Citat:
Ursprungligen postat av
Tandan
Fy fan, ibland får jag sådan ångest att jag inte kan sova på grund av hopplösheten. Jag har verkligen vänt på varenda sten i över 20 år. Jag är inte intresserad av att tro, jag vill veta, och då är det kört. Helvete. Obegripligheten ihop med det fysiska och psykiska lidandet är som att sitta i en karusell 24/7. En sorg som man kan falla i utan att någonsin nå botten.
Hur hade ditt tillstånd ändrats om du fick reda på vad än det är du vill veta?
Citat:
Ursprungligen postat av
Link04
Ja det mest sannolika räcker ofta som förklaring för pappa Link 🙂
Jag har nog aldrig heller riktigt förstått poängen med att hoppas på ett efterliv, eller att vara rädd för ett efterliv.
Om man bär på övertygelser kan det ur ett funktionellt perspektiv skänka mening till livet, och man får en anledning att göra något med dagarna man blivit given. Dessutom verkar vi inte kunna hantera friheten att finna vår egen mening med livet, det verkar bara leda till ett existentiellt vakuum för det filosofiskt inklinerade sinnet.