Citat:
Ursprungligen postat av
MrBarnaby
Sökte lite i DN:s arkiv, Kangers bok diskuterades en hel del i media och så här ska det tydligen stå i boken om insneddandet enligt Gunnar Wall:
Samtidigt som Martin [Inge kallas Martin hos Kanger] ställer bilen vid trottoarkanten ser han en man snedda över trottoaren på andra sidan Sveavägen. Han kommer gående norrifrån, men passerar på utsidan om den trekantiga reklampelare som står bara en meter från körbanan. Mannen går fram till Dekorimas stora skyltfönster och tittar en kort stund på färghandelns utställda varor. Sedan vänder han sig om. Martin ser hans gestalt avteckna sig mot det upplysta fönstret.
Det här stämmer ju "hemskt mycket" med herr Engströms
uppdaterade version av sin egen väg till skyltfönstret, byt ut de "utställda varorna" mot klockan så är berättelsen komplett. Det förklarar var den uppdaterade versionen har sin grund, han behöver inte ha läst boken men kan ha sett eller hört det i media. Om han inte sett eller hört detta, och han inte är GM så är det otroligt sammanträffande.
Jag vet att det finns synpunkter på IM:s berättelse, inte minst tidsmässigt, men jag tror alla kan hålla med om att avsnittet ovan stämmer hemskt mycket med Engströms berättelse om sin egen promenad. Är han då GM, ja antagligen, Lars Larsson löste mordet 2016. Man skulle nästan kunna tro att det är IM som kopierat Engströms berättelse men SE släppte sin uppdaterade version senare.
Min amerikanske kollega (Columbo) skulle nog säga, "this is what bothers me", det vill säga varför han som vittne kände sig tvungen att implementera detta insneddningsmoment två år efter mordet.
Som GM förstår jag honom absolut , "jag kollade klockan precis där när det small" ifall han skulle bli utpekad.
Även Lampers medger att det finns något anmärkningsvärt med Engströms utsagor – så pass att det är svårt att dra någon annan slutsats än att han uppenbart har ett behov av att placera sig i gärningsmannens position. Varför? Vad tjänar han på att hamna där? Är det ett behov av uppmärksamhet, eller finns det något djupare motiv?
Poängen är inte att han ljuger, utan vad han ljuger om. Varför är dessa detaljer så viktiga för honom? Varför är det just omständigheter som knyter honom närmare gärningsmannen som blir föremål för hans tillägg och justeringar?
Detta innebär inte att han med säkerhet är gärningsmannen, men kan man verkligen helt bortse från det? Hur ska man förhålla sig till en person som konsekvent placerar sig själv i händelsernas absoluta centrum?
I Engströms slutgiltiga version (åtminstone den sista vi har tillgång till) anländer han bara sekunder efter mordet – och är först på plats. Han uppger att han är ensam med Lisbeth och Olof. Han hävdar att hans signalement stämmer överens med gärningsmannens. Varför denna överensstämmelse? Ett sammanträffande, eller en medveten konstruktion?
Dessutom anländer han på ett sätt som i princip speglar gärningsmannens rörelsemönster, enligt en senare uppgift från IM. För att fullborda likheten rusar han, precis som gärningsmannen, in i gränden. Hur många sådana paralleller kan man avfärda som slump innan man börjar ställa de obekväma frågorna?