Citat:
Ursprungligen postat av
Nollpunktnoll
Hej Flashback!
Jag vet inte vem som behöver höra det här just nu, men jag vill bara dela med mig av några upplevelser jag haft på senare och jag välkomnar också andra att göra detsamma.
Det handlar om att formulera sitt dåliga mående för andra, i syfte att både förklara den egna situationen och att må bättre på sikt.
Mitt korta budskap lyder: du kan läka väldigt mycket och påbörja en läkning, bara genom att benämna dina faktiska bekymmer och vara ärlig med dem.
Ord är väldigt kraftfulla. Jag har endast valt att säga som det är till folk för att jag har tröttnat på att ljuga. Men det som överraskade mig var hur mycket i mitt liv som har förändrats efter att jag börjat prata öppet om hur jag mår.
Här är exempel på saker som jag sagt de senaste veckorna, till bekanta, familj och kollegor, som kan låta väldigt negativt men som ändå har lett till att jag upplever en bättre livskvalitet:
* Jag mår piss
* Jag har en psykisk ohälsa (tidigare i samma situation hade jag kanske sagt "jag är trött" ellr skyllt på nån tillfällig sjukdom)
* Jag har ett missbruk. Jag trivs med att missbruka.
* Idag har jag mest suttit och stirrat in i en vägg.
* Ja jag har självmordstankar ganska ofta, de är ett symtom på min psykiska ohälsa.
etc.
Återigen. Jag förstår att detta kan låta väldigt negativt. Men mitt budskap lyder: om du, liksom jag, håller uppe en fasad eller om det inte syns utanpå att du kämpar med ohälsa/ missbruk /självmordstankar: testa att säga som det är bara, helst till någon du litar på.
Det vore kul att höra om andra har liknande erfarenheter.
Kram på er
Många som mår psykiskt dåligt blir ofta självcentrerade i sina tankar.
Om du hela tiden fokuserar på dig själv och hela tiden tänker inåt så börjar hjärnan till slut leta efter vad som är fel.
"Varför mår jag såhär?' "Är det för X eller Y?"
"Kanske är det för att X gjorde si och så mot mig"
Du måste förstå att hjärnan alltid har ett strategiskt övertag över dig. Den vet alla dina trauman, svek, förluster, sorger. Om du ständigt vänder dig inåt så kommer den rationalisera upp massa potentiella orsaker till varför du mår dåligt.
Sanningen är och detta har nyligen bevisats att många blir mer deprimerade över att tänka på hur deprimerade dom är.
Det handlar till stor del om att bryta sina tankemönster. Vilket jag förstår kan vara jätte tufft.
Men det är möjligt.
Ångest är en annan intressant känsla.
Ångest är egentligen att hjärnan försöker lösa ett problem SOM INTE FINNS.
Du kan stå i en tunnelbana och helt plötsligt känner du hur ångesten börjar krypa i kroppen.
Är du i fara? Nej. Är du i fysisk fara? Nej.
Men hjärnan försöker febrilt förberedda dig inför ett kommande hot, SOM INTE FINNS..
Fascinerade egentligen.