser, planering, samordning, andra motiv eller alternativ tidslinje. Eller inget alls. Men det vet polisen först när den undersöks.

Att du kallar kravet på fullständig bevisning för “maniskt kontrollbehov” är bara din dramatiska smutskastning. När sakfrågan blir farlig byter du som vanligt ämne och angriper personen. Det är inte styrka. Det är försvar av en kass berättelse som inte tål granskning.

Du lider av exakt samma kontrollbehov.

Min position är inte svag. Hur skulle den kunna vara det när jag inte drabbas oavsett om H lever eller dör.

Hans livsöde är för mig egalt.

Det där var avslöjande igen. Om H:s liv eller död är ”egalt” för dig handlar detta inte om barn, brottsoffer eller rättvisa. Det handlar om att vinna en nätstrid. Barnsligt grymt och oempatiskt. Tror du du vinner när du är så klumpigt elak?

Och nej, krav på fullständig bra bevisning hos polisen är inte alls kontrollbehov. Det är rättsstat. När telefoner, chattar, tidslinje, ekonomi, samtycke och vårdnad är centrala är oanalyserad digital bevisning relevant.

Du svarar inte på det. Du försöker psykologisera, håna och upprepar brottsrubriceringar som enklaste slagord.

En anständig människa klarar två tankar, verkliga offer ska skyddas, men även en utpekad person har rätt till fullständig bevisprövning. Pröva det.

Varför är du så rädd för bevisning som kan pröva berättelsen?

Varför skulle jag vara rädd?

Hur går det med JO-anmälan och resningen?

Hur gick det egentligen med dokumentären?

Varför skulle du vara rädd? Det får du svara på själv. Men ditt beteende i trådar är tydligt: varje gång frågan gäller oanalyserad mobil, bristande FUP, alternativa hypoteser eller hovrättens ändrade bedömningar byter du ämne till JO, resning eller personangrepp.

JO avgör som bekant inte skuldfrågan. Resning har mycket höga krav. Varken JO eller resning bevisar att polisutredningen var fullständig.

Varför undviker du den bevisning som faktiskt kan pröva berättelsen? Det verkar som om du vill dölja något?

Du har upprepat att det finns bevisning men aldrig presenterat någon.

Handen på hjärtat nu - har du någon kritik alls gällande H och hans tjat?

Undrar om H fortsatt pissar folk i munnen?

Ja, det finns kritik mot pappan också. Han skriver ibland för långt, för upprört och för ofta. Det kan skymma sakfrågan. Men det är också mycket mänskligt om en pappa menar att han förlorat barn, frihet, rykte och livsverk efter ett rättsfall han anser på goda grunder felaktigt.

Det förändrar inte huvudfrågan.

Bakgrunden är en relation som spricker, ekonomi, bostad, barn, avancerad poly-BDSM som hon hade haft som hobby sedan innan, samtycke, otrohet anmälningar, vårdnadskonflikt, lokal press, bok, sociala medier och ett brottmål där hovrätten senare bedömde centrala delar annorlunda än tingsrätten. Det är inte ett enkelt “ond man – rädd kvinna”-fall.

Särskilt inte om pappan i socialtjänstens och vårdnadsmålens material samtidigt beskrivits som en fungerande pappa och familjefar, med relation till barnen och vilja att ta ansvar. Mamman säger det. Den bilden måste vägas mot den senare praktiska demoniseringen. Om en förälder tidigare bedömts som omsorgsförmögen blir det extra viktigt att granska hur och varför bilden plötsligt förändrades. Vinstintresse.

Kritiken gäller inte att mamman “inte får ha telefoner” eller “inte får reagera som hon vill”. Kritiken gäller om hennes berättelse använts som lömskt vapen i separationen, om barnkontakten blockerats, om digital bevisning missats, om alternativa hypoteser ignorerats och om medierna köpt en panikartad moralisk dramaturgi att gotta sig åt.

Så ja, pappan kan kritiseras för ton och tjat. Men du använder hans ton för att slippa diskutera sakfrågorna. Men mammans hämndkampanj på TikTok säljer böcker och döljer sanningen ett tag till..

Varför vill du prata om pappans personlighet, men inte om de brister som kan ha påverkat hela rättsprocessen och barnens liv?

Kverulansparanoia är ett av de svåraste psykiatriska tillstånd att behandla.

Vad är det som skulle ha varit bristande i FUP? Uppenbarligen räckte den till en fällande dom, så känns som att den bör räknas som tillräcklig. Sen är det väl advokaters uppgift att ta fram argument för att den åtalade är oskyldig och inte polisen?

Finns det ingen rätt till umgänge från domstolen så finns det inget umgängessabotage som du hävdat hela tiden.

Om H bryr sig om sina barns själsliga hälsa bör han ligga lågt och vara tacksam om barnen går i terapi.

Egen terapi är av vikt för att kunna särskilja egna behov från barnens behov. Lovar att det inte är samma.

Senare låta ett eventuellt umgänge växa fram från någon timme här och där och om barnen vill och ej far illa till några timmar i taget.

Ett övervakat umgänge isf tillsammans med någon som är utbildad på området.