25-årig kvinna styckmördad, Rönninge, Salem (2025-12-26)

Det kan vara att han var arbetslös och erbjöd arbetsgivaren en billigare anställning med lönebidrag via AF. För det behövs ingen diagnos .

Ehhh jo!…
De krävs en diagnos
Fråga Chat GPT

Det här är kanske en dum eller naiv fråga..

Hur går man ens vidare efter något sånt här? Jag tänker särskilt på anhöriga. Jag kände varken BO eller hennes familj, men jag märker hur illa jag själv mådde bara av att ta del av händelsen. Då kan jag knappt föreställa mig hur det är att vara nära anhörig.

Om man helt enkelt inte klarar av att jobba efter ett sånt trauma – hur fungerar stödet i praktiken?
Vad får man för hjälp från vården, Försäkringskassan eller andra myndigheter? Hur brukar arbetsgivare ställa sig till det? Finns det förståelse för att man kan bli helt utslagen psykiskt, eller förväntas man ”fungera” efter en viss tid?

Jag undrar också om anhöriga faktiskt får det stöd de behöver, eller om mycket handlar om att själv orka driva på, kämpa och ta sig igenom systemet när man redan är som mest sårbar.

Om någon här har kunskap eller erfarenhet (egen eller genom jobb), vore det intressant att höra hur det faktiskt ser ut i verkligheten.

Det här är kanske en dum eller naiv fråga..

Hur går man ens vidare efter något sånt här? Jag tänker särskilt på anhöriga. Jag kände varken BO eller hennes familj, men jag märker hur illa jag själv mådde bara av att ta del av händelsen. Då kan jag knappt föreställa mig hur det är att vara nära anhörig.

Om man helt enkelt inte klarar av att jobba efter ett sånt trauma – hur fungerar stödet i praktiken?
Vad får man för hjälp från vården, Försäkringskassan eller andra myndigheter? Hur brukar arbetsgivare ställa sig till det? Finns det förståelse för att man kan bli helt utslagen psykiskt, eller förväntas man ”fungera” efter en viss tid?

Jag undrar också om anhöriga faktiskt får det stöd de behöver, eller om mycket handlar om att själv orka driva på, kämpa och ta sig igenom systemet när man redan är som mest sårbar.

Om någon här har kunskap eller erfarenhet (egen eller genom jobb), vore det intressant att höra hur det faktiskt ser ut i verkligheten.

Ja precis, utslyssningsprogram etc känner jag till men inte att de kunde få LBI utan diagnos som tyder på funktionsnedsättning. Nu har ju iofs många av de som avtjänat straff ofta en ohälsa i någon form som påverkar funktionsförmågan men för de som bedöms stå utan funktionsnedsättning är det förstås bra att möjlighet finns.

Det här är kanske en dum eller naiv fråga..

Hur går man ens vidare efter något sånt här? Jag tänker särskilt på anhöriga. Jag kände varken BO eller hennes familj, men jag märker hur illa jag själv mådde bara av att ta del av händelsen. Då kan jag knappt föreställa mig hur det är att vara nära anhörig.

Om man helt enkelt inte klarar av att jobba efter ett sånt trauma – hur fungerar stödet i praktiken?
Vad får man för hjälp från vården, Försäkringskassan eller andra myndigheter? Hur brukar arbetsgivare ställa sig till det? Finns det förståelse för att man kan bli helt utslagen psykiskt, eller förväntas man ”fungera” efter en viss tid?

Jag undrar också om anhöriga faktiskt får det stöd de behöver, eller om mycket handlar om att själv orka driva på, kämpa och ta sig igenom systemet när man redan är som mest sårbar.

Om någon här har kunskap eller erfarenhet (egen eller genom jobb), vore det intressant att höra hur det faktiskt ser ut i verkligheten.

Jag kan ingenting om vad anhöriga till BO får för stöd men hoppas det finns några omkring dem som kan hjälpa till med praktiska delar som sjukskrivning, fk, arbetsgivare, begravning etc. Och en massa vänner och familj som stöd förstås när de behöver dem.
Detta fall är så exceptionellt tragiskt och hemskt och jag undrar om det finns någon professionell i världen som kan hjälpa dem ur det värsta djupet ens. Att förlora ett barn är tillräckligt hemskt men jag tänker på vad han förmodligen gjort med kroppen innan styckning, och så styckningen på det och så troligen att han spridit detta, vilket är oåterkalleligt. Hur får de hjälp att hantera och bearbeta detta? Säger polisen ens allt detta till dem, alltså precis vad som hänt eller hur funkar sånt.

Fyfan vad jag önskar att hans föräldrar aldrig träffats. Eller att de som spöade honom haft ihjäl honom

Märkligt inlägg. Varför skulle hon inte ha kunnat möta GM's blick om hon blev slagen? Dessutom kan man bi strypt bakifrån.

Menar du att jag inte skulle förstå hennes förskräckelse vid överfallet? Ingen kan väl sätta sig in i exakt vad My kände, men klart att det måste ha varit förfärligt. Det är inget du behöver förklara.

Förstår inte heller vad du menar med att du 'så innerligt vill bespara ett oskyldigt offer 'detta'. Ifrågasätter du om jag inte vill det?

Tack att du delar med dig.
Gäddan, så passande..
Många framtänder hade han redan då..


Håller med, glad på vissa och vemodig på andra, som att han bär på något. Eller så läser man in för mycket utifrån vad man läst om hans familj och vad han gjort.

Det är många barn som bor kvar i hemmet trots skadlig miljö.
Socialen drar sig in i det längsta för att omplacera barn. Dom anser ofta att barn har det bäst hos sina biologiska föräldrar.
Se på alla grovt misshandlade barn, mördade barn, barnsoldater osv som socialtjänsten har haft kännedom om men inte gjort ingripanden.