Citat:
Ursprungligen postat av
Auric
Svarta Havet är inte extremt strategiskt viktigt. Det är i praktiken en insjö, vars utlopp kontrolleras av Turkiet och Grekland. Svarta Havsflottan går bara att använda offensivt, t ex om Ryssland vill attackera något land som har kust mot havet. I en större konflikt med Nato är den där flottan i princip oanvändbar eftersom den redan från början är instängd. Det är ungefär som om den svenska marinen skulle vara placerad i Vänern.
Inte alls. Svarta havet är nyckel i hela konflikten.
Flottbas & varmvattenhavn: Sevastopol (Krim) ger året-runt-bas för Svartahavsflottan.
Maktprojektion: Direkt väg ut i Medelhavet (via Bosporen/Dardanellerna) för att nå Mellanöstern, Nordafrika och Atlanten.
Laglig spelplan (Montréux-konventionen): Reglerna för sunden gynnar den som redan är inne i Svarta havet och begränsar utomstående flottors närvaro.
A2/AD-paraply: Luftvärn, kustrobotar och flyg på Krim skapar en ”anti-access”-zon som pressar grannar och NATO-fartyg.
Logistik till Syrien: Sjöförbindelse (“Syrien-expressen”) för att försörja rysk närvaro i Tartus/Hmeimim.
Ekonomi & export: Utlopp för olja, gas och spannmål (Novorossijsk m.fl. hamnar); möjlighet att påverka regional sjöfart.
Azov/landbron: Kontroll av Azovska sjön och kuststräckor binder ihop Ryssland med Krim och säkrar inre sjöleder.
Påverkan på grannar: Hävstång mot Ukraina, Georgien, Moldavien och inflytande i Kaukasus/Donauområdet.
Inrikes legitimitet: Krim och flottans status används politiskt för att stärka nationell stolthet och regimens berättelse.
Övning & avskräckning: Naturlig arena för marinövningar, amfibiska förmågor och signalering mot NATO:s sydöstra flank.