Jaha hur blir en förälder "tagen på bar gärning" menar du? Låt höra.
Socionomer är inte domare. De är inte psykologer. De är inte experter på barnets bästa, de är tjänstemän som tolkar situationer genom sin egen världsbild, sina egna fördomar och ibland genom ren hörsägen.
Ändå agerar de som om de satt på den absoluta sanningen. De drar långtgående slutsatser om föräldrars lämplighet baserat på lösryckta citat, misstolkade samtal och ibland rent fabricerade påståenden. Och när de väl fått in en orosanmälan, börjar ett narrativ byggas upp ofta med ett tydligt mål: att få igenom en placering.
Och då spelar det plötsligt ingen roll vad som faktiskt är sant, utan bara hur övertygande socialtjänsten lyckas framställa sin version av verkligheten i dokumenten. Det är det domstolen får. Det är det nämnden ser.
Så nej, det är inte socionomens uppgift att avgöra vem som är skyldig eller oskyldig. Men det är exakt så systemet fungerar i praktiken.
Och just därför måste vi börja ställa den obekväma frågan: Vem granskar egentligen socialtjänsten?
Svaret är just nu... INGEN. Det är bara socialtjänsten som vet vad som står i journalerna bakom sekretessen. Och just därför MÅSTE föräldrar försöka få ut allt material de kan få ut och granska sina handlingar. Ord för ord, mening för mening.
Det fina är att det tar några minuter att göra den kontrollen idag.
Att jag bistår med det har inget med att "försvara kassa föräldrar" att göra. Det handlar om att försvara något långt viktigare: rättssäkerhet och demokrati.
Det är också tydligt att du försöker skydda korrupta tjänstemän. Frågan är varför? Vem tjänar på det? Det är i alla fall inte barnen.
Och angående "friande utredningar" det du nu försöker avfärda som "intetsägande" så handlar det alltså om sakkunnigutlåtanden från legitimerade psykologer, BUP-bedömningar, skriftliga pedagogutlåtanden från skolpersonal, och i vissa fall även nedlagda förundersökningar från polisen där inga tecken på brott hittats.
Att du försöker förminska det som extern, professionell expertis bara för att det inte passar socialtjänstens narrativ, säger mer om dig än om dokumenten i sig.
Det är just den typen av material som en rättssäker myndighet borde väga in. Problemet är att soc ofta helt ignorerar det, eller gömmer undan det i sina BBIC-sammanfattningar.
Så innan du fortsätter kalla allt för "intetsägande", kanske du ska fundera på vad som faktiskt är mest intetsägande:
En oberoende bedömning från en legitimerad psykolog?
Eller ett lösryckt citat från en "magkänsla" i en intern journalanteckning på socialkontoret?
Jag vet vilket som väger tyngst för en tänkande människa. Frågan är vad det säger om dig att du tycker tvärtom.
Citat:
Jaha, men vem är en socionom att avgöra om en förälder är "skyldig" eller inte? Vad vet hon egentligen, när hon sitter på sitt kontor och spekulerar utifrån ett par orosanmälningar, några subjektiva tolkningar och möjligen en fika med en familjebehandlare som "känt av en dålig magkänsla"?Socionomer är inte domare. De är inte psykologer. De är inte experter på barnets bästa, de är tjänstemän som tolkar situationer genom sin egen världsbild, sina egna fördomar och ibland genom ren hörsägen.
Ändå agerar de som om de satt på den absoluta sanningen. De drar långtgående slutsatser om föräldrars lämplighet baserat på lösryckta citat, misstolkade samtal och ibland rent fabricerade påståenden. Och när de väl fått in en orosanmälan, börjar ett narrativ byggas upp ofta med ett tydligt mål: att få igenom en placering.
Och då spelar det plötsligt ingen roll vad som faktiskt är sant, utan bara hur övertygande socialtjänsten lyckas framställa sin version av verkligheten i dokumenten. Det är det domstolen får. Det är det nämnden ser.
Så nej, det är inte socionomens uppgift att avgöra vem som är skyldig eller oskyldig. Men det är exakt så systemet fungerar i praktiken.
Och just därför måste vi börja ställa den obekväma frågan: Vem granskar egentligen socialtjänsten?
Svaret är just nu... INGEN. Det är bara socialtjänsten som vet vad som står i journalerna bakom sekretessen. Och just därför MÅSTE föräldrar försöka få ut allt material de kan få ut och granska sina handlingar. Ord för ord, mening för mening.
Det fina är att det tar några minuter att göra den kontrollen idag.
Citat:
Självklart hjälper jag honom, precis som en advokat hjälper en person som anklagas för ett allvarligt brott. Även om han brustit, ska han inte anklagas för något han inte gjort. Och för att ta reda på vad som faktiskt står måste han begära ut sina handlingar.Att jag bistår med det har inget med att "försvara kassa föräldrar" att göra. Det handlar om att försvara något långt viktigare: rättssäkerhet och demokrati.
Citat:
Nej, det är inte alls fel att anta det när det är dokumenterat att 2 av 3 av IVO granskade utredningar från socialtjänsten innehåller grova brister. Just därför är det avgörande att alla drabbade föräldrar själva granskar sina handlingar. För varken staten eller kommunen kommer att göra det åt dem.Det är också tydligt att du försöker skydda korrupta tjänstemän. Frågan är varför? Vem tjänar på det? Det är i alla fall inte barnen.
Citat:
Nej, just det. Det är nu du säger att det "självklart inte ska vara så", efter att ha ägnat ett dussintal inlägg åt att bagatellisera varje systemkritik som riktats mot socialtjänsten.Och angående "friande utredningar" det du nu försöker avfärda som "intetsägande" så handlar det alltså om sakkunnigutlåtanden från legitimerade psykologer, BUP-bedömningar, skriftliga pedagogutlåtanden från skolpersonal, och i vissa fall även nedlagda förundersökningar från polisen där inga tecken på brott hittats.
Att du försöker förminska det som extern, professionell expertis bara för att det inte passar socialtjänstens narrativ, säger mer om dig än om dokumenten i sig.
Det är just den typen av material som en rättssäker myndighet borde väga in. Problemet är att soc ofta helt ignorerar det, eller gömmer undan det i sina BBIC-sammanfattningar.
Så innan du fortsätter kalla allt för "intetsägande", kanske du ska fundera på vad som faktiskt är mest intetsägande:
En oberoende bedömning från en legitimerad psykolog?
Eller ett lösryckt citat från en "magkänsla" i en intern journalanteckning på socialkontoret?
Jag vet vilket som väger tyngst för en tänkande människa. Frågan är vad det säger om dig att du tycker tvärtom.