”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

Ja, det kan handla om så enkla saker som att få familjebehandling i rätt tid. Men problemet är större än så. Vi har att göra med en myndighet som ofta inte är benägen att lyssna på föräldrar, utan i stället kör över både dem och deras barn.

Det här är kärnan i problemet. Därför ska man alltid ta socialtjänstens påstående "vi har provat allt" med en rejäl grävskopa salt. Läs istället hela journalen. Undersök vad som faktiskt erbjöds, när det erbjöds och vad familjen konkret efterfrågade för hjälp.

Gå inte enbart på socialtjänstens berättelse. Tyvärr är det just den berättelsen som domstolen i absolut största utsträckning lutar sig mot.

Men just detta klarar din sagohjärna inte av.

Jag har redan gett dig saker du får fundera på när du babblar om hjälp i hemmet a.k.a. Bonusföräldrar. Skrolla tillbaka i tråden om minnet sviker dig. Du däremot kan inte ens ge en uppskattning på vad hjälp i hemmet av specialist skulle kosta, var alla dessa personer ska komma ifrån och vad man ska göra om hjälpen inte fungerar i längden. Eller ens vad denna ”hjälp” innebär.

Inga Svenska kommuner menar på att permanent hjälp i hemmet är billigare än LVU. Kortvariga insatser är säkerligen billigare, men när dessa inte fungerar? Sektdrottningen är ett exempel på person som erbjudits olika hjälp men nekat sagd hjälp då det inte var på hennes villkor.

Det är rätt så rimligt att betala en ersättning till familjehem är billigare än att betala lön till 2-3 anställda akademiker/drabbad familj. Men du kan i vanlig ordning inte bemöta det.

Jag har ju berättat för dig vad socialtjänsten gör fel. När de säger att de testat allt, så har de i många fall inte lyssnat på föräldararna. De har satt in fel hjälp i fel tid. Och föräldrarna har protesterat. Då säger socialtjänsten att de saknar insikt i sitt barns, eftersom de inte håller med socialtjänsten och då ansöker de om LVU på SIN berättelse. Om man ger familjer rätt hjälp i rätt tid från början så behöver man inte tre heltidsanställda akademiker. Det är en halmgubbe du hittat på för att få ihop din sandlådekalkyl.

Du anser alltså att familjer själva ska bestämma sin ”vårdplan”?

Vad gör man om den inte är rimlig eller stämmer överens av behovet/bristen?

Vad gör man om föräldern helt motsätter sig att ta emot hjälp?

Vad gör man om barnet/ungdomen vägrar hjälp trots att föräldern vill?

Vad gör man om det inte blir någon förändring?

Du har lixom ett heureka-moment här med hjälp i hemmet, trots att olika former av hjälp är bland det första som erbjuds utom i de fall det handlar om akuta omhändertaganden.

Jag kan väl inte läsa några journaler eftersom sådant inte är offentligt , den enda bild man får av vilka insatser som erbjudits är vad som står i domar och vad föräldrar själva berättar .

Föräldrar berättar själva att det är familjebehandlare eller annat stöd de haft är de som är några av de som gjort orosanmälan för att de sett under tid att det inte fungerar i familjen i vissa fall har föräldrarna vägrat att delta i aktiviter som stödet innebär .

Soc väljer inte att placera utanför hemmet om det finns andra lösningar inte minst pga kostnadsskäl , det kostar mycket att ha placerade barn och då inte bara just placering utan allt annat kring detta med förhandlingar , domstol , kostnader för den påverkan det blir för förälder med ohälsa osv

Exakt. Men ändå förstår du inte problemet. Du har läst sagan, men inte tagit reda vad som egentligen står socialtjänstens dokumentation och du har heller inte fått höra föräldrarnas och barnets bild.


Vilka föräldrar? Det finns väl alla möjliga och omöjliga situationer. Problemet är att det finns många dåliga familjebehandlare också, eftersom de ofta också är socionomer i botten.



Det skiter väl socionomer i . De spenderar andras pengar för att slippa ansvar snarare än att faktiskt hjälpa barn och deras familjer med rätt slags hjälpinsatser.

Halmgubbe. Jag har sagt att socialtjänsten MÅSTE LYSSNA PÅ FÖRÄLDRARNA och inte bestämma hjälpen över deras huvuden och inte lyssna.

Vem är en socionom att avgöra något sådant? Grundproblemet är att socionomer sitter och tar beslut om hjälpinsatser utan att kunna tillräckligt om barn och juridiken bakom.

Det är inte det som är problemet i de flesta fall. Föräldrar vill ha hjälp, men rätt slags hjälp. Men vi har en socialtjänst som inte lyssnar och då säger de istället bekvämt: Föräldrarna saknar insikt i sitt barns behov. Det gjorde de även med Adams pappa trots att han visste till 100% att de var fel ute. Det är just detta som är problemet som du och dina tre vänner som är kvar i tråden inte förstår.

Det måste riktiga experter utreda vad som är bäst. Ej socionomer.

Då måste man titta efter andra lösningar på den frivilliga sidan. Socionomer ska inte få avgöra detta.

Du har ingen insikt i hur socialtjänten jobbar här märker jag.,Du tror att bara för att de satt igång en frivillig insats så är den rätt och riktigt och hjälper kommer i rätt tid. Verkligheten är en helt annan. Därför blir det "konflikt" med socialtjänsten och så säger de bara "föräldrarna saknar insikt" och så blir det LVU.

Ja jag sa ju det, vad gör man om föräldern vägrar, nekar och begär orimliga saker? Som du själv sagt är det mycket skam kring socialen och ingen vill ha med dom att göra. Vad får dig att tro att föräldrarna är mottagliga eller ens samarbetsvilliga?

Sektdrottningen är ett exempel på förälder som erbjudits hjälp men inte fullföljer och har egna ideer om brister.



Vem är du eller en förälder/barn att bestämma sådant? Ska vi börja fråga kriminella vilken påföljd dom anser sig förtjäna också?


Adam har bara sin mamma att tacka för sin misär. Tragiskt, och ett otroligt dåligt socialt kontor. Precis sådana föräldrar socialen försöker skydda barnen från, tyvärr som vi märker väldigt svårt att avgöra vilken av föräldrarna som ljuger.




Socionomer samarbetar med andra.

Hur länge ska det vara frivilligt? Hur länge får en förälder/barn tacka nej till erbjuden hjälp? Oändligt antal gånger?


Du har inte heller någon insikt i hur socialtjänsten jobbar.
Ingen har påstått att erbjuden hjälp är rätt, den omprövas. Bla det som hände med adam, om än till det värre.

Men du förstår inte problemet här. Socialtjänsten bestämmer hjälpen överhuvudet. Det är som om du går till bilverkstan och säger att det är fel på bromsarna, men bilmekanikern insisterar på att demontera alla bildäck istället.

Vad vet du om det? Vilken dokumentation har du tillgång till som vi andra inte har?




Socialtjänsten erbjuder inte påföljder. De ska erbjuda hjälpinsatser. Det är just det du inte förstår, men där försa du dig själv. DU verkar tycka att det är rimligt att socialtjänsten ska ägna sig åt påföljder snarare än hjälp.



Nej det har han inte. för det var till 100% socialtjänsten som utsatte Adam för det övergreppet och hade de visat sin originaldokumentation för domstolen och nämnden så hade LVU sannolikt aldrig gått igenom.

Extrem prestige skadade Adam. De visste att de var fel ute, men istället för att rätta sig själva så stängde de ute den manliga socialsekreterare som såg vad som var fel och kopplade bort honom från fallet.




Socionomer TOLKAR vad riktiga experter säger om barnet och familjen och det är just här det går snett.


Du fattar inte problemet. Föräldrar tackar ofta inte nej till hjälp. De vill ha rätt hjälp bara.



Jo det är precis det jag har. Råkar du ut för detta så kommer du aldrig mer ha sådana åsikter som du har. De är inte normala åsikter. NI är tre stycken i denna tråd, men fler och fler har vaknat upp och inser att vad som pågår är helt sjukt. Det finns noll anledningar att försvara en socialtjänst som beter sig på detta sjuka sätt mot barn och deras familjer.

Du vill att det ska vara familjebehandling några timmar istället för placering , om detta inte fungerar är det alltså för att det finns många dåliga familjebehandlare

Nej inte nödvändigtvis.. man måste börja koppla bort socionomer från arbete allt arbete med barn och anpassa hjälpen mer individuellt efter varje familjs behov. Vi kan inte lösa problem med en yrkeskår som förvärrar problemen.

Det är ju socionomer och psykologer med påbyggnad som är de som jobbar med familjebehandling , det är dessa som har kompetens för att arbeta med detta, precis som det är socionomer med påbyggnad som arbetar med andra behandlingsarbeten inom vitt skilda områden och som tex kuratorer .

Har sett en del som menar att familjebehandling ska innebära att behandlarna ska leka med barnen så att föräldrarna ska få egen tid , städa , laga mat mm likt hushållerska och barnflicka..