Citat:
Min erfarenhet är den motsatta, nämligen att feminister (och allmänna vänstermuppar) försöker förklara bort biologiska faktorer medan antifeminister (och högern/"extremhögern" i stort) medger att både biologi och kultur spelar relativt likvärdiga roller för mänskliga beteenden.
Citat:
Vi kan ta den manliga gråten som ex. Den är i stort kulturellt förklarad.
På 1700 talet var det "trendigt" för män att gråta (av rätt orsaker) det ansågs manligt att äga "stora känslor"...
1800 talet försvann detta för att ersätts av den icke emotionelle mannen mot slutet av 1800 talet, (som alltså inte ska visa känslor alls helst)
2000 talet så börjar detta vända igen, och idag är det betydlgit vanligare att du får se män gråta.
helt enkelt för att vara ledsen och uttrycka detta via tårar är en mänsklig förmåga.
På 1700 talet var det "trendigt" för män att gråta (av rätt orsaker) det ansågs manligt att äga "stora känslor"...
1800 talet försvann detta för att ersätts av den icke emotionelle mannen mot slutet av 1800 talet, (som alltså inte ska visa känslor alls helst)
2000 talet så börjar detta vända igen, och idag är det betydlgit vanligare att du får se män gråta.
helt enkelt för att vara ledsen och uttrycka detta via tårar är en mänsklig förmåga.
Se där ett typexempel på det ovanstående. Kvinnor har högre östrogen, som enligt flertalet studier reducerar tröskeln för emotionella svar på stimuli. Kvinnors hjärnor reagerar starkare på sorg-stimuli än mäns. Med mera.
Sedan tillkommer kulturella faktorer och trender. Män under den epok du syftar på, "känslosamhetens tid", grät säkerligen oftare än idag därför att det ansågs fint att gråta offentligt - det ansågs visa att du var empatisk, medlidsam och uppriktig och vågade visa dina känslor, vilket ansågs manligt. Men det finns inga belägg för att de grät oftare än kvinnor, det är osannolikt på grund av biologiska faktorer, och den epoken var ett undantag oavsett vilket.
Kulturen ändrar säkerligen skillnaderna mellan män och kvinnor och jag har nog aldrig sett ens den mest förhärdade nazist påstå något annat. Men biologin sätter baslinjen så att säga, och det tycks däremot feminister/vänstern ha svårt att ta in.
https://www.webmd.com/women/estrogen-and-womens-emotions
https://www.researchgate.net/publication/7021336_Gender_differences_in_hemispheric_asymmetr y_for_face_processing
Citat:
Snälla du, jag lever omgiven av män...uppfödd med pappa, brosa, gott om manliga vänner, partners och nu en sambo. Tror jag har hyfsat kunskap om hur män fungerar. och nej jag ser inga större skillnader mellan hur de fungerar och jag. Och nu pratar jag alltså inte om de uppenbara skillnaderna, ex att jag har bröst, menstruerar etc...men inte de.
Män och kvnnor är i det stora hela rätt lika. Det är betydligt större skillnader mellan individer av människor än vad det går uppmäta mellan just könen.
Män och kvnnor är i det stora hela rätt lika. Det är betydligt större skillnader mellan individer av människor än vad det går uppmäta mellan just könen.
Hur stora man upplever att skillnaderna är beror väl helt och hållet på synsätt, tänker jag. Generaliseringar måste man få göra, men lägger man överdrivet stor vikt vid dem och vägrar erkänna individuella undantag kan det kritiseras. Men i grund och botten finns det ju orsaker till att det finns damturneringar inte bara i brottning utan även i schack (även om de flesta turneringar är könsneutrala i det sistnämnda fallet, rankar den bästa kvinnliga spelaren på ungefär plats 100 totalt). Vi skiljer oss åt.
Citat:
Mycket av det som varit traditionellt kvinnligt beteende...( via kultur etc) är nu rätt bra.
Ex att inte ägna sig så mycket åt våld, kriminalitet, onödigt korkade risker, ta hand om sig själv, sin egen hälsa, ta hand om sina relationer, ta hand om människor i sin omgivning, barn, vara snäll, empatiskt allt det där, är väldigt positiva beteenden både för en själv och för andra.
Som definitivt! män som grupp bör anamma, och kan uppmuntras att agera via en ny kultur som uppmuntrar även män till detta.
Ex att inte ägna sig så mycket åt våld, kriminalitet, onödigt korkade risker, ta hand om sig själv, sin egen hälsa, ta hand om sina relationer, ta hand om människor i sin omgivning, barn, vara snäll, empatiskt allt det där, är väldigt positiva beteenden både för en själv och för andra.
Som definitivt! män som grupp bör anamma, och kan uppmuntras att agera via en ny kultur som uppmuntrar även män till detta.
Vår patriarkala svenska kultur har gjort ett utmärkt jobb med att reducera mäns våld och kanalisera det i ofarliga riktningar, och särskilt bort från kvinnor och barn. Jag vet inte om någon annan kultur lyckats bättre.
Det nu framväxande matriarkatet gör det definitivt inte, eftersom kvinnors empati måste balanseras av mäns kallare och hårdare syn på världen, annars blir vi (svenska män och kvinnor som gemensamt kollektiv) överkörda av folkslag där kvinnliga egenskaper värderas lägre. Våldtäktsstatistiken och Refugees Welcome är allt som behöver sägas därvidlag.
De allra flesta svenska män är snälla, särskilt mot kvinnor och barn, men till skillnad från de flesta kvinnor förstår vi också att det vi har måste försvaras, med våld om så krävs, i synnerhet mot andra män som inte är lika snälla. Sedan finns det så klart stora individuella skillnader, men generellt är det så. Manliga egenskaper behövs i ett samhälle, annars blir det försvarslöst.
Citat:
Detta skulle i ett slag främja mäns hälsa, mentalt och psykiskt, förbättra mäns relationer, göra att de blir mindre ensamma, mer kapabla socialt och därmed även mer attraktiva för kvinnor.
Har du några belägg för detta? Min erfarenhet (och, inbillar jag mig, merparten av all seriös forskning) säger att de flesta kvinnor i första hand vill ha en "riktig karl". Någon som kan göra att de känner sig trygga och omhändertagna. (Vilket förstås går hand i hand med trådens ämne, kvinnor vill ha någon som är starkare och intelligentare än de själva.) Inte en fjolla som är "i kontakt med sina känslor" osv. Du kan invända att det ena inte utesluter det andra, och det är väl delvis korrekt. Men inte helt, eftersom samma hormoner som gör män starka, trygga och omhändertagande gör dem mindre känslosamma.
Drivs det för långt så blir det orimligt att män ska kunna uppfylla båda delarna och kvinnorna riskerar att bli besvikna på grund av orealistiska förväntningar. Lite som incels som anser att de förtjänar en tiopoängare när de själva är en trea.
(Incelrörelsen är i mångt och mycket en förvrängd spegelbild av feminismen.)
.