Insikt = bättre mående

Hej Flashback!

Jag vet inte vem som behöver höra det här just nu, men jag vill bara dela med mig av några upplevelser jag haft på senare och jag välkomnar också andra att göra detsamma.

Det handlar om att formulera sitt dåliga mående för andra, i syfte att både förklara den egna situationen och att må bättre på sikt.

Mitt korta budskap lyder: du kan läka väldigt mycket och påbörja en läkning, bara genom att benämna dina faktiska bekymmer och vara ärlig med dem.

Ord är väldigt kraftfulla. Jag har endast valt att säga som det är till folk för att jag har tröttnat på att ljuga. Men det som överraskade mig var hur mycket i mitt liv som har förändrats efter att jag börjat prata öppet om hur jag mår.

Här är exempel på saker som jag sagt de senaste veckorna, till bekanta, familj och kollegor, som kan låta väldigt negativt men som ändå har lett till att jag upplever en bättre livskvalitet:

* Jag mår piss

* Jag har en psykisk ohälsa (tidigare i samma situation hade jag kanske sagt "jag är trött" ellr skyllt på nån tillfällig sjukdom)

* Jag har ett missbruk. Jag trivs med att missbruka.

* Idag har jag mest suttit och stirrat in i en vägg.

* Ja jag har självmordstankar ganska ofta, de är ett symtom på min psykiska ohälsa.

etc.

Återigen. Jag förstår att detta kan låta väldigt negativt. Men mitt budskap lyder: om du, liksom jag, håller uppe en fasad eller om det inte syns utanpå att du kämpar med ohälsa/ missbruk /självmordstankar: testa att säga som det är bara, helst till någon du litar på.

Det vore kul att höra om andra har liknande erfarenheter.

Kram på er

Du har helt rätt i att inte hålla allt inom dig och hålla uppe en fasad. Nackdelen är att du kan förlora många människor i ditt liv. Fördelen är att du kommer veta vilka dina riktiga vänner är som stannar fast du mår dåligt. Många är rädda för den verkligheten.

Så är det. Att berätta är aldrig riskfritt. Men jag måste säga att jag är förvånad över hur bra det känns!

Jag mår nästan oförskämt bra, med hänsyn till min psykiska ohälsa som är rätt kraftig. Det är också en sak som har landat i mig, att ha en psykisk ohälsa är inte nödvändigtvis detsamma som att må dåligt. Det kan vara samma sak, men behöver inte vara det.

Jag vaknar glad varje morgon, nyfiken på vad dagen har att erbjuda. Jag älskar mig själv, trivs med mitt liv (inklusive diagnos). Men om någon undrar varför jag beter mig si eller så, varför jag inte orkar gå på den där festen eller vad som helst... då kan jag förklara det på ett vettigt sätt som innebär att andra kan förstå mig och jag börjar också förstå mig själv bättre.

Förlåt men hur kan man trivas med sitt missbruk? Då är det jo inte ett missbruk?

När jag är ärlig med mig själv då känns mina axlar och hjärta mycket lättare. Som en tung börda tagits bort från mina axlar.

Förstår vad du menar. Det är samma för mig. Jag har psykisk ohälsa, alla möjliga fel tydligen. Men jag mår inte dåligt av det. Har väl egentligen inga större problem i vardagen av det heller.

Jag är skeptisk till att belysa sjukdomar för mycket mot sin omgivning. Av skäl som angivits. Folk tröttnar fort. Hur har din omgivning tagit det när du är så öppen om saken?

Bra fråga. De har tagit det extremt bra får jag säga, men det handlar också om folk jag har känt i några år.

Ibland jobbar jag som volontär på ett ställe där jag får chans att hjälpa andra. Chefen hörde nyligen av sig och frågade om vi kan lägga upp ett nytt schema, för mitt arbete är uppskattat. Jag svarade precis som det är: allt som har med planering och motivation att göra är svårt för mig. Och istället för att linda in det eller komma dragandes med ursäkter valde jag att säga som det är: min psykiska ohälsa sätter käppar i hjulet för mig på planerings-området. Jag vill gärna lägga upp ett schema, men har ingen aning om hur jag mår nästa vecka eller om jag ens kommer orka mig upp ur sängen. Hur ska jag då kunna planera något?

Hur hen reagerar vet jag inte än. Men det kändes bra för mig, eftersom jag inte döljer något utan lägger alla korten på bordet.

Sedan, när jag går och lägger mig på kvällen, så kan jag tänka såhär: Jahapp, sån är jag! Jag har en psykisk ohälsa. Jag är inte min psykiska ohälsa, men jag har vissa svårigheter. Sånt är livet. Men bortom det: jag är en bra person. Jag gillar mig!

Det sistnämnda har blivit lättare sedan jag började säga som det är, och sluta dölja vem jag är som om det vore kriminellt. Jag har ju faktiskt inte valt mitt handikapp.

Bra poäng. Nu tänker jag inte gå in på detaljer, men föreställ dig att du tar amfetamin dagligen i 2-3 månader, och du njuter av allt som hör missbruket till; sprutor, träffa langaren, abstinensen, det akuta behovet av tjack, de konstiga vännerna, tillfredsställelsen när nålen åker in och all ångest försvinner, den äckliga smaken i munnen etc etc. Du må njuta av din livsstil hur mycket som helst, men kom inte och säg till mig att du inte är missbrukare.

Visst finns det en massa negativa saker med att missbruka droger, sex, shopping och annat... men överlag gillar jag mitt missbruk och tycker det är rätt nice.

För att ytterligare komplicera saken är jag periodare, och allra mest njuter jag av mina nyktra perioder 🙂

Intressant! Det låter i alla fall som ett harmlöst "missbruk" :/ ? Eller ? Jag är så jäkla nyfiken att veta vad ditt periodisk missbruk är?

Relativt harmlöst ja 🙂 eller rättare sagt: ju bättre jag har börjat må, desto mindre skadligt blir mitt missbruk som jag upplever det.

En intressant sak är att vi får lära oss att droger skapar psykiska problem, och lösningen är att sluta missbruka. Men det är ju tvärtom: missbruk är ett symtom på psykiska problem, och först när du har tagit itu med din ohälsa kan du orka gå nykter en längre tid.

Missbruk och ohälsa går alltså hand i hand. Men missbruket är, som sagt, inte grundproblemet.

Gör du detta i syfte att bli frisk/fri eller för att slippa bördan av hemlighetsmakeri?

Att man är öppen med sina problem kan också bidra till att man rättfärdigar sitt beteende och mående på ett sätt som jag inte tror är bra.

Rättfärdiga mitt mående... menar du att det är fel att jag mår dåligt ibland?

Jag skäms ibland över vad jag skrivit på Facebook. Förlorade 250 personer där när jag skrev första negativa inlägget. Brukar inte heller säga hur jag mår om ingen frågar annars. Alla runt omkring mig vet att jag mår dåligt. Bryr sig inte direkt. Några tangent tryck och enter privat eller offentligt på min Facebook. Är knappt inget med det skulle ha betyda något för mig. Tyvärr blev jag helt ensam i min kamp. Var inte så tajta med alla runt omkring mig. Skulle ha mått mycket sämre om jag inte skrev av mig.