25-årig kvinna styckmördad, Rönninge, Salem (2025-12-26)

Var kommer informationen om mamman ifrån?

(mitt kursiva)

Hur många 26-åriga killar behöver absolut känslomässigt och praktiskt stöd från sina föräldrar?
Nej, tror inte att brist på stöd från föräldrarna eller att släkten hållit sig på avstånd har varit utlösande faktorer för dådet.

Där och då såg han ut ungefär som jag gjorde i den åldern.

Men men

Skräckfilmer kommer ju från tidningen att en släkting sagt detta till tidningen, på hennes Facebook har hon också en bild på ett skräckhus.

Mamman har legat avdeckad utanför huset det står i fuppen 2019 och att det påverkade honom, att hon inte fick någon hjälp.

Det är inte ovanligt att folk här blandar in sexuellt utnyttjande av någon i den närmaste familjen när det kommer till en GM som utför ett våldsdåd. Men varför går tankarna genast till det?

Har inte läst några bevis i detta fall att GM skulle ha blivit sexuellt utnyttjad, vare sig av pappan eller farmor.

Han lärde sig tidigt grymhet mot djur i alla fall.
Njuter av att döda.

Tyvärr är våldet mot djur normaliserat.

Det var någon som fråga om någon har tillgång till dna banker tex myheritage ancestry mm.

Jag har hittat släktsidor med släktträd på både farmor och farfar. Det finns även ett släktträd som ägs av 1 med faderns namn Namnet som det står om att mg fader bytt till är mg farmors flicknamn. Tyvärr är det svårt att se om släktträdsägarna gort dna test om man inte matchar dna. Men jag ska se om jag hittar något mer. Dom finns varken i döds register eller hitta grav.Något som är väldigt märkligt.Kolla det för att se när fadern hade gått bort ibörjan på tråden.

Vill ni veta något om dna så kan jag en del om dna.
Det behöver inte vara nära släktingar som gjort dna test för att kunna spåra tex gm. Dessutom dom som samarbetar med polisen är otroligt kunniga.
Många är rädda att göra dessa dna tester på tex myheritage. men jag ser det mer som att kan mitt dna göra att dom tex hittar tex en GM då är det värt det. Dessutom försvinner inte dna resultatet om man inte själv väljer att ta bort det. Jag hoppas regeringen gör om lagarna om dna, finns ingen anledning att det ska raderas efter 10 år. För även om det inte är tidigare dömd GM så kan just den personens dna vara länk till en GM.

Han ser helt apatisk ut. Ledsen och förtvivlad typ!

Mycket intressant vill gärna höra mer. Tack för ditt inlägg

Tack att du delar med dig.
Gäddan, så passande..
Många framtänder hade han redan då..

Håller med, glad på vissa och vemodig på andra, som att han bär på något. Eller så läser man in för mycket utifrån vad man läst om hans familj och vad han gjort.

Jag har inte läst något om när exakt i tid de börjar leta eller upptäckte hon var saknad.
Det som tidigt framkom var att systern la ut efterlysningen tidigt på morgonen den 26:e.

Har heller inte sett någon mer info om kompisens resa. Förmodligen är det ganska tyst om det hela och sekretess tills förundersökningen är klar.

Gissningsvis börja familjen söka efter henne på morgonen när de upptäckte att sängen var orörd, hon inte svara i mobilen och kompisen verifiera att sista kontakten med M var när hon var vid stationen runt ca kl 01.30.

Sen, vad jag förstår det som, görs fyndet av tillhörigheterna och hammaren några 100-tals m från stationen av familjen under dagen som då kontaktar polisen.

VA har nog uppskattningsvis haft ca 4-5 timmar på sig innan han drog till jobbet på morgonen.

Julen för familjen går till mannaminne.

Det här är kanske en dum eller naiv fråga..

Hur går man ens vidare efter något sånt här? Jag tänker särskilt på anhöriga. Jag kände varken BO eller hennes familj, men jag märker hur illa jag själv mådde bara av att ta del av händelsen. Då kan jag knappt föreställa mig hur det är att vara nära anhörig.

Om man helt enkelt inte klarar av att jobba efter ett sånt trauma – hur fungerar stödet i praktiken?
Vad får man för hjälp från vården, Försäkringskassan eller andra myndigheter? Hur brukar arbetsgivare ställa sig till det? Finns det förståelse för att man kan bli helt utslagen psykiskt, eller förväntas man ”fungera” efter en viss tid?

Jag undrar också om anhöriga faktiskt får det stöd de behöver, eller om mycket handlar om att själv orka driva på, kämpa och ta sig igenom systemet när man redan är som mest sårbar.

Om någon här har kunskap eller erfarenhet (egen eller genom jobb), vore det intressant att höra hur det faktiskt ser ut i verkligheten.