”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

Har sett vissa förslag att hjälp i hemmet ska kunna ges av förskollärare , psykologer , lärare och liknande , kanske de som är äldre och redan pensionärer .
De som utbildat sig till tex förskollärare har ju inte gjort det för att vara stöd till föräldrar och barn i hem där det är problem de har gjort det för att jobba med barn i barngrupp

Det finns hur många som helst som kan tänkas arbeta med stöd i hemmet. Men då skall stödet vara frivilligt och inte under tvång av LVU. Ingen familj vill ha dömande och ifrågasättande attityder, utan de vill ha pedagogisk hjälp att fixa sin familjs vardag. Då pratar vi om verkligt stöd, dvs verkligt socialpedagogiskt stöd. För det är just det som en stor majoritet behöver; att stöttas i sin vardag att ta hand om sitt barn. Då handlar det inte om att de ska dra sina fötter till någon lågutbildad socialtant och prata om relationer. Utan det handlar om att hitta verkligt praktiska verktyg för att få familjen att fungera där och då i hemmet. För oftast är det antingen ena förälderns mående som är orsaken, eller så är det faktiskt barnet eller barnen. Ofta är det svårigheter med de exekutiva funktionerna som är problemet och då kan hjälp med att styra upp rutiner vara lösningen.

Sen finns det situationer där barnet faktiskt mår bättre av att bli tillfälligt, eller till och med permanent placerat. Där allvarligt hot mot barnets liv och hälsa kommer på tal. Men de här fallen är så försvinnande få! Fallen där barn omhändertas för att socialhandläggarna inte anser att barn skall se nakna föräldrar är ett par tusen gånger fler än de barn som verkligen blir föremål för föräldrarnas onda lustar.

En socialpedagog kan dessutom bedöma vad för insatser som behövs och kan då också göra en riktig bedömning kring huruvida en placering är det bästa för barnet. För ibland hjälper som sagt inte ens pedagogiken, alt. att barn och föräldrar måste separeras ett tag tills föräldern, eller barnet, har löst sitt eget.

GM tror ju att Gardener blev mördad när han i själva verket tog livet av sig pga stundande rättegångar gällande ekonomisk brottslighet .
Någon dök upp i kommentar hos G och berättade att en pappa som anklagats var utomlands när saker skulle skett , då blev hon väldigt ställd

Men vännen, vems fel var det att Adam råkade illa ut? Vem hade för stunden, enligt SoL, ansvaret för barnet?
Skyll inte socialhandläggarens skuldsättande och förtal mot pojken på mamman!
SVT har granskat mängder med fall! Det finns många mediala fall som UG har granskat.



Ja, alla grupper som har en pedagogisk utbildning, dvs lärare (av olika slag), specialpedagoger (de är ju lärare), socialpedagoger, men även behandlingsassistenter. Pedagoger som har stor erfarenhet av föräldrakontakter och barn är ju en bra målgrupp. De kan vara pensionärer.

Psykologer, socionomer etc skall dock hålla sig därifrån, då de inte erhar någon pedagogisk erfarenhet. De kan däremot arbeta i ett team för att hjälpa till med behov som inte pedagoger kan hantera.

Ett antal av de som protesterar och fått sina barn omhändertagna har haft olika typer av hjälp i hemmet ibland under många år ibland i perioder och där har barnen ändå till slut omhändertagits .

Krävs att föräldrar är mottagliga och det går framåt med den hjälp i hemmet familjen får och inte bara att det fungerar när den som hjälper styr upp allt

Absolut ingen av dem har haft stöd i hemmet i rent pedagogiskt syfte. De har fått påtvingat "stöd" där någon obildad person har trängt sig in och börjat domdera om hur en familj minsann skall leva. Detta "frivilla stöd" har dessutom påtvingats under hot om LVU. Givetvis kommer inte föräldrarna att mottaga hjälp under hot. Om "hjälpen" inte fungerar när "hjälparen" är borta har vi ett problem med att "hjälpen" inte är förankrad hos familjen. Dessutom har "stödet" handlat om bagateller som definitivt inte har hotat barnets hälsa och utveckling.

Hur kan du veta vilken hjälp I hemmet som erbjudits familjerna? Hur kan du veta så mycket om dessa familjer? Gavs rätt stöd i rätt tid i samråd med familjerna? Vad är det för dokumentation du har som vi andra dödliga inte har? Och har du några konkreta exempel på det du sitter och påstår? Annars är det bara ännu en kavalkad av halmgubbar från din sida som alltid mynnar ut i att barnen måste tvångsomhändertas. Det är liksom så uträknat att det börjar bli tjatigt detta eviga mönster.

Majoriteten av socialtjänstens familjer får olika sorters insatser, även olika varianter av stöttning i hemmet. Sedan har vi den lilla klick där ingenting fungerar, och denna lilla klick hittar vi bland desinformatörerna.

Regelbundet gästas desinformatörernas TT-lives av människor som har erfarenhet av att själva ha varit placerade, vuxna som drivit familjehem, barn som vuxit upp med föräldrar som tagit hand om placeringar, samt föräldrar som haft kontakt med socialtjänsten på grund av föräldraproblem. De som delar positiva upplevelser blir generellt snabbt tystade. Det är oerhört många föräldrar i Sverige som får socialtjänstens hjälp, stöd, insatser och för den stora majoriteten går det både bra, bättre och utmärkt. Den gemensamma nämnaren är föräldrar som är självkritiska, kan reflektera över händelser och beteenden samt är villiga att göra förändringar för att få det fungera.



PAS används frekvent bland desinformatörerna, det brukar signalera att "socialtjänsten kidnappade deras barn och gav till den andra föräldern". Det är lite intressant med desinformatörerna att de inte gör skillnad på om barnen placeras i utmomstående familj eller hos den andre föräldern. Det hade varit intressant att höra om den andre föräldern också hatar socialtjänsten.

Adamärendet är desinformatörernas nya favoritärende, som om det är applicerbart på deras egna ärenden. Adamärendet är däremot utmärkt att använda när det gäller generell kritik mot socialtjänsten och behovet av kvalitativa rutiner för att säkra kvalitet och rättssäkerhet. Myndigheter ger individer makt att ingripa i människors liv, det är därför absolut nödvändigt att myndigheter prioriterar personalens lämplighet högre än något annat. Detta är dessvärre ingen självklarhet. Systemet ska reglera både beslut och skydda mot felaktiga beslutsfattare, där finns mycket att önska idag och kritiken behöver stå som spön i backen till förändring kan konstateras.

Pedagoger som arbetar inom förskola och skola har ingen större kontakt med föräldrar och har ingen utbildning i att vägleda föräldrar i deras föräldraskap.

Finns föräldrar som varit på utredning med små bebisar där de menar att det skett felaktigt omhändertagande för att de inte pratade med bebisen och personal tjatat om att de måste prata trots att en bebis varken kan svara eller förstå , där hjälper ju inte stöd i hemmet . Liknande fall finns det gott om där barn inte utvecklas ordentligt för att föräldrar inte förstår att man ska prata och umgås med sitt barn och att det inte räcker med att hålla barnet rent och mätt .

Pedagoger som arbetar inom skolväsendet har ofta kontakt med föräldrar och dess barn. Lärare har en halv termin i sin utbildning enbart fokuserat på föräldrakontakt, då lärare sitter i olika möten med föräldrar. Socionomer har INGEN sådan utbildning. Givetvis kan lärare vägleda föräldrar i hemmet. Det ingår också i specialpedagogiken att vägleda föräldraskap (i den gamla specialpedagogutbildningen, då en specialpedagog kunde anta olika myndighetsuppdrag).

Givetvis är det viktigt att kommunicera med sin bebis. Men skulle vi omhändertaga alla barn till föräldrar som låter Youtube uppfostra barnen skulle vi inte få göra något annat än att placera barn.

Det jag är inne på är samma som kurt-sune
Själva processerna måste förändras och vara mer transperanta, och barnet skall ha ett utomstående oberoende ombud. SOM INTE HAR VINSTINTRESSE I INDUSTRIN. Så skulle mycket kunna bli bättre.

Och det slår ju åt bägge håll. Lilla hjärtat hade kanske också kunnat undvikas om ett oberoende ombud skulle sagt att hon mår bäst där hon är.
Då lyfter det bort stor del av den misstro och avoga inställning mot soc som många faktiskt har. Och som soc de facto förtjänat.

Det skulle ju vara en lättnad även för handläggarna att veta att de inte står ensamma i ett beslut.

Jag skulle inte påstå det.

Vad har du om säga av det barnkommittén skrev?