”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

Men var har du kalkylen på att hjälp i hemmet är dyrare än placering. Ingen svensk kommun håller med om detta. Det är din egen sandlådekalkyl. Visa den nu istället för att prata om halmgubbar. Det är du som säger att det är billigare att placera. Visa i sådana fall varför med en riktig kalkyl!

När det blir placering är det inte fråga om att några timmars familjebehandling skulle ske istället för omhändertagande dessutom har många av de där barn omhändertagits haft långvariga insatser i form av familjebehandling , boendestöd , diverse kurser osv

Hur vet du att det här varit rätt hjälp och stöd för familjen? har du lyssnat på familjerna vad de behövt hjälp med och hela dokumentationen? Om inte är det bara en tröttsam halmgubbe i vanlig ordning från din sida. För att förstå hur illa det är måste man läsa hela dokumentationen och dialogen mellan familjen och socialtjänsten. I annat fall har du bara svalt en berättelse, men saknar helhetsbilden.

Du påstår att några timmars familjebehandling skulle räcka för att placering skulle kunna undvikas samtidigt menar du att där det varit just hjälp och olika stöd och där det ändå blivit placering utanför hemmet så har det inte varit rätt stöd och hjälp .

Rätt stöd och hjälp för vissa skulle ju vara personal i hemmet eftersom det uppenbarligen inte räcker med de stödinsatser som finns som boendestöd familjebehandling och föräldrakurser

Ja, det kan handla om så enkla saker som att få familjebehandling i rätt tid. Men problemet är större än så. Vi har att göra med en myndighet som ofta inte är benägen att lyssna på föräldrar, utan i stället kör över både dem och deras barn.

Det här är kärnan i problemet. Därför ska man alltid ta socialtjänstens påstående "vi har provat allt" med en rejäl grävskopa salt. Läs istället hela journalen. Undersök vad som faktiskt erbjöds, när det erbjöds och vad familjen konkret efterfrågade för hjälp.

Gå inte enbart på socialtjänstens berättelse. Tyvärr är det just den berättelsen som domstolen i absolut största utsträckning lutar sig mot.

Men just detta klarar din sagohjärna inte av.

Jag har redan gett dig saker du får fundera på när du babblar om hjälp i hemmet a.k.a. Bonusföräldrar. Skrolla tillbaka i tråden om minnet sviker dig. Du däremot kan inte ens ge en uppskattning på vad hjälp i hemmet av specialist skulle kosta, var alla dessa personer ska komma ifrån och vad man ska göra om hjälpen inte fungerar i längden. Eller ens vad denna ”hjälp” innebär.

Inga Svenska kommuner menar på att permanent hjälp i hemmet är billigare än LVU. Kortvariga insatser är säkerligen billigare, men när dessa inte fungerar? Sektdrottningen är ett exempel på person som erbjudits olika hjälp men nekat sagd hjälp då det inte var på hennes villkor.

Det är rätt så rimligt att betala en ersättning till familjehem är billigare än att betala lön till 2-3 anställda akademiker/drabbad familj. Men du kan i vanlig ordning inte bemöta det.

Jag har ju berättat för dig vad socialtjänsten gör fel. När de säger att de testat allt, så har de i många fall inte lyssnat på föräldararna. De har satt in fel hjälp i fel tid. Och föräldrarna har protesterat. Då säger socialtjänsten att de saknar insikt i sitt barns, eftersom de inte håller med socialtjänsten och då ansöker de om LVU på SIN berättelse. Om man ger familjer rätt hjälp i rätt tid från början så behöver man inte tre heltidsanställda akademiker. Det är en halmgubbe du hittat på för att få ihop din sandlådekalkyl.

Du anser alltså att familjer själva ska bestämma sin ”vårdplan”?

Vad gör man om den inte är rimlig eller stämmer överens av behovet/bristen?

Vad gör man om föräldern helt motsätter sig att ta emot hjälp?

Vad gör man om barnet/ungdomen vägrar hjälp trots att föräldern vill?

Vad gör man om det inte blir någon förändring?

Du har lixom ett heureka-moment här med hjälp i hemmet, trots att olika former av hjälp är bland det första som erbjuds utom i de fall det handlar om akuta omhändertaganden.

Jag kan väl inte läsa några journaler eftersom sådant inte är offentligt , den enda bild man får av vilka insatser som erbjudits är vad som står i domar och vad föräldrar själva berättar .

Föräldrar berättar själva att det är familjebehandlare eller annat stöd de haft är de som är några av de som gjort orosanmälan för att de sett under tid att det inte fungerar i familjen i vissa fall har föräldrarna vägrat att delta i aktiviter som stödet innebär .

Soc väljer inte att placera utanför hemmet om det finns andra lösningar inte minst pga kostnadsskäl , det kostar mycket att ha placerade barn och då inte bara just placering utan allt annat kring detta med förhandlingar , domstol , kostnader för den påverkan det blir för förälder med ohälsa osv

Exakt. Men ändå förstår du inte problemet. Du har läst sagan, men inte tagit reda vad som egentligen står socialtjänstens dokumentation och du har heller inte fått höra föräldrarnas och barnets bild.


Vilka föräldrar? Det finns väl alla möjliga och omöjliga situationer. Problemet är att det finns många dåliga familjebehandlare också, eftersom de ofta också är socionomer i botten.



Det skiter väl socionomer i . De spenderar andras pengar för att slippa ansvar snarare än att faktiskt hjälpa barn och deras familjer med rätt slags hjälpinsatser.

Halmgubbe. Jag har sagt att socialtjänsten MÅSTE LYSSNA PÅ FÖRÄLDRARNA och inte bestämma hjälpen över deras huvuden och inte lyssna.

Vem är en socionom att avgöra något sådant? Grundproblemet är att socionomer sitter och tar beslut om hjälpinsatser utan att kunna tillräckligt om barn och juridiken bakom.

Det är inte det som är problemet i de flesta fall. Föräldrar vill ha hjälp, men rätt slags hjälp. Men vi har en socialtjänst som inte lyssnar och då säger de istället bekvämt: Föräldrarna saknar insikt i sitt barns behov. Det gjorde de även med Adams pappa trots att han visste till 100% att de var fel ute. Det är just detta som är problemet som du och dina tre vänner som är kvar i tråden inte förstår.

Det måste riktiga experter utreda vad som är bäst. Ej socionomer.

Då måste man titta efter andra lösningar på den frivilliga sidan. Socionomer ska inte få avgöra detta.

Du har ingen insikt i hur socialtjänten jobbar här märker jag.,Du tror att bara för att de satt igång en frivillig insats så är den rätt och riktigt och hjälper kommer i rätt tid. Verkligheten är en helt annan. Därför blir det "konflikt" med socialtjänsten och så säger de bara "föräldrarna saknar insikt" och så blir det LVU.

Ja jag sa ju det, vad gör man om föräldern vägrar, nekar och begär orimliga saker? Som du själv sagt är det mycket skam kring socialen och ingen vill ha med dom att göra. Vad får dig att tro att föräldrarna är mottagliga eller ens samarbetsvilliga?

Sektdrottningen är ett exempel på förälder som erbjudits hjälp men inte fullföljer och har egna ideer om brister.



Vem är du eller en förälder/barn att bestämma sådant? Ska vi börja fråga kriminella vilken påföljd dom anser sig förtjäna också?


Adam har bara sin mamma att tacka för sin misär. Tragiskt, och ett otroligt dåligt socialt kontor. Precis sådana föräldrar socialen försöker skydda barnen från, tyvärr som vi märker väldigt svårt att avgöra vilken av föräldrarna som ljuger.




Socionomer samarbetar med andra.

Hur länge ska det vara frivilligt? Hur länge får en förälder/barn tacka nej till erbjuden hjälp? Oändligt antal gånger?


Du har inte heller någon insikt i hur socialtjänsten jobbar.
Ingen har påstått att erbjuden hjälp är rätt, den omprövas. Bla det som hände med adam, om än till det värre.