Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Har bestämt mig för att hålla mig nykter ett år från och med idag, trött på skiten och vill ta tag i mitt liv, börjar med alkoholen för att sedan förhoppningsvis så kommer mycket bra saker därefter. Min plan var att börja 1a januari som så många andra men jag tänker att om jag klarar mig att hålla mig undan på en sån festdag som nyår så sätter det grunden för hela året.

Önska mig lycka till allihopa.

Bra beslut och lycka till!

Var nykter förra nyår. Kändes bra dagen efter att jag för en gångs skull troligtvis var mer utvilad och i bättre form än 98 % av sveriges befolkning. Vill minnas att jag tränade både på nyårsafton och förmiddagen dagen efter. Blir också nykter ikväll, firar ensam. Köpte ryggbiff som jag tänkt äta med stekt paprika. Sprungit idag och imorgon blir det gymmet.

Edit: Såhär skrev jag den 31/12 förra nyår "Nu är bolaget stängt. Blir första nyktra nyår för mig sedan jag var 18 år. Senaste 7-8 åren har jag firat ensam och supit i 2 dygn på ledigheten, oftast sovit förbi 00 slaget. Var precis och köpte ett par hörselskydd som jag tänkt använda i kombination med mina airpods och anc, planen är att sova innan 00 slaget. Precis varit och tränat och tänker träna imorgon med. "

Önskar alla gott nytt år och lycka till med era målsättningar!

2025 har varit ett fruktansvärt år för mig. Har varit nykter sen augusti och under hösten har mycket energi gått åt till att reparera skador från senaste årens återfall.

I morse satte jag mig ned för att summera året för att få perspektiv, se mönster, lära mig om mina triggers samt ha som ett avskräckande exempel för mig själv. När jag väl börjat var det svårt att sluta, verkar ligga i min natur 😊. 10 sidor har det blivit hittills och det är depraverande läsning. Det är sorgligt nog med alla fylleincidenter som bara drabbar mig själv men som visar hur starkt beroendet är och vad man är beredd att gå igenom för nästa sup. Värst har varit att skriva om och läsa om all skit jag gjort mot människor som står mig nära i form av svek och lögner. Men lärorikt känns det i alla fall.

Här ett ur högen om hur ett läkarbesök drog ut på tiden och nästan hindrade mig från att kröka.

Den 20 juli åker jag till närakuten. Jag har fortfarande problem med magen och hoppas på diagnos och sjukskrivning. Jag får vänta i ett eget rum. Det kommer en läkare, det tas prover och sen tar det väldigt lång tid utan att det händer något. Mitt genidrag blir att obemärkt springa iväg till ett relativt närbeläget systembolag och inhandla ett par uppfriskande Arboga 10,2. Jag passar även på att dricka två snabba öl och en sexa på en lunchrestaurang med rättigheter. Ölen från Systemet dricker jag under min promenad tillbaka till närakuten, förmodligen inte lika diskret som jag trodde. Väl tillbaka undrar de vart jag tog vägen och att läkaren letat efter mig och nu är på väg att gå för dagen. Jag förbannar min otur och undrar hur höga oddsen var på att läkaren skulle komma precis när jag var ute på min korta promenad. Jag lyckas få tag i läkaren innan hon gick hem. Proverna såg bra ut, ät vitt bröd etc, ingen sjukskrivning.

Mvh

mate

Alkohol ger mig knappt något längre. Ska lägga av helt igen som nyårslöfte efter 5 år utan. Det finns så mycket annat som lockar mer, och då menar jag kunskap, inte andra droger. Jag läser rätt mycket böcker och ska öka på med det. Alkohol är bara fjantigt som gör att man står stilla och stampar.

Alla är olika.
Jag har i alla fall kunnat trappa ner från att ha varit en alkoholist med både fysiskt och psykiskt beroende i många år. Tack gode Gud.

Nu när man är pensionär skulle man ju kunnat tänka sig att fortsätta dricka men då tror jag inte att jag hade levt så länge till. Dessutom insåg jag att med all min fria tid som jag fick, så ville jag göra något annat med den än att ligga och spy eller grina av abstinens. Inte heller ville jag ligga min man till last eller fortsätta ljuga för honom, för han är värd så mycket bättre.

Men även om jag numera kan dricka måttligt, så är jag rädd att det en dag kommer att hända mig något jag inte klarar av att leva med och då kan flaskan komma fram igen.

Problemet för många är ju att det inte finns något direkt meningsfullt att sysselsätta sig med. Därför åker flaskan fram.

För andra är det svårt att hitta något vettigt att sysselsätta sig med när man har ångest, för man orkar ofta inte ta uti med något meningsfullt då.

Men det lönar sig att försöka. Själv läste jag mycket även om jag inte kom ihåg allt som stod och fick läsa om.

Har gått hårt åt på spriten sen frugan dog för lite mer än ett år sen. Men nu börjar ett nytt år och det är dags att ta sig i kragen. Druckit nästan varje dag men nu får det fan vara nog. Börjar synas på magen och i ansiktet, pluffset liksom. Fett.

Och för barnens skull också. Även om jag aldrig dricker när dom är hemma. När dom åkt till dagis så har jag kikat i flaskorna men slutat innan dom kommer hem. Det är rätt sjukt. Haha. Men nu får det vara nog.

Tänker börja med detta och om några månader börja träna och så. Men bäst att bara fokusera på det här nu så man inte gör en för stor förändring som man inte kan leva med i längden.

En dag i taget, eller vad är det man säger?

Nytt konto då jag glömt min inloggning till det gammla.
3 år har snart gått, 3 år lyckades hon hålla mig i sitt fasta, vackra grepp. Men efter 3 år så slutade det i ett antal misslyckade försök att avsluta mitt eget liv, tackar fan för att man inte gick i scouterna när man var ung. För hade jag kunnat knyta redigt så hade jag inte suttit här idag och skrivit detta.

Det är märkligt att man inbillar sig att man dricker för att glömma, för att trycka undan känslorna, men allt hon gör med mig är att få mig övertänka ännu mer, känna ännu mer, och gör att allt jag tar i blir till sand.
Hon får mig att förbruka förtroendet hos mina vänner, min familj, och för mig själv.

Speciellt för mig själv.

Nytt år mina vänner, och ännu en gång en insikt att det inte går längre. Men det är inte lätt att lämna en destruktiv relation som man levt med större delen av de vuxna livet. Men det måste få ett slut, det enda som ska dö här är självdestruktiviteten.

29/12 drack jag senast, känns som en evighet sen.

Må väl alla gelikar, jag tror på oss.

"How many mistakes can I make before I start to see?
How much love will it take to make me not wanna leave?
How many tears can I cry before all my tears run dry?
Will I ever be free? Will I ever be free?
Lord, I wanna be free"

/daligimage

Fantastiskt bra gjort av dig - det är mer än en vecka nykter. Klarar man det kan man komma långt. Jag hoppas innerligt att du fortsätter hålla dig nykter och att du har eller hittar något annat än alkoholen att fördriva tiden, och dåligt mående med!! Skriv mer här eller på andra forum det tror jag hjälper en hel del. Ha det bra!

Jag önskar dig all lycka på vägen. Det viktigaste och enda är insikten att du måste sluta dricka för DIN skull, för att DU vill! Jag vet inte hur många gånger jag suttit, nyss påkommen med smygsupande, lovat och svurit att lägga av. Lovat såväl partner och arbetsgivare som mina egna barn dyrt och heligt med ord men där jag redan börjat fundera ut alternativa planer för hur jag ska kunna fortsätta dricka i smyg. Vad jag ska köpa på bolaget när jag väl kommer ifrån detta jobbiga möte om mitt drickande. Det kostade mig ett bra jobb, äktenskapet med mina barns mamma och mina barns tillit. Trots det fortsatte jag dricka, lite med den självömkande inställningen att efter allt detta var det ju synd om mig på RIKTIGT. Det som krävdes var att jag själv erkände att jag faktiskt var på väg att supa ihjäl mig, närminnet sviktade, jag gjorde mig osams med allt och alla på fyllan (vilket ledde till att mina barn inte längre ville vara hos mig ens varannan helg längre), fick en massa spontana sår som aldrig läkte, känselbortfall och kondition som en 80-åring med mera..
En morgon när det var som värst ställde jag mig framför spegeln och sa till mig själv att antingen går jag all in och super ihjäl mig så fort som möjligt eller så lägger jag av tvärt. Jag valde det senare och om några dagar har jag varit nykter i 10 månader. Den stora skillnaden mot tidigare är att jag inte ens känt tillstymmelsen till sug, ännu är väl bäst att tillägga. Blotta tanken på alkohol äcklar mig. Livet är påtagligt bättre än på åtminstone 20 år, jag är glad och aktiverar mig på såväl nya jobbet som med barnen. Bara en sådan liten sak som att ha gett barnen löftet om att hämta/ lämna/ skjutsa till kompisar och träning oavsett dag och tid är stort för mig men också lite ovant för dem. De var ju vana vid att efter 16 på vardagar och 12 på helgerna är det inte lönt att be pappa om skjuts eller hjälp för då är pappa full. Jag lovar dig att det kommer att vara värt det när du kommer tillbaka till livet från spritdimmorna även om vägen är lång och gropig. Idag vaknar jag utvilad och går till jobbet, kommer hem och lagar riktig mat, tittar på film (som jag dessutom minns dagen efter) och går och lägger mig i tid. Ekonomin är körd i botten efter en dyr skilsmässa, underhåll för barnen och att ha supit på kredit sista åren men.. jag är LYCKLIG.
Kämpa på vännen, det finns inget alternativ.

1 år nykter! Jag trodde aldrig att jag skulle kunna hålla mig nykter såhär länge utan att känna ett starkt sug. Känslan av att alkoholen inte existerar i mitt liv är stark även om jag fortfarande kan ha många tuffa dagar med depression och ångest. Jag har börjat lära mig att jag inte är mina tankar och känslor. Vad som än händer så kan jag jobba mig igenom det och alkoholen är inte ett alternativ för att försöka fly undan jobbiga tankar och känslor.

Fortsatt tack till alla som skriver i tråden och som aktivt jobbar för ett bättre liv (ett faktiskt liv) utan alkohol.

Nice! Brukar tänka så med. Hanterar man ångesten istället för att dricka så tränar man sig själv. Nästa gång suget faller på pga ångest så är man lite starkare än förra gången.